Joel_97 recenserar Brott och straff (en pjäs på Dramaten (en teater i Stockholm))

Ja, alltså… Nu har det gått åtta år sedan vi uppdaterade den här bloggen. Sedan dess har Andres och jag tillsammans bildat tre familjer med fyra olika kvinnor, grundat tre företag i två olika branscher, tjänat två miljoner på börsen, förlorat tre miljoner på hasardspel (en på poker, en på tärning, en halv på roulette och en halv på fyrmannawhist), suttit fyra år i fängelse och gått tre år på komvux. Kort sagt — vi är sellouts, för att använda en anglicism (något som vi för övrigt inte har några problem med att göra i vissa moments). Livet har tagit oss på en resa, till vilken vi ej självmant löst biljett och lett oss ned för stigar vi ej självmant önskat färdas. Längs vägen har bloggen, utan att vi själva noterat det fallit ur vårt medvetande, troligtvis ned i ett av de bortglömda diken som ligger längs med någon av alla de livets korsningar där vi en gång fattat ett till synes trivialt vägval, som tillsammans alla andra triviala vägval bildat den överväldigande och ofrånkomliga massa som vi kallar ödet. C’est la vie, för att använda en klyscha av franskt ursprung (vilket vi har vissa problem med att göra och ej kommer att upprepa i detta förord). Vad gör vi då här? Varför skriver jag då dessa ord, och varför läser ni dem med sådant intresse? Svaret är enkelt: Vi har fått ett nytt e-brev från vår vän och litteräre kollega Julle, innehållandes en sprillans ny recension. Han har varit på teater och sett Brott och straff. E-brevet återges nedan i sin helhet. Håll till godo och låt mig vara är ni snälla.

– Jonas

Joel_97 – Min recension av pjäsen brott och straff som var på Dramaten

Hello to all guys and boys and women!! Igen är han här – joel_97 (jag) och ska recensera en ny teater pjäs . Pjäsen hette Straff & brott och det är en pjäs skriven av den ryske store poeten.

Först kommer det in två gubbar i pjäsen som man inte fattade om dom var med i pjäsen eller om det var några i publiken som spelade teater.. men det visade sig sen att så var det ej utan det var en del av själva pjäsen. dom klev upp på min kompis och spottade honom i ansiktet när han talade (inte min kompis alltså utan att han i pjäsen talade OCH spottade när han stod på en stol)!. På tal om stol. Det var många såna i pjäsen – nästan enbart. Och det fanns ett antal mycket stora stolar som var rätt mycket för stora (enligt mig). Men dem använde dem rätt mycket. Det var inte så många andra saker (och ting) på scenen förutom: Gubbar, kvinnor (2) och en styck barn. OCh en kvinna till (3 kvinnor glömde en). Och här måste jag säga att rekvisören har gjort en riktigt bra jobb att få dit så stora stolar (kan ej vara lätt att hitta) och sen alla dessa gubbar och kvinnor (och 1 styck unge/barn) som fanns med för det kan inte vara lätt.

Exempel på dem stora stolarna. Dessa flyger dessutom runt i en ring och de står ovanpå och har samtal. Jävligt länge enligt mig men ingen klagade högt. Av de andra i publiken. Så jag höll truten. Och sen hoppade de ner efter ett tag och det var paus med öl.

Men nu till handlingen!

Handlingen var bra och spännande… Mycket hände, folk skrek och var ofta arga. Oftast för att det inte fann pengar – så var det ju också på den tiden. Alkisen från Kopps var tveklöst bäst synd bara att han dog så tidigt. Men han fanns med i handligen efteråt för alla gick på grav öl t.ex. och det skedde ju inte förräns i sista delen av teater pjäsen så han glömdes inte bort direkt.

Killen från kopps håller hårt i en ryss
Mannen myten och Legenden ! Han var med i Kopps men nu har han svåra tider och måste göra pjäser för att få det att gå ihop. Han håller i en ryss. Huvudpersonen kan man säga.

Handingen var också mycket otydlig då alla skrek på varandra och sa så fruktansvärt mycket så det gick fan inte att hänga med i vad som hände och skedde… Lägg till lite stora stolar, sång och dans – och du har denna pjäs i nöt skall!

Ok. Exakt vad hände dock? Först och främst fanns det en kvinna till. Fyra kvinnor totalt. Glömde en (systern). MEd svinlångt hår. Kommer till det sen i texten eventuellt om jag kommer ihåg. Men detta hände först:

En kille pluggar juridik och tappar det lite. Och hoppar av antagligen. För han träffar killen som dricker för mycket och den killen är extremt white trash men studenten är rätt mycket typ östermalm fast i ryssland. Tror jag fast han har tappat sina pengar så kan vara fel metamfor. Killen som super dricker mycket sprit vilket leder till en överkörning av honom när en häst kutar in i han. Studenten räddar han – ringer doktorn och läkarn. Men han dör dirr. Alkisens familj är en ”nattkvinna” – prostituerad. Och en fru med en liten unge som inte säger ett piss hela tiden.

Här är hon med det pisslånga håret. Dock hoprullat nu tyvärr men hon håller på och slänger runt det, vevar med det osv Rätt go babe också. Kul att se att det finns babes inne på teatrar också. Men var även duktig att se. Objektifierar alltså ej.

