Vaknar av ett bankande. Vad kan det vara? Kollar på klockan - 07.05. Det bankar igen; det är någon vid ytterdörren! Vem bankar på min dörr klockan fem minuter över på sju på morgonen? Kastar mig ur sängen, slänger på mig morgonrocken och tänker inte ens på att Ludvig fortfarande ligger och sover i vår säng, precis bredvid när jag själv just låg för bara några sekunder sedan. Rusar ner för trappan, öppnar dörren och möts av ett vänligt man-ansikte. Vem sjutton är detta? Hjärnan börjar sakta snurra igång. Just det, det är ju vår granne (som jag ser mer eller mindre varje dag). Förlåt att jag kommer förbi så tidigt men... Har ni något vatten? frågar han. Jag tar in vad han just sagt. Va? Hur ska jag kunna veta om vi har något vatten? Jag låg ju och sov för en minut sen! Jag mumlar vet inte och hasar iväg till kranen i köket.
Vrider på vattnet. Inget vatten. För i helvete, klockan är strax efter sju på morgonen, grannen står i hallen, jag går omkring i morgonrock och vi har inget vatten?! Vem fasiken kom på det skämtet? Kommer på att Ludvig fortfarande är kvar där uppe, säger vänta och springer upp för trappan och in i vårt sovrum. Där sitter en alldeles nyvaken Ludvig i vår säng och ser mycket förvirrad ut. Går fram till honom och tar honom i famnen, går ner för trappan och försöker se pigg ut när jag tittar på grannen. Vad konstigt, inget vatten? Vad har då hänt? Grannen ser väl hur trött och totalt clueless jag är och gör en ansatts mot källarluckan; nere i vår matkällare står vår gemensamma vattenpump. Jag släpper ner Ludvig på golvet och gör vad jag kan för att hjälpa till. Grannen blir inte mycket klokare av att titta på pumpen och kommer upp igen.
Vart har ni säkringarna? frågar han. Eh va? Säkringar? Hjärnan är fortfarande mosig, men efter några sekunder kommer jag på det. Ett sitter ute på den väggen och det andra är i tvättstugan. Grannen tar på sig skorna, går ut och kollar in elskåpet på ytterväggen. Var är Ludvig? Inser att trappgrinden är öppen och att Ludvig springer upp och ner som en liten dåre. Har verkligen inte tid att jaga honom just nu. Ta det försiktigt då slänger jag ur mig och hasar in i tvättstugan och ställer mig för att titta på säkringarna. Inser att jordfelsbrytaren nog har löst ut. Testar att tända en lampa. Och en till. Jippie, ingen el! Ringer maken (som självklart inte är hemma utan i Stockholm och jobbar) och berättar vad som hänt. Gör si och så säger han och jag lyder. Grannen kommer in, vi hjälps åt att trycka på knappar, dra ur elkontakter och pilla på säkringar. Inget hjälper. Såklart.
Grannen ger sig av för att hämta vatten någon annanstans och jag lovar att höra av mig när jag vet mer. Ringer maken igen och säger att inget funkar. Jag ringer farsan så får han komma! säger maken och lägger på. Och så hör jag en duns från ovanvåningen. Springer upp. Hittar Ludvig med en sportflaska fylld med vatten. Fel. Den VAR fylld med vatten, vattnet ligger nu i en stor pöl på golvet istället. Men helvete! Hur dåligt kan en morgon börja egentligen?! Drar ändå en lättnadens suck över att han valt att hälla ut vattnet på plastmattan i blivande klädkammaren istället för på det nylagda furugolvet (resten av övervåningen). Jo, lite vett har han nog ändå.
Kollar på klockan och blir stressad. Dagisdag och ingen av oss har varken kläder på kroppen eller frukost i magen. Fixar det. Ringer maken som säger att hans pappa är på väg. Säger att jag tar Ludvig och åker till dagis nu och att jag skyndar mig tillbaka så gott det går. Lämnar på dagis. Stannar en liten stund för att ladda mobilen (för självklart hade jag inget batteri kvar typ). Skyndar hem och kliver innanför dörren. Nu har du el men inte vatten säger svärfar. Du måste ha hit en elektriker som tittar på det här. Svärfar ringer en elektriker som ska komma hit vid 15-tiden. Tydligen är det ett vanligt fel och eventuellt också lättåtgärdat. Så vi kan väl hoppas på det, okej?
Så nu sitter jag här. Alldeles matt. Och väntar på en elektriker.
