Publicerad 2016-06-02 12:17:00 i Allmänt, Å så lite politik,
Igår sänkte Arla sitt mjölkpris ytterligare och bönderna har aldrig någonsin fått så dåligt betalt för sin mjölk. Det gör mig på riktigt rosenrasande och ledsen ända långt in i själen. Jag vet hur hårt alla bönder sliter för att leva för det de brinner för. Att vara bonde är inte ett yrke det är ett liv. Nu tvingas gård efter gård stänga ner sin mjölkproduktion och människor förlorar inte bara sin inkomst utan stora delar av sitt liv. Arbetstillfällen försvinner, åkrar växer igen och ängarna likaså.
Igår sänktes priset med 12,2 öre/kg mjölk vilket betyder att bönderna idag får 2,30 kronor/ kg mjölk (vilket motsvarar en liter mer eller mindre) och vi betalar drygt 10 kronor. Jag undrar om du hade reagerat på om de där 12,2 örena lagts på din liter mjölk istället? Hade du valt att köpa tysk, dansk eller finsk mjölk om du fick betala 10,12 kronor eller ens 10,50 för mjölken? Eller hade det inte spelat dig någon roll för att du vet att det betyder att svenska bönder kan fortsätta hålla Sveriges landsbygd levande?
Jag förstår att en prishöjning till slutkonsument skulle kunna innebära att konsumenten väljer att köpa importerade produkter istället men Arla som är så duktiga på att göra reklamfilmer kanske kunde göra en film som visar verkligheten, vad som händer om svenska bönder inte får betalt för det otroliga slit de utför dag ut och dag in.
När jag jobbade med mjölkkor jobbade jag mellan 5 på morgonen till ungefär 19 på kvällen. Det var slitit som fan, tungt och ibland ganska ensamt ( men det var också otroligt rogivande och givande) men jag visste åtminstone att jag skulle få betalt för de timmar jag jobbade eftersom jag var anställd. Min chef däremot visste inte om det skulle finnas pengar kvar så han själv kunde plocka ut någon lön, eller om den där trasiga harven skulle få lov att bli lagad istället.
Snälla hjälp mig och Sveriges bönder att tala om för Arla att vi VILL betala för det jobb som våra bönder gör.
Publicerad 2016-03-21 22:35:00 i Allmänt, Tjocka mamman,
Alva går på kyrkans barntimmar och igår skulle de vara med och sjunga under gudstjänsten. Prästen höll en väldigt bra och tänkvärd predikan om att hitta sin väg i livet. Något att fundera på en sen måndagskväll.
Helgen swishade förbi i ett rasande tempo. Lördagen spenderade jag och Alva i stan och fick lite välbehövlig mamma/dottertid. Vi shopade loss, åt gott och pratade. Hon har många härliga funderingar den tjejen. Klok och rolig är hon också och jag hoppas vi kommer ha många såna dejter hon och jag även när hon blivit vuxen.
Uppdatering gällande Tjocka mamman. Alltså det har väl gått så där med att ta tag i livet. Idag har det dock blivit 1,2 mils promenerande. Ni som vet vart vi bor vet att hälften av det promenerandet innebär uppförsbacke...*pust* Alltid nåt tänker jag även om det fikades på kvällen.
Anton blir 11 månader idag. Så galet. En månad till och han är 1 år! 1år! Jag kan faktiskt inte fatta det. Han är ju fortfarande bara en bebis...
Publicerad 2016-03-14 09:32:00 i Allmänt, Tankar om mat,
Jag försöker äta bättre frukost. Nu har jag kört gröt på havre och råg i en vecka. Det är gott och mättande men nu vill jag ha tips på något annat jag kan äta. Ge mig era bästa frukosttips.
Publicerad 2016-03-13 21:57:00 i Allmänt, Veckans mat,
Måndag: Vegetariska burgare på svartabönor med dressing och bröd.
Tisdag: Köttfärsfyllda paprikor
Onsdag: Rester
Torsdag: Ugnsbakad citronlax med blomkålsmos
Fredag: Tacos
Lördag: Pizza (hembakad)
Söndag: Slottstek och potatis
Publicerad 2016-03-13 21:10:00 i Allmänt, Tankar om mat,
Jag är köttätare,precis som de flesta men jag är också hyfsat miljömedveten. Något som inte riktigt går hand i hand eftersom produktionen av kött utgör en 1/5 av alla koldioxid utsläpp. Svårt att försvara men nu tänker jag ge min syn på det. Som fd. köttproducent och bonde kanske den skiljer sig lite från andras.
1. Köp bara svenskt kvalitetskött helst kravmärkt: För att svenska djur har det bättre än några andra djur och för att vi inte matar i våra djur antibiotika utan anledning. Svenskt kött ser också till att hålla den svenska landsbygden levande och betande djur är viktigt för naturen.
2. Ät hela djuret: För mig är det vitkigt och naturligt att hela djuret tas tillvara. Vi kan inte bara äta de finaste detaljerna och låta resten gå till spillo. Jag gjorde tex fläsklägg häromdagen. Det blir ju 4 lägg på en fläskfilé tex. Jag kan villigt erkänna att jag är dålig på att äta inälvsmat och där kan jag absolut bättra mig även om det tar emot. Hos farmor Margareta bjöds det både lever, tunga och hjärta (oftast utan att vi visste om det) och det smkade alltid förträffligt. Det finns en övervägande risk att vi kommer glömma bort hur dessa delar kan användas om vi inte försöker lyssna på de äldre och ta till oss deras kunskap. Jag önskar farmor Margareta fanns kvar hos oss så hon kunde lära mig.
