Jag har slutat på Linnéuniversitetet och jobbar nu som webbstrateg på United Reklam i Växjö. Linus kämpar vidare på Ekonomihögskolan och jag hejar på hans kompetenta framfart från den privata sektorn.
Tack för mig. 🙂
/ Erik
Vi fick en flygande start med Unimarketingbloggen och mattades av efterhand fusionen intensifierades. Sanningen är att vi en period hade svårt att fokusera på kampanjer och annat då bloggen gav oss en riktig kick.
Nu vilar vi i vårt bloggmässiga lågvattenmärke men i januari är ambitionen att lyfta Unimarketing igen och integrera den i vårt dagliga arbete. Vi är faktiskt överväldigade av läsarintresse och även av gästskribenters villighet att ställa upp med sina perspektiv. Tack till alla ni som läst och/eller delat med er av åsikter, länkar och kunskap. Till våren har vi flera spännande gästskribenter på gång och om du är intresserad av att vara en av dem så hör av dig.
Tills vi drar igång igen önskar jag och Linus dig en God Jul och ett Gott Nytt år.
När vi ses här igen jobbar vi på Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet.
Gästinlägg, Mattias Karlsson: En dålig start på relationen
Published november 19, 2009 Marknadsföring 4 CommentsJag har ett problem. Det kan låta rätt angenämt men det är det inte. Jag har för många sökande till mina kurser. För mig är det några tusen för mycket, men mitt problem är lika jobbigt när det är några få.
Problemet är att relationen mellan Högskolan och sökande studenter inte klarar av ett avslag. Inte hjälper det att avslaget kortfattat levereras av ett automatiskt system mitt i julledigheten.
”Varför blir jag inte utvald? Varför ska mina 30 år gamla gymnasiebetyg begränsa mina möjligheter idag? Gick allt rättvist till och hur vet jag det? Varför är det ingen som pratar med mig personligen efter allt det arbetet som jag lagt ner? Hur ska jag nu lära mig det jag vill kunna?”
Rent matematiskt finns det alltid ett skäl till att en person får en plats som någon annan inte får. På det personliga planet är logiken nästintill oväsentligt. Det handlar om ett personligt riktat nej, levererat på största möjliga opersonliga sätt – över mass-epost från Studera.nu. Högskolan bemödade sig inte ens med att höra av sig.
Och där fryser relationen rejält. Hon som lyckligt skulle berätta för alla vid julbordet om sina framtida kunskaper har bara irritation att sprida.
Vissa utbildningar har detta inbyggt i reglerna för relationen. För utbildningar till jurist, läkare och veterinär gäller ”Don’t call us, we’ll call you”. Ungefär som med skivkontrakt och entré på Stureplan.
Det är inte samma sak för en kvällskurs riktad till vuxna. Vi på högskolan har de senaste åren skapat nya regler, där vi uppvaktar och kunderna svarar. Det är ju vi som letat upp dem – med kataloger, webbplatser, radioreklam och pressmeddelanden. Så helt plötsligt så bangar vi ur, precis när dealen ska slutas. Sen gömmer vi oss bakom automatiken hos Studera.nu. ”Jaså, TVn i reklambladet. Den tog slut igår. Har du åkt långt?”
Men, jag vill ju inte sabba relationen. Jag vill fördjupa den. Det var ju ändå tänkt att vara starten på något bra. Efter den här kursen ska hon ju kanske läsa många, många fler. Nu ser det inte ut att bli något.
Du förstår mitt problem, eller hur? Jag vet att jag måste göra något stort och imponerande åt det. Jag har bara inte kommit på vad.
/ Mattias
Participating vs collaborating
Published november 18, 2009 Politik , Samhälle Leave a CommentEtiketter:deltagande, samarbete, Sociala medier
Jag sitter i Malmö på en förkonferens till en EU-konferens som startar imorgon. Idag är det Vinnova som står värd och samtliga tre dagar handlar om framtidens e-förvaltning. Det vill säga hur det politiska och statliga styret ska förändras för att möjliggöra för medborgare att delta och få service på ett enklare och mer kostnadseffektivt sätt.
