Snart (idag red.an) drar det igång, årets stora händelse och mål i mitt liv. Ja faktiskt i mitt liv. Kan verka lite sjukt att sträckan på 7,5mil mellan Sandhamn och Utö kan vara en så viktig del i mitt liv.
Anledningen är för mig att det är en sjukt häftig resa. Det innebär hopp och förtvivlan eller snarare satan som sitter på min högra axel och vill att jag ska ge efter för smärtan, ta promenaden uppför klippan istället för löpet eller värst av allt – sätta mig på en sten och gråta ut min trötthet och hat över att jag återigen har anmält mig till Ö till Ö. Men det finurliga med mig när jag blir trött och satan knackar på min axel är att jag vänder blicken mot min andra axel istället där ljuset, lyckan, känslorna och minnena sitter och välkomnar mig.
I början av denna underbara tävling känner sig kroppen som en delfin i vattnet och som en stor stark smidig älg på land. Efter några timmar börjar hjärnan leta efter negativa impulser, signlaer, minnen som ska störa mig längs resan. Istället för att lyssna försöker jag vända allt det där till något positivt och detta ger mig viktig energi istället för att ta energi ifrån mig.
I slutet av racet, dvs sista 3 timmarna, så tänker jag bara på en sak. Hur jäkla gött det ska bli att mottaga publikens jubel vid målgången och min tävlingskamrats stora kram och rösten som säger att jag är så jävla bra!
Det redan hunnit gå tre månader sedan jag kom tillbaka till Sverige från paradiset. Sedan dess är det mycket som har hänt. Jag har skapat mig ett eget paradis i fantastiska Malmö. Även om jag hoppas på att snart kunna åka på besök till såväl Puerto Viejo som nya fantastiska platser så känns livet otroligt bra precis här och nu.
Under sommaren har jag varit på turné med webshopen (www.mariellaconsulting.se/webshop). Något som har varit enerverande, roligt och ruggigt spännande. Jag har både under Växjö Triathlon, Sövde Triathlon och nu senast Vätter challenge lyckats engagera både vänner och familj. Tack till er! Jag hade inte klarat det utan er. Jag har under sommaren blivit påmind om att branschen är tuff. Vill man vara med och leka med ”de stora grabbarna” så får man ligga i och våga ta för sig. När tält går sönder, regnet öser ner och kunderna pratar spanska är jag övertygad om att grabbarna har fått en ny lekkompis.
Jag har haft en lång semester och fått njuta av Skånes vackra stränder och de norrländska skogarna. Sverige är vackert! Semesterns utmaning har varit att vara ledig, vilket inte alltid är så lätt. Kanske har jag kikat på mejlen vid ett par tillfällen och filosoferat kring vårens nyheter, men bara kanske.
När nu sommaren är slut, eller i alla fall semesterveckorna, känner jag mig stolt över vad som åstadkommits och förväntansfull på det som komma skall. Jag ska skriva c-uppsats samtidigt som webshopen får in alla varor och nyheter för 2014 och kurserna i motionscrawl och vuxensimskola rullar på för fullt. 2014 kommer bli en utmaningarnas år och jag vill passa på att tipsa dig om vårt nästa nyhetsbrev, mycket är på gång.
I Sverige passar vi tider. Det allra bästa är att vara på plats 5-10 minuter innan utsatt tid, trots att det säkert innebar att vi behövde springa från det förra mötet för att hinna. Andas gör vi i den övre delen av bröstkorgen, och det är inget vi reflekterar över. Men träna måste få plats i schemat: det är viktigt att ta hand om sin hälsa!
Vi står tysta på rad och väntar med passbiljetten redo. Den hämtades ut redan för tio minuter sedan, annars kan man förlora sin plats. Fortfarande tysta eller småviskandes går vi in i träningssalen tillsammans med 20 stycken mer eller mindre främlingar. Några stammisar hälsar gärna på instruktören, och när klockan är slagen så kör man igång. Passet avslutas även vid exakt utsatt tid, i annat fall kan man se människor droppa av i förväg. De är redan i nästa möte i tankarna och 1 minut efter passet är salen ekande tom. Men dagens träning blev i alla fall avklarad. Då får man mer energi till att orka andra saker har vi fått lära oss.