3. Välj kött som inte kräver lika mycket av naturen: Nötkött kräver massvis med resurser av naturen. Det är också det köttet som bidrar till mest koldioxidutsläpp. Kött från fågel kräver mycket mindre resurser/kg kött. Men även här är det viktigt att äta hela djuret. Jag väljer tex. väldigt ofta lårfilé som är mycket mörare och inte lika trådigt som bröstfilén.
4. Våga testa vegetariskt också: Vegetarisk mat är både god och nyttig och inte alls så krånglig att få till som många tror. Våga testa! Vegetarisk mat är också ofta väldigt billig att laga (om du låter bli köttersättningsprodukter) vilket gör att du istället har råd att köpa riktigt bra kött när du skall äta kött.
Att vara vegetarian en dag i veckan klarar alla av!
Jag kommer troligen aldrig att bli vegetarian (även om jag absolut inte skulle tycka det var särskilt besvärligt eller hemskt). Jag uppsakttar smaken av kött alldeles för mycket men framförallt är det vitkigt för mig att se till att hålla markerna öppna och landsbygden levande. Vi borde alla äta mindre kött och istället välja bättre kött när vi äter det. Vi måste också lära oss att ta vara på hela djuret, inte bara välja det finaste.
Veckans vegetariska recept hämtar jag ur boken Mera Vego. Vegetariska burgare på svarta bönor bjuds det på imorgon.
Publicerad 2016-03-08 16:13:00 i Allmänt,
Dagar som den här saknar jag att ha min familj nära extra mycket. Jag har fått ryggskott, den där sorten som gör att en vill gråta bara för att en är tvungen att andas. Anton är naturligtvis på sånt där underbart gnälligt humör och vill bli buren typ hela tiden förutom när han pillar i eluttag, äter blomjord, river ut kastruller, drar sönder sladdar eller slår fjärrkontroller i bordet...
Det hade varit sååååå skönt att kunna ringa en syster, pappa, mamma, bror eller moster och bara skrika HJÄLP MIG NUUUUUU! och så vips hade de hjälp mig för det gör de ALLTID men jag kan inte gärna ringa härifrån och be dem åka 30+ mil för att hjälpa mig överleva dagen.
Säger som Alva "Varför kan inte alla vi tycker om bara flytta hit? Här finns ju massor med hus"
Han är söt när han sover iaf... ;-)
Publicerad 2016-03-06 21:32:00 i Allmänt,
Att jag är tjock är jag på alla sätt helt medveten om och när folk påpekar det är det ofta inget som stör mig överhuvudtaget men vid flera tillfällen nu har Alva påpekat att jag är tjock. Jag vet att hon inte lägger någon värdering i det. Det är bara ett kontaterande. Barn är ju sköna på det sättet att de kosntaterar men lägger ingen värdering i varken det ena eller det andra...än men det är troligen bara en tidsfråga innan Alva får höra att tjock inte är lika bra som att vara smal för tyvärr är det ju så i dagnes samhälle. Du är lite sämre, dummare och latare om du är tjock än om du är smal. Jag vet för jag har varit tjock hela livet och ständigt behövt hävda min existens, visa att jag är både klok och inte alls lat så många gånger att jag inte kan räkna dem. Jag har så många gånger valts bort pga. min storlek men det är en helt annan historia.
Alva har alltså kosntaterat vid flera tillfällen att jag är tjock och det känns faktiskt. Inte så att jag blir ledsen på Alva att hon säger det eftersom hon ju inte lägger någon värdering i det. Jag blir ledsen för att jag inte alls vill vara den tjocka mamman. Jag vill inte att Alva ska leva med att vara "hon med den tjocka mamman". OK jag är inte längre så fet som jag har varit och det kommer jag heller aldrig att bli igen men jag tjockare än normen och det kommer att märkas.
En del av mig vill bara fortsätta vara tjock för att jag blir så förbannad över att det inte är ok att vara annorlunda och jag vill att Alva ska veta att det är okej att se ut precis hur som helt och att en person aldrig ska dömas för hur denne ser ut på utsidan. En annan del av mig vill bli smal nu på en gång innan Alva hinner förstå att det inte är bra att vara tjock. Innan någon hinner komma på att hon har en tjock mamma och reta henne för det.
Jag vill inte vara den tjocka mamman och jag vill inte att Alva någonsin ska behöva skämmas för hur jag ser ut.
Självklart vill jag gå ner i vikt för min egen skulle också. Klart jag vet att det inte är bra för hälsan att vara överviktig och att jag själsligt också skulle må bättre av att gå ner.
Nu ska jag göra ett försök att kanalisera det här till energi för att orka ta tag i mig själv. Så att jag kan vara den mamman jag vill vara och en mamma Alva kan vara stolt över.
Publicerad 2016-02-26 15:07:00 i Allmänt,
Det duggar inte direkt tätt av inlägg här... En bättring kan vars på gång men jag lovar inget.
Publicerad 2016-01-03 19:54:29 i Allmänt,
God fortsättning på det nya året! Hoppas du haft en bra jul och nyår, att du firat ordentligt och njutit av nära och kära.
Ett nytt år står för dörren. 2016 är här och 2015 är bara ett minne. 2015 försvann i en sån rasande takt att det är svårt att verkligen ta in att det redan är slut. Förmodligen beror det på den nya lilla familjemedlmmen som stormade in i våra liv i början av året. Efter det har tiden bara rusat fram och vår lilla lillebror är nu 8 månader. Snart har han funnits på utsidan lika länge som han var på insidan. Svårt att förstå.
