Rootlight Yogacenters blogg

Det finns många sätt att gå genom livets utmaningar. För mig var det så chockartat att jag hade svårt att ta in det hela. Det är nu 4 år sedan jag fick bröstcancer och jag var i chock minst ett år. Kunde inte fatta att jag som var yogalärare och hade levt så hälsosamt så länge kunde drabbas av cancer. Letade efter fel hos mig själv, skämdes och kände mig värdelös på alla sätt.
Mina närmaste fick veta det omgående, ordet sipprade ut bland kollegor och så småningom gick jag ut med det till alla kollegor. Mina kunder har jag däremot besparat dock men nu när det har gått så lång tid kan jag berätta lite ut i fall det kan vara till stöd för någon.
Det har varit en otrolig resa, en mardröm. Hade precis tackat ja till en ny lägenhet i samma veva så det var extra tumultartat. Det gjorde att jag gick in i en tunnel av effektivitet. Hinna flytta innan operation var det första jag tänkte på. Nästa steg var cytostatika och då skulle jag bli sjukskriven vilket jag inte hade varit sedan jag startade mitt företag 1997.Det var nästa tunnel; hur skall företaget klara sig under min sjukskriving? Var helt arbetsorienterad som du ser.
Det finns inget ont som inte har något gott med sig.
Sjukskrivningen gav mig tid att titta på mitt liv. Jag hade inte haft en ordentlig semester sedan jag tog lokalen(2004)där yogacentret finns. Jag upptäckte att jag hade stress i kroppen. (Sedermera har jag förstått att cytostatika skapar stress i kroppen.) Cytostatikan gjorde att jag fick problem med nervsystemet på ena sidan. Det började efter första behandlingen. Hade också besvär med lymfan. Det har blivit bättre men arm och ben fungerar inte som de skall. Läkarna viftade bort det hela så klart vilket gjorde att jag fick själv försöka komma på vad som kunde vara fel. Är ändå tacksam för sjukvården på många sätt. Allting var väldigt effektivt ända tills strålningen började, sedan var man själv.
Det är så många sjukdomstillstånd jag har fått uppleva under tiden. Nu vet jag hur det känns bl a med hälsporre, restless legs,artros, lymfödem, att vara gammal, ångest och depression mm. Inget av det var roligt men kände mig mer som ett vittne.
Två saker hade jag hoppats läkarna hade berättat om; hjärndimman och att man får ärr för livet av strålningen.
Sedan det året har jag varit i process av att vilja ändra på livet. Tror att många upplever det så. Allt jag gjorde(gör)var roligt och givande men det var så mycket. Hade inget socialt liv. Något måste bort. Det som kändes lättast att släppa var centret och affären men det tog tid att bearbeta. Nu är jag redo för nya äventyr. Än så länge är allt som vanligt (ger mig dock tid och klarar inte av att stressa) men något är på gång. Kommer fortsätta att sprida yogan med kurser och utbildningar. Den här terminen har jag extra många klasser. Nästa termin blir det kanske extra få…