Som instruktör tar jag på mig jobb-kostymen och håller artiga och trevliga dialoger, utan att bli för personlig. Vi småpratar inte mer än nödvändigt varken innan eller efter ett pass: den tiden som fanns i Karibien finns inte här. Kommunikationen i undervisningen är pedagogisk, tydlig och verbal. Egentligen vet jag faktiskt inte huruvida kunderna är närvarande eller snarare tänker på kvällens middag.
I veckan saknade jag Puerto Viejo mer än någonsin när jag försökte ta ett populärt inslag därifrån till Afropowerdance-passet här hemma. Improviserande dans och meditation verkade vara främmande för den svenska gruppen. Men jag tror att vi behöver det och hoppas kunna få alla mina kunder att känna sig bekväma med detta.
Givetvis har jag dragit hårda linjer och kanske även målat upp en extremt stereotyp bild av oss svenskar. Men vi kanske borde inspireras till att ta in mer natur i våra liv, hitta meditationen i varje enskild situation och andas med hela kroppen.
Den där ”akademiska kvarten” som tillämpas i varje situation i Karibien passar mig egentligen helt ypperligt. Jag kör ofta på den, även i Sverige (och utanför universitetsmiljö bör kanske tilläggas). Jag kommer sakna acceptansen. Lugnet. Helhetsuppfattningen om hälsa.
Och så det rent uppenbara: de ståtliga träden, de vita stränderna och det fantasi-blå havet. Värmen. Men Sverigesommaren har ju sin charm, eller hur? För att inte tala om simträning i Växjösjön! Jag är mer än redo att dra på mig våtdräkten och hoppa i tillsammans med ett laddat och träningssuget gäng J
Sedan december förra året har mitt liv sett väldigt annorlunda ut. Jag skulle resa i Centralamerika under 1 månad, men bestämde ganska snart för att jag ville stanna längre än så. I januari flyttade jag med syster till Puerto Viejo, en liten ”hippie”-by på Costa Ricas västkust. Därifrån har jag fortsatt mina studier men även arbetet med Mariella Consulting, både administrativt och med att hålla klasser. I denna lilla karibiska by handlar allt om hälsa och välmående. Restaurangerna är av världsklass och de allra flesta har lokalodlade och ekologiska råvaror. Alla typer av resorts eller span i området erbjuder alternativmediciner och terapier och yogastudiosarna är många.
Det tog mig en stund att komma ur mitt skal men sakta skapades rutiner som innebar Farmers’ market på lördagar och flera yoga pass i veckan. Dessutom har jag vågat mig på aktiviteter som Herbalism class (traditionell latinamerikansk naturmedicin) och Pipe ceremony. Jag har hållit ett lugnare tempo, varit mer kreativ och upptäckt nya saker om mig själv, andra och vår fantastiska natur.
Jag kommer sakna att väckas av skriet från Howler monkyes klockan 5 på morgonen. Men jag ser fram emot doften av insjö och tallskog. Varje resa för med sig nya lärdomar och insikter. Och varje gång lär man sig även något nytt om sitt hemland. Det är fint.
Man kanske tror att leda pass i ett nytt land endast skiljer sig rent språkligt. Men är man även i en kultur som ligger långt från sin egen är olikheterna fler än så. I mitt fall är den geografiska punkten dessutom en bit bort, och således är även klimatskillnaden stor. I Karibien blir det sällan mycket kallare än 25 grader och därför finner man många yoga- och träningssalar helt eller delvis utomhus. Detta påverkar såklart både träning och undervisning. Luften är fuktig, ljuset regleras av solen snarare än lampor och rummets akustik blir såklart en hel annan än när man har fyra slutna väggar. För att inte tala om djungelns olika djur som gärna hälsar på.