Nåväl, det fanns också ytterligare en gobbe – gods ägare. En höjdpunkt i pjäsen var när han tappade sin replik och visste inte vad han skulle säga.

Han var kompis med tjejen med det långa håret.

Det fanns en tysk kvinna också. Kvinna #5. Glömde henne p.g.a. att hon som spelar hon även spelar fler roller. DRYGT och svårt att hänga med. Det är låg konjuktur och hög infektion i samhället vilket också kan ses som ett tema då dom inte hade råd med fler skådespelare. Men hon pratade tyska på ett kul vis. Det räddade mycket av den karaktären enligt mig men jag kan tänka mig att det är många som tycker annorlunda och helst önskade att hon ej var med. Alla gillar ju inte tyskar t.ex. Finns historiska anledningar till det. Också en typ av tema i pjäsen med koppling till Tyskland. Faktum är att det var många teman och en och annan genre. Detta gällde hela pjäsen igenom. Vilket jag tyckte var intressant.

Ett tydligt exempel på den sång och dans som förekom i teatern. Det var en viktig del av teatern för att ge den glädje och livslust. Troligtvis är de rädda att många publik medlemmar begår självmord efter allt skrik, mord, sorg osv. Så man lägger in dessa scener. Det fungerade på mig. Jag blev mer lycklig av att se dem göra detta i sin misär och slutade tänka på samhällets problem och historiska teman te.x. Tydligt exempel på genren ”komedi”.

Nåväl. Kalachnikov kutar runt och har feber, han yrar och beter sig märkligt… Han vill hjälpa alla som ej har pengar kanske, till och med han själv. Han har spanat in en kvinna som han inte gillar. Tjejen i frågan är skitlång och har en klänning som vi aldrig sett innan bokstavligt. Kvinnan börjar blöda och klänningen blir blodig. Hon sitter på ett stort bord.

Nu tänker ni som läser detta – vad sker. Förstår ej. Klänningen är stor och får blod? Är detta ett skämt? Nej det är det inte. Det är teater. Och en metafor. Så tänk inte så mycket på det.

Mycket händer… folk blir arga på Roskokorv och frågar mycket frågor. Raskens blir nervös och tänker att han kommer nog åka fast i sinom tid… Vilket han givetvis gör säkert. En dommare är efter honom – han är han på spåren och mycket riktigt – han listar ut att det är Rogerkov som är dräpare och mördare. Man får aldrg veta vilket straff han får så namnet på pjäsen är lite miss visande.

Ok. Kommer ni ihåg att en tjej hade svin långt hår? Dags för mig att berätta mer. Det är en viktig sen med hon. Innan domaren kommer och dömer han så lägger hon ett löp upp på ett bord som är minst lika stort som stolarna om inte större. Där uppe är gubben. Och nu kommer det näst bästa förutom Kopps referensen. Hon drar fram en glock och sätter i truten på han. 🙂

Skjuter hon? Möjligt. Fantasin får bestämma Det är charmen med Teater! Det är ”Tema” som man kan tänka på efteråt! Oh!

För att sumera det bästa med pjäsen i tre punkter

  1. Mannen från Kopps
  2. Gubben som glömmer sin replik
  3. Tjejen med håret som skjuter
Jag vet vad ni säger ”Håll mig inte på halsen” – det ska jag ej här har vi han in all his Glory! Tack för att jag fick se dig i denna Teater!

Den här pjäsen kan man ligga och tänka på mycket efter man har sett den vilket är ett stort plus för mig. alla verkade ha kul på scenen och det var bra stämning. i pausen drack folk öl och pratade…

Pjäsen avslutades mkt förvirrat där scenen började snurra runt flera varv men när ridån ramlade ner förstod jag att dom bröt pjäsen.

Exempel på scen ur teatern. I denna scen ligger ryssen ner och gnäller. Rätt vanligt att detta händer.

Så för att summera den här pjäsen i några punkter så skulle jag säga att det bästa var:

  1. Den här pjäsen är bra för man känner sig smart när man ser den
  2. Det var bra att dom talade högt och tydligt och visade mkt tydligt i sina ansikten var dom tycker och tänker
  3. Dom skrek också när det var befogat så man kunde höra bättre
  4. Blod och tjejer med pistoler är alltid ett plus i min bok
  5. Mannen från Kopps var kul att se i verkligheten en av mina absoluta favorit rullar senaste året
  6. Den innehåller också genre och teman ur historiskt och samtidsperspektiv

Betyg 3/5

1 = Askass

2= Riktigt dåligt, sämst

3= undvik

4 = bra rulle men manus kunde varit bättre

5 = se denna rulle

CYA /Joel – the J-master – Julle – joel_97.

Inlämningsuppgift GK9 – Filmvetenskap I – Genre och tema i historiskt och samtida perspektiv 7,5 hp
Lunds universitet HT 2022

Joel_97 recenserar Dr. Strangelove

Vi har inte uppdaterat den här bloggen på över två år. Ärligt talat har vi i princip lagt hela bloggandet bakom oss (det är inte så indie längre), men när vi fick ett email från allas vår Julle som hade spanat in en ny film och bad oss lägga upp hans recension kunde vi inte säga nej. /Jonas

Hello fuckers! Joel is back and badder then ever!!!!!