Ett nytt år bjuder på na möjligheter och jag gissar att många precis som jag gärna smider planer, avger nyårslöften och sätter upp mål. Jag är allt som oftast väldigt ambitiös när jag sätter upp mål, så blir de ouppnåliga och jag känner mig misslyckad. I år har jag lovat mig själv en enda sak. Att ge mig själv mer tid. Jag är alldeles för dålig på att känna efter vad jag verkligen vill. Som mellanbarn har jag blivit väldigt bra på att kompomissa, en bra egenskap som jag ofta känner mig stolt och berikad över men någonstans på vägen har jag insett att jag blivit för bra på att kompromissa. En kompormiss skall ju vara en överenskommelse som båda parter kan nöja sig med när de inte kan få exakt som de vill. Jag kompromissar ofta så att det blir som den andre vill eller att jag kompomissar med mig själv för att jag så gärna vill att alla andra ska vara glada. Det här kompormissandet har gjort att jag ofta känner att jag blivit överkörd. Inte så att jag skyller på någon annan utan jag låter mig liksom köras över utan att egentligen någon märker det. Det låter kanske konstigt med tanke på att jag är en tjej som har skinn på näsan och inte har några problem med att säga ifrån tex. i jobbsituationer eller om jag ser orättvisor men jag har av någon anledning oerhört svårt att säga ifrån när det gäller mig själv och mina personliga relationer, men nu ska jag alltså bli bättre på det. Jag gissar att det kommer skapa en och annan konflikt eftersom de omkring mig är van att jag låter andra få som de vill eller åtminstone delvis, men jag är beredd att ta dem för jag vill inte tappa bort mig själv helt. Jag vill kunna se mig själv i spegeln och känna att jag är nöjd med mig själv och med hur jag har det. Så det är mitt nyårslöfte eller mål med 2016 om man nu vill säga så istället.
Nog om detta. Här kommer några bilder från julen.
Julsnygga ungar!! <3
Snören och papper var bästa grejen tyckte Anton
Det bästa på julbordet Svärmors kål! MUMS
Alva nyårsdukade åt oss! Snyggt och glittrigt.
Publicerad 2015-11-24 23:23:14 i Allmänt,
Tiden bara rusar ju! I lördags blev han 7 hela månader våran lilla filifjonk. Han är en härlig unge somär glad för det mesta även om han just nu har ett stort behov av att vara nära särskilt på nätterna vilket börjar tära lite på den redan trötta morsan men men det går ju över. Han kämpar just nu med att knäcka krypkoden. Han ålar runt så han förflyttar sig men har inte riktigt kommit på hur han ska ta sig framåt vilket skapar en viss frustration då och då. Han står ofta på alla fyra och gungar så jag antar att han snart kommer komma på hur han ska göra. Han sitter numera riktigt stadigt även om han då och då välter. Han tycker att hans syster är den bästa människan i världen och han letar efter henne när hon inte är hemma och skiner som en sol när hon kommer nära. Alva börjar också tycka Anton är lite roligare nu när han kan sitta, förflytta sig och är mer med liksom. Hon lerker gärna med honom men har kanske inte alltid försåelsen för att han faktiskt fortfarande är en liten bebis.... Häromdagen satta hon ner honom i en leksakskorg men enligt henne "kröp han i helt själv faktiskt"... Hon älskar honom verkligen och det är så underbart att se.
Jorå helt själv kröp han i och tog med sig en kudde också. Företagsam 7 månaders bebis.
Publicerad 2015-11-08 22:41:17 i Allmänt,
Idag är det fars dag och självklart har pappan i huset firats. Det där med fars och morsdag kan man ju tycka vad man vill om och visst är det väl kanske något någon handlare kommit på skulle vara en bra grej för att få sålt lite mer men jag tycker att det är lite fint att man har en dag när man visar både sin egen pappa uppskattning men också mannen man valt som pappa till sina barn så klart (och detsamma när det gäller morsdag förstås). Pappor är bra och helt klart värda att firas lite extra.
Jag har ju den otroliga förmånen att ha två pappor för som jag läste någonstans "Any man can be a father, but it takes a special person to be a dad" och det stämmer verkligen. Båda mina pappor är helt fantastiska. Väldigt olika men underbara och jag älskar dem båda till stjärnorna och tillbaka.
Mannen jag valt till mina barn går inte av för hackor han heller. Han är en helt fantastisk pappa. Omtänksam, kärleksfull, trygg, lugn och busig. Han sätter alltid barnen först och man kan nästan ta på kärleken mellan dem. Tror det är lite speciellt att vara pappa till en flicka, det är så mycket en man inte kan relatera till och aldrig lärt sig. Fredrik har lärt sig saker han aldrig trodde han skulle behöva kunna sen Alva stormade in i hans liv. Han vet tex. skillnaden på en kofta och en bolero, hur man lättast sätter på strumpbyxor, hur man flätar hår och hur och vad alla Disney prinsessor heter (detta är kanske inte helt tjejbetingat dock. Jag lekte ju tex. hellre med Heman än Barbie...) Allt detta var nog saker Fredrik aldrig trodde han skulle behöva kunna men som han nu kan och han lär sig hela tiden. Han är så innerligt intresserad av våra barn och av att vara pappa att jag blir alldeles varm i hjärtat.
Jag frågade Alva vad som gjorde hennes pappa till en så bra pappa och en av sakerna hon sa var "för han lär mig så mycket saker och han kommer nästan alltid direkt när jag ropar även om det är mitt i natten" Hjärtat svämmade ju över av kärlek och jag inser återigen att jag inte kunde valt en bättre pappa till mina barn.
Så grattis igen till er fina pappor jag har i mitt liv.
Publicerad 2015-11-01 22:26:24 i Allmänt,
November är här och hösten går på intet sätt att förneka längre. Det är mörkare och kallare. Igår tände vi första brasan för säsongen. Vi tände också ljus både på krykogården och här hemma för att minnas de som fattas oss och för att glädjas åt de vi har hos oss.