Mina klasser i Afropowerdance startar kl.16.45, tisdagar och fredagar. Jag anländer ca 16.40, ofta för att finna en stängd och låst lokal. Ägaren kommer fem minuter senare och under den närmsta kvarten droppar övriga deltagare in. Detta innebär att klassen alltid startar ungefär 15 minuter efter utsatt schematid. Caribbean style. Här vet alla att man är tillåten en ”akademisk kvart”, och regnar det så kanske man inte dyker upp alls. Det är ok, för tiden är annorlunda här. Man gör det man behöver under den tid var sak tar, utan att jäkta. Det hinns med ändå, om inte idag så en annan dag. Den rena djungel-luften och den meditativa träningen gör att man andas med hela kroppen, och någon annans utsatta tid blir inte lika viktig som ens egna inre lugn.
Costa Ricas östkust präglas av europeisk, costaricansk och afro karibisk kultur. Det är en härlig blandning. En blandning som innebär att invånarna är väl kända med de dansvänliga rytmerna av bongotrummor och andra slagverk. På flera uteställen återfinns live-musik med starka Karibiska och/eller Afrikanska rötter. Folk sparkar gärna av sig skorna och stampar takten till den befriande musiken. Som ni förstår har mina Afropowerdance klasser mottagits med stor glädje och entusiasm! För det är precis vad dans är: frigörande och glädjeskapande. Och det är snarare så man tänker, än att det skulle vara ett rent träningspass man går till.
En eftermiddag möttes jag av en småfnittrig kvinna i sina bästa år, som avslöjade att hon precis tagit sig ett glas vin. ”Jajemän, jag är redo att dansa! ”, svarade hon glatt på frågan jag ställde.
Fokus har varit något annorlunda i passen här än de jag vanligen håller i Sverige. Kunderna fick möjligheten att köpa ett paket, innehållandes 10 tillfällen och därför har koreografin varit densamma varje gång. Med undantag för fredagar, då vi har ändrat eller lagt till övningar. Detta för att verkligen hitta sin core och lära känna grundstegen, snarare än de rent tekniska utmaningarna som ofta återfinns i Afropowerdance. För att återkoppla till förståelsen av frigörande genom dans, har varje pass även innehållit en ”fri” del. Deltagarna gavs då möjlighet att utforska sin egen, inre dans och lära känna musiken. Det var väldigt uppskattat och upplevdes som meditativt.
Utmaningarna i instruktörsrollen har legat i att vara tydlig med hur jag leder i mitt andraspråk, engelska, men även hur jag leder utan att själv utföra varje steg. Vilket även blev utmanande för deltagarna: att vara tillräckligt närvarande i meditationen för att komma ihåg koreografin utantill. Som ni kommer se i filmen nästa vecka, har de deltagande lärt sig både koreografin och att instrueras utan min fysiska medverkan.
Även den professionella stilen måste anpassas till omgivningarna. Jag förväntas vara en del av gänget genom att umgås och småprata, både innan och efter ett pass. Att dela med sig av olika yoga upplevelser tillhör också vanligheterna. Här fick jag ta ett rejält kliv ur min comfort zone, som innebär att hålla en saklig och pedagogisk stil med smakfull distans. Jag erkänner att det tog mig en stund att känna mig bekväm med att helt enkelt skaka rumpa tillsammans med ett gäng underbara människor.
Men vi har svettats och haft roligt och lärt oss mycket av varandra och dansen! Jag ser fram emot nästa säsong;)
På grund av efterfrågan kommer här sista videon med grabbarnas simning. Tack för er medverkan Erlend och Anders! Fyra av fem toasters.
Här kommer, som utlovat, film nummer 2 av grabbarnas lektioner i frisim. Trots den tydligt humoristiska klangen i både undervisning och kommentarer, lägg märke till den tekniska utvecklingen!
Nästa vecka börjar ett nytt tema: Att leda träningspass i djungeln. Då tänkte jag ge er en närmre insikt i hur det har varit att hålla Afropowerdance och Core i en helt annan kultur och miljö än den jag är van vid.
Vissa dagar känner man sig särskilt tung och seg, ni vet? En sådan dag är det extra skönt att simma en tur, för att känna hur lätt man trots allt flyter. Att kroppen blir tränad är ju ett härligt plus dessutom. Sista passet för att avklara milen nu!