Har sett en ny film. På netflix. Här kommer mina tankar om denna film som jag såg vilken var det då? Jo det var Dr. Strangelove!!!

Vi börjar med handlingen på filmen som jag ska skriva om nu:

Handling
Filmen handlar om saker som händer i svart vitt (det är en gammal film säkert 20 år gammal om jag skulle gissa hur gammal den är för det är ingen färg). En gubbe – en militär?? – säger: bomba Ryssland med en stor bomb. Bomben är en atombomb!!! Alla andra säger: nej bomba ej, inte bra!!! Han vill ändå göra detta, han är orolig för sina kropp vätskor säger han… Det var gubbar på flygplanet också som vill bomba Ryssland, så dom ska man stoppa också. Den andra gubben har mustasch och säger: vad gör du? bomba ej. Han vill dock ändå bomba pga kroppsvätskor (han snackar as mkt om det – kroppsvätskor alltså).

Mustaschgubben och militärgubbe #1... Militärgubben snackar en massa skit och mustaschgubben är typ "Mm".
Mustaschgubben och militärgubbe #1… Militärgubben snackar en massa skit och mustaschgubben är typ ”Mm”.

Militärgobben #2 är på ett hotellrum en babe som också är där… Baben får ett telefonsamtal och bara ÖJ en bomb typ, och han bara sure, pratar med presidenten om att. Han går till honom (presidenten) också. Dom sitter i ett rum. Med en skärm. Gobben: säger: se skärmen ryssar får ej se denna skärm… Presidenten säger JO de måste se denna skärm för flygplanet det flyger ju till ryssland? De måste se den. Det är bomber på planet. Kanske alla plan som är på väg till Ryssland har bomb. Det tror jag! Dom är många, typ 30 st plan. Presidenten ringer en ryss han säger: kom hit! Yes, han kommer. Börjar slåss med militärgobbe #2, lite fajt. Presidenten säger: NEJ! sluta nu alla håller ju på att dö utav bomben ffs..

Här är militärgubben numero 2. Han lyssnar i telefon på presidenten som pratar med ryssland och han är typ WTF! För han tycker att de är sjuka
Här är militärgubben numero 2. Han lyssnar i telefon på presidenten som pratar med ryssland och han är typ WTF! För han tycker att de är sjuka

Och fy fan lyssna på detta: det finns en dome dags maskin. Hemskt den utrotar rubbet på planeten. Hjälp! Fuck, något måste göras. (BTW om denna maskin finns på riktigt ta bort den tkr jag… Var otäck den. Alla kan ju dö ffs.)

Presidenten attackerar i alla fall basen med den knäppa militärgubben för han är den enda som kan stoppa alla plan och den enda som kan göra så att alla inte dör men han vill dock inte det. Samtidigt vill gubben med mustaschen stoppa han som kan stoppa planen (han vill ha koden som stoppar planen) men innan han kan göra det anfalls basen av presidenten och det blir ett krig där de skjuter på varandra och det blir jobbigt för gubben med mustaschen. Han blir rädd. Han (militärgubben) pratar om vatten och sen skjuter han sig i badrummet – pang! Mustaschmannen säger typ omg sen hittar han koden ändå – wow! Stoppa bomben då! Tänker man. MEN. Det kommer en gobbe till. En militärgobbe till. Låt kalla honom militärgobbe #3. Han tror ej på mustaschen, vill ej hjälpa honom, han hjälper till lite, sen får han faktiskt coca cola (drycken, alltså) i ansiktet. Haha, roligast i filmen som i övrigt var jävligt deppig och dryg och svartvitt rent allmänt…!!

Här är den sista militärgubben och snart får han coca cola i ansiktet haha!!!
Här är den sista militärgubben och snart får han coca cola i ansiktet haha!!!

Vad hände sen då? Det ska jag ej berätta för Er, se filmen själva.

Skojar! Se inte denna dryga film. Detta händer:

Presidenten stoppar alla plan utom ett — det med gubbarna i. Pga det har fått en missil på sig. Ryssen gråter: vi dör…. Alla är deppiga. Den enda som ej är deppig är militärgobbe #2, han tycker det är kul med bomb. Då kommer Dr. Strangelove!!!!!!!!!! Han säger att dom ska gå ner under jorden och ha sex med många babes, alla babes, 10 per man, wow. Militärgobbe#2 gillar detta. Alla gillar detta. I planet finns en cowboy – han åker ner på bomben som om han red på en häst… Domedagsmaskinen går loss —> Bomberna smäller sen – satan – dom smäller satan… —-> Filmen tar sedan slut.

Här är doktorn som filmen handlar om. Fattade inte riktigt detta men han var den som hade lösningen fast han verkade knäpp typ
Här är doktorn som filmen handlar om. Fattade inte riktigt detta men han var den som hade lösningen fast han verkade knäpp typ

SLUTsatser.

Filmen slutar SORGLIGT. Alla dör. Men det är ändå nice, för många ska ha sex med babes. I en grotta i 100 år.

