Feeds:
Inlägg
Kommentarer

CIMG1292

San Diego 2011, en resa att minnas 🙂

Jag avskyr egentligen att använda citat/slogans från reklam, men när Mads Mikkelsen yttrade bloggtitelns bevingade ord så betydde det faktiskt något mer än reklam för charterresor. Om jag tänker tillbaka på de senaste åren så är det inte somliga vardagars tristess jag minns, det är knappast heller timmar av slentrianmässigt tv-tittande eller oinspirerande arbetsdagar. Vad jag minns är känslan av att befinna sig i vad som närmast kan beskrivas som ett äventyr – att vara ute på resande fot, att varje dag kämpa för att nå ett mål, att skapa en betydelsefull relation, att skratta eller gråta, att befinna sig i extremt krävande situationer både fysiskt och/eller psykiskt, att vinna eller förlora någonting av värde, att utforska livets stora frågor. Livet är inte bara dagarna man minns av lycka, det är lika mycket dagarna man minns av sorg, alla dagar man upplevt något omtumlande är en del av den mänskliga upplevelsen och formar oss till de vi är.

Jag tror att starka upplevelser skapar starka, färgglada personligheter, och de som hela tiden följer strömmen och inte tar chanser blir färglösa,apatiska personligheter som i slutändan inte har några historier att berätta för sina barnbarn.

Det finns ingen väg till misslyckande, att misslyckas är att stå stilla.

Vad jag vill komma till i detta inlägg kanske ni redan förstått av det som finns att läsa hittills. En av mina poänger är hursomhelst att ha som filosofi i livet att alltid vara på väg någonstans. I skrivande stund är jag på väg mot SM i oktober, och det får mig att känna mig mer levande än om jag inte haft någon målsättning alls. Strax innan jag bestämde mig för att satsa på SM stod jag för en stund stilla utan någon relevant målsättning, och det fick mig ganska snart att känna mig rastlös.

Livet är som bäst när det är ett äventyr, och det är en stark anledning till att jag fullkomligen älskar karaktärer som Indiana Jones,Tintin och Macgyver som ständigt ställs inför nya prövningar av otroliga mått. Dessa renässansmänniskor lär knappast ha brist på historier att berätta för sina barnbarn 🙂

Man kan enligt mig leva livet på två sätt, antingen är man på väg någonstans eller så är man inte det. För mig är känslan av att vara på väg någonstans överlägsen motsatsen, och det är under ”resorna” som upplevelser,erfarenheter och framförallt minnen kommer till liv, och livet är som Mads sa: ”Dagarna man minns”.

Det är lustigt hur man kan se större och större ut ju mindre man väger, men så länge man tappar fett och inte muskler så blir resultatet så! Nu har jag deffat ungefär 6veckor och gått från 91kg till 84kg. Det är nästan sju månader kvar till SM så fram till dess ska jag göra mitt yttersta för att både lägga på mig lite muskler och såklart vässa formen maximalt. Just nu tränar jag väldigt intensivt, med det menar jag att jag kör mycket supersets och kort vila mellan seten, jag kör massor med övningar och tränar igenom många muskelgrupper upp till tre gånger i veckan, cardio kör jag så gott som ingenting. Varje dag föreställer (eller visualiserar som kanske är ett ”hippare” ord) jag mig att jag kommer vinna SM och bara att tänka i dom banorna skapar en enorm motivation, och är det något som behövs för en åtta månaders deff så är det såklart motivation!  Jag föreställer mig hur jag går ut på scenen och det direkt är uppenbart att de andra inte kommer ha en chans, det kanske verkar narcissistiskt (stavade jag rätt nu?) att tänka så men å andra sidan handlar detta om en tävling och då tror jag att det är oerhört fördelaktigt att skapa en bild av sig själv som en mästare. Därmed inte sagt att man behöver berätta det för allt och alla vid varje givet tillfälle, men inombords ska det inte vara något snack om saken.

20130325_175727 20130325_175736 20130325_175749 20130325_175802 20130325_175819 20130325_175828  20130325_175848(0) 20130325_175906 20130325_175910(0) 20130325_175922

(Senaste delen, om ni inte sett den ännu)

Istället för att försöka förklara det med ord så lägger jag istället upp en massa bilder på de byggare som verkligen gett den estetiska/symmetriska fysiken ett namn.

