Celephais

Man reser sig varje dag

Utan att röra en lem

 

Och jag ser mig själv

I en och samma spegel

 

Utan att någon ser tillbaks

Så kan jag se de som gått framför

 

Och efter mig

 

Med samma tomma ögon

Fästa på en punkt längre bort

Än jag kan se

 

Det är inte min plats att

Stanna kvar i skuggan

Med de som talar

I labyrinten

de passerar mig

som vind

 

men utan att ta med sig något

 

min röst är redan bruten

 

och ditt soundtrack är

slut

bedövningen släpper

 

jag låter händerna falla

genom alla dessa ytor

får att nå

längre än din skugga

Det spelar ingen roll

dag som natt

 

vintern biter mina

fingrar

 

och solen

är fortfarande

kall

 

de gamla tagsen

har bytts ut

 

det gör mig lycklig

att någon trotsar

denna kyla

 

för att återta en del av världen

---

 

inom mig har

redan klockan

slutit sig kring

sig själv

 

och gått till en

drömtid

fjärran och

tätt intill

---

 

när man sett samma vägg tillräckligt länge

försvinner något inom dig själv

och dimman döljer dina verkliga ögon

när allt blir en blick ut mot det stora intet

 

de som sett ting man inte kommer tillbaks ifrån

där medvetande går förlorat

borde världen höra det tomma skriket

---

Man får en viss känsla i kroppen när man träffat tillräckligt många människor som man ser har blicken och kroppsspråket som säger -"Jag har gett upp". De och vittrar långsamt  bort medan de slussas mellan olika vårdavdelningar och sedan tillbaks till ålderdomshemmet för att sedan  återvända till sjukhuset i en lång cirkel som bara skalar bort, bit för bit det som en gång var en hel människa.

 

"It gets to me" därför att det inte finns något att säga. Det blir bara de vanliga standard fraserna man hört över salen eftersom ingen verkar bry sig om vem som råkar höra eller vad patientsekretessen egentligen är till för.

 

Det är som Johnny Cash skriver " I've seen them come and I've seen them die and long ago I stopped asking why.."

 

Det är jord och förruttnelse

vad alla dina dagars mödor

gett dig

 

Ensam i en säng

i ett vitt rum

där ingen minns ditt namn

 

Någon skrev att det enda du någonsin verkligen har är dig själv, den enda du verkligen ägt är ditt jag, dina tankar och vad de rört vid.  Vad mina tankar rört vid. Det är större än vad man kanske avfärdar som något kort och som bara överlever ett ögonblick. Det kanske är det, den del som tar sig fram till ännu en generation. Alla de tusen händer du skakat genom dina år. Alla de människor du talat med, alla drömmar du lämnar efter dig. Så om inte genom DNA så genom tanken det som aldrig helt dör hur kort eller lång den än var. En blick, ett leende, ett andetag och du var förevigad.

De lät blommorna stå kvar vid sängbordet

bytte lakanen och öppnade fönstret

långt innan jag släppt taget

 

var allt nygjort

 

jag kom inte runt det

sista gången jag såg

henne

 

det är aldrig enkelt

men någon gång

förstod jag

att det ögonblicket

 

skall finnas lång innan

och efter dina år

---

 

vem är du som lever

i alla dessa former

som är liv kamp

död och lidande

 

allt i samma ögonblick

Det spelar ingen roll

dag som natt

 

vintern biter mina

fingrar

 

och solen

är fortfarande

kall

 

de gamla tagsen

har bytts ut

 

det gör mig lycklig

att någon trotsar

denna kyla

 

för att återta en del av världen

---

 

inom mig har

redan klockan

slutit sig kring

sig själv

 

och gått till en

drömtid

fjärran och

tätt intill

---

 

när man sett samma vägg tillräckligt länge

försvinner något inom dig själv

och dimman döljer dina verkliga ögon

när allt blir en blick ut mot det stora intet

 