Med simning är det enkelt att glömma tid och rum. Men på en liten yta händer det ibland att man stänger in sig själv. Den största utmaningen har varit att inte bli uttråkad av dessa ständiga vändningar, utan fortfarande ha ett bra flöde och glid. Mindfulness, som det så fint heter. Om man följer sin andning kommer man snabbt in i det stadiet, vilket helt klart är lättare i en 25 meters bassäng inomhus. Simmar man i öppet vatten eller (tvärtom!) på en liten yta är även sinnets förhållanden helt annorlunda.
Men idag är den lilla poolen inte begränsande längre, fokus har för längesedan flyttat sig till andning och teknik. Ett. Två. Tre. Andas. Raka fingrar. Lyft armbågen. Benen är lätta och på ett fåtal simtag når jag kanten. Vänd. Igen. Andas. Blicken snett nedåt, framåt.
60 minuter är snabbt avklarade och således även milen som jag satte upp som mål i början av detta tema. Kroppen är fräsch och lätt igen. Som alltid efter ett bra träningspass.
På fredag kan ni se fram emot film 2 av norrmännens frisimslektioner i Nicaragua! Har de förbättrat tekniken? Håller kommentatorerna samma humoristiska kvalitet? Vänta och se, I´m off for banankaka!
Inför helgen vill jag bjuda på lite inför-helgen nöje! Denna film togs i Granada, Nicaragua i vintras då jag hade speedlektioner i frisim med två goda vänner. Håll till godo och trevlig helg!
En helt vanlig, solig aprildag i Karibien ligger runt 35 grader. De senaste dagarna har regnet vräkt ner och temperaturen sjunkit till 28. När det regnar i regnskogen blir allting obeskrivligt blött och inget verkar kunna få det att sluta. Poolen ligger då som en ironisk, blöt pöl mitt i den lummiga djungelträdgården. Både poolens och havets saltvatten har en temperatur mellan 28 och 30 grader, oberoende av väder. En sådan dag kan det tyckas vara måttligt lockande att hoppa i plurret för en stunds simning, man har ju acklimatiserat sig till Costa Ricas värme vid det här laget.
Runt den här tiden på året är förberedelserna för Open Water kursen och Sverigesommarens utomhussimning i full gång. Utesäsongen för 2013 börjar för min del redan nu och fortsätter i Växjösjön i maj. Med helt andra temperaturer och förhållande än en liten pool i tropiken! Efter att ha simmat ett otal gånger i sjöar och tävlat i lopp som både Vansbro och Luleås Midnattsim borde den kyliga lilla pölen vara en baggis. Det är rent mentalt; man vill hellre gå i vattnet när det är inbjudande blått och solen skiner. Bäst att passa på idag!
På med glasögonen och hopp i!
Jag har försökt att ladda upp en fredagsfilm till er, men kvaliteten på Costa Ricas internetuppkopplingar hindrar mig. Filmen kommer så snart internet gör det.
Välkommen till Mariella Consultings nya blogg! Här kommer du kunna läsa om olika typer av utmaningar relaterat till träning, kost, hälsa eller livet i allmänhet. Utmaningarna presenteras utifrån teman av varierande längd, som i sin tur avslöjas inför helgen.
Mariella Consulting AB är ett hälsoföretag som skapar och sprider träningsglädje. Vi har ett varierande utbud av träningsformer för att du ska hitta din väg till en sund livsstil. Bland annat erbjuder vi gruppträning av olika slag och motionscrawl, både kurser och personlig träning. Läs mer på www.mariellaconsulting.se
Eftersom företaget startade med drömmen om att få fler att upptäcka simning som träningsform kändes det lämpligt att även inleda bloggens första tema med just SIMNING. Detta kommer sträcka sig över tre veckor då jag kommer att simma sammanlagt 1 mil i en pool som är endast 10 meter lång och dessutom rundad. Poolen finns i trädgården till huset som jag bor i, på min tillfälliga arbetsort Puerto Viejo, Costa Rica.
Fokus ligger på simning rent allmänt men även på att man kan hitta träningsglädjen var man än befinner sig. Jag kommer hålla er uppdaterade med kommentarer, foton och videos så kika in varje vecka för nya inlägg!
choiceofchallenge 