GÖTEBORG (A/F) Tisdag 8 april 1997
Hjärta - smärta + 90 000!
För tio år sedan trummades detta enkla budskap in i göteborgarnas medvetande via en massiv informationskampanj som p ågick i ett år.
Syftet var att f å patienter med akuta bröstsmärtor snabbare till sjukhus och förkorta tiden fr ån symtomdebut till behandling vid misstanke om hjärtinfarkt. De positiva effekterna lät inte vänta p å sig - och de kvarst år fortfarande, även om vissa av m ålen inte uppn åddes.
Det framg år av en doktorsavhandling som läggs fram fredag den 11 april av eldsjälen bakom kampanjen, Marianne Berglin Blohm, leg. sjuksköterska vid Sahlgrenska sjukhuset och ordförande i Göteborgs Hjärt-Lungräddningsförening.

"Delay time until delivery of treatment in suspected acute myocardial infarction - an intervention study with particular emphasis on patient delay".
Det är titeln p å Marianne Berglin Blohms avhandling, som tar upp effekterna av kampanjen.
Broschyrer, annonser, tidningsartiklar, inslag i lokalradion, affischering p å sp årvagnar, bussar och reklamtavlor med mera var ständigt synliga i staden under kampanjperioden 1987 - 1988.
Budskapet var enkelt: Har du akuta bröstsmärtor, ring 90 000!
Uppföljningar gjordes av samtliga patienter som kom till akutintaget vid Sahlgrenska sjukhuset, samtidigt som enkäter bland allmänheten genomfördes för att utröna om de uppfattat budskapet. Detta skedde b åde under och efter kampanjen.

Tidig trombolysbehandling
M ålet med kampanjen var dels att f å patienter med akuta bröstsmärtor att ta sig till akutmottagning s å fort som möjligt för eventuell trombolysbehandling vid konstaterad infarkt, dels att utnyttjandet av ambulanserna skulle öka.
Tiden före kampanjen var trombolysbehandling inte särskilt vanlig - runt 4% av patienterna fick behandling (idag ligger siffran p å 35 %). M ålet var att kunna ge trombolysbehandling senast 3 timmar efter symtomdebut. Under kampanjen fick 13 procent av infarktpatienterna trombolysbehandling.
- Vi var även ute efter tysta infarkter, allts å patienter med diffusa symtom, berättar Marianne Berglin Blohm.
De första tv å kampanjveckorna var tillströmningen till akutmottagningen stor.
- Vi delade upp patienterna i fyra kategorier. Klar infarkt, stark misstanke, svag misstanke, ingen misstanke alls. Merparten av de som strömmat till, visade sig tillhöra den sista kategorin.
Därefter avtog tillströmningen och antalet patienter som sökte sig till akutintaget med akuta bröstsmärtor blev mer "normalt".

Halverad fördröjningstid
Vid en uppföljning som gjordes ett år efter kampanjens slut, visade det sig att mediantiden minskat fr ån 3 timmar till 2 timmar och 20 minuter för patienter med hjärtinfarkt respektive misstänkt hjärtinfarkt att ta sig till akutintaget fr ån symtomdebut.
- Det l åter kanske inte s å mycket, men i de här sammanhangen är dessa 40 minuter otroligt värdefulla, säger Marianne Berglin Blohm.
Medeltiden minskade fr ån 10 timmar till 6 timmar och i m ånga fall halverades fördröjningstiden.
Även infarktstorlekarna minskade under kampanjen.
En uppföljning efter 3 år visade dock att kampanjen inte haft n ågon effekt p å dödligheten, trots tidigare medicinsk behandling Men en uppföljning 6 år efter kampanjen visar att effekterna när det gäller fördröjningstiden kvarstod. Äldre personer, kvinnor och patienter med högt blodtryck är tre grupper som fortfarande dröjer med att söka akut för sina bröstsmärtor, visar doktorsavhandlingen.
- Det kan bero p å att de har mer diffusa symtom, eller bagatelliserar dem, tror Marianne Berglin Blohm. Kvinnor brukar i regel inte f å hjärtinfarkt förrän de är äldre och över huvud taget kopplar man nog inte ihop begreppet hjärtinfarkt med kvinnor. Det är mer en "manlig" åkomma M ånga av kvinnorna är ocks å ensamst ående, och förmodligen kontaktar de heller sina barn eller vänner i första hand än att ringa efter ambulans.
Dessutom kommer man vid nyrekrytering att ge företräde åt sökande med dokumenterad medicinsk kompetens (obs - tillämpas redan). Införande av satellitpositionering planeras ocks å under v åren -97.

Snabbare in till HIA
år 1996 gjorde Marianne Berglin Blohm ocks å en 3-m ånadersstudie p å akutintaget. Hon ville utröna varför det tog s å l ång tid fr ån ankomsten till akutintaget till inläggning p å hjärtintensiven.
55 minuter l åg tiden p å vid det tillfället.
- Det var helt enkelt för m ånga inblandade under resans g ång. Sjuksköterskor, läkare och kardiologer. Vi organiserade om, s å att en sjuksköterska omedelbart tar EKG p å alla bröstsmärtspatienter. Om man ser ST-höjning p å EKG, handlägger sjuksköterksan direkt inläggning p å HIA. Idag tar den processen 15 minuter.

Drar sig för att ringa ambulans
Ett av m ålen med kampanjen uppn åddes inte. Det gäller utnyttjandet av ambulanserna. Samtliga patienter intervjuades under kampanj året om hur de tagit sig till akutintaget. Det visade sig att utnyttjandet av ambulanserna inte hade ökat. Av hjärtinfarktpatienterna åkte och åker fortfarande cirka 60% ambulans. Resten tar taxi, egen bil eller tar sig till akuten p å annat sätt.
- Jag tror att det rör sig om djupt rotade vanor hos folk. Man vill inte besvära, eller man förringar kanske sina symtom. Det kan ocks å ha med kampanjen i sig att göra. I stället för "ring 90000" borde vi kanske g ått ut med budskapet "ring ambulans".
Idag skulle Marianne Berglin Blohm lagt upp en kampanj p å ett n ågot annorlunda sätt.
- Hade jag resurser, s å skulle jag dels lägga pengar p å att förbättra det akuta omhändertagandet av bröstsmärtpatienter genom utbildning och andra åtgärder, dels p å att "sälja" systemet till allmänheten: "Vi är till för er! Dra er inte för att använda oss. Ring 112 och begär ambulans!"