(namen står ej i samma följd som bilderna)Ahmed Haidar,Arnold Schwartznegger,Samir Bannout,Frank Zane,Francis Benfatto,Mohammad Makkawy,Lee Labrada,Anders Graneheim,Rory Liedelmayer,Shawn Ray,Chris Cormier,Robbie Robinson,Serge Nubret,Bob Paris,Flex Wheeler och Steeve Reeves.

Det skiljer ungefär 50år mellan de äldsta och de nyaste bilderna och vad jag vill få fram är att den estetiska fysiken är tidlös. Dessa byggare (främst dessa men såklart andra också) är de som inspirerar/motiverar mig i min träning och det är denna ”look” jag eftersträvar, och jag antar att de flesta som tävlar i classic bodybuilding tycker detsamma.

ahmed haidar arnold arnold2 bannout benfatto mohammad makkawy labrada graneheim flex_wheeler cormier benfatto2 nubret paris ray Robinson rory liedelmayer zane2 zane wheeler steeve reeves steeve reeves 2 serge nubret

529804_10200711999306836_1430158910_n

Karl-Alfred, en av historiens främsta bodybuilders, pryder numera väggen på Martins gym.

En stor skillnad som jag upplever mellan att bo i stan och att bo på landet (som jag gör nu) är att man ”upplever” årstiderna mycket kraftigare. Senaste tiden har solen varit alltmer framträdande och temperaturen har stigit, och det är riktigt härligt! Jag tar mer än gärna en skogspromenad då och då (även om det är lite snö kvar) och det får mig bokstavligt talat att må bra. Som sällskap har jag oftast pappas hund Sune (förstklassigt hundnamn) som har mer energi än en Duracellkanin (funkar den referensen fortfarande?).

Det är en stor skillnad på att göra saker för att man måste och att göra saker för att man vill, och när det kommer till t.ex. min träning och skogspromenaderna så gör jag dom för att jag verkligen vill, och så har det inte alltid varit. Just därför går träningen mycket bättre nu än den brukade göra för några år sedan (våren-sommaren 2011 kändes träningen jättetråkig) och så länge det förblir så är det lättare att göra framsteg. Ibland kan det vara klokt att reflektera över de saker man gör rutinmässigt i livet, och fundera på om det är saker man verkligen behöver göra och än viktigare-vill göra. Är svaret nej på båda punkterna gör man ett stort misstag om man fortsätter, och de flesta av oss kan nog tänka ut någonting som har blivit en vana men som vi egentligen kan vara utan. Exempelvis rökning,snusning,alkohol,relationer,jobb,att statusuppdatera på FB när man ska/har träna/tränat eller lägga upp bilder på sin mat på Instagram! 🙂

3 augusti är det SM i fitness i Karlstad, vilket jag absolut räknar som hemmaplan, tidigare år har det alltid varit SM-Kval i bl.a. classic bodybuilding och om så är fallet även detta år så ska jag tveklöst vara med. Jag behöver visserligen inte kvala för att ställa upp i SM men det vore väldigt roligt att köra en tävling på hemmaplan eftersom det blir lättare för alla jag känner att komma och titta då, naturligtvis kommer jag inte vara 100% tävlingsklar i augusti eftersom SM är i oktober men jag har å andra sidan ingenting att förlora på att vara med.

Tre nyheter!

1.Följ mig jättegärna på twitter, har börjat twittra som bara den om allt möjligt! 🙂 ->www.twitter.com/niclasasker

2.Femte delen av ”En resa att minnas” kom igår, trots att jag hade lite idétorka inför inspelningen kan faktiskt detta vara det bästa avnsnittet hitills, ta en titt!

3.Sist men inte minst måste jag än en gång gratulera Henrik Lindh för sina framgångar, förra veckan vann han ”Key West classic” och häromdagen tilldelades han en mycket meriterande fjärdeplats (i en av CBB-klasserna) på Arnold Amateur (en förgrening till Arnold classic som i skrivande stund pågår).

henrik sidechest arnold

 

 

IMG_0703IMG_0702

Rätt utförd ger denna (bilderna ovan) bicepsövning mer kontakt och pump än allt annat jag prövat för biceps, testa själva får ni se! 🙂

Jag och Martin kämpar på i hans hemmagym och lustigt nog tycker jag det funkar precis lika bra som på ett ”riktigt” gym. Fördelen som jag ser det är att vi i stort sett bara kör basövningar eftersom det inte finns några maskiner att träna på. Tyckte även det var dags att posta lite dagsformsbilder idag, jag har dietat i snart två veckor och gått ner från 91kg till 87kg ungefär. Tanken är inte att jag ska tappa så mycket vikt de kommande månaderna utan målet är snarare att sakta men säkert bli hårdare utan bekostnad på någon muskelmassa, och i bästa fall kanske jag även lägger på mig lite muskler tack vare att jag sköter kosten perfekt i kombination med ett minimalt kaloriunderskott.