Här är doktorn som filmen handlar om. Fattade inte riktigt detta men han var den som hade lösningen fast han verkade knäpp typ
Lägger in den här bilden igen han ser ju sjuk ut haha

Jag vill ha: sex med babes, men jag vill ej: bo i en grotta i 100 år. NEJ tack!!! Så allt blev inte fel. Det sämsta med filmen är att den ej har färg. Då blir den automatiskt dryg och tråkig. Så jävla gammal – har ni ej råd med färg eller vad är det frågan om. Ja, dåligt. Bästa med filmen: den komiska scenen när militärgubbe #3 får cola i ansiktet – kanon – men, man ser ej färgen på colan, kunde varit vilken dryck som helst egentligen.

Betyg: 3/5

Om ni har tips på fler filmer som dessa så säg gärna till mig så att jag slipper se på dem. Haha skojar men allvarligt vill inte se mer svartvit film……………………………….

Jag kommer aldrig mer i hela mitt liv se en svartvit film.

Peace oute
Julle_97

Tack.

Missa inte heller Julles recensioner av Inception och True Grit!

Hetaste indietrenderna sommaren 2012

Halva året har snart gått och vi kan redan urskilja de starkaste kulturströmningarna som kommer att dominera indiesommaren. För en gammal indieräv som jag själv är det givetvis lätt att identifiera årets trendskiftningar, men den mindre erfarne indiern kan få vissa problem att orientera sig. ”Är det ok att lyssna på musik med gitarrer i år?”, ”TV-licens – coolt eller töntigt?” ”Får jag gilla dubstep?”, ”Hur ironisk måste min truckerkeps vara för att vara indie?” och andra dumma frågor kan man som ny i indievärlden ställa sig. Trots att de som bäst förtjänar att besvaras med en fnysning eller en axelryckning axlar jag, Jonas, rollen som barmhärtig indieupplysare för att ge alla en chans att uppleva året på ett så indie sätt som möjligt! Härmed presenterar jag de fem största indietrenderna sommaren 2012.

5. Vitt brus

Roskilde 2012
Roskilde 2012

Musik är något som funnits med människan sedan urminnes tider. Det är något som sitter djupt rotat i vår natur, och medan vi fortfarande bodde i grottor samlades bosättningarna runt en nytänd brasa för att knacka på en trumma och vråla lite gutturala läten. Är det inte absurt att vi nu, 2012, fortfarande beter oss som grottmänniskor? Lyssnar du på musik idag kan du lika gärna bära djurhudar och måla streckgubbar i blod på dina sovrumsväggar. Nu slänger vi ut musiken och spenderar en modern sommar lyssnades på vitt brus! Ett monotont, statiskt brus kommer att dominera radiokanalerna i sommar, brusfestivaler kommer att anordnas och människor över hela världen byter in sina gitarrer och munspel mot trasiga TV-apparater. Ljudbilden för resten av året stavas ”SSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS”!

4. Tveksamhet

Hm...
Hm...

I år tar vi inte ställning till någonting! Eller, jo förresten. Kanske.

3. Att använda ett socialt nätverk man inte tycker om, och twittra om det samtidigt.

2011 såg uppkomsten av att hippa kids slog på tv-apparaterna lagom till ”Melodifestivalen”, ”Så ska det låta” och andra folkliga program, för att sedan utförligt kritisera och håna dem på twitter. I år dumpar vi gammelmedia och loggar istället in på ocoola sociala nätverk samtidigt som vi twittrar om hur dåliga de är! Exempel på kommande tweets:

2. Jättesmå kepsar

Bono's keps 2012
Bonos keps 2012

Klädmodet förblir i stort sett oförändrat från 2011, förutom att alla kommer att bära komiskt underdimensionerade kepsar! De sitter fruktansvärt dåligt på huvudet, blåser gärna iväg vid minsta vindpust och har en förmåga att försvinna in i alltför vildvuxna frisyrer. Förvånansvärt nog kommer de små kepsarna så småningom sprida sig brett utanför indiekretsarna, och bli den enda trenden som aldrig någonsin försvinner. Under all framtid kommer de vara höjden av moderiktighet, och det blir snart europeisk kutym att bära en extra liten keps på finare tillställningar som bröllop, begravningar, när du blir adlad etc.

1. COUNTER-STRIKE

På bilden: FiXiEs.clan || Vegan_Synthesizer
På bilden: FiXiEs.clan || Vegan_Synthesizer

Just det, CS är hetaste trenden 2012! Från att under ett och ett halvt decennium varit förpassat till högstadieskolor och missanpassade vuxenbebisar är det i år de hippaste, trendigaste och mest alternativa människorna som kommer att ”fragga”! Barer slår igen då allt fler väljer att hänga på de coolaste servrarna. Ventrilo svämmar över av nya kanaler och energidrycksförsäljningen slår alla rekord. Utelivet är ute!

Med den här listan hoppas jag att även den mest efterhalkande indiewannabeen ges förmåga att hänga på det senaste i indieväg. Vi ses i cyberrymden!

/Jonas (a.k.a. Indieblogg3rs – NyteStalker)

Joel_97 recenserar True Grit

Då vi återigen under en längre tid varit alltför upptagna med en massa fräcka saker har vi ännu en gång bjudit in Joel_97 att berätta om sin senaste filmupplevelse. Idag är han måttligt uppspelt över bröderna Coens västern True Grit.

