Från kickoff till kickout

Publicerat av
Svara

Två år efter den stora kollapsen kan jag inte längre hålla mig borta drömmarna om en världsmästartitel. Denna gång byter jag ut cykeln mot löpskor, karta och kompass. I sommar går veteran-VM i orientering på andra sidan sundet och jag lockas av en sprintfinal i centrala Köpenhamn med Christiansborgs slott i förgrunden. Visst jag är kanske inte världsbäst på att orientera. Inte ens bäst i Kävlinge. Men, jag har en plan. En plan dömd att misslyckas, men lockelsen är för stark för att motstå.

Förra helgen var det dags för kickoff och formtest på Skanörsmilen. Var står jag idag? Hur mycket snabbare måste jag bli? Med ett snitt på 4:24 min/km fick jag svart på vitt att jag behöver plocka minst 30 s per km för att ens kunna drömma om en finalplats. Motiverad med storslagna planer började jag det komplicerade arbetet med att hitta tillbaka till en träningsstruktur. Men något känns fruktansvärt fel. Musklerna värker och det strålar ordentligt ner i benen i princip hela tiden. Ordnar först med ett kiropraktorbesök och följer upp med en ortoped. Den preliminära domen lyder diskbråck. Kickoff förvandlas till kickout…

DNS i DM UL

Publicerat av
Svara

Färdigpackad

I tisdags kom den smygande från sitt gömställe i svalget. Slog till med full kraft och drog vidare till näsan, bihållorna och öronen. In i det sista hoppade jag att immunförsvaret skulle besegra förkylningen och göra mig redo för start till min hittills längsta orientering. Jag har käkat ingefära, ryska rötter och röd solhatt. Trots det måsta jag ställa in orienteringssäsongens höjdpunkt – DM i Ultralång där jag skulle springa längsta möjliga bana på 19 km. Att bara hinna i mål innan duschen plockats ner skulle kräva en toppinsats från min sida. I stället blir det soffhäng med reprisen av veckans Landet runt…

Slutsimmat!

Publicerat av
Svara

Saxtorpsimning

Sommaren har bjudit på många fina tillfällen att simma i hav och sjö. Senast i förrförra veckan hade jag en härligt vågig upplevelse i Barsebäckshamn. Men, sedan dess har det gått fort utför. Igår drog jag till sjöarna i Saxtorp för att njuta av en stund i stilla vatten. Det blev en kort stund. Exakt 154 sekunder senare. Längre än så klarade jag inte av det 12-gradiga vattnet…

X-cup Lopp 6 – Käglinge

Publicerat av
Svara

14372311_10153993140060888_9051309904190990439_o

Jag hade ett inte allt för hemligt mål med dagens X-cup i Käglinge. Ta rygg på Jimmy och spurta om honom i sista backen innan mål. Placerade mig slugt bakom honom vid start, men sedan blev det inte som tänkt. Även om jag cyklar MTB betydligt bättre och fortare än förra året så gör Jimmy också det. För när väl starten gått så såg jag honom inte mer förrän efter målgång. Visserligen var jag först i mål av oss, men det berodde mest på att Jimmy var så pass snabb att han hann ut på ett 4:e och sista varv. Om två veckor är det dags igen. Kanske går det denna gång…

Året som gick

Publicerat av
Svara

Xcup 4

Cirkeln är snart sluten. Ett år har gått sedan jag provade på MTB för första gången till att det nästa helg är dags igen. Om 2015 var året då jag upprepade gånger tappade motivationen i mitt försök att bli min allra bästa cyklist så är 2016 året då jag gjort precis tvärtom. Jag har inte planerat någon träning. Jag har inte kommit förberedd till tävlingar. Jag har tränat så många olika saker att jag känner mig halvkass på det mesta. Jag har också stundtals tvingats ge jobbet lite högre prioritet än jag önskat.