IMG_0712 IMG_0713 IMG_0716 IMG_0720

Det ska vara roligt :)

Innan jag börjar skriva om någonting annat vill jag sända ett jättestort grattis till Henrik Lindh som vann den lokala bodybuildingtävlingen i hans nya hemstad Key West igår! Det ska bli oerhört spännande att se hur det går nästa helg på Arnold classic och utifrån vad jag läst är Henrik i sitt livs form, så lycka till! 🙂

Igår lyssnade på jag på en interjuv i radio med damlandslagets tränare (i fotboll) Pia Sundhage. Hon hade mycket vettigt att dela med sig av och jag gillade framförallt hennes svar på frågan (minns inte exakt hur den formulerades) ”Upptäckte du redan i tidig ålder att du hade talang för fotbollen?” Hennes svar var ungefär ”nej det tänkte jag inte alls på, jag tyckte helt enkelt det var så himla roligt att spela fotboll”.

Jag tror att den bästa grogrunden man kan ha (nu är det mina ord och inte Sundhages :P) om man satsar på någon sport eller annat är att man först och främst tycker att det är bland det roligaste som finns. Det är för mig viktigare än talang (genetiska förutsättningar osv..), för vad är det egentligen värt att nå framgångar inom en sport om man inte ens tycker det är roligt? När jag gör olika saker i mitt liv ser jag alltid till att slutdestinationen för det hela är lycka (det säger ju sig självt att man blir lycklig av att ha roligt), för vad är någonting egentligen värt om summan av det hela inte gör dig eller andra lyckligare? Jag tror att det som skapar en världsstjärna är att personen i fråga tycker sin sysselsättning är det roligaste som finns i kombination med att personen (här borde man kanske använda det nya ordet ”hen”, men jag tycker det låter så löjligt :P) innehar en oerhörd talang. Det vore ju snarare sorgligt om världseliten inom olika sporter enbart närde sig på sin talang utan att känna någon lycka över vad de åstakommit.

Nog om detta!

Kika gärna in senaste avsnittet av ”En resa att minnas”, vi är nu inne på del 4 och denna gång blir det förutom lite träning också ett besök på Johans jobb. Jag har sjäv haft Johan som chef under flera år och vet hur viktigt yrkeslivet är för honom. Jag fick slita hårt under hans regi men jag lärde mig också oerhört mycket under tiden vilket jag är väldigt tacksam för. Ett av Johans främsta ledord tycks om jag känner honom rätt vara inställning, och nog är det så att man kan ta sig långt vad man än tar sig för om man har rätt inställning. Mer om detta ser ni i klippet!

You-cant-handle-the-truth6

Det finns många påståenden gällande träning och kost som i stort sett betraktas som faktan av många, i detta inlägg kommer jag skriva om de ”sanningar” jag inte tror på och även förklara varför.

”Sanning nr 1” Utan kolhydrater blir du mentalt och fysikt slö.

Jag vet att det ploppat upp massor av trendiga dieter (Atkins,LCHF,GI,Stenåldersdieten etc…) genom åren som i princip förespråkar ett minimalt intag av kolhydrater, detta har såklart gjort att många inte tror på påståendet ovan. Dessa dieter är inga jag förespråkar, eftersom jag tycker deras argument många gånger är märkliga, men jag tror absolut på att kolhydrater är den näringskälla vi har minst behov av. Anledningarna till att många blir slöa efter en tids diet är enligt mig ett lite för stort kaloriunderskott,överträning och/eller en extremt låg fettprocent. Jag är bombsäker på att man kan nolla kolhydraterna och må som en kung så länge man ligger på +-0 i kaloribalans eller ett kaloriöverskott. För oss som tränar rankar jag protein som viktigast och absolut nödvändigt, fett som tvåa och även det helt nödvändigt för att man ska må ok. Kolhydrater rankar jag som klar trea, men därmed inte sagt att man skall undvika dom till varje pris -om man får i sig tillräckligt med protein och fett men ändå behöver få i sig mer kalorier totalt sett så ser jag ingen anledning till att man inte kan fylla ut behovet med kolhydrater, delvis för att det är gott men också för att det i många fall kan innehålla fibrer,vitaminer & mineraler samt andra nyttigheter.

