En intressant fråga efter Metoo-hösten 2017 är hur mediernas stora genomslagskraft ska hanteras. Diskussionen har i Sverige mest handlat om när offer för mediegranskningar försöker hindra eller straffa journalister och mediehus. Ett sådan exempel är vaccinkritikern Linda Karlström som tog SVT och staten till Stockholms tingsrätt - och fick rätt. Tingsrätten menar att det medieetiska systemet är för svagt:

“Det existerande sy­stemet med självreglering inte ett tillräckligt effektivt skydd för Linda Karlströms rätt till privatliv.” Att bli fälld i Granskningsnämnden ger inte tillräcklig upprättelse. (Jag har skrivit mer om detta och flera liknande fall i tidskriften Axess, länk.)

Det är en mycket intressant diskussion, som även tas upp i Lina Makbouls bok Revolutionens första offer om Uppdrag Gransknings reportage om publiceringarna kring våldtäktsanklagelserna mot Fredrik Virtanen och om Benny Fredriksson.

Boken och Makbouls UG-reportage visar hur slarviga svenska medier förhöll sig till sitt uppdrag. Jämfört med hur Harvey Weinstein granskades i USA är det milsvid skillnad, väl beskrivet i Jodi Kantor och Megan Twoheys bok Tystnadskontraktet och (ännu bättre i) Fånga och döda, av Ronan Farrow.

I dessa två nämnda böckerna är det uppenbart att rädslan för juridiska tvister och dyra skadestånd inte hämmar journalistiken, utan tvingar utgivare och journalister att bli mer noggranna och samvetsgranna. I Sverige har de dåliga publiceringarna om Virtanen/Wallin och Benny Fredriksson kostat utgivarna väldigt lite. Trots mediernas osakliga och dåligt underbyggda publiceringar har andra fått betala de högsta priset: Virtanen, Wallin, Fredriksson - och även Makboul.

Mårten Schultz har i en text för Institutet för Mediestudier (2016) argumenterat för att fällningar ska ge “ekonomisk upprättelse”, med t ex ersättningsschabloner som inte behöver vara höga men mer kännbara än att bara publicera en rättelse på undanskymd plats. Schultz skriver:

“Men det finns en brist i självsaneringsmodellen. Den ser inte offret. Ett självsaneringssystem som syftar till att hålla lagstiftaren borta från medierna men inte ser offret lever farligt.”

Pengarna behöver inte gå till offren, utan kan återföras det medieetiska systemet och Medieombudmannen, som kan använda medlen till att skapa en bredare diskussion och utbildning för journalister och publicister. Det är inte nödvändigtvis pengarna som offren är ute efter (även om det finns såna fall, se min artikel i Axess) utan upprättelsen.

En liten rättelse på undanskymd plats uppfattar offren inte som tillräcklig. Det blir en obalans mellan publicering och skada. Det har föreslagits att tidningarna ska ha rättelser på sina löpsedlar, vilket är en mossig och felriktad lösning - löpsedlarnas genomslag tillhör det förgånga när texter delas, lajkas och får evigt digitalt liv.

Vårt nya medielandskap har skapat ett behov av en ny medieetik för traditionella medier. Den traditionella medieetiken behöver erkänna sin särskilda genomslagskraft. Att ha ekonomiska sanktioner vid sidan om rättelser skulle vara en signal om att medierna förstår detta. Risken är annars trovärdigheten eroderar och att medieetiken lagstiftas.

En lagstiftad medieetik skulle lätt politiseras och bli populistisk. Det vore betydligt sämre.

De senaste åren har det blossat upp en debatt om Elon Musk farlighet, detta i samband med att han köpte Twitter (som han sedan lät döpa om till X). Jag har ägnat åtskilliga timmar åt att läsa in mig och försöka förstå hur kritiken ser ut och hur man kan förhålla sig till den. Walter Isacssons biografi om Musk håller jag på med (763 sidor), men rekommenderar att lyssna på poddar i ämnet för den som vill ha ett snabbspår. Här är mina tankar:

* Isacsson är av åsikten att utan Musk hade världen inte haft elbilar i den omfattningen vi har idag, inte heller ett utbyggt laddnätverk och storskalig batteriproduktion. Alla bilföretag hade lagt elbils-tanken på is när Musk tog över Tesla.

* Det samma gäller raket- och rymdfarten, där USA trappat ned investeringarna tills Space X kom in på marknaden.