Fast att vara halvkass på många saker är inte alls fel. Innan jag började mitt cykelfokuserade liv beaktade jag snarare mig själv som en uthållighetsidrottare än en löpare, cyklist, simmare eller annan nischad sportutövare. Under 2015 upptäckte jag att det saknades något – glädjen med att idrotta. Jag valde bort alldeles för mycket av saker som jag gillar för att i stället följa min egen orubbliga linje. Nu, ett år senare, finns glädjen där igen. Jag är sugen på mycket. Jag har lyckats bli av med prestationsspöket, även om det dyker upp då och då igen. Därför kommer jag fortsatta att vara en halvkass uthållighetsidrottare.

Jag kommer fortsätta cykla landsväg, tempo och MTB. Jag kommer springa traillopp och på asfalt. Jag kommer irra runt i skogen med karta och kompass. Då och då hoppar jag i våtdråkten och simmar i öppet vatten. Ibland kombinerar jag idrotterna och kör duathlon, swimrun, triathlon mm. Variationen under 2016 har varit nyckeln. Hoppas på ett lika spretigt kommande år.

Kastbergaloppet 2015. Absurt mycket lera i ögonen
MTB-duathlon i Helsingör
Gästspel på cykelcrosstävling
Brant backe!
Orup late night MTB race var riktigt skoj!
Härlig höstlöpning på Söderåsen
WUZ 577 dog i bokskogen. Skulle aldrig rulla mer igen
Håll långfingret borta från snurrande skivbromsar!
Vintens MTB-duathlon var en grym genomkörare
Ännu mer MTB
Bekymrar mig mest över hur jag ska komma hem utan att smutsa ner min splitternya bil
Jag, Jimmy och Kasper innan
Brösarp i januari.
Å-simmet från Hög till Lödde.
Bröllopsdagslöpning med bästa sällskapet
Årets gruppcykling där jag fick finna mig i att bli avhängd i kantvinden
Fjällorientering i Sälen
Dotterns och mina sargade orienteringsben efter fem dagar på O-ringen
Årets andra och sista framträdande i tempodräkten

Grusvägslopp och mörker-MTB

Publicerat av
1

12038800_1177665035582131_1062941417328399019_o

Nu har jag en plan, även om den inte sträcker sig så långt. Lördagen den 7 november kör jag Kastbergaloppet – ett grusvägslopp som jag gärna inte missar. Veckan efter, fredagen den 13:e, tar jag mig kanske vatten över huvudet och kör Late Night Orup MTB race. 4 h med pannlampa på en varvbana strax utanför Höör. Tävlingen körs i lag och jag gläds ordentligt över att cykla tillsammans med cykelkompisen Jimmy. Det var med Jimmy som jag började min cykelresa för 6-7 år sedan och jag minns särskilt Vätternrundan 2009. Då körde vi under vår drömgräns på 10 h och konstaterade att fortare än så här skulle vi aldrig kunna cykla. Två år senare gick det drygt 2,5 h snabbare, men det är en helt annan historia.

Tävlingspremiär på MTB

Publicerat av
Svara

2015-09-19 12.42.41

Idag fick jag stryk. Ordentligt med stryk. Dog, återuppstod och tog mig till slut i mål. Tävlingspremiären på MTB i samband med X-cup i Käglinge lärde mig ett och annat. MTB är en sjukt hård sport. Visserligen är min form fortfarande nedåtgående, men det var länge sedan som jag blev så trött. Dagens första misstag var att starta alldeles för långt fram. Jag försökte hänga på täten, hjärtat rusade, mjölksyran sprutade och jag fick täppa luckor i varje sväng. Efter 20 min var jag så trött att jag övervägde att kliva av, eller åtminstone ta en paus. Kunde lugna ner mig på några lättåkta partier, men efter det var jag rökt. Jag körde inte om en enda cyklist, men höll mig snällt till höger när andra ville passera. Jag är inte duktig på MTB, men jag kan bli betydligt bättre.  Idag förstod jag varför det är så svårt att cykla från MTB-cyklisterna när de väl dyker upp på GP-loppen. Det får allt bli lite MTB i vinter och ett gäng X-cup 2016!

