Foto: Peter Ortvik, Nikon D300.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
och målning till en lysande
karriär som tattooartist.
Thomas Adolfsson, eller
T&A som vi kallar honom,
har kommit en bra bit på vägen men han har ännu
många mål att uppnå innan
han känner sig nöjd.
När Frontface firade avslutet av 5-års jubileumet, fick chefredaktör Ortvik en snilleblixt. Eller? Oavsett, över en flaska gott vin (eller var det under…) bestämdes det att vårt allra första omslag skulle få äran att pryda chefredaktör Peters ena vad. Han är dock inte känd för att ha mansvärldens vackraste vader, så tanken fick gro ett tag.
Under ett speciellt event, råkade Ortvik stöta på Thomas Adolfsson, som gjorde reklam fär den tattoo-studio han driver tillsammans med ett par kompanjoner på Hornsgatan i Stockholm, ”Finest Tattoos”.
Frågan om vem på studion som var bäst på ansiktsporträtt, kom på tal och när Thomas glatt svarade ”det är nog jag själv det”, så tog Peter beslutet att genomföra konceptet ”Pimp My Calf”…
Detta är den enkla bakgrunden till det här reportaget.
"Mission Completed", som man säger och här är berättelsen om en duktig konstnär och en skön profil, tatueraren Thomas "T&A" Adolfsson.
Hur roligt var det med teckning i skolan?
”Ända fram till 8:an var det kul, hade bra bildlärare.”
Vad betydde teckning och konst för dig då?
”Väldigt mycket känslor och uppdämd energi som fick utlopp på det sättet. Jag höll på med Graffiti redan som 11-åring. Höll på med det fram till 16-17 års ålder. Nej, kan inte berätta vad min ”tag” var...
Tips till ”Graffitiklottrare” idag?
”Försök tjäna pengar på din konst, investera i air-brush o spånplattor. Är du bra så lönar det sig säkert så småningom, annars byt till något annat intresse."
Vad gav Graffitin dig personligen?
”Jag lärde mig ju en del av de äldre och erfarnare, som färgbehandling och skuggsättning. Men på det hela taget är jag till 80% självlärd. Annars förstörde jag nog mer än jag tillförde, tyvärr.”
Inom tatuerarbranschen, lär ni av varandra eller är det mest konkurrens?
”Det är nog lite som inom bl.a. frisörbranschen, det blir lätt att många sitter internt ocg baktalar konkurrenterna, så den primära inspirationen och att lära sig mer, kommer mest från att se bilder på nätet.
Hur kom du närmare och sedan in i tattoo-branschen?
”Jag har alltid gillat tattoos. Konstverk som man inte kan sudda ut...
Jag har dessutom en farbror som jobbade som tatuerare i USA. Han är en jäkligt duktig konstnär och var ständigt på mig när vi pratade på telefon. ”Du måste sitta och träna 6-6 timmar om dagen, så kans du bli tatuerare..” tjatade han ständigt. Min pappas farfar målade en hel del, han också, så visst har man väl lite i DNA:t.
Jag tyckte dock att det verkade alltför svårt att bli en bra tatuerare, så jag höll mig rätt passiv. När jag fyllt 18, började jag mer och mer rita tattoo-motiv och kom närmare på så sätt. Fick sedan först en ”Tribal” tatuering som idag är övertäckt och den följdes av fler.
Därefter hamnade jag hos en kille i Hökarängen. Han gjorde ett kombinerat motiv och jag gillade hans stil och hela stämningen hos honom.
Intervjun fortsätter på nästa sida:
>>>>>