* Det jag tycker är intressant är hur beroende det amerikanska försvaret och politiken blivit av Musks innovationer och företagande. Den gröna omställningen i USA är helt beroende av Teslas laddnätverk, försvaret beroende av Space X och all kringteknik (som Starlink, en satellitteknik som utvecklades av SpaceX men nu är navet i militär kommunikation, t ex i Ukraina). Journalisten Ronan Farrow har beskrivit det så här: “Musk har letat affärsmöjligheter där staten, efter år av privatisering, har dragit sig tillbaka.”

* Just den aspekten tycker jag missats: mycket av den innovation som drivits i Musks företag kallas storhetsvansinne när den drivs av ett privat företag, men om staten gjort det samma hade det kallats infrastruktursatsning eller investeringar.

* Att Musk blivit en entreprenör under 2000-talet ser jag som en bieffekt av privatisering och en försvagad stat, som saknar och varken kan enas om eller finansiera stora tekniska satsningar. Är det bra eller dåligt?

* Gällande Twitter har Musk målats upp som det stora hotet mot ett fredligt, humanistiskt samhälle. Argumenten har varit att han släpper in Trump på Twitter/X igen, att foliehatten Tucker Carlson får sända tv på Twitter/X, att de skalat ned på personal som arbetar med “Trust and Safety” och många andra anekdotiska exempel.

* Jag anser tvärtom att Musk är den bästa ägaren Twitter sedan börsnoteringen 2013. För första gången sedan Twitter blev en politisk kraft i USA finns en synlig ägare. Det var inte bra för Twitter att ha en samling investmentbolag som Blackrock och Vanguard som osynliga ägare. De misslyckades att göra Twitter lönsamt, och ledningen var svag. Många av de stora skador som Twitter åsamkat det amerikanska samhället kommer från den period när Twitter hade dessa osynliga, ljusskygga ägare. Listan på tidigare ägare inkluderar även saudiska och ryska ägare med kopplingar till Kreml. Jag kan inte förstå hur detta vore att föredra - media mår allra bäst av att ägas av synliga ägare som tar ansvar.

* Ja Twitter har fortfarande saudiska delägare (näst störst efter Musk) och investmentbolag, men Musk är den synliga ägaren.

* Twitter har haft enorma problem med att det publicerats lögner, uppviglingar, uppmanats och begåtts brott, aktiekurser har påverkats… allt detta har varit som allra värst när Twitters ledning varit som svagast - i ständig oro över att inte leverera tillräcklig vinst till kortsiktiga riskkapitalister.

* Twitter har utnyttjats av bot:ar, inte sällan i samordnade kampanjer från aktivister, börshajar och ryska trollfabriker. Det är ett problem som Twitters tidigare ägare gjort extremt lite åt, och har genomgående underdrivit dess antal. Antalet troll och bot:ar

mörkades inför Musks förvärv, och Musk har använt denna lögn för att pruta ned priset på Twitter.

* Gamla Twitter hade också en obegriplig position i yttrandefrihetsfrågor där vissa frågor varit tabu, medan annat tillåtet. Användare fick överträda policy länge, speciellt om de var kända eller hade många följare. Många av de som stängts av från Twitter (t ex Trump) kunde ha stängts av långt tidigare om Twitter följt sin egen policy, men godtyckligheten får besluten att se politiska ut och som ingrepp i yttrandefriheten. Allt detta med tidigare ägare. Det kunde inte bli sämre.

* Sedan Musk tog över har många förbättringar skett. Att man kan se hur mycket spridning ett inlägg har fått är en sådan förbättring. Det nya förslaget att man ska betala för sitt konto är ett annat - det städar bort troll och bot:ar.

* Den EU-rapport som tröskats i media som “Elon Musks sociala medieplattform X har högst andel desinformation” är förövrigt felaktig (om man läser själva rapporten är slutsatsen den motsatta!) och det är också oklart vilken period som rapporten bygger på: innan eller efter Musk?

* Twitter/X är inte heller bara lögner och troll. Kriget i Ukraina går att analysera och begripa mycket bättre på Twitter/X än någon annanstans. Försvarsdepartement i hela världen använder (verifierade och trovärdiga) källor på Twitter/X för att följa utvecklingen, (kallas OSINT, Open source intelligence).

* Twitter/Xs betydelse är också överskattad. Den har - innan Musk - haft ett stort inflytande över det politiska samtalet i USA. Det beror delvis på att Twitter varit väldigt synligt och akademiker och konsulter kunnat analysera Twitter på ett sätt som inte går med Facebook, Instagram och Tiktok. Vem följer vem? Vilka ord är vanliga? Vad trendar? All denna data har överdrivits och tagits som inteckning för Twitters betydelse. (Musk har stängt ned denna möjlighet.) Att Trump inte finns på Twitter/X utan på obskyra Truth Social har inte heller skadat Trumps politiska inflytande, han är lika trolig som amerikansk president utan Twitter/X.