TRUE GRITE

Tja joel_97 här dax för min recension nr 2 den handlar om TRUE GRIT!!! Det är en ganska ny film ej asny men rätt så nu ska jag berätta om den och om den är bra här kommer recensionen var så goda…

Handling
Hm vafan detta är svårt för subsen var typ paj på min download och de pratar typ låtsasspråk eller något (OK jag är kanske ej bäst på engelska men vafan kan åtminstone läsa menyerna i wow så jag borde höra om de pratade redig engelska… ok??). Det är iaf en ful tjej som blir kompis med en gubbe och de ska åka på något quest. Ja å gubben tycker inte tjejen har tillräckligt med xp så han i början bara ”nää du ska inte med” (för hon är noob och har scrubs (dåligt gear)). MEN! Fast det är cp mkt snabbare för dom har bättre mount. 🙂 Så hänger hon me för hon har rätt bra skills i något kmr ej ihåg. Sen går dom över en flod och sen får hon smisk (obs ej skämt). Ja och sen går dom då vidare.

Han behöver inte vrida på huvudet lika mycket för han har ändå bara ett öga = enklare för nackmusklerna
Han behöver inte vrida på huvudet lika mycket för han har ändå bara ett öga = enklare för nackmusklerna

På vägen sen ser dom en corp hänga i trädet. Där kunde man se själen på corpens fötter!! (Dom sa typ ”the soel of hes feets” give me subs!!)

Sen! Hmm fan minns ej redigt men! Matt Daemon (spelad av Leonardo DeCapro) biter av sig tungan och det är blodigt och gubben säger ”håll stilla nu!” och sen fixar han det! Eller så drog han ut tungan vet inte riktig och ja så sen går de då vidare mot questet (?).

Detta är lurigt man tror det ska bli pang pang men så sitter han bara sådär jättelänge medan gubben går omkring och låter... Fett lurad!!!
Detta är lurigt man tror det ska bli pang pang men så sitter han bara sådär jättelänge medan gubben går omkring och låter... Fett lurad!!!

Ja och sen är det tråkigt riktigt länge… dom träffar en cp kille bokstavligen talat! i en hydda i skogen. Dom pangar honom. Och sen är dom i en dal. Och där skjuter alla på varandra fula tjejen ramlar dock ner i ett hål där är hon rätt länge. Jo sen så dör gubben? Matt Daemon gör ej det och räddar henne och alla dumma är döda. Detta var för att hennes pappa var död och en av de som dog hade dödat han slut!

Det bästa är när hon ramlat ner i hålet men sen blir det dåligt igen. Varför? Jo OBS SPOILER hon dog ej...
Det bästa är när hon ramlat ner i hålet men sen blir det dåligt igen. Varför? Jo OBS SPOILER hon dog ej...

Slut sats3r;
Hmm svårt. Jo denna film sög men det var ju mycket pang pang iofs. Och blod! Tjejen pratade typ som en fyrtio åring!! men hon var ju bara ett barn. Och sen var hon ful och hon var arg och hennes ansiktsuttryck såg lika dant ut hela tiden!!! Tror kanske att hon spelade som Horde o var Orc egentligen men de hade inte sminkat henne så… Gubben hörde man EJ vad han sa och han var ej cool…

4.9/5…………..

Fuck yeah.. 😉
/Joel aka Julle aka joel_97

COPYRIGHTE JULLE 2010
1 = 2011!
COPYRIGHT JULLE 20010

Missa inte heller Joels recension av Inception!

Tankar kring Converse och Håkan

När man stigit ur de vilsna tonåren och sakta men säkert börja bilda sig en hyfsad jagbildning i vår röriga samvaro, så blir det aningen lättare att slå sig ned få perspektiv på både det ena och det andra. Exempelvis den insikt det innebär att förstå att den tid som man en gång levde i är en helt annan än idag, och man förstod inte riktigt hur snabbt tiden egentligen gick. Utan att bli alldeles för djupsinnig i detta indieblogginlägg så ska jag försöka visa ett litet fragment på hur det såg ut när jag, Andres, växte upp. Även om jag här väljer att väldigt snävt spår så är kanske tanken att detta inlägg kommer bli starten på en liten följetong där mina, Andres, samtidsreflektioner kommer ge sig uttryck. Med betoning på kanske. Min frågeställning för idag lyder: Hur isolerade man sig från mängden? Hur visade man att man inte lyssnade på Takida? Frågan kan säkerligen besvaras på många sätt, men jag väljer ett sätt. Spola tillbaka tiden ungefär sex – sju år. Det var en tid då vi inte kunde se Converse på Stureplans uteställen, det var en tid då Håkan Hellström inte lyssnades på av den breda skaran.

Jag tycks mig se en nästan besatthet hos de människor i min generation som ratade Håkan och Converse på högstadiet. Nu spelar de alla hans skivor, kan alla låtar, sätter citat från låtar på sin statusuppdatering på Facebook – och de har, givetvis, fina, nya, fräscha Converse på fötterna. Detta är givetvis en grov generalisering, men jag kan ändå hävda att jag besitter tillräckligt med empiri för att dra en någorlunda hyfsad slutsats.

