Ett sista inlägg. Här.
Nu är det slutkommenterat på det här inlägget innan utrymmet tar helt slut! Hälsa på i den nya bloggen i stället och kommentera! 😛
Allting har en ände. Det är bara korven som har två. Och nu är det faktiskt så att den här bloggen har nått sin ände. Bloggen är fylld och dess utrymme är slut. Målet var att driva den och skriva den ända till slutet – trots alla illasinnade troll och människor. Jag gav inte upp för ert mål – att få mig att sluta. Jag vann!
Allting har en ände, men korven har två.
However… När en har varit djupt ner i näbbstöveln och vänt… Då finns det bara en väg. Den vägen går från mörkret, upp i ljuset. För Tofflan är a neverending story. Vill du följa med på min vidare resa? Välkommen till
Stort TACK till DIG som följde mig i ur och skur, i medgång som i motgång och som inte bara ”gillade” inlägg utan som faktiskt tog dig tid att skriva en och annan kommentar som dessutom var peppande, inte nedtryckande. Det har varit en jävla resa. Men i och med att de sju svåra åren är avslutade hoppas jag kunna se fram emot sju goda år.
Den som vill får gärna lämna ett sista avtryck, en sista hälsning, till Tofflan – en tragisk komedi i en kommentar nedan!
Livet är kort.
Publicerat i Personligt | Taggad avslut, ände, blogg, driva, en sista hälsning, ett sista avtryck, följa, ge upp, gilla, i ur och skur, illasinnad, jag vann, kommentar, ljus, människor, mål, mörker, medgång, motgång, näbbstövel, nedtryckande, peppande, sju goda år, sju svåra år, skriva, slut, tack, Troll, utrymme, vända | 12 Comments »
Ett glatt och mammigt inlägg.
Jag och mamma på hennes födelsedag 2014. Den här bilden tycker jag är skitkul på oss två. Mamma tycker sisdär om den…
Idag är det Mors dag. Hur andra gör skiter jag i, men jag vill gärna gratta min lilla mamma på dagen. Eftersom det är mellan tre och fyra timmars restid med bil oss emellan kan jag inte dyka upp för dagen. I stället skickade jag ett litet paket med litterärt innehåll och ett separat kort, också det med nåt litet innehåll. Det är emellertid inte sakerna, presenterna, som är viktiga. Det är att bli ihågkommen, att inte känna sig bortglömd eller alltför ensam. Nu är min lilla mamma rätt mycket ensam, så jag har tänkt ut ytterligare en liten ”sak” – eller snarare ett litet event – till henne som jag strax ska presentera för henne i telefonen. Kanske är det inte nån Mors dags-present, men det kan bli en födelsedagspresent – mamma fyller år mitt i sommaren. Och som det verkar kan jag inte åka ner i år av flera olika skäl. Idag är det emellertid Mors dag och ett stort GRATTIS till lilla mamma kommer även här via bloggen!
Men det är faktiskt också min dag idag. Den enda som numera kommer ihåg det är… lilla mamma. Fästmön och Agneta har båda inside information av viss art, så de klurade ut det. Lilla mamma skickade ett gult kuvert som landade i min postbox redan i måndags… Hela veckan har det stått på en av bänkarna i köket. Nyfiken har jag spanat på det och tänkt att det ska bli lite kul att skrapa en Trisslott, troligen…
Ett gult kuvert från mamma låg i postboxen i måndags.
Idag vid frukosten var det läge att slita upp kuvertet. Inuti låg ett kort… med en cyklande ko på framsidan…
Inuti kuvertet låg ett kort… med en cyklande ko på…
Och när jag öppnade kortet… kunde jag inte annat än konstatera att lilla mamma och jag må ha våra kontroverser, men se humor har hon definitivt!!!
Nog för att mamma bor i Sveriges cykelstad Metropolen Byhålan, men att hon är en ko visste jag inte!!!
Tack för ett gott skratt, mamma, och tack för kortet och dess innehåll!
Livet är kort.
Publicerat i Familj, Gult, Personligt, Trams, Vänner | Taggad bank, bil, bild, blogg, en cyklande ko, en liten sak, ensam, Event, födelsedag, framsida, frukost, gott skratt, gratta, grattis, humor, ihågkommen, Inside Information, inte bortglömd, kök, klura ut, kontrovers, kort, kuvert, litterärt innehåll, mamma, min dag, Mors dag, Motala, namnsdag, nyfiken, paket, postbox, presenter, restid, skål, skrapa en trisslott, sommar, Sveriges cykelstad, tack, telefoni | 4 Comments »
Ett inlägg om ett vin.