* Det går att sluta använda Twitter/X, det är inte en infrastruktur – det används inte ens (som Facebook) för att logga in på olika andra tjänster. Att läsa och twittra är helt frivilligt. Det är fullt möjligt att flytta till Mastodon eller Facebooks “Twitterdödare” Threads. Och här är den stora skillnaden: som person har Musk enorm makt över den amerikanska elektrifieringen, bilbranschens utveckling, rymdfart och försvarsteknologi. T ex kan inte den amerikanska staten skjuta upp raketer eller sköta satellit-kommunikation själv, utan är beroende av Musks företag under lång tid framåt. Visst, Twitter/X är underhållande. Men samhället klarar oss utan dem.

* Till sist: det finns ingen anledning att vara enögt naiv. Att förhålla sig kritisk och granskande till all makt är avgörande, speciellt när makten är så knuten till en enda person. En person med så enorm makt över infrastruktur och försvarsteknologi som Musk har, den måste ständigt bevakas, kunnigt och på djupet. Men att granska makt behöver inte innebära att den ska stoppas.

* Och som medieägare är han att föredra framför osynliga, grumliga och fega medieägare.

Läs mer om Musk 2023

Lex Fridmans intervju med Walter Isacson om Musk-biografin är utmärkta 2 timmar: https://open.spotify.com/episode/6eR05aWqolHER2xmSnqOJN…

Ronan Farrows reportage om Elon Musk fokuserar på hans roll i försvarsindustrin. Ett tendentiöst men ändå viktigt och välskrivet reportaget: https://www.newyorker.com/…/08/28/elon-musks-shadow-rule

En av många kritiska recensioner av Isacsons Musk-biografi (många tycker han inte är tillräckligt kritisk): https://www.theatlantic.com/…/elon-musk…/675426/

Senast uppdatering 2023-09-13

Svenska medieföretag genomgår just nu en av de största kriserna på många år, med tuffa sparpaket från snart varje mediehus.

Bonnier News och Sveriges Television har inte meddelat några neddragningar, men räkna med att SVT kommer med ett sparpaket - kostnader för teknik, personal och fastigheter ökar även för dem.

Orsakerna till årets många sparpaket är framförallt tre:

1) Annonsintäkterna rasar. Ett exempel är att i augusti hanterades medieinvesteringar på totalt 881,8 miljoner kronor, en nedgång med 22,7 procent jämfört med samma månad i fjol, enligt branschorganisationen Sveriges Mediebyråer. För investeringar i tv-reklam blev det en nedgång på 30,5 procent till 275 miljoner kronor. Om någon nu undrar varför TV4 skär ned så kraftigt. Annonsinvesteringarna går också i allt högre grad fortsatt till Google och Facebook, bort från journalistikburen media (-18% i år enligt den här studien).

2) Förändrad marknad. Framförallt radio och tv-branschen har levt på övertid, men nu slår digitaliseringen med kraft mot deras affärsmodeller som bygger på tablålagda program och dyra sporträttigheter. Tittarna blir färre. Dagspress och SVT har inte samma problem, de har kommit längre med att anpassa sina affärsmodeller och ser ut att just nu klara av att behålla tittare och läsare.

3) Inflation och kostnadsökningar. Det här är ett tveeggat svärd. Kostnaderna för teknik, personal (+7% lönekostnader 2023-2024) och dyra fastigheter ökar enormt just nu, snabbare än intäkterna och public service-bidragen. Dessutom får mediekonsumenterna mindre pengar och väljer bort media när de ska spara pengar (enligt SCB.)

——————————————————————————

• TT ska “genomföra ett sparpaket på mellan 15 och 25 miljoner kronor.” (19/10) TT kommer bland annat att säga upp personal och lägga ned sin featurejournalistik.
  