”Sanning nr 2” Cardio är ett måste för att bränna fett

Jag har sett och hört många exempel på bodybuilders som tagit sig i ruskigt bra form utan cardio, och det förvånar mig att många promenerar,cyklar och står på crosstrainern flera timmar om dagen för att komma i form (jag har själv gjort det med både bra och usla resultat tidigare). Egentligen tror jag det hela är mycket enkelt, för att minska i vikt och fett behöver du bara se till att ligga på ett kaloriunderskott och samtidigt få i dig tillräckligt med protein och annan näring för att behålla musklerna. Så om du ligger på ett kaloriunderkott utan att köra cardio, varför ska du då kasta in 1,5timmar promenad sex dagar i veckan (du har väl inte glömt att du redan styrketränar 6dagar i veckan)? För mig verkar det ologiskt och risken borde vara stor att allt trampande går ut över styrketräningen. Jag vet att jag är långt ifrån först att säga/skriva detta men å andra sidan finns det väldigt många som fortfarande kör cardio i väldigt stora mängder och jag skulle väldigt gärna vilja veta varför. Precis som med kolhydraterna vill jag dock nämna att jag inte förkastar cardio helt och hållet även om jag samtidigt menar att det inte är jätteviktigt. Jag tycker på alla sätt och vis det kan vara både skönt och uppfriskande att ta sig en långpromenad då och då (men ogärna flera timmar varje dag), och jag tror absolut att lite frisk luft och solsken är väldigt bra för hälsan/välmåendet.

”Sanning nr 3” Skräpmat,läsk,godis,chips osv.. gör dig fet

Självklart kan du bli fet av all ”föda” jag nämner i rubriken och det är nog troligt att du blir det om du konsumerar sådana livsmedel alltför ofta. Men å andra sidan, skulle du äta pizza och coca-cola varje dag kan du trots det gå ner i vikt. Min poäng är väldigt enkel, inga livsmedel gör dig per automatik fet, det som avgör om du går upp eller ner i vikt är mängden (kalorimängden) mat du stoppar i dig. Och naturligtvis är det enklare att hamna på ett kaloriöverskott om du äter kaloririk mat som ofta serveras på hamburgekedjor och pizzerior. Det finns visserligen många skäl att hålla sig borta från såna livsmedel som gör att de är helt olämpliga, delvis mättar de väldigt illa samtidigt som de smakar så gott att det är svårt att sluta äta innan man är proppmätt. Coca-cola kan man i princip dricka hur mycket som helt utan att bli mätt, kombinerar man det med en påse chips blir ens törst och colasug troligtivs ännu större. Så visst, har du stenkoll på antalet kalorier du får i dig och har en bra självdisciplin kan du säkert stoppa i dig både det ena och andra med jämna mellanrum och fortfarande hålla en bra form, men det blir förmodligen inte lätt!

Slutligen vill jag bara nämna en grejj som George Clooney sa i en interjuv (som sammanfattar lite det som detta inlägg handlar om). Inför en film hade Clooney gått ner mycket i vikt för att passa i rollen och reporterna var nyfiken på hur detta hade gått till.

Clooney svarade – Jag använde mig av en helt ny diet som fungerat otroligt bra, den kallas ”ät mindre” 🙂

Vi väljer ofta att krånga till detta med kost och träning väldigt mycket fastän det egentligen verkar vara så otroligt enkelt om man bara törs bruka lite sunt förnuft.

20130213_193002

I oktober så går SM som vanligt i Västerås och jag ska vara med (korta klassen CBB). Jag började med ett strikt kostupplägg när jag kom hem från Gran Canaria tidigare i veckan och jag ser det som en stor fördel att sköta kosten ordentligt redan åtta månader innan tävlingen, på så vis hinner jag lättare komma i form och behöver inte ligga på ett speciellt högt kaloriunderskott. Förra året gick det åt skogen med båda dieterna och det berodde definitivt på att jag började deffa för sent båda gångerna, jag hamnade helt enkelt i situationer som blev ohållbara på grund av att tävlingarna närmade sig för fort i förhållande till den form jag var i. Mitt kostupplägg nu ser ni på bilden, och jag har delat upp måltiderna på följande vis:

1. 4ägg+5st omega3 kapslar+multivitamin & mineral (28gr protein)

2. 250gr kyckling & 250gr potatis (50gr protein)

3. (normalt sett efter träning) 1l lättmjölk (35gr protien)

4. 250gr kyckling & 250gr potatis (50gr protein)

5. 4ägg (28gr protein)

6. 500gr kvarg (50-60gr protein beroende på vilken sorts kvarg jag äter)

Totalt blir det 241-251gr protein, vilket absolut ska räcka för mina 90kg (förväntad tävlingsvikt 80-82kg) och jag satsar mer på att få i mig fett än kolhydrater då jag upplever att fettet i kombination med ett ganska litet kaloriunderskott är det som får energin att hålla sig uppe. Jag kör ingen cardio (mer än sporadiska promenader och jogging för skojs skull) och har inte för avsikt att köra cardio längre fram i dieten heller, istället kommer jag sänka kaloriintaget ( i första hand mängden potatis) när viktnedgången/fettminskningen stannar upp.

