Gransäters rektorsblogg

Det finns mycket att fundera och reflektera över vad gäller IT (eller IKT, som vi kallar det i skolans värld). Första frågan måste ju vara: ”Varför ska vi ha IT i skolan?”  En annan viktig fråga är: ”Vad menar vi när vi säger att skolan måste digitaliseras?” Hur ska vi navigera i alla frågor som rör IT och områden som tangerar IT? För att besvara den första frågan så behöver man bara citera läroplanen. Så här står det i Lgr11 under avsnittet Övergripande mål och riktlinjer:

”Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande.”

Jag tycker det är glasklart att vi inte kan ignorera det som kallas digital kompetens. Det är inte bara en trend, en fluga som snart kommer att försvinna. Det är heller inget som vi kan göra lite med vänsterhanden. Det är ett verktyg (dessutom ett kraftfullt sådant) och en kompetens som ingen kommer att klara sig utan i framtiden om man inte väljer att sätta sig i en grotta i öknen och bli eremit på heltid.

Det som rör till det hela är när man ska realisera detta läroplansmål. Vem ska göra vad och på vilken nivå? Vad säger forskningen? Vad säger politiken om resurser? Hur ska man göra för att kunna utnyttja alla fördelar som detta verktyg kan erbjuda? Vad är effektivitet i det här sammanhanget?

Jag kan känna mig en aning stressad när jag läser att Skolverket i artikeln ” Lärarroll stärks vid 1-1satsningar” skriver att skolledningen är avgörande.

”Skolledningen har en avgörande roll för hur satsningen fungerar i praktiken, konstaterar Åke Grönlund. Vi kan tydligt se att på de skolor som har en engagerad och kompetent ledning är de allra flesta elever och lärare nöjda. Det gäller också att kunna bemöta den minoritet bland lärarna som är negativa till satsningen för att undvika att utvecklingen bromsas upp.”

I Computer Swedens artikel ”Digitaliseringen hänger på rektor” skriver de att för att lyckas med IT i skolan krävs en engagerad rektor:

”Nyckelpersonen är rektorn. Det är avgörande vilket intresse rektor har av att satsa på utrustning och IT som ett pedagogiskt hjälpmedel, säger Eva Mårell-Olsson, IT-pedagogikforskare vid Umeå universitet. – Anser inte rektorn att det här är viktigt uppstår de stora skillnaderna. När det gäller IT handlar det om att vara strategisk och långsiktig.”

Strategi och långsiktighet… här kommer vi till något där alla inblandade måste ta ett gemensamt grepp oavsett nivå eller position. Fler och fler röster höjs för att få till en nationell strategi för IT i skolan. Edward Jensinger, utvecklingschef på Skol-och fritidsförvaltningen i Helsingborg, föreslår en nationell strategi för IT i skolan där han anser att följande problem bör penetreras:

• Vad är digital kompetens? Är detta att maila, googla och använda några av MSOffice’s produkter eller innebär det mer? Hur ska digital kompetens värderas i utbildningen?     Så länge digitala kompetenser inte tydligare finns med som betygskriterier eller i centralt innehåll i ämnesplaner (eller där de finns med regleras av en gemensam tolkning) kommer tolkningar av vad elever ”måste” lära sig variera kraftigt mellan olika skolor.

• Digitala nationella prov. Jo, detta är viktigt! Våra lärare lägger för mycket tid på att hantera arbetet med nationella prov. Det är inte försvarbart vare sig i reda ekonomiska termer eller som arbetsmiljö.

• Juridisk likvärdighet. När vissa kommuner/skolor finner vägar för att använda moderna/effektiva verktyg (som GAFE) är det inte rimligt att andra, helt låsta av en Datainspektion som inte förstår samhällsutvecklingen, inte kan göra så. Elevernas rätt till tidsenlig utbildning (skollagen) måste gå före Datainspektionens kontroversiella tolkningar när det gäller PUL (personuppgiftslagen) inom skolans pedagogiska område.

• Lärarutbildningen måste bli tidsenlig. Att utbilda blivande lärare utan att de får bli förberedda på yrkets förväntningar är inte rimligt.

Samme Jensinger beskriver också  (där han utgår från Mark West, UNESCO) fem misstag som vi gör om och om igen, men ger också förslag till lösningar:
1.
Teknik blir ett självändamål inte ett medel.
Misstaget att tro att digitaliseringen är genomförd i och med att vi skaffar och utrustar skolan med digitala verktyg.
Förslag till lösning – Att utbilda pedagoger så att de får ett förändrat pedagogiskt beteende.

2.
Man ersätter lärare med teknik.
En digitaliserad skola kräver mer lärarledd undervisning och inte mindre. Minskar man personalstyrkan kommer elever att själva få ansvar för sitt lärande. Detta finns vetenskapligt belagt att det ger lägre måluppfyllelse.
Förslag till lösning – Att finansiera digitala verktyg utan att minska den pedagogiska personalstyrkan.

“Teachers matter more to student achievement than class size, class time, the presence or absence of technology, and the organization of the schools and classes.”             (Mark West, UNESCO)

3.
Teknik används för ensamarbete istället för socialt arbete.
Ett av de områden som är tydligast upplyft som orsak till svensk skolas dåliga resultat är ensamarbetet. Vi vet att kollaborativa arbetssätt där elever samarbetar med varandra och med läraren som ledare och organisatör är effektivt.
Förslag till lösning – Att vi är medvetna om lärarnas värde som pedagoger och att vi inser att elever
inte själva kan ta ansvar för sitt lärande.

4.
Fokus på hårdvara snarare än på mjukvara.
Grunden för beslutsfattandet måste självklart vara vad syftet med användandet är för just oss, på vår skola. En ”one-size-fits all” fungerar aldrig i pedagogisk verksamhet.
Förslag till lösning – Att pedagogerna styr inriktningen på hjälpmedel. Pedagogerna måste ställa krav på vilka pedagogiska behov som finns. Låt inte tekniken begränsa.

5.
Teknik stödjer de som minst behöver det.
Det är svårt att nå alla elever när man undervisar! Genom att en lärare föreläser och arbetar på traditionellt sätt blir det närmast en självklarhet att undervisningen utgår från läraren och inte de olika individerna i ett klassrum. Detta gynnar aldrig svaga elevgrupper. De starka eleverna kan, på egen hand, kompensera detta och ändå prestera goda resultat. Förlorare blir de svaga eleverna.
Förslag till lösning – Att se till att ge alla elever individuella möjligheter istället för att låta lärarens individ styra allt.

De flesta av er har säkert, liksom jag själv, gjort oändligt många misstag inom det här området. Jag har lärt mig en hel del av mina misstag men gör ständigt nya;-). Det är nog så det fungerar ibland – ”trial and error”. Jag kan i alla fall intyga att det stämmer att lärandet börjar där den trygga zonen slutar.  Och diskussionen fortsätter, fortsätter och fort………….

Låt mig avsluta för den här gången med några visdomsord som har nästan 300 år på nacken:

”Man bör ej vara alltför rädd att begå fel och misstag. Det största av alla misstag är att avstå från tillfällen att förvärva sig erfarenhet.”
(Luc de Clapiers Vauvenargues, 1715-1747)

/Cattis