• Gota Media +8 tjänster (6/10: spara 30 miljoner kronor. “Mediehuset riskerar att landa i ett minusresultat i år, orsakat av en dipp i annonsaffären”). Kommer förmodligen blir mer.
• Sveriges Television 70-80 tjänster. (4/10: SVT ska spara totalt 400 miljoner t o m 2025. 100 miljoner i omorganisation som inte minskar personal, 100 miljoner ffa på minskat antal tjänster och 200 miljoner “kvarstår att spara”)
• Aller Media 50–100 tjänster (13/9: Huvudskäl: ”Vi verkar i en tuff bransch och behöver ständigt se över om vi kan arbeta smartare och effektivare, om vi kan göra på ett annorlunda sätt. Printmarknaden fortsätter att vika och vi tappar stora intäkter varje år, både på lösnummer och prenumeration. Samtidigt är den digitala trafiken volatil och med ett stort beroende av de stora plattformarna. Konjunkturutvecklingen och den höga inflationen innebär att också vi måste anpassa oss. Men det finns inget beslut i dagsläget.”
• Sveriges Radio ska spara 250 Mkr/år, vilket berör 100 medarbetare (12/9). Huvudskäl ökade kostnader.
• Stampen ska säga upp 100 personer från tidningar i Västsverige. (12/9) “Särskilt annonsavdelningen kommer att påverkas”
• TV4 kapar 100 tjänster 25/8 (inkl inklusive anställda, konsulter och vakanser.). 100 av företagets 800 tjänster försvinner. “Vi är i en situation där vi som bolag behöver ställa om för att möta en mer digital framtid. Vi behöver samla TV4 Play på samma sätt som vi historiskt sätt samlat Sverige kring kanalen TV4,” säger Mathias Berg, VD “Vi behöver också agera utifrån rådande marknadsförutsättningar som generellt i Sverige och mediabranschen är tuffa, fortsätter han”“Handelsbankens tv-kanal EFN läggs ned” (30/5)
  
• EFNs uppdrag och varumärke från och med årsskiftet ska ”integreras med Handelsbankens kanaler”.  Berör tolv konsulter (anställda av Strix) på redaktionen samt chefredaktör.
• Viaplay varslar “en stor del av sin personalstyrka, enligt uppgifter till Aftonbladet.” (5/7) “För att säkerställa att vi investerar i de områden där vi ser störst potential”, säger Viaplays nya vd.
• Bauer Media verkar också säga upp personal (augusti, ej externt kommunicerat) VD har slutat, och många fler väntas lämna, enligt uppgift till mig.
• "Expressen drar ner på 20 journalisttjänster.” (22/2) Huvudskäl: Han säger att det finns två orsaker till att man beslutat att göra en omorganisation. Dels har man identifierat områden där man behöver satsa mer. – Det gäller viss typ av video, sociala medier, poddar och ett antal andra områden. Då behöver vi ekonomiskt utrymme för det, säger Klas Granström och fortsätter: – Det andra är att vi måste höja vår lönsamhet, vi måste tjäna mer pengar. Därför gör vi besparingar och effektiviseringar över hela organisationen.
  
• “Den norska mediekoncernen Schibsted med bland annat Aftonbladet och Svenska Dagbladet ska genomföra ett sparpaket på 500 miljoner norska kronor fördelat på de närmaste två åren.” (24/1) Stigande energi- och papperspriser ligger bakom åtgärden, enligt koncernen. ”Vi planerar inte några stora personalnedskärningar vilket alltid är den sista utvägen men vi kommer att göra tuffare prioriteringar och identifiera områden där man kan arbeta mera effektivt. Att minska antalet medarbetare är inte ett mål i sig men i några fall kommer det bli konsekvensen”.

Det Kinaägda (och Kinakontrollerade) bolaget Tiktok har varit under lupp under flera år, framförallt i USA. Inför valkampanjen 2020 hotade Trump att förbjuda och stoppa Tiktok i USA. Det var främst ett geopolitiskt tugg, och föll ihop när en federal domstol landade i att Tiktok inte fått tillräckliga möjligheter att anpassa sig till de politiska kraven.

Sedan dess har det varit märkligt tyst. Tills nu, då Forbes reporter Emily Baker-Smith kommit över hemliga dokument från förhandlingen mellan Tiktoks ägare Bytedance och Biden-administrationen, som är en följd av Trumps misslyckade försök att förbjuda Tiktok.

Det som kommer fram i dokumenten är att amerikanska myndigheter skulle så stora befogenheter att övervaka Tiktoks verksamhet. Försvarsdepartementet och Justitiedepartementet är de som ska få följande rättigheter:

* Undersöka Tiktoks lokaler, register, utrustning och servrar i USA med minimal eller ingen förvarning,

* Blockera ändringar av appens amerikanska användarvillkor, modereringspolicy och integritetspolicy,

* Ha veto anställningen av ledande chefer som är involverade i Tiktoks amerikanska dataskydd

* Begära att Tiktok betalar för och underkastar sig olika granskningar, utvärderingar och andra rapporter om säkerheten för Tiktok.