En undersökning som gjorts i Finland och presenteras under förmiddagen visar på lågt intresse bland medborgarna att delta i politik och samhällsfrågor.
Just som jag skriver detta tar de in frågor från Twitter och min fråga dyker upp på skärmen:
Jag skrev frågan som medborgare och intresserad av sociala medeier, samarbete och utveckling. I samma sekund slår det mig att avstånden antagligen är och/eller upplevs som enorma på universitetet också. Avståndet mellan studenter och ledning, studenter och kårpresidiet, lärare och administrativ personal, personal och ledningen o s v. Jag kan ha fel givetvis. Men vi anstränger oss hela tiden för att ordna effektiv intern kommunikation genom möten både IRL och genom teknik. Utskick, intranät, posters, studentportal och så vidare. Varför är avstånden så stora och hur ska vi krympa dem?
I sociala medier är villkoren för dialog och samarbete jämlika. Om vi ska verka där måste vi hitta former för att inom våra respektive roller umgås, konversera och samarbeta på en jämlik nivå. Det är inte en fråga om att informera. Det finns det andra kanaler för.
Ordet delta ger en känsla av avstånd om man jämför med ordet samarbeta.
Vad tycker du?
/ Erik
Vad ska känneteckna en ekonomstudent från Linnéuniversitetet?
Published november 16, 2009 Uncategorized 3 CommentsEkonomi är utan tvekan en av de absolut vanligaste högskoleutbildningarna i Sverige. Ca 30 universitet och högskolor bedriver utbildning inom just ekonomi. Frågan man då ställer sig är vad som skiljer en ekonomstudent från exempelvis Lund från en ekonomstudent från Uppsala. Förmodligen inte allt för mycket, definitivt inte ur en arbetsgivares synpunkt.
Det skulle vara önskvärt om vi nyttjar denna fusionsprocess till att verkligen skapa något unikt, och det som ligger mig närmst är då framförallt att utbilda ekonomstudenter som skiljer sig från andra ekonomstudenter på ett positivt sätt. I Kalmar/Växjö har vi inte en arbetsmarknad som kan jämföras med Stockholm eller Göteborg. Vi har heller inga traditioner som kan jämföras med Uppsala eller Lund. Vad vi däremot har är möjligheter att skapa ekonomutbildningar som skiljer sig från andra i Sverige.
Hur detta ska göras finns det säkerligen många åsikter kring. Varför inte arbeta fram några centrala teman som ska genomsyra all vår utbildning vid den kommande Ekonomihögskolan. Säg att man sätter upp tre teman, exempelvis entreprenörskap, etik och kommunikation. Oberoende vilket program man tar sin examen ifrån så har man med sig gendigna kunskaper inom dessa områden. Sedan blir det upp till oss som universitet att kommunicera ut dessa spetskunskaper till arbetsgivare i Sverige. Det vill säga, att kommunicera ut att våra ekonomstudenter särskiljer sig från övriga i Sverige.
Kan man dessutom kombinera detta med ett riktigt bra karriärplaneringsprogram samt en genomgående samverkan med näringslivet genom utbildningen är jag övertygad om att vi kan ”producera” studenter som är attraktiva på arbetsmarknaden i jämförelse med andra universitet och högskolor.
/Linus
Tänk om…
Published november 16, 2009 Politik , Samhälle 4 CommentsEtiketter:Disruption, Högre utbildning
Ja, tänk om Linnéuniversitetet kunde bli Sveriges motsvarighet till ASU när det gäller ambition och framtoning. Jag blir ruskigt inspirerad av den här filmen som Linus postade en länk till i kommentarsfältet till inlägget Disruptive higher education.
Blir du lika taggad som jag av klippet nedan?
Om inte – varför? Jag tror benhårt på att universitet och högskolor, ja hela skolsystemet måste se sig självt i spegeln och förhålla sig till den samtida utvecklingen. Vad är vårt syfte idag? Imorgon? Vad kan vi åstadkomma om vi faktiskt, på riktigt allvar, rannsakar våra strukturer, vår output och vår potential?
/ Erik
Linnéuniversitetet på utbildningsmässa i Göteborg
Published november 12, 2009 Uncategorized 2 Comments
Linnéuniversitetet börjar synas utåt alltmer och deltar just nu på utbildningsmässan Kunskap och framtid i Göteborg. Följ dem via deras blogg.