I kväll ville jag ha ett lättare vin till maten (kycklinglasagne) och lite senare, till krämiga och ganska mogna ostar. Jag fastnade för 89 kronorsvinet Boira’ (2014). Som vanligt en italienare, men ett skruvkorksvin… Kan det va´ nåt? Enligt Systembolagets webbplats skulle vinet passa till lamm, fläsk och buffémat. Vidare beskriver Systemet vinet så här:
Fruktig smak med inslag av fat, körsbär, kanel och vanilj. Fruktig doft med inslag av fat, körsbär, kanel, vanilj och örter.
Ärligt talat ser beskrivningen rätt torftig ut. Det här vinet är visserligen inte så fylligt, men det har god, om än något kort, eftersmak. Färgen går åt det blåröda hållet, vilket beror på druvan, Sangiovese. Sangiovese är den mest odlade blå druvan i centrala Italien. Ofta står den som ensam druva i ett vin eller med Merlot eller Cabernet Sauvignon.
Vinets lätthet – och därmed inte sagt smaklöshet! – gör att det passar bra med såväl pasta med kycklingfärs som mogna ostar. Det tar inte överhanden i gommen, men det låter heller inte varken kryddor eller grönmögelost dominera. Smakerna gifter sig fint.
Jag tycker att Boira’ är ett alldeles utsökt vin för en billig penning. Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Publicerat i Epikuréiskt, Personligt | Taggad alkohol, örter, billig penning, blå druva, blå röd, Boira' 2014, buffémat, cabernet sauvignon, centrala Italien, doft, dominera, eftersmak, fat, fläsk, fruktig, gifta sig fint, gom, grönmögelost, italienare, kanel, körsbär, krämig, krydda, kycklingfärs, kycklinglasagne, lamm, lättare vin, lätthet, mat, merlot, mogen, odlad, ost, pasta, rödvin vin, sangiovese, skruvkork, smak, Systembolaget, ta överhanden, torftig beskrivning, utsökt vin, vanilj, webbplats |
Ett inlägg om kaffe och sång, pling-plong, men också om vänskap och bilvård – och böcker, som vanligt.
Zoegas i burken.
Det går inte an att börja en dag utan kaffe för min del. I veckan hade jag sån tur att det finaste fina kaffet Zoegas fanns att inhandla på extrapris hos Tokerian. Två spännande rostningar följde med mig hem. Igår kväll öppnade jag ett av paketen med mörkrost och hällde över i kaffeburken. Vilken underbar doft…
I morse blev det kaffe på sängen förstås. Jag passade också på att avsluta den erotiska deckaren. Den hade som bonus en avslutande novell. Väldigt bra! Dödligt dubbelspel är den andra delen i Susanne Ahlenius planerade trilogi där sista delen förhoppningsvis kommer nästa år.
Kaffe och läsning på sängen, som vanligt en lördagsmorgon.
Det är tur att det finns böcker och kaffe i det här hemmet. För vad gör en när en vaknar en ledig dag och klockradions röda display visar 6:19? Jag vände mig om i mitt svala sovrum (sover med öppet fönster) och lyckades slumra ytterligare en timme, men sen var det kört. Och det var då det blev kaffe och läsning i bädden en stund. Sen planerade jag min dag…
Helgens prio ett är att fixa till Clark Kent* så han blir presentabel vid besiktningen på måndag kväll. Min lilla smutsgris var skitig på såväl utsidan som insidan. Men hur lägga upp reningen när vädret är så instabilt som det är? Inte hade jag nån lust att tvätta bilen – bara för att få den nerstänkt bums? Vilken tur att vädret var precis perfekt för en biltvätt idag!
Jag behövde nåt gott till kvällen, det är ju lördag, trots allt…
Fast… jag behövde ju handla också… Lördag innebär självklart lördagsgodis nåt gott att äta. Ur frysen tog jag fram en matlåda med kycklinglasagne till middag. Som komplement tänkte jag mig en och annan god ost med mera till kvällen.
Jag bestämde mig för att pipa iväg till Årstahallen. Tänk om jag rentav skulle träffa E och kunde berätta om mitt nya jobb… Men det gjorde jag inte. Däremot kom jag ju på att vännen Agneta bor i området ett tag till. Eftersom hon snart ska lämna Uppsala beslutade jag mig för att bjuda in mig på… en fika. Vi tajmade in det så bra att vi anlände samtidigt, för Agneta var ute på jakt efter flyttkartonger. Nån frukost hade jag inte direkt intagit, så jag köpte med rejält med ätbart. (Och det var nog bra så jag pallade utmaningen att tvätta och städa bilen sen… För till biltvätten åker en inte ostraffat…)
Det var ganska tomt hos Agneta, men eftersom hennes hem ska visas för köpglada människor i morgon passade jag på att smula ner lite. Sen fick jag äntligen höra Agnetas ljuva stämma i en sång. Tyvärr hade jag inte tillåtelse att spela in, däremot att fota vännen och lägga ut henni till allmän beskådan på en blogg nära dig. Sen fick jag två böcker också. Agneta har varit en STOR litterär källa för mig. Vi ska försöka hinna