* I vissa fall kräva att Bytedance tillfälligt stoppar Tiktoks funktion i Förenta Staterna.

* En märklighet är att amerikanska departementen ensidigt och när som helst ska kunna ändra kontraktet i framtiden.

Detta skulle ge amerikanska staten mer kontroll och insikt i Tiktok än vad man har i Facebook, Instagram, YouTube and X/Twitter.

Det finns en slags ironi här: den djupa oron över statlig inblick och övervakning av våra sociala medier har i Tiktok-fallet gjort att USA vill göra samma sak med Tiktok som man anklagar Kina för att göra.

Det är förstås en stor skillnad om det är en diktatur (Kina) eller demokrati (USA) som övervakar, men den amerikanska synen på dataskydd och övervakning imponerar inte. Facebook och Google har samarbetat med övervakande myndigheter, läckt och missbrukat sin användardata så många gånger.

Nu återstår att se om hur den amerikanska förhandlingen med Tiktok går - dokumenten i Forbes är inte pinfärska och det är “inga kommentarer” från både departement och Tiktok. Det känns inte riktigt som att det kinesiska handelskriget kommer bli en lika het potatis i presidentvalet nästa år, som det blev 2020.

Återstår också hur den Europas användare påverkas av amerikansk lagstiftning.

En sak understryker de senaste turerna: kriget om vår data (hur överdrivet dess värde än må vara) är långt från över. Integritet, säkerhet och geopolitik används som argument i kriget.

Men jag har en gnagande känsla av att när politiker använder sig av stora kända varumärken som Tiktok i den politiska debatten så saknar man ofta vision om hur det borde fungera. Istället används varumärkena främst för att vinna politiska poäng. Att det varit så tyst om Tiktoks vara/icke vara i USA de senaste åren ser jag som ett tecken på att det inte finns lika många politiska poäng att hämta här längre.

Det har varit en dramatisk vecka för mediebranschen, och då är det alla händelser i ett av Sveriges största kommersiella mediehus TV4 jag tänker på.

* Casten Almqvist slutar som vd. Efter mer än elva år som VD för TV4 slutar Almqvist. Utåt finns ingen osämja och att vara mediechef i elva år är ovanligt, att dessutom överleva ett så strategiskt ägarbyte som det var när Bonnier sålde TV-delarna till Telia är ännu ovanligare.

* Han ersätts av Mathias Berg som har som uppgift att slå ihop TV4 och C More. En strategi som Almqvist motsatte sig, senast för 18 månader sedan då TV4 och C More åter bröts isär. Telia har varit ägare av TV4/Cmore (och finska MTV) sedan 2018 men aldrig lyckades förvalta köpte. Det genomfördes av dåvarande Teliachefen Johan Dennelind, men det var hans efterträdare Allison Kirkby som skulle förädla. Hon var dock motståndare till förvärvet redan innan hon tillträdde sin tjänst: det är svårt för en bock att vara trädgårdsmästare.

* Telia ryktas ha förberett en försäljning 2021, men för att hitta en köpare behövde något göras. Rensa kostnader, låta kvasten gå (100 personer skulle sägas upp 2021), dressa bruden. Almqvist - som något missvisande kallats “Casten med Kvasten” - lyckades uppenbarligen inte övertyga ägarna att hans åtgärder var tillräckliga. Ägaren Telia tycks ha tagit fram nya planer, där C More och TV4 tillsammans ska bli ett starkare paket. Om Almqvist misstrott strategin, eller om Telia trott att Bergh var bättre lämpad att genomföra - det vet jag inte, och kan bara spekulera. Men att vd-bytet kommer nu är knappast en slump.

* Konsensus är nu att Telia vill sälja TV4. TV4 är reklamfinansierat - en finansieringsform som haft det tufft under och efter pandemin. Inflationsekonomin får det inte att se ljusare ut.

* Att Telia ska sälja TV4 är en fråga som blivit ännu mer aktuell med den nya regeringen. Moderaterna var vid förvärvet väldigt kritiska till att staten skulle äga både TV4 (via Telia) och finansiera public service. (Helst vill nog många politiker sälja av innehavet i Telia, men det låter sig inte göras i en handvändning av säkerhetspolitiska skäl.)

* TV4:s ägare Telia är nu också inne i ett stort innehållskrig med Viaplay, vilket tar fokus för Telia. Det är ett klassiskt “innehåll vs distributör”-krig, som Telias ägare knappast gillar. Att sälja TV4 skulle förmodligen vara bra för Telias aktiekurs - eventuellt har Telias aktieägare redan prisat in en stor nedskrivning av TV4-innehavet.