/Linus
Ett problem som växt fram över tid är att vi får allt svårare att nå ut till studenter internt. Vi från högskolans sida anser att vi skickat ut all relevant information medan studenter ofta upplever att de inte får just den informationen. Hur hänger detta ihop?
Sara Öhman var delvis inne på detta i sitt gästinlägg där hon bland annat tar upp att nuvarande studenter tillhör en individualistisk generation. Här finner vi säkerligen en del av förklaringen. Dock ligger också en stor del av förklaringen i de verktyg vi använder oss av. Traditionella mail och plasmaskärmar håller helt enkelt inte längre. Vi måste finna nya vägar.
University of San Diego och University of Saskatchewan har kommit långt i sina mobila portaler och erbjuder en till synes bra service för sina studenter som vi borde ta efter. Utvecklingen för den nya webben för Linnéuniversitetet och dess studentportal kommer förhoppningsvis också att innebära bättre kommunikationsvägar mellan studenter och personal.
Anledningen till att jag tar upp detta just nu är att det kommer att arrangeras en workshop för just detta område under nästa vecka med studenter, lärare och administrativ personal. Det skulle inför detta möte vara intressant att höra era åsikter i frågan. Vilka är tänkbara kommunikationsvägar i framtiden? Facebook, Twitter, studentportal, RSS-flöden, iPhone-applikationer, SMS etc. – möjligheterna är många. Vad tycker du?
/Linus
Gästinlägg: Sara Öhman, student Enterprising and Business Development årskurs tre
Published november 11, 2009 Marknadsföring 1 CommentEtiketter:Gästbloggare, Sara Öhman
Erik och Linus talar inte bara om möjligheterna att verka inom systemet utan även hur de ska förbättra kommunikationen med både potentiella studenter och befintliga studenter. Lite lustigt kan man tycka eftersom åtminstone vi befintliga studenter vistas inom samma område – varje dag.
Anledningen till att jag hamnat här, för att ge ett studentperspektiv på fusionsprocessen, är att jag förra året var projektledare för Ekonomihögskolan vid Växjö Universitets marknadsföringsprojekt. Under året samordnade vi 35 aktiviteter som genomfördes av 30 studentambassadörer vilka byggde relationer till 25 gymnasieskolor, 5 UF-kontor och framförallt mängder med potentiella studenter. Jag är även student på programmet Enterprising and Business Development i Växjö där jag läser min femte termin. Mina tankar om att vara student på Ekonomihögskolan finner ni vanligtvis i min blogg.
För att förstå varför vi har det är så svårt att kommunicera med oss befintliga och potentiella studenter måste man förstå att vi troligtvis är den mest individualistiska generation som växt upp. Alla myter är till viss del sanna, vi engagerar oss inte i sådant som inte har direkt inverkan på vår vardag. Även om våra studier är något som bör engagera oss är vi vana av att vara curlade av Universitetet som ger oss det material vi behöver för att genomföra våra studier. Övrig information har direkt inverkan på vår vardag, vi uppmärksammar men glömmer bort. Vi är också den mest kritiska generation som växt upp då vi under vår uppväxt i informationsåldern haft tillgång till den information vi efterfrågat. Frågan om kommunikationen med befintliga och potentiella studenter är därför förstålig.
För att kommunicera måste syftet vara att engagera och involvera mottagaren. Förra året involverades vi studenter genom vårt samarbete med Ekonomihögskolan, ett samarbete som gav oss förståelse för varandra. När Ekonomihögskolan lyssnade på våra åsikter växte vårt engagemang och när Ekonomihögskolan sände ut information var vi villiga att sprida den vidare till våra klasskamrater. Detta är något som bidragit till den växande kultur jag tycker se bland oss studenter vilket kommer underlätta den stundande fusionen. Verktygen är sekundära. Ge oss en anledning att använda RSS-läsare så ska vi göra det, vi loggar ju till och med in på den icke så användarvänliga studentportalen varje dag. Allt som kräver en passiv mottagare tror jag att vi är överrens att går bort, dvs. mail och sms.