När jag växte upp var Converse ett symboliskt laddat attribut för de som strävade efter att vara ”utanför” massan på ett utstuderat vis. På högstadiet var det bögskor, töntskor, emoskor. De alternativas gemensamma manifest mot den breda massan. Nu besitter objektet omöjligt samma expressiva värde. Nu kan en indiesjäl inte sätta på sig ett par Converse utan att känna ens en uns av ambivalens till sin gamla kärlek. Det gnager lite, gör ont. De förkastar den, söker nytt. Vad ska man ha på sig för att visa att man inte är som alla andra? Ja, Converse funkar ju tydligen inte längre. Man skulle ju givetvis kunna anamma hipsterkulturens något komplexa klädkodex. Den säger att man i stort sett kan ha på sig vad fan som helst, bara det är ironiskt menat och att man vet vad man snackar om. Jag skulle vilja utveckla detta resonemang en aning längre, men jag orkar inte.

För att illustera förändringen av Conversens expressiva värde har jag tagit mig friheten att göra en teckning. Spana in:

Vad vill jag ha sagt med detta? Jag vet inte. Att det som var indie en gång i tiden inte behöver vara det i framtiden. Det är knappast en nyhet att breda massan anammar den alternativa kulturens attribut, till de alternativas förfäran. Converse och Håkan gick genom ett filter. De legitimerades. De gick från alternativt till mainstream. Eftersom det är en indieblogg vi driver är det viktigt att ha en insikt i denna flytande process som begreppet ’indie’ innebär, ett begrepp som inte ens blivit ordentligt definierat. Vad som är indie idag behöver inte vara indie imorgon. Det som är indie idag behöver nödvändigtvis inte vara indie idag. Och så vidare.

Tack för er tid.

/Andres

Hultsfred och Arvika rycker upp sig

Efter att grundligt ha följt Hultsfred och Arvikas tragiska öden så är det med en tillfredsställese av ytterst subjektiv karaktär som jag ser att de båda festivalerna åter igen har börjat stå på fötter. Igen. Båda festivalerna hade lyckats med bedriften att tappa min respekt för dem fullständigt – men nu förtjänar de tillbaka den. Och med råge dessutom.

Att skippa de breda koncepten är huvudingridienserna för båda festivalernas överlevnad i år. Arvika insåg att det inte höll att bli en festival-som-vilken-som-helst med en bred blandning av artister och med en camping som bjuder in till fest. De går med årets festival tillbaka till sin elektroniska nischning. Hultsfred har även dem satsat mer på att locka tillbaka den musikälskande publiken, och inte ”campingpubliken”, som mer är intresserade av festen på campingen än artisterna som kommer dit. Båda festivalerna har i år ett ambitiöst och genomtänkt gäng med artister som besöker den värmländska respektive småländska bygden.

Arvika har stor potential att locka tillbaka sin gamla publik med sin nedbantade festival som återigen har elektronisk inriktning. Hultsfred har inte bantat ned på artistbudgeten (snarare tvärtom), men de har en mycket mer genomtänkt lineup än tidigare år (från runt 2007 och framåt). Precis när man inte trodde att Hultsfred kunde ha en mer respektingivande lineup så släpper de bomben, Morrissey. Dessutom har de en publikmagneter som Prodigy och Suede. Krydda det med ett makalöst dj-set av Soulwax-bröderna i 2 Many Djs, en galen livespelning med bob hund, dans med Star Slinger och A-trak – samt mysiga småspelningar med guldkorn som Blackbird blackbird, Junior Boys och Washed Out. Och det är ändå inte allt som jag skulle vilja se på årets festival. Att Hultsfred dessutom lyckats få tillbaka sin gamla campingplats Ängen är även det ett stort plus som utgör sin del i den lyckliga samling av aromer som doftar återkomst med stort å.

Arvika kommer utan tvekan klara sig i år. Jag hoppas innerligt att Hultsfred också gör det. Om de inte går runt i år så är det ändå ett tappert och ärofyllt försök, och till skillnad från tidigare år så skulle det inte vara festivalens fel. I år skulle felet helt och hållet vara hos publiken.

To be continued.

/Andres

Tidigare skriverier: Hultsfred och Arvika tillbaka på slagfältet

TV-serier vi minns

Alla har vi väl någon gång slaviskt följt en bra TV-serie? De har trots allt potential att vara rekreation när den är som bäst, erbjuda dig möjlighet att skönt luta dig tillbaka och avnjuta tankvärd eskapism i lagom långa doser. Detta gjorde TV till mitt tidigare favoritmedium, och det är därför som jag idag grämer mig över dess skamligt låga kvalitet. Då en bra serie blir alltmer sällsynt i dagens hårda nöjesklimat finner jag det lämpligt för oss att blicka i backspegeln och återuppleva några särskilt minnesvärda serier ifrån TV:s guldålder (alla åldrar förutom nu)!

Snacka om Peter Haber 1993

Den ursprungliga versionen av det som skulle komma att bli Snacka om Nyheter. Tidiga publikmätningar visade viss förvirring inför konceptet, då det aldrig var någon som faktiskt ”snackade” om Peter Haber. Den populära skådespelaren var istället permanent gäst och gjorde voice-overn till programmet. Själva avsnitten bestod främst utav att Stellan Sundahl berättade fräckisar för olika musikgäster. Snacka om Peter Haberlades ned efter enbart tre avsnitt, då det uppdagades att SVT hade låtit bli att betala royalties för de pålagda skratten och stod inför stämningshot.