* “Innehåll är svårt” konstaterade Kirkby lakoniskt redan 2018. TV4/C More är en liten lokal aktör. Att stå upp mot en global och mycket välfinansierad transformation där aktörerna heter Netflix, Amazon, Discovery och Warner är ännu svårare.

* Frågan är vem som vill köpa TV4/ C More nu. Bonnier sålde till ett gyllene pris på närmare 10 miljarder kronor, pengar Telia inte kommer få tillbaka. Jan Scherman pekar ut Schibsted som en tänkbar köpare, men jag är tveksam om Schibsted vill ge sig in i TV-branschen på riktigt, allra minst i en osäker inflationsekonomi.

* Mer troligt är att internationellt alternativ. C More har valsat runt bland franska (Canal+), tyska (Prosieben) och norska (Telenor) ägare innan Bonnier köpte dem 2008 (f ö under Jan Schermans ledning). Det är inte otänkbart att någon internationell aktör ser värdet i TV4-porföljen, som har flera starka sporträttigheter, starkt varumärke och en rik portfölj.

* En kandidat tror jag är Warner Media-ägda Discovery.  De har en långsiktig strategi för att lansera Discovery+, och där skulle C Mores fina innehåll förstås göra sig bra. TV4 kan i en sån affär förbli det de varit starkast på: en marksänd, reklamfinansierad tv-kanal.

* Distributörer (Comcast, Verizon, AT&T, Telenor och Telia) har alla bränt sig på att äga TV. Inget telecom-bolag kommer våga ge sig in i sådan affär.

* När? Politiken kommer ha andra frågor att strida för, Telia kommer vilja få rimligt betalt och en köpare har ingen anledning att skynda. Det som kan driva fram en snabb lösning är om två köpare börjar buda - men det finns inte många köpare på marknaden nu. Mitt stalltips är att det kommer ta minst ett halvår.

* Är utvecklingen bra för svenska medielandskapet? Utvecklingen är oundviklig. TV4 är inte misskött, tvärtom är det ett osannolikt välskött bolag där både Scherman och Almqvist bibehållit tv-bolagets  trovärdighet, position och vinster. Försäljningen tvingas fram av en teknisk och global utveckling som ingen kan bromsa. Det är snarare märkligt att det inte skett tidigare.

Jag har skrivit två längre texter om Sverige tidiga tidskriftshistoria.

• En Under Strecket som målar en bredare bild från de tidiga stapplande stegen på 1600-talet till sekelskiftet. Den texten om Sverige tidiga tidskriftshistoria finns här.
• En text om den svenska tidskriftens fader Christian Gernandt (1831-1906) som startade Svenska Familj-Journalen (1864) vilket blev en exempellös framgång och satte en standard för den svenska tidskriften som ekar ända in i vår tid. Denna text om framförallt Christian Gernandt finns att läsa i Mediehistorisk Årsbok 2021, som går att beställa här.

När Stockholm stad sjösatte den största it-satsningen någonsin för skolan blev den ett magnifikt och omsusat fiasko. Det som skulle sätta Stockholm på kartan och bidra till att göra Sverige till ett it-land i framkant, blev istället utskrattat, hatat och hånat. Satsningen heter Skolplattformen och hade redan vid lansering kostat mer än 1 miljard kronor att utveckla.

Nästa år kommer jag med en bok på Fri Tanke Förlag, där jag berättar om detta megaprojekt där korruption, slöseri och inkompetens fått härja fritt. Det är också en berättelse om föräldrarna och deras rebelluppror – som har sin grund i 90-talets stora it-revolution i Sverige, och deras kamp mot en stel och traditionell syn på it och teknik som dominerar svensk offentlighet idag.

Det är en story som kommer bäras fram av sina karaktärer och nu jobbar jag med att träffa politiker, tjänstemän, utvecklare och lärare som kan berätta mer.  

Har du något du vill berätta om Skolplattformen, kanske som lärare, rektor, tjänsteman eller utvecklare? Kontakta mig  på lidbom@gmail.com eller ring 0701-852115

Tiktok var den sista sponsorn som anslöt till årets fotbolls-EM, så sent som i februari. Totalt är det elva sponsorer, varav fyra är kinesiska (Alipay, Hisense, Vivo, Tiktok) (och två statliga företag i diktaturer - Quatar Airlines och Gazprom).

Alla sponsorer har olika skäl till att sponsra men Tiktoks särskiljer sig från andra sponsorer på en rad punkter.