Det gamla universitetet med de psykiska avstånd som fanns mellan professorer, lektorer, adjunker, doktorander och studenter (och som fortfarande finns på många icke nämnda universitet) börjar försvinna. Relationen stärks, vi har inte bara utbyte med våra lärare och handledare utan även närhet till administrationen – Universitetets skelett.
Jag ser fram emot årsskiftet. Linnéuniversitetets ledord nytta, nyfikenhet, nytänkande och närhet ger mig hopp om framtida möjligheter jag tänker använda mig utav. Att sälja utbildningar är för mig världens enklaste sak, det är bara att svara på kundens ivriga frågor och ge dem alternativ för framtiden. Att få oss studenter att tala gott om, och representera, Ekonomihögskolan i framtida arbetsliv är inte heller svårt om ni ger oss något att tala gott om och känna tillhörighet till.
Hur ni sedan ska förbättra kommunikation med er personal och stärka organisationskulturen i den nya fakulteten Ekonomihögskolan är upp till er att lösa. Det är där den största bromsklossen ligger nu enligt mig. Lite skrämmande eftersom det är de som har mest närkontakt med oss studenter. Jag ser gärna gästspel av lärare från vardera ort.
Disruptive higher education
Published november 10, 2009 Samhälle 4 CommentsEtiketter:Disruption, Högre utbildning
Att digitala interaktiva medier och teknologi särskilt har utmanat musik-, film- och tidningsbranschen är knappast någon nyhet. Spådomarna om högre utbildnings motsvarande och förestående utmaningar, på grund av samma utveckling, har hörts här och var men kanske inte riktigt tagits på allvar. Via en länk från Alastair Creelman, läser jag en upphetsande och mycket spännande artikel på ämnet, publicerad på The Guardians webbplats idag. Den talar om möjligheterna till flexibelt lärande och de möjligheter det innebär för vem som helst att plugga vad som helst, var som helst. Förutsatt att du har en uppkoppling vill säga.
Wow, i artikeln diskuteras nya former, eller snarare koncept för hur man kan paketera flexibelt lärande. Hur attityder hos akademiker i Storbritannien delvis har ändrats från att inte vilja dela med sig av material till att vilja det. Hur den brittiska staten finansierar ett projekt för att undersöka hur universitet och akademiker skulle kunna publicera sitt material online.
Ett aber, med exempel från MIT och Utah State University, är hur man ska utveckla hållbara affärsmodeller för att kunna finansiera tillgängliggörandet av utbildning. Den samtida stora frågan – hur får vi det att går ihop? Den delar vi med flera andra branscher och fler kommer säkerligen följa.
I Sverige märker vi inte av den disruptiva utvecklingen för högskolesektorns del. I alla fall inte så att det uttalat diskuteras strategier för ett förhållningssätt. Jag funderar över hur det kommer se ut om 10-15 år om utvecklingen fortsätter i den riktning man kan tycka sig ana idag. I artikeln diskuteras möjligheten att högre utbildning splittras. Att olika institutioner kan komma att specialisera sig på till exempel innehåll eller att examinera och att man hittar samarbeten sinsemellan för att bygga stark utbildning. En liknande tanke har tidigare uttryckts av Jeff Jarvis och andra – även inom akademin.
Så hur påverkar det här oss i Sverige? En globaliserad marknad för högre utbildning utan hållbar affärsmodell. En disruptiv utveckling som hotar att splittra våra strukturer. Är kollaboration framtiden? Hur påverkar det forskningen? Borde inte den också bli föremål för total öppenhet på samma premisser som ovan? Hur organiserar man en validerings- och legitimeringsapparat i en nytt paradigm?
Kanske är jag ute på hal is här men det tror jag inte. Vi kommer att få ta ställning till förändrade premisser. Om vi gör det proaktivt eller reaktivt inom våra befintliga strukturer är upp till de som leder våra högskolor och universitet. Under tiden driver kollaboration och teknologiska framsteg utvecklingen framför sig och i orsakar disruption.
Seth Godin uttrycker sina teorier om kollaboration och förändring nedan.
/ Erik
unimarketing.wordpress.com 
Senaste kommentarer