Snacka om Nyhetre 1994

Efter nedläggningen av Snacka om Peter Haber gjordes formatet om till det vi idag skulle känna igen som Snacka om Nyheter. Vad få vet är att programmets första säsong fortlöpte med en oavsiktlig felstavning i namnet, något som inte upptäcktes förrän i slutet av säsongsfinalen.

Aaron Sorkin’s Blooper Hour (1999-2002)

Vem kommer inte ihåg när Aaron Sorkin överraskande tog ett avbrott från att skriva dramaserier för att redigera och presentera tvåtimmarsavsnitt med klipp på tjockisar som ramlar omkull? Serien fick tyvärr inte något särskilt genomslag i Sverige då den enbart sändes tidiga morgnar på SVT 2, men erhöll ändock en mindre skara trogna fans. Tyvärr lades programmet permanent ned 2002, efter att Sorkin fullbordat sin drogavvänjning, men ”Trippin’ Over: Best of Aaron Sorkin’s Blooper Hour” är schemalagd att släppas på blu-ray till hösten.

Kjell Bergqvist Sover (1994 – 1995)

Det mytomspunna mardrömsavsnittet.

En halvtimme varje söndag kunde svenska folket se Kjell Bergqvist sova. Lades ned efter två säsonger.

Tisdagspolisen 1969-1978

Under nästan ett decennium trollband SVT:s tidiga deckarsatsning med Martin Ljung i huvudrollen svenska folket framför TV-apparaterna. Berättelsen om den säregne kommissarien, som envisades med att bara lösa brott på tisdagar, erhöll stort gehör från kritikerna under hela sin livslängd. I synnerhet Bo Widerbergs insats som gästregissör i dubbelavsnittet ”Skottår” har gått till TV-historien, och anses av många vara det bästa som någonsin producerats av en skåning.

Igloo-nytt 1983

I ett oerhört missriktat försök att tilltala Sveriges inuitbefolkning inkorporerade SVT detta kortlivade nyhetssegment i Aktuellt. Inslaget togs bort efter att det i tre veckor enbart bestått av att nyhetsankaret ryckt på axlarna och sagt ”Det har visst inte hänt något igloorelaterat idag heller!”.

John Cleese på hal is 1989

SVT:s största satsning såväl som publiksuccé under det sena 80-talet. I 10 avsnitt fick tittaren följa John Cleese medan han blev alltmer insnärjd i en salig härva av spioneri, vapensmuggling och tveksamma myndighetsförehavanden! Förväxlingskomedi, thriller och slapstick när det är som bäst – kommer Cleese hinna blottlägga skumraskaffärerna och komma i tid till sonens fotbollsmatch? Trots namnet lyckades man aldrig få John Cleese själv att medverka, utan huvudrollen spelades istället av Täppas Fogelberg med en lösmustasch. Serien är idag kanske mest känd för sin ikoniska catchphrase: ”Ur vägen för bövelen – jag är John Cleese!!!”

Med detta avslutar jag dagens nostalgitripp och önskar er lycka till i VHS-djungeln (där ni snart kommer befinna er – oundvikligen inspirerade av mitt inlägg – för att gräva fram lite gamla klassiker)! /Jonas

Hultsfred och Arvika tillbaka på slagfältet (OBS! Old news!)

Jag, Andres, har i tidigare inlägg ventilerat mina åsikter om Hultsfredsfestivalens väg mot förfall, och då i synnerhet organisationen Rockpartys naiva och dumdristiga hanterande av krisen de stod framför. Jag har även pekat på att Arvikafestivalen var på god väg att gå samma öde till mötes som Hultsfred. De hade lämnat sin elektroniska nisch bakom sig och de kom även med förslaget att boka jämställt till 2011. Medan Rockparty gick i konkurs efter tre år av rent ut sagt idiotisk ledning så kapitulerade Arvika och erkände sitt stora misstag – innan det var för sent. Men nu är även Hultsfred tillbaka, dock i ledning av ett tyskt bolag som köpte upp namnet för en skitsumma. Frågan är ju givetvis; hur kommer detta gå? Dessa nyheter må vara gamla, men jag – Andres – anser att vara för sent ute är bättre än att inte vara ute alls. Därför gör jag ett mindre inlägg som jag skulle anse vara en del av min följetong av de båda festivalerna. Så håll till godo, för i helvete.

Arvika gick på en storförlust förra året. Inte så konstigt. Precis som Hultsfred bokade de inaktuella och ointressanta akter i en salig bred röra utan någon som helst känsla eller, som man säger i narrativa sammanhang, ”röd tråd”. Trots förlusten gick de ut med nyheten att de 2011 minsann skulle satsa på att boka jämställt. Att göra det svårt för sig själva måste väl ändå vara det dummaste Vinterbadarna kunde göra i detta sammanhang? Ja, givetvis. De gick inte långt efter ut med ett manifest där de bar om ursäkt, och där de skamfullt och ångestgivande sade att de naivt försökt vara något de inte är. Mycket klokt. Jag blev glatt överraskad. De skrev också att de skulle gå tillbaka till sitt gamla koncept; att boka elektroniska akter. Och de har lyckats få dit tunga namn i genren som Aphex Twin, Röyksopp, Digitalism och Covenant – men även en hel intressanta uppstickare. Jag tror Arvika kommer vinna tillbaka sin hängivna publik, men även locka en hel del nya kidz med electrofetish (med tanke på hur poppis genren över huvud taget blivit i Sverige. Emmaboda har i stort sett blivit en renodlad electrofestival och Dans Dakar slår på stort i Stockholm i juni, som två exempel). Att Arvika dessutom sätter ett lågt pris på biljetten och gör festivalen mindre är även det anledningar till varför jag tror att Arvika har räddat sig själva. De kommer helt klart fixa 2011 års festival.