Hösten och november är här och den stora ungen har fyllt fem år och den lilla hunnit bli 6 månader. Tiden bara rusar och jag önskar att jag kunde stoppa tiden då och då så jag hinner med bättre. Det händer så mycket både med Alva och Anton.
Alva har mycket funderingar om det mesta. Vi märker ett stort intresse för srpåk och ord. Hon frågar ofta vad ord betyder både på svenska och andra språk. Jag och Fredrik brukar prata engelska med varandra när vi inte vill att Alva ska förstå vad vi säger men det är helt hopplöst nu. Hon frågar vad det betyder och har dessutom lärt sig vad både icecream och candy betyder :-) Hon leker väldigt mycket roll-lekar både med sig själv och med kompisar.Ofta hör man henne säga saker till sina dockor som jag eller Fredrik brukar säga till henne, Anton eller varandra. Himla roligt och samtidigt lite läskigt. Hon ahr blivit stor på så många sätt samtidigt som hon ibland bara vill vara liten. Hon är en klok unge som är duktig på att sätta ord på vad hon känner vilket underlättar enormt när det är mcyket känsloyttringar.
Anton blir mer och mer mobil och är i princip aldrig stilla. Vet inte om det är så att jag glömt hur det var med Alva men kan inte minnas att hon var så här livlig. Han är glad för det mesta och älskar sin storasyster mest av allt i hela världen. När hon är nära honom kan han inte låta bli att le och det är så underbart att se. Han sitter ganska stadigt men får han syn på något spännande välter han. Han kan förflytta sig men bara genom att rulla eller åla baklänges. Att bara komma bakåt skapar väldigt stor frustration emellanåt när all han vill är att komma framåt men jag tror inte det dröjer innan han knäcker krypkoden. I ett par dagar nu har han varit lite gnällig och haft svårt att komma till ro. Tror hans första tänder äntligen är på väg igenom. Hoppas det går fort för honom för det verkar göra ont.
Publicerad 2015-10-18 23:34:53 i Allmänt,
Igår fyllde hon 5 år våran underbara tjej,5 år, hela handen, ett halvt decennium! Det är galet och fantastiskt på samma gång. Tiden går så fort. Det känns som det var så nyss hon bara var ett litet knyte i min famn. Nu kan hon slå sina långa armar och ben om mig när jag bär henne.
5 helt fantastiska år har jag fått vara mamma till den där underbara lilla varelsen. Den där nyfikna men samtidigt lite blyga tjejen. Den där spralliga, glada och fundersamma ungen. Den där envisa, bestämda och kärleksfulla flickan. Hon är underbar på alla sätt och vis även om hon driver mig till vansinne ibland. Hon är lärt mig så mycket om mig själv och om livet. Hennes skratt får mitt hjärta att göra volter och när jag hör hennes andetag när hon sover tryggt tänker jag ofta "den där ungen den har vi allt gjort bra jag och Fredrik"
Grattis min stora fina och fantastiska dotter. Jag älskar dig till solen och tillbaka.
Publicerad 2015-10-07 10:09:00 i Allmänt,
Hösten är här och här i Göteborg bjuds vi på underbart höstväder just nu. Jag älskar hösten och hösten här nere i Göteborg är verkligen speciell trots att den väldigt ofta bjuder på regn och rusk så är det någo särksilt med luften och ljuset på hösten. Jag vet inte riktigt varför jag tycker så mycketom hösten men kanske är det för att hösten på något sätt inbjuder till vila och lung smatidigt som den ger ett löfte om en nystart och att allt kommer ordna sig liksom. Jag vet inte men jag finner lite "tröst" i att veta att allt det som dör i naturen på hösten kommer att få en ny chans nästa år.
Kanske är det för att mycket bra har hänt på hösten.
Hur som helst skänker hösten mig på något sätt lite ro och hopp om att jag precis som blommorna och gräset ska få en ny chans att blomma till våren.
Publicerad 2015-10-04 22:24:56 i Allmänt,
Efter fredagens bryt har helgen gått betydligt bättre. Alva har inte varit så trotsig och bråkig och mamman har fått sova lite extra.
Ni får ju absolut inte tro att jag på något sätt skyller att jag bröt ihop på Alva. Förstår ju att hon inte beter sig som hon gör med viljan att göra mig ledsen eller arg. Att hennes trots och bråkighet bara eskalerat under någon veckas tid var bara det som fick bägaren att rinna över. Det behövs liksom inte så mycket längre och jag är nog lite för snabb med att tro att jag ska klara och orka mer än jag faktiskt gör.
Imorgon ska jag åka buss in till stan med båda barnen för första gången. Vi ska prova ut nya glasögon till Alva. Vi har pratat om det flera gånger idag att vi ska åka in och att det är viktigt att man lyssnar etc. när vi är inne i stan. Alva är förväntansfull över bussåkandet men ska bara ha nya glasögon om det finns lila annars ska hon inga ha... Ber till gudarna att det finns ett par lila bågar som passar madame :-)
Publicerad 2015-10-02 21:21:00 i Allmänt,
Jag skulle kunna lägga upp den här bilden och säga åh hösten är härlig.
Eller så skulle jag kunna lägga in en bild på mitt rödgråtna ansikte (fast det har jag ingen bild på). Båda bilderna skulle symbolisera dagen.
Det var inte min snälla, goa och underbara tjej som vaknade i morse. Det där arga, bråkiga, trotsiga monstret bodde kvar i Alvas kropp och vid lunchtid fick jag ett totalt bryt. Skrek rakt ut åt henne (inget jag är stolt över ditekt). Ringer Fredrik för lite motalisktstöd och då bara brister det och jag bryter ihop och börjar gråta. Jag orkar inte bråka mer,orkar inte vara arg hela tiden, vill inte skrika, tjata och gnälla. Jag vill inte!