• UEFA förlorade miljardbelopp på att skjuta upp EM ett år, därför behövde de få in ytterligare en sponsor och Tiktok, som inte ens fanns under förra EM har inte varit redo när de riktiga förhandlingarna inleddes för många år sedan. Man har inte haft “the stature and growth” för att citera en Tiktok-chef. Nu fick de chansen och gjorde klart dealen på rekordkorta två månader. “Har aldrig arbetat så hårt” sa Tiktok-chefen.
• Tiktok är UEFA:s första tech-sponsor. Och de har under de senaste året gjort flera inbrytningar i tv-branschens heligaste: sporträttigheter. Några tv-rättigheter till EM har inte Tiktok och de kan inte visa matchklipp, men i januari visade man vintersporttävlingen X Games (som ägs av ESPN) men även ett gediget sponsor och content-samarbete med NFL, (bla kring Super Bowl) och Ultimate Fighting Championship (UFC).
• Tiktoks format (60 sekunder) fungerar inte för att visa hela matcher, eller ens sammandrag. Där är Youtube och Facebook bättre. Det är heller inte någon bra “sällskaps-app” som Twitter eller Whatsapp, där man kommentera och reagera i realtid. Egentligen passar fotboll och sport rätt dåligt i Tiktoks algoritmstyrda och ostrukturerade flöde. Men Tiktok passar desto bättre för reaktioner och känslor (se bara Tiktok-reaktionerna på Christian Eriksens kollaps) och blir därmed en digital bärare av hela den emotionella sportandan, på ett sätt som få andra sponsorer mäktar med.
• För Tiktok handlar det också om att vara kulturellt relevanta och fotbolls-EM samlar enormt många människor samtidigt digitalt - vilket är en stor möjlighet för Tiktok. Stor synkron gemenskap (s k lägereld) skapar stort, gemensamt content, som Tiktok lever på att sprida.
• Genom att ordna en plats i sportvärlden kommer de nu locka till sig fotbolls-stjärnor (Tiktok listar alla EM-spelare med Tiktok-konto…) vilket kommer locka till sig fler följare och kanske fler pojkar och fler äldre. Instagram har varit en självklar plats för alla från Jimmy Durmaz till Messi, men räkna med att allt fler kommer använda Tiktok för att hålla kontakt med sina fans (brittiska Raheem Sterling har närmare 300 000 följare, italienska laget Inter 1,3 miljoner)
• * Med fler sportstjärnor ökar möjligheterna till kommersiella samarbeten, och Tiktok kan med fördel förmedla dessa stora samarbeten.
• * Tiktok får med UEFA-samarbetet och sportsatsningarna en produkt/målgrupp som är attraktiv för alla stora varumärken och kampanjer som tidigare varit begränsade till tv. De kan nu vända sig till Tiktok med sina kampanbudgetar.
• Men den stora vinnaren blir nog ändå UEFA som med samarbetet ser till att vara synliga och relevanta i en viktig, tv-frånvänd målgrupp som man annars riskerar att tappa. Genom att fotbollen når fler ökar dess attraktionskraft - och kommersiella värde.

Tiktok skiljer sig därmed från andra kinesiska, ryska och quatariska sponsorer, som enbart använder sponsorsamarbetet för att tvätta sina genomsmutsiga varumärken.

Tiktoks sponsorsamarbete är faktiskt annorlunda: kanske kommer det till och med förbättra upplevelsen för både tv-tittare och fotbollsälskare?

Källor:

https://newsroom.tiktok.com/en-gb/everything-you-need-to-know-to-kick-off-celebrating-uefa-euro-2020-on-tiktok

https://ministryofsport.com.au/tiktok-looks-for-more-live-sports-streaming/

https://ministryofsport.com.au/tiktok-agree-multi-year-global-content-partnership-with-ufc/

https://fcbusiness.co.uk/news/why-tiktok-will-revolutionise-the-sports-industry/

https://www.sportspromedia.com/news/tiktok-live-sports-streaming-rights-x-games-nfl-jenna-mcnaney

https://www.thedrum.com/news/2021/06/07/inside-tiktok-s-fast-tracked-euro-2020-sponsorship-i-ve-never-worked-so-fast-and

https://newseu.cgtn.com/news/2021-02-13/TikTok-becomes-the-fourth-Chinese-company-to-sponsor-soccer-s-Euros-XQQdBxjMuA/index.html

https://newsroom.tiktok.com/it-it/10-cose-tiktok-euro-2020

Idag (2020-02-01) kom beskedet att TV4 ska säga upp 100 personer - vilket inte är helt sant då det handlar om TV4, Cmore och finska MTV. Och dessa 100 innefattar konsulter och även vakanser som inte tillsätts. Jag har kommenterat detta på några ställen idag, men sammanfattar här:

• Inte helt oväntat trots allt. TV4 är extremt annonsberoende och annonseringen sjönk under 2020. TV4 har gått mot strömmen under många år och behållit annonsörernas gunst trots att tittandet rasat, framförallt i yngre målgrupper. Andra tv-kanaler har haft det betydligt tyngre men TV4 har framstått som undantaget som bekräftar regeln.
• Reklamintäkterna sjönk med 6,8% under Q4 och det slog hårt mot resultatet att ha ett dåligt sista kvartal.
• TV4 har inga andra intäkter än annonsintäkterna. Cmore har ökat antalet abonnenter med 20,8% vilket följer trenden i år med ökningar för både tv-paket och streamingtjänster. Men ändå behöver man skära, vilket visar hur exponerade Telias tv-del är för annonsmarknaden.
• Antalet anställda har ökat de senaste året. Bara mellan 2019 och 2020 ökade antalet anställda med 223 personer (+18%), i ljuset av detta är ju 100 uppsägningar ganska modest.
• Beror nedskärningarna på Telia, som för första gången ägde TV4 ett helår? Nja, säger jag. Man verkar inte ha skruvat upp lönsamhetskraven (resultatet är halverat) eller ställt några drakoniska krav på TV4. Nedskärningarna beror på annonsmarknaden - Telia räknade säkert med en årlig minskning men inte ett svandyk.
• En intressant sak i Q4-rapporten (som föranledde dagens nyhet) är att Telia skrivit ned värdet på TV4 och C Mores “Film- och programrättigheter” med 4 miljarder kronor (förra året skrevs de ned med 0,5 Mdr). Det är intressant eftersom alla andra contentbolag snarare gör tvärtom: skriver av sina immateriella rättigheter långsammare eftersom en katalog har längre livslängd i den streamade världen. Här har Telia tagit en annan approach. Hade Bonnier övervärderat tillgångarna vid försäljningen?

Bonnier ja… deras sylvassa tajming av TV4-försäljningen år 2018 framstår för varje år som allt mer imponerande.

I veckans avsnitt av Mediepodden går vi igenom hur lyssnandet på svenska poddar har utvecklats under 2020.

• Svenska poddar omsätter 241 Mkr i år, det är en ökning från 190 Mkr förra året. (En jämförelse är bio som omsatte 183 Mkr och radioannonser som omsatte 1,1 Mdr 2018 enligt siffror från IRM.)
• Lyssnandet på poddar har Coronaåret 2020 ökat med 24%, vilket också är en förklaring till omsättningsökningen. Kostnaden för att annonsera i en podd ligger på samma nivå som för 2019: 31 öre för 1000 lyssnare.
• Hittills har efterfrågan på stora poddar varit större än utbudet, vilket bibehållit en prisnivå. Jag tror lyssnandet kommer fortsätta öka men intäkten per lyssnare sjunka något under nästa år.
• Många poddbolag går back (som Acast, som 2019 omsatte 358 Mkr med en förlust på -139 Mkr) och flera nya större, välfinansierade aktörer på marknaden (Podspace, Podplay) visar att en konsolidering är på väg.
• Sveriges Radio fortfarande marknadsledande med nästan hälften av alla podd-lyssnare i Sverige. De har satsat på 11 nya dokumentär-poddar i år (P3 ID, P3 Nyheter Dokumentär, Besluten som format Sverige, Det perfekta Kina och Familjehemligheten). Generellt  är dokumentär-genren fortsatt stark med både starka poddar och mycket hög kvalitet, t ex Spotifys satsningar Sekter och Diktatorer eller PodMe:s nya serie Slutna sällskap.
• Vi tittar på de som ökat mest (t ex Vi Bilägare och Studio DN) och minskat mest (flera P3-produktioner).
• Vi analyserar sport-kategorin, där den största har tre gånger så många lyssnare som tvåan.
• Vi glädjer oss åt att nya poddstjärnor föds (som pangsuccén Ursäkta) medan det verkar svårare för andra att hålla i framgången (Värvet och Framgångspodden tappar).
• … och så om poddarna som fortsätter år efter år, trots att nästan ingen lyssnar på dem (t ex Bettina och Alma och Kulturkommissionen).

In och lyssna och stöd oss gärna på patreon.com/mediepodden