Arvikabesökare.
Arvikabesökare.

Hultsfred ställer jag mig dock ytterst tveksam till. Igen. Det känns verkligen som festivalen spelat ut sin roll. Nu är de tillbaka igen och de brassar på med sin vanliga stil. De vägrar att banta ned festivalen utan lägger pengar på stornamn som Suede och Primal Scream istället. Jag måste dock säga att lineupen i år är mycket mer genomtänkt än tidigare år, och dessutom mycket mer intressant. Det är speciellt de mindre bokningarna jag uppskattar, de har fått ditt aktuella och intressanta namn som Blackbird Blackbird och Beach House, men även sample- och remixmästaren Star Slinger som är en personlig favorit. Och så vidare. Det är akuellt och exklusivt, men frågan är om det är vad som krävs för att locka publiken tillbaka till den lilla sketna hålan djupt inne i smålands skogar? Det är tveksamt. Jag tror Hultsfred kommer skita sig i år igen, men denna gången är det ett tappert försök. De står med en fin lineup och förtjänar att nå break-even i alla fall.

Fortsättning följer! Hoppas jag! (Eller jo för fan.)

/Andres

Min dag med Fredrik Strage i bilder

Jag hade det stora nöjet att få åka hem till och spendera en hel dag med självaste Fredrik Strage. Den till en början spända stämningen, med tanke på min kollegas tidigare skriverier, skingrades kort efter att jag välkomnats in i hans hem och konversationen kommit igång. Vi kom snabbt varandra nära och den vassa journalisten visade upp en spännande, okänd sida av sig själv. Mitt besök resulterade i en unik insikt i den stora journalistens liv, fylld av exklusiva anektdoter, ärliga och utelämnande men likväl underhållande, om hans barndom, drogmissbruk, skivsamling, olyckliga tonårsförälskelser och mycket mer – allt detta ackompanjerat av helt okej bilder vilka dokumenterar hans vardagsliv. Då kassettbanden jag spelat in intervjuerna på förstördes i en magnet-/wakeboardrelaterad olycka bad vi Strage att snabbt titta in på redaktionen och kommentera våra fotografier vilket han så vänligt gjorde. Nedan följer det material som kunde publiceras.

Hej! Här kommer de bästa bilderna från mitt och Jonas äventyr tillsammans, varsågoda!:

softar.jpg
Softar.

Här sitter jag och ”chillaxar”. Jag vet att det egentligen inte är ett riktigt ord, men jag kan vara lite ironisk och tokrolig bland.

stragescd.jpg
Min skivsamling.

Förutom min nästan kompletta kollektion Mr. Music-skivor (har någon som läser detta ett ex. av #5 1993 över så hör av er!!!) har jag: Best of Run DMC, Friday I’m In Love med The Cure och 38 oöppnade exemplar av Spandau Ballets Gold. Den där Boyz II Men-singeln som var poppis ett tag tror jag ligger där någonstans också (Making Love? Vad fan heter den egentligen?).

data.jpg
Min data.

Förutom att twittra sitter jag och ”tankar ner” lite ibland. Gillar The Pirate Bay och DC++ för sånt och det blir lite film, mycket anime och en del musik. Annars använder jag den egentligen inte till något – alla mina artiklar skriver jag i kollegieblock och e-post är för bögar har jag inte riktigt förstått mig på.

skamhornan.jpg
I hörnan.

Oj, haha! Ja, här sitter jag ibland när jag känner att jag behöver skämmas riktigt ordentligt!

stragarok.jpg
Chillar i köket.

Den här köksfläkten lät jag montera enbart för att kunna hänga under den och röka. Jag lagar aldrig mat.

stragemyman.png
Kvällshäng.

På kvällen hängde jag med Philip Michael Thomas, som spelade Tubbs i Miami Vice. Grym serie. [Fotnot: Den här bilden hade Strage med sig själv, ”för att komplettera dagens händelser – alltså, det var på kvällen, precis efter att du stuckit, seriöst!”]

stragevhs.jpg
Filmsamlingen.

Jag tycker mycket om dem alla, men pärlan i samlingen är helt klart andra säsongen av Spin City! Jag är en riktig ”Stuart”, hehe.

stragefundersam.jpg
Jag kontemplerar.

Tycker att vi avslutar med den här bilden, där jag sitter och avnjuter/sågar melodifestivalen medan jag kontemplerar över min nästa krönika! På återseende!
(Alltså Jonas, är det för sent att ändra titeln? Jag tycker fortfarande att ”En (Str)(d)ag med Fredrik Strage” är mycket fyndigare!)

Stort tack till Fredrik Strage för att du tog dig tid, du är en sann hjälte!

/Jonas och Strage