de som sett ting man inte kommer tillbaks ifrån

där medvetande går förlorat

borde världen höra det tomma skriket

---

Så har då det första terrordåden med islamistisk bakgrund begåtts i Sverige. Av en ensam förmodligen djupt desillusionerad och religiöst indoktrinerad svensk medborgare. Men det är ingalunda det första terrordådet i Sverige. Det är märkligt hur snabbt media "glömmer" att nämna detta och vad men egentligen menar med terrorism. Tekniskt sett så skulle jag tycka att bilbomber som placerats ut av kriminella gäng eller högerextremister också bör kallas för terrordåd. Men det glöms lätt bort när man är ute efter sensationsjournalistik och enkla förklaringar. Jag ser redan hur reaktionära krafter uttrycker sitt hat mot muslimer och islam i diskussionsforum och på bloggar. Inom islam, liksom kristendom, judendom, hinduism och till och med buddhism har våldshandlingar och terrordåd utförts i "religionens och ideologiernas namn" till och med den lilla samiska befolkningen i Sverige har ägnat sig av en form av "terrorism" när man saboterat elnätet.

 

Terrorism är den desperata människans sista vapen. Självmordsbombaren är dess mest extrema form. Den människa som inte längre har något att förlora är den farligaste av alla.  Och de finns grupper som använder dessa människors maktlöshet, hat och förtvivlan för att helt indoktrinera dem till "heliga" och rättfärdiga" krigare som skall upphöjas till "martyrer" efter deras död.

 

Men det är dags att börja ta hoten mot Sverige på allvar, det är inte rimligt att hålla en presskonferens 18h efter ett terrordåd. Det är inte heller rimligt att stadsministern och utrikesministern kommer med separata uttalanden. Nu slumpade det sig tack och lov på detta sätt att ingen mer än gärningsmannen kom till skada. Men det hade lätt kunnat vara en annan situation. Jag har svårt att tro att det går att skapa ett helt terroristfritt samhälle med hjälp av nakenscanningar, övervakningskameror och profilering av minoriteter. Men det finns definitivt saker man kan göra. Huruvida det krävs ökade resurser till mer specialiserade personal inom polis, underrättelsetjänst och akutberedskap. Eller om det handlar om att förändra hur man administrerar dessa resurser är något som bör utredas noggrant.

 

I den ljudfil som sändes till TT nämns bland annat Sveriges militära inblandning i Afghanistan och konstnären Lars Vilks. Vi kan inte låta terror sätta hinder för vare sig yttrandefrihet eller utrikespolitik.

 

Personligen kan jag tycka att det känns ganska elitistisk att uttrycka sin konstnärliga frihet genom att från ett ovanifrån perspektiv göra en rondell hund av profeten Muhammed när de man egentligen konfronterar är en relativt maktlös minoritet. Där man dessutom redan på förhand vet kan att verket kommer att förstoras upp av press och religiösa fundamentalister. Det finns egentligen inget i Koranen som förbjuder icke muslimer att avbilda Muhammed, detta förbud gäller som jag förstått endast för muslimer. Men fanatiker har sällan något övers för satir eller humor.

 

Jag tror att det är viktigt att vara konsekvent, Sverige har ett militärt engagemang i Afghanistan som en del av ISAF tillsammans med ett flertal andra länder förutom USA och Storbritannien. Tror att det behövs just en koalition mellan olika nationer alla bidrar med sin bild av situationen. Det medför dels en viss intern kontroll mellan de olika deltagarländerna och en mångfald som är viktig för att på lång sikt bygga upp ett fungerande hållbart Afghanistan. Det är också viktigt att hantera den svenska militära personal som verkar där på ett säkerhetsmässigt sätt utifrån. Det vill säga att man undviker att publicera fulla namn och bilder där enskilda soldater kan identifieras eftersom de kan bli mål eventuella terrorist attacker både under och efter deras tjänstgöring i landet.  Man bör också se till att hemkomna soldater får tillgång till specialiserad vård om man till exempel drabbas av post-traumatisk stress, eller andra psykiska och medicinska efter hemkomsten.

till slut

genom vinden

och i årstiden

 

när jorden fryser

 

och vi ställer ut små

lyktor i snön

 

för att bekämpa

en årstid

 

med ett enda

blad av gräs

Jag har svårt att vända sorg och besvikelse till hat och vrede. Gör som så många andra i min generation: vänder den inåt men inte tillräckligt för att hamna i Prozac och Efoxor träsket...