Jag ramlade tillbaka långt ner i det där svarta depressionshålet jag försökt ta mig upp ur. Allt känns just nu övermäktigt och jag vet inte hur jag ska komma till rätta med det här...
En höstpromenad till fina Johanna gjorde iaf så tankarna skingrades en stund och jag kunde iaf se ljuset där ovanför mig i mitt svarta hål.
Publicerad 2015-10-01 22:33:10 i Allmänt,
Jag älskar min dotter ovillkorligt och oändligt men hon driver mig till vansinne! På riktigt alltså! Hon kan trycka på knappar jag knappt visste att jag hade och jag kan för min gud inte förstå hur man kan vara så otroligt vrång. Inget är bra INGET! Allt är fel, mamma är dum och allt är tråkigt.
Idag var en sån dag när jag känner att jag snart säljer henne på blocket.
Vi skulle till ögonmottagningen med henne idag och hon var helt fantastisk på morgonen. Klädde på sig utan tjat. Hjälpte mig att underhålla Anton lite så jag fick med allt. Inget tjat, inget gnäll. Hos läkaren var hon också helt fantastisk. Svarade på alla frågor och när hon skulle ta ögondropparna (som det blev katastrof när hon skulle ta förra gången) gjorde hon det utan minsta pip. Efter besöket hälsade vi på Pauline på hennes jobb på sjukhuset och sen skulle vi äta. Hon åt duktigt och gick sen för att leka i skeppet medan jag matade Anton. Hör och ser hur hon leker med en annan flicka. So far so good men så ska vi gå och då är det som om någon bytt ut den där underbara tjejen till ett trotsigt och ilsket litet monster. Hon ska minsann inte följa med. Jag börjar med att pedagogiskt och lugnt försöka få med henne, övergår till mutor för att sedan ta till hot, men ungen bara skrattar åt mig och springer runt. Jag känner hur svetten rinner och hur alla andra föräldrar tittar på mig och tänker ”hon har ju ingen ordning på sina barn”. Anton skriker som en stucken gris i sin vagn och Alva skriker att hon ALDRIG VILL FÖLJA MED! Jag svettas ännu mer och klättrar in i skeppet och bär ut20 kg skrikande 5 åring.
Efter mer hot och mutor får hon på sig skorna och kommer iväg. Parkeringstiden gick ut 14. Klockan 13:57 passerar vi ut genom dörrarna och ska ta oss över hela sjukhusområdet. Jag svettas, Anton skriker och Alva tjurar. Ballongen Alva fick av Pauline slår mig i ansiktet gång på gång. 3000 gånger säger jag ”Nu måste vi skynda oss till bilen” på de 2 eller 300 metrar vi ska gå.
Vi kommer in i bilen och Anton har äntligen slutat skrika. Vi ska nu åka för att fika med Alvas farmor, men det talar Alva om att det ska hon då rakt inte för hon ska åka hem. Jag försöker behålla lugnet och säger att det ska väl bli jätte skoj att fika med farmor. Alva fortätter att sura, Anton somnar och jag svettas inte kopiösa mängder längre. På väg till fiket passerar vi Triumfglass och Alva vill gå dit. Jag säger att vi ska ju fika med farmor. Alva skriker MEN JAG VILL HA GLASS!! Jag säger att det kanske finns glass på fiket. Alva skriker MEN JAG VILL HA GLASS DÄR!!!
Sen fortsätter det bara så hela fikastunden, det blir tjafs om allt. Inget är bra och 30 gånger vräker hon sig in till Anton där han sitter och sover i babyskyddet.
När vi kommer hem fortsätter hon att göra allt möjligt tok som att riva ut pärlor, dra fram lera etc etc.
Jag känner hur det bara kokar inuti mig och vill egentligen bara gå fram till ungen ta tag i henne, ruska henne och skrika SLUTA NU FÖR HELVETE men det gör jag ju så klart inte för jag har tack och lov den spärren. Istället kapitulerar jag helt och ger henne surfplattan. Går sen in på toa och skriker in i en handduk. Det känns aningen bättre efteråt och som tur är kommer Fredrik hem ganska snart efter detta och jag säger tillfälligt upp mig som mamma till det där ilskna lilla trollet. Fredrik får ta över och även han kokar ett par gånger. Alva är stissig hela kvällen och vi säger till henne hur många gånger som helst att hon ska lugna sig. Hon håller på och krånglar tills hon somnar och både jag och Fredrik är helt slut. Lägg där till att när jag matar Anton och försöker få honom att somna för natten så sätter han i halsen och skriker sen hysteriskt i 15 minuter och är efter det klarvaken utan tankar på någon nattvila.
Nu sover båda barnen och aldrig har de varit så söta! Jag har vräkt i mig glass så jag mår illa…Nu tar jag natten och ber till alla gudar som finns att det är min snälla, goa och glada dotter som vaknar och inte det där arga monstret som somnade i hennes säng i kväll.
Publicerad 2015-09-30 17:13:57 i Allmänt,
Jag var hos min psykolog Lena idag. Lena är en väldigt härlig kvinna och jag kan prata om vad som helst med henne som det ska vara när man går till en psykolog gissar jag.
Vi har flera gånger pratat om att jag måste försöka sänka ambitionsnivån och de krav jag har på mig själv. Något jag ständigt jobbar med. Jag tror alltid att jag måste orka allt, fixa allt, bära allt och vara bäst på precis allt jag tar mig för. Det är bara jag som har dessa krav på mig själv ingen annan så egentligen borde det ju vara världens lättaste sak att bara sänka dem men det verkar inte alls fungera på det sättet.