Omväg eller genväg?

Publicerat av
2

fyrklubbs

Söndagens orientering – Fyrklubbstävlingen med anor från början av 2:a världkriget – hölls på Hallandsåsens sluttning. Helgen innan gick orienteringen utmärkt och det kändes helt ok att byta den lättare motionsbanan i mot en svårare i tävlingsklass. Kom till start med endast en minut tillgodo och gjorde mig i ordning för den långa banan. Blev vänligt uppmärksammad av en medtävlande om jag nog var fel på det och efter närmare kontroll visade sig att jag redan där var fel ute. Fick i alla fall med mig rätt karta och drog ivägt till den första lätthittade kontrollen. Sedan blev det klurigare. Även om jag försöker hålla mig borta från stigar och gå rakare på kontrollerna så är det inte alltid så enkelt att springa över kalhyggen och sankmark. Bilden till vänster visar mitt vägvalet och bilden i mitten visar hur en betydligt bättre orienterare tacklade uppgiften. Jag sprang långt. Han sprang rakt och kom fram tre minuter före. Olika vägval. Olika resultat. Bilden till höger visar söndagens största fel bedömning. Av någon anledning missar jag att skogsvägen går nära min kontroll och för att undvika kuta över värsta höjden och i stället skråa mot kontrollen hamnar jag ordentligt snett. Det slutar med ytterligare en löpning över kalhygge och en ordentlig uppförsbacke. Det sägs att genvägar ofta är senvägar. För mig är de flesta vägar sena och jag kan lika gärna chansa på att gena nästa gång!

Xtreme Run i Helsingborg

Publicerat av
Svara

Xtreme run 1

I förra veckan sprang jag Spring Xtreme Run i Helsingborg. Egentligen vet jag inte varför, men det kändes skönt att göra något där jag helt saknar förväntningar och krav på mig själv. Konceptet bestod av två varv, nästan 11 km, där man på vägen ska passera 60 hinder. De flesta hinderna var överkomliga om än jobbiga. Fast till skillnad från förra gången det begav sig så fixade jag inte ringarna på något av varven. Inte heller lyckades jag ta mig över det irländska bordet på slutvarvet. Jag hade behövt betydligt mer styrka och smidighet. Under hela loppet kändes det som min kroppsvikt var helt snedfördelad. Hinderlöpning kräver överkroppsstyrka och det var endast i löpningen mellan de olika utmaningarna som starka ben var något värdefullt. Men, eftersom det trots allt var ganska mycket löpning och min kondition är god så lyckades jag knipa 3:e platsen i kategorin över 40… med en tid på 1:11:42.

Massor med sandlöpning!
Klättervägg med brandstationsstång
Balansakt
Repstege till brygga
Släpa traktordäck
Sista hindret
I mål!

Ett särskilt tack till frun som trots 27 km löpning till Helsingborg blev min alldeles egna springande hejarklack och fotograf.

 

Vi jagar kust igen!

Publicerat av
Svara

11692880_10153122098101748_1792247636_n

Trots att jag hade en fantastiskt plågsam dag på Kustjagaren i somras kunde jag inte hålla mig borta från en plats till Kustjagaren 2016 som släpptes idag. Swimrun är kul. Speciellt då det fortfarande finns utrymme för en hel del uppfinningsrikedom. Att springa i våtdräkt är långt i från optimalt. Samma sak gäller att simma i skor. Därför gäller det att fundera en hel del kring detaljer som underlättar. Att stoppa ner flythjälpmedel i strumporna känns väldigt hett just nu. Brorsan och jag testade det i Höör med lovande resultat. Sedan ska jag överväga att simma med paddlar, men det kräver en armstyrka som jag hittills inte lyckats träna upp. Kanske kan två simpass per vecka råda bot på det!?!