Adlig, toppchef – och alkoholist

Mary Mårtensson

Camilla Kuylenstierna, 45, växte upp med föräldrar som drack – blev själv alkoholist

Karriären inom näringslivet var spikrak.

Men på helgerna söp sig Camilla­ Kuylenstierna, 45, redlös hemma i sin ensamhet.

I sin självbiografiska bok ”ansvarsFULL” berättar hon nu om sitt liv som alkoholist.

Camilla Kuylenstierna var enda barnet till två alkoholister.

– De var sjuka, båda mina föräldrar. Min mamma drack dygnet runt. Hon tog hem A-lagarna till oss när pappa var på jobbet. Hon åkte ut och in på torken.

Familjen hade sitt adliga namn – men inga pengar, ingen förmögenhet, utan bodde i en trea i Nacka.

– Mamma söp upp pengarna.

”Ingen tog hand om mig”

Som treåring skickades hon till grannarna för att tigga. Redan­ då var barnavårdsnämnden larmad, men ingrep bara när Camilla som åttaåring placerades i fosterhem i sex månader medan mamman var på torken. Annars bedömdes omvårdnaden i hemmet som god, enligt journalanteckningarna från december 1969.

Det gör Camilla Kuylenstierna rasande än i dag.

– Ingen tog hand om mig. Jag fick ta hand om mig själv, säger hon.

– Hela min barndom gick ut på att överleva. Jag lärde mig snabbt att fixa, tricksa och ordna. Att vara snäll, gullig, duktig. Och att le.

Morfar advokaten bekostade Camillas skolgång på privata Carlssons där bara rikemansbarn gick. Skolan blev en fristad.

När föräldrarna separerade sjönk mamman allt djupare ner i missbruket.

– Hon levde ett fruktansvärt liv. Hon blev svårt misshandlad och var en av A-lagarna i Fittja.

Mamman dog när Camilla var 14 år. Hon brann inne sedan hon tappat glöd i soffan i lägenheten hon fått av socialtjänsten.

Camilla var främst lättad över att slippa oroa sig mer för sin mamma.

Camilla var 16 år när hon blev full första gången. Sedan följde ett kontinuerligt festande som pågick i nästan 25 år och som övergick i missbruk och beroende. Under tiden lyckades Camilla Kuylenstierna göra strålande karriär inom Swedish match, där hon avancerade till internationell marknadschef. Hon har arbetat både i Indien och USA.

Skötte sig på jobbet

På jobbet var hon alltid på topp – glad, energisk, effektiv och högpresterande. Den hon kallade för ”Fin-Camilla”.

Men när hon drack var hon ”Ful-Camilla”.

– Jag var en riktig festbubbla. Jag tog alltid hem fyllepokalen, säger hon.

Hur bakfull hon än var kom hon alltid punktligt till jobbet och lade på extra krut.

– Alkoholen blev mitt sätt att släppa allt. Men ju mer jag drack desto mer måste jag prestera på jobbet.

Destruktiva relationer med ”bad boys” avlöste varandra. Trasiga killar som gjorde henne illa.

När Camillas pappa avled var sorgen oändlig. Hon hade­ alltid känt sig älskad.

I tvåan på Östermalm i Stockholm kulminerade missbruket på 2000-talet när hon söp ner sig varenda helg i sin ensamhet.

– Jag drack och kräktes. Jag kräktes så mycket att jag fick bråck på magmunnen.

Ljög för kollegorna

För kollegorna ljög hon friskt om sin fritid.

– Alla såg ju att jag drack mycket på personalfesterna. Men jag tror inte att mina kollegor fattade att jag satt hemma själv och drack.

Till slut konfronterades hon av sin arbetsgivare. Gick på möten hos Anonyma Alkoholister. I två och en halv månad höll hon upp – men tyckte livet blev tråkigt och började dricka igen.

I december 2004 fick Camilla Kuylenstierna beskedet att tre av hennes bästa vänner och två barn till dessa omkommit i tsunamin i Thailand.

Förlusten av vännerna var det som öppnade ögonen på henne.

– De var otroligt levnads­glada, härliga människor. De förlorade sina­ liv. Jag finns kvar – och valde aktivt att supa ner mig. Jag missbrukade gåvan det innebär att få leva, säger hon.

Är nykter sedan 2005

Den 28 augusti 2005 beslutade hon sig för att gå på 90 AA-möten på 90 dagar. Och slutade dricka.

I dag lever Camilla Kuylenstierna i ett sunt förhållande med en 16 år yngre man. Hon driver ett konsultbolag inom strategisk marknadsföring. Och är interventionist – hon hjälper alkoholister att ta tag i sitt missbruk på uppdrag av an­höriga. Hon föreläser även på skolor.

– Jag möter många barn som har det precis som jag hade det, säger Camilla Kuylenstierna.