 

Sublimerar det på något plan genom att skriva dikter eller låttexter. Men jag kommer aldrig dit Ian Curtis, Curt Cobain, Elliot Smith eller Jimi Hendrix hamnade. Det är nog en bra sak att orka leva med sig själv även när man står tom och inför den konstruerade hopplösheten. Jag hittar ett kryphål även där stort nog att vara kvar i, stort nog att vara där även om man bara hade sig själv som samtalspartner.

 

Men det hjälper genom huvudvärk,sår, cellgifter och blodfyllda lungor och den trubbiga bultande vassa skärande känslan kvar i kroppen. Jag kan fortfarande stå och ibland kommer orden som ekar genom tomheten och apatin. Genom ordlösa konversationer och klockor som aldrig rör sig. För du måste leva med dig själv, vara där ingen annan kan vara. Lämna de döda åt sig själva och gå vidare.

 

när det inte

längre

finns hörn

inga kanter på

någon sida

 

och tomheten

tar en form

 

stanna där

ett ögonblick

eller en evighet

--

ta en sten

och se ett sandkorn

 

se havet

passera

som moln

 

gränslöshet

i alla former

--

handen griper

ett enda grässtrå

 

och det är allt

som står mellan

världen förr

och nu

 

ett enda strå av gräs

--

vi tog aldrig farväl

inte på riktigt

och gardinerna

var bara en

dunkel barriär

att skjuta åt

sidan

 

allt du någonsin var

är inte längre

tystnad

 

det berör

från ett avstånd

som inte längre

är bortom mig

 

 

Jag  har sett en del på  så kallad independent film i sci-fi genre och finner genast en guldgruva av innovativa manus skickliga skådespelare och intressant regi. Tyvärr är det förmodligen inga av dessa filmer som har kommer att visas på några större biografter utanför storstäderna eller ens där.

Puzzelhead

En psykologisk dystopisk sci-fi thriller som med en modest budget slår det mesta som producerats inom genre i senaste 10 åren i Hollywood. Som AI borde blivit.

Regi:

James Bai

Manus:

James Bai

Review in English from IMDB

http://www.imdb.com/title/tt0450367/usercomments

 

Kortfilmen Kunskapens pris - balladen om den vilsne vandraren

Otoligt välgjort svensk post apokalyptisk sci-fi . Som berättas/sjungs av Freddie Wadling. Inspirerad av det gamla rollspelet Mutant.

Regi:

Anders Muammar

Manus:

Anders Muammar

 

Det går inte att få tag på DVD på laglig väg. På grund av en rad upphovsrättsliga problem verkar det som. Men om man vill stödja regisören och filmen finns Affischer på Sci-Fi Bokhandeln.  Eller starta en fan grupp på Facebook!

 

Det kommer mer ingående info om nya filmer allt eftersom jag hinner skriva recensioner.

hör det här när du stängt av

din i-pod tagit av dig lurarna

 

och lyssna

på löven

innan de fallit

hela vägen ned

och redan börjat bli jord

--

innanför dina ögon

drar den fortfarande

förbi

denna långa

purpursjukdom

 

det är ett långsamt rött

ljus i fjärran

 

som en feber som aldrig

släcks

 

jag har set ögon med blicken

dimmig

som de gått tusen mil

genom

sandstormen

 

och aldrig kommit tillbaks

---

 

höstregnet föll över mig

hur jag än rörde mig

kunde jag inte undgå

att bli våt

musiken tystnade

 

men jag satte inte på ännu

en ny skiva

 

lät tystnaden

 

omge mig

 

lät den samla mig

till något

 

skarpt

 

och kristall klart