Vi diskuterade detta ämne ganska brett och jag sa att det är så väldigt lätt att jämföra sig med andra, kanske lättare än någonsin förut med tanke på den digitala värld vi lever i. Vi matas hela tiden med bilder och statusuppdateringar om vad andra gör, äter, dricker, tränar och jag kan ibland känna att jag vill spy på hela grejen trots att jag själv är en flitig användare av både instagram och facebook tex.
Jag har funderat ganska mycket på detta fenomen och bestämde mig för att kolla igenom bloggar som anses vara ”toppbloggar” dvs bloggar med många läsare. Kollade även instagramkonton med många följare och det slår mig att det enda som jag matas med när jag går in på dessa bloggar och instagramkonton är ett så sjukt tillrättalagt liv att jag blir förbannad. Det är läppstift och klackskor två dagar efter förlossningen, ett ständigt skinande hem med de senaste möblerna och prylarna, det är märkeskläder och syskonmatchning på barnen, ekologiska närproducerade middagar lagade under timmar i det skinande vita köket. Visst låter det underbart? Men vem fan har det så hela tiden 365 dagar om året? Var är bebisspyorna, diskberget och tvätthögen? Slitna mysbyxor och skitigt hår? Ungar som skriker och grinar, morsor som får utbrott och pappor som trampar på legobitar? Vart är LIVET? Eller är det bara jag som alltid har en hög av tvätt i tvättstugan, ett berg av disk på bänken och som ibland tar på sig en tröja för att inse att den blev nerspydd dagen innan? Är det bara jag som har panik var och varannan morgon för att hinna till förskolan i tid? Som inser att jag inte duschat på flera dagar och att jag inte minns sist jag låg med min man? Och är det verkligen bara jag som mosar i mig godis på lördagkvällen och tänker att på måndag ska jag börja träna utan att någonsin göra det?
Om det nu är så att det bara är jag som har det så här så ber jag genast om ursäkt för mitt utspel och drar skämsfilten över huvudet, men om det är så att det faktiskt är fler än jag som har det precis så som jag så kanske vi kan försöka komma överens om att sluta bara visa allt som är så himla fint och bra? OK ingen vill läsa om tråk och elände men vill man verkligen bara läsa om lyckade människor som lever lyckliga liv i välstädade stylade hus? Tydligen vill vi ju det eftersom det är de bloggarna som har flest läsare men gör vi kanske oss själva en stor otjänst genom att göra det, genom att tro att man kan ha det så där på riktigt och så blir vi stressade och deppiga istället för att vara lyckliga och leva livet vi välsignats med? Borde vi inte njuta av det vi har istället för att önska oss det vi inte har?
Kan vi inte komma överens om att vi delar med oss av livets alla beståndsdelar, att vi inte lägger ett rosa skimmer över verkligheten och låter andra tro att det är så det ska vara och att man är misslyckad att man inte har det så?
Och till er som lever i ett rosaskimrande lyckorus, med nytvättade golv, märkeskläder, lyxmiddagar och allmänt gulligull. Grattis till er! Och dela gärna med er av hur ni lyckats. Själv är jag är en tjock, trött småbarnsmamma som försöker ta sig ur en depression och som inte orkar vara tillrättalagd längre. Nu skiter jag i dammet i hörnen och smulorna på bordet. Ni får ta det som det är både här och i verkligheten för jag orkar inte mer!
Publicerad 2015-09-22 17:01:55 i Allmänt,
Igår blev den här lilla tokfisen 5 månader.
Det är ju på riktigt het sinnessjukt hur otroligt fort det går och jag önskar på rikitgt då och då att jag kunde stoppa tiden lite grann.
Han är verkligen en underbar liten prick den här lillbrorsan. Han älskar sin storasyster väldigt mycket och skrattar alltid när hon är i närheten. Han har kommit på att han kan rulla från rygg till mage och tillbaka igen. Han kan också åla sig framåt lite grann även om han mest snurrar runt i en cirkel. Man hittar honom aldrig där man lagt honom längre iaf. Han gillar när vi busar och kittlas men hatar när vi torkar honom runt munnen. Hans skratt är så hjärtligt och härligt att man själv inte kan låta bli att skratta.
Det har sannerligen hänt en del sedan han föddes. Det lilla knytet.
Publicerad 2015-09-20 18:10:35 i Allmänt, Veckans mat,
Jaha så var det söndag och helgen den bara försvann! Söndag betyder att jag försöker få ihop en matlista för veckan och en inköpslista. Handla kommer nog få göras imorgon dock för jag har ingen ork till det idag.
Matlistan för veckan som kommer ser ut så här i det Blombergska hushållet:
Måndag: Sydfransk fiskgryta med ris
Tisdag: Vegetarisk lasagne med morot, spenat och keso
Onsdag:Rester (Alva dansar på onsdagar och äter middag hos farmor efteråt så vi passar på att äta rester då)
Torsdag: Nikkaluoktasoppa
Fredag: Getostfylld kyckling med potatisgratäng
Lördag: Fish n chips
Söndag: Köttgryta á la Rasmus
Helgen har som sagt gått snabbt kanske för att vi varit ute på äventyr både igår och idag. Igår var bi på skördefest i Lexby och kollade på får, kalvar, getter och hästar. Vi köpte gott bröd och fika som vi mumsade på när vi kom hem tillsammans med Pauline, Christian och Julia. Alva passade på att rida och fick den största (och enligt mig finaste) hästen som hette Flamman. Alva var mycket nöjd kan man säga.