Mitt mål är att vinna, och jag förstår att inte många skulle satsa pengar på det men jag är övertygad om att det är möjligt, dessutom ger det mig en enorm motivation att föreställa mig själv som en vinnare vilket kommer ge mig kraft och vilja att träna hårdare och bättre än någonsin.

Idag släpper vi tredje delen av ”En resa att minnas”, detta avsnitt handlar till en stor del om dagens proffs i jämförelse med hur bodybuilding såg ut förr (Arnold,Frank Zane osv..) och jag och Johan diskuterar en hel del om vad som egentligen är bäst, något vi har väldigt olika åsikter om.

 

Imorgon sticker jag utomlands igen, denna gången drar jag till Gran Canaria i åtta dagar vilket såklart ska bli skönt. Jag har för ovana att gå upp mycket i vikt när jag är på semester, i höstas när jag var i Cypern gick jag upp 6kg på en vecka och resan innan det då jag var i Florida i nästan tre veckor gick jag upp ungefär 10kg. Just nu väger jag ganska exakt 90kg och jag ska verkligen se till att inte väga ett gram mer när jag kommer hem igen.

Tidigare idag körde jag och Martin rygg på det fantastiska (nu är jag oerhört ironisk :P) badhuset i Grums, det var där jag löste mitt första årskort 2004 och som jag började träna på allvar. 2006 slutade jag träna där och så sent som i höstas återvände jag dit igen och köpte ett nytt årskort. Jag vill inte vara gnällig och jag är trots allt tacksam över att det bara kostar 850kr (då ingår även bad), men det som stör mig enormt är hur gymmet förändrats från tiden jag började träna där. Tidigare fanns det hantlar i alla storlekar och massvis med bra maskiner, gymmet var komplett på alla sätt och vis. Numera har man tagit bort en majoritet av de bra (tunga) maskinerna och av någon anledning även tagit bort alla hantlar som väger över 26kg. Jag riktar inte detta inlägg mot gymmet i Grums utan egentligen till alla de gym som helt i onödan begränsar möjligheterna för sina medlemmar. Jag kan inte tolka det på något annat vis än att man vill begränsa sin kundkrets till de som inte tränar speciellt hårt, hur konstigt det än må låta. Eller tror man på fullaste allvar att starka människor skrämmer bort alla de som inte lyfter riktigt lika mycket? Tanken på att man ens skulle kunna resonera på det viset känns rutten enligt mig, vi måste väl ändå tro att människor är mer intelligenta än så? Det skulle också kunna vara så att vissa gymägare tror att det inte går att lyfta hantlar tyngre än 26kg, fast frågan är om en sådan gymägare kanske har valt fel bransch. 🙂

Tänk er att man applicerade denna princip inom andra områden, varför inte skolan? Ta bort det studiematerial som är svårt och som bara de mest ambitiösa kan hantera, skolans målsättning skulle då vara att på sin höjd få fram medelmåttor, och de som siktar högre än så får helt enkelt sänka sina ambitioner. Detta vore såklart orimligt.

Nåja, det var allt jag hade att skriva om det och det var skönt att få det ur sig 😉

images

Jag hoppas att ni alla vid något tillfälle har tagit er tid att lyssna på Body radio, som ofta kan vara väldigt intressant. I det senaste avsnittet tycker jag verkligen att Alex Danielsson & Andreas Guiance fick till det då de snackade med den för mig okände Kenny Isaksson (bilden), som bland annat blev svensk juniormästare i bodybuilding tre gånger i början av åttiotalet. Han hade otroligt mycket humoristiska anekdoter att dela med sig av och berättade en hel del om hur byggningen gick till i Sverige på åttiotalet (då Sverige hade många oerhört estetiska byggare som var framgångsrika internationellt). Lyssna via länken nedan och jag garanterar dig underhållning!

http://www.body.se/artiklar/radio/20130204/byggarklassiker-pa-body-radio