Till föräldrar

Genomgång av Bent Hougaards curlingbegrepp.

Att vara förälder i dag

Varför är vi dom föräldrar vi är?

Formar samhället en speciell föräldrastil?  tex. Curlingföräldrar.

Vilka föräldrar förväntas vi vara?

Hur får man ett tryggt och självständigt barn? Genom att alltid stötta och finnas tillhands??

Är dagens föräldrar för duktiga på att se sitt barn?

Är dagens föräldrar för duktiga på att se sina egna behov?

Varför har vi så många ängsliga, oroliga och rädda barn??  Hur hjälper man sitt ängsliga barn att klara av något dom är rädda för??

Svårigheten att sätta gränser för sitt barn och vad det väcker upp i föräldern.

Svårstyrda barn och ängsliga barn, skillnader i gränssättning.

Till personal (inom skola och barnomsorg)

Hur bemöter man alla krav som ställs från föräldrar och barn?

Visst är det bra med engagerade föräldrar, men är det tillåtet att sätta gränser för föräldrarnas engagemang?

När blir engagemanget istället ett krav på personalen?

Litar dagens föräldrar på att deras barn har det bra i skolan och barnomsorgen?

Lever vi i ett samhälle som formar en viss föräldrastil?  Tex.curlingföräldrar?

Är föräldrar för duktiga på att se sitt barn???

Hur mycket förstärker skola/barnomsorg föräldrars svårighet att sätta gränser??

Hur mycket ansvar ska ligga hos personalen?

Socialtjänsten

Hur vänder man en dålig relation mellan barn och förälder?

När allt gått överstyr och föräldern inte längre kan styra sitt barn, hur hjälper man då?

Finns två grupper föräldrar och barn:

1) Barnet har alltid varit svårstyrt och föräldern har alltid haft svårt med gränser och är

     något medveten om det.

2) Föräldern beskriver barnet som välanpassad och lättstyrd och ”plötsligt” flippar dom ut.

    Föräldern fattar ingenting och känner inte igen sitt barn.

Problemen ökar i takt med ålder och når sin topp i tonåren där kraven på föräldern är höga att kunna sätta gränser. Här märker man även vilka föräldrar som är mogna och vilka som är omogna.

Finns en uppgivenhet och maktlöshet hos föräldern som läggs ut på oss hjälpare.

Svåra att få allians med.

Attityden är, ”nu får ni fixa detta” ”jag har gjort allt och jag får ingen hjälp, ingen i samhället förstår hur jobbigt jag har det”

Man möts av mycket misstänksamhet och misstroende.

Hur hanterar man det?

Problemen man ser är ett destruktivt liv, misshandel, missbruk, sexuellt gränslösa, självskadebeteende, depression.

Ett barn som inte förmår sätta gränser för sig själv eller ta hand om sig själv.

Vad gör man????

Jag har delat upp det i tre delar eftersom jag ibland bara vänder mig till personal inom skola, barnomsorg och socialtjänst. Men det går även bra med ”blandade grupper”.

Det är givetvis inga vattentäta skott mellan dom olika rubrikerna utan man kan plocka det man tycker passar för just er.

För en föreläsning tar jag 6000:-.

Upplägget är en timme, paus ca 15-30 min, en timme.

Gäller det kvällstid brukar tiden vara 18.30-21.00

Det kan se lite olika ut, en del vill ha kortare paus, en del längre, välj det som passar er.

.

Marie Carlsson

Leg.psykolog

Medlem i Sveriges psykologförbund

Arbetar inom Barn och Ungdomspsykiatrin i Göteborg sedan 9 år

Svarar på läsarnas frågor i tidningen Föräldrar&Barn sedan 5 år

Jag har även arbetat som skolpsykolog i Helsingborg

Psykolog inom Mödra och Barnhälsovården i Örgryte,

Psykolog på Barn och Ungdomspsykiatrin i Kungsbacka och inom specialpedagogiska utredningsenheten, gymnasiedelen.

Jag har en 2-årig utbildning KBT, kognitiv beteende terapi för barn och ungdomar.