Idag var vi på Fräntorpsbarnens dag där det hoppades i hoppborg, lektes med vännerna Idun och Alvi och målades ansiktsmålning. Ett så himla roligt initiativ av föräldrar i Fräntorp och Fräntorps folketshus. Jag och Fredrik blev lite nostalgiska när vi var där eftersom det var där vi gifte oss för snart 3 (!) år sen.
Vi fick med oss en katt hem ;-)
Publicerad 2015-09-19 23:18:33 i Allmänt,
Det plingar till i mobilen. En påminnelse från facebook att idag är det Emelie Nyths födelsedag. Pang som ett knytnävsslag i magen. Emelie.
Emelie som jag inte kände så väl men som berörde mig oerhört när hon så öppet delade sin kamp mot cancern, en kamp hon förlorade. Jag tänker ganska ofta på Emelie. Jag stannar till vid hennes grav då och då när jag passerar på kyrkogården och varje gång blir det en påminnelse om hur skört livet är. Hur otroligt orättvist det kan vara. En påminnelse om att ta vara på livet, vara lycklig och tacksam över det liv jag lever,familjen, vännerna, livet för när som helst kan allt ställa sig på ända. Livet kan ta en vändning man inte alls trodde det kunde. Det kan ta slut.
Emelie, en glad och sprallig tjej som var lätt att tycka om, lätt att prata med. En dotter, fru och mamma. Mamma till en pojke lika gammal som Alva och en pojke som föddes i samma veva som Emelie fick sin diagnos. Emelie visste från början att prognosen var dålig. Den cancer hon hade överlever man inte. Hon fick en maxtid på 5 år. 5år! 5 år är ingenting. Emelie kämpade i 9 månader sen orkade hon inte mer. Hon skrev öppet och ärligt om sin rädsla och ångest inför faktumet att hon visste att hon skulle dö. Att hon inte skulle få vara med när hennes barn blev stora.
Jag kan verkligen inte föreställa mig en större rädsla. Bara tanken på att inte få finnas kvar här med mina nära och kära får mig att må illa. Jag vill inte ens tänka den tanken att jag inte skulle få finnas till för dem jag älskar allra mest. Att inte få vara här, nära.
Jag önskar verkligen att du inte behövde påminna mig om att ta vara på livet Emelie men jag är oerhört tacksam över att du gör det. Påminnelsen får mig att se förbi hinder och tråkigheter, ta vara på det lilla. Spara ögonblick som diamanter i mitt innre. Se till att minnas leenden, dofter och stunder som är alldeles vardagliga men som jag vill ska finnas hos mig alltid. Påminnelsen du ger mig får mig att leva mer, älska mer, finnas mer. Tack Emelie och grattis på födelsedagen vart du än finns.
Publicerad 2015-09-17 11:49:32 i Allmänt,
Alltså jag har ju någon sorts tanke att vi ska försöka äta så rent som möjligt (vi lyckas så där) men nu när Anton har börjat med smakportioner känner att jag blivit lite av en s.k prettomamma som vill laga all mat själv för att veta vad han får i sig. Lusläser innehållsförteckningarna på industrigröt och välling och inser att jag nog inte vill stoppa i honom det där. Kände lite likadant med Alva men med första barnet är man ju aningen fegare och tänkte att det som bvc rekommenderar måste väl vara det bästa. Alva älskade välling från första flaskan och jag har en känsla av att det lite granna födde problemet med att hon inte gärna ville äta. Hon var nöjd med sin välling helt enkelt. Jag lagade all mat själv till Alva i början men hon föredrog burkmat. Efter ett tag vägrade hon brukmat också och det funkade med hemlagat igen ibland...Usch och fy för den stressen jag kände över att hon inte åt och dippade på viktkurvan hela tiden. Alva hade ju också fruktansvärt mycket problem med magen. Även det tror jag hade mycket att göra med vällingen. Hon fick visserligen "bara" två flaskor/dygn morgon och kväll.
Jag tänker att Anton nog inte skall få välling alls. Han äter ju till största del ersättning nu (ammar bara på morgonen och ibland på kvällen) och då känns det som om han kanske lika gärna kan få en flaska ersättning som utfyllnad tills han äter ordentligt med mat. Blir dock lite fundersam på hur man gör på bästa sätt om man nu inte ska ge välling, för välling är ju himla smidigt och bekvämt. Fast om jag väger bekvämlighet mot att Anton inte ska få ont i magen/äta tillsatser så är det ju en liten uppoffring att laga till gröt eller liknande istället.
Anton äter iaf det han får smaka på med god aptit och tycker det är lite löjligt att han bara får smaka lite grann. Gröt är en favo. Har lagat skrädmjölsgröt med paltbröd i. Det blir inte jätte roliga kräkfläckar av paltbrödet dock.
Hur har ni tänkt med mat till era barn? Välling och gröt t.ex. köper ni det? Lagar själva?
Publicerad 2015-09-16 23:23:46 i Allmänt,
Du ligger där i min famn. Din lilla hand kramar mitt finger, du andas lugnt och tungt. Du är någonstans i drömmarnas värld och jag kan inte riktigt greppa att du är så fantastisk. Så perfekt. Ett underverk.
Publicerad 2015-09-09 10:29:10 i Allmänt,
Alltså jag blir så himla arg på mig själv när jag blir helt galet stressad så fort Anton sover en stund, känner att jag borde och måste så himla mycket så jag far runt som en galning och grejar så jag sen är helt slut när han vaknar. Varför kan jag inte bara stanna upp och njuta av att vara hemma med min underbara unge. Sova när han sover, leka när han är vaken och bara snosa bebis? Varför har jag denna ständiga prestationsångest? Jag vet att det är många som känner likadant som jag men vad beror det på? Kände verkligen våra mammor så här. Hade de samma prestationsångest eller är det en produkt av att vi lever i en så digital värld idag så vi ständigt jämförs med andra? Alla andra verkar hinna allt, orka allt, fixa allt. Lagar egen barnmat, bakar eget bröd, har ett skinande rent hem, ser alltid fräsch ut etc, etc, Bläsch alltså. Jag är så förbannat trött på borden och måsten. Jag vill njuta inte stressa men hur hittar man balansen? Och hur kommer man till ro med att man är bra som man är och att man inte behöver jämföra sig med andra? Jag vet att jag gör det även om det inte alltid är helt medvete så gör jag det. Bilder på instagram och facebook som vittnar om det perfekta livet och så sitter jag här i nerspytt nattlinne, ruffisgt hår och kallt kaffe och liskom känner mig helt värdelös när jag ser tvättberget, diskberget och alla smulor på golvet.
Publicerad 2015-08-31 10:57:00 i Allmänt, Mamma observationer, Veckans mat,
Fick till slut till en matlista för veckan.
Publicerad 2015-08-30 22:59:00 i Allmänt,
Så är skrev jag på bloggen den 30/8 2010... Så länge sen och samtidigt så nyss.
Publicerad 2010-08-30 11:27:32 i Allmänt,
Det är bara 40 dagar kvar innan det är meningen att den där älskade bebisen ska komma ut...Börjar på riktigt inse att jag inom en väldigt snar framtid kommer att vara mamma. Jag mamma...det är helt sjukt egentligen.
Lillasyster K vill gärna att bebis ska skynda sig ut, tror hon längtar nästan lika mycket som jag och F :-)
Lillebror sa igår att han gärna är barnvakt om vi behöver och att det ska bli skoj att bli morbror igen. Varma härliga ord tycker jag eftersom Lillebror inte uttrycker sina känslor så ofta och nu när han flyttat närmare oss kommer nog det där erbjudandet om barnvakt att utnyttjas :-)
Nehe om jag skulle försöka få på mig nåt som liknar kläder innan den där snubben som ska mäta våra fönster för persiennerna kommer in här...Sen blir det ett barnmorskebesök klockan 13...Får se om bebis vänt sig med huvudet neråt då kanske?
Publicerad 2015-08-30 19:13:54 i Allmänt,
Vi kom precis hem från en helg i Kumla och Fellingsbro där vi firat lillasyster Alicia som fyllde 15 år! Herrejisses vad tiden går. Inte nog med att vi kom hem imorgon är det verkligen back to reality för i tisdags var jag på återbesök hos läkaren och friskskrev mig och imorgon börjar Fredrik att jobba igen. Det känns både skrämmande och lite skönt på samma gång. Skönt att komma tillbaka till rutiner men skrämmande att jag nu ska vara hemma själv med barnen. Innerstinne vet jag att jag klarar det men jag vet också att även om jag nu känner mig så pass frisk att jag inte behöver vara sjukskriven så har jag lång väg kvar till att vara 100%. Jag kommer fortsätta träffa min psyolog och försöka ta tag i flera saker jag vill ändra på i mitt liv.
På tal om att komma tillbaka till rutiner är det verkligen dags at styra upp det här med mat alltså. Vi har inte planerat alls under sommaren. Inte så att vi ätit en massa dåligt men vi har inte haft någon ordentlig plan. Just nu har jag noll inspiration på vad man ska äta men ska försöka knåpa ihop en veckoplanering. Hur ser eran veckomatsedel ut? Vilka är era favorit vardagsrätter? Hit me!
Inser också att jag måste ha bättre plan vad gäller mellanmål. Alva slutar ju förskolan klockan 14 de dagarna hon går så när vi kommer hem behöver hon få något i magen, även där känns det som om inspirationen helt försvunnit och det blir alltid fil och flingor eller en macka. Vad äter era barn till mellanmål?
Publicerad 2015-08-17 22:30:29 i Allmänt,
För ett par dagar sen var det ett år sedan vi fick reda på att vi äntligen lyckats bli gravida, att det skulle bli ett syskon trots allt. Ett år sen väntan, längtan och undran över vem det var som var där inne började. Det känns så självklart nu att det ju var Anton vi väntade på, självklart att det var han som skulle komma till oss med all värme och lycka han skänker oss varje dag.
I går firade vi att han kommit till oss för igår döptes han i Lerums kyrka. Det blev ett fantastiskt fint dop med mycket kärlek från nära och kära. Vi är så glad för alla fina männsikor som finns i Anton och Alvas närhet.
Publicerad 2015-08-13 22:22:02 i Allmänt,
Tänk att en sån liten gubbe kunde rymma så mycket kärlek! Grattis på födelsedagen finaste farfar. Ta dig en grogg med farfar Owe och en svängom med farmor!
Publicerad 2015-08-11 23:31:00 i Allmänt,
Jag är med i en gravidstudie om kost och hälsa som jag ska skriva mer om någon annan gång. I studien ingår det även att de mäter barnet ca en vecka efter födseln, vid 3månader och vid 1 år och sedan varje år fram tills barnet är 7 år.
För ett tag sen var vi på Antons 3 månaders besök och vi fick då ett paket blöjor som tack. Ett helt nytt (jag har inte sett det förut) ekologiskt märke som heter Naty. Vi har hitills bara använt ett par stycken men de får helt klart godkänt av både oss och Anton. De känns lite strävare och hårdare än Libro som vi använder annars men de mjuknar när bebis rört sig lite. Tyvärr har jag inte sett dem på varken Ica maxi eller Willys så jag har inte kunnat kolla om det skiljer väldigt mycket i pris men vill man göra en insats för miljön kanske det kan vara värt några kronor om man får tag på dem men ber man sin handlare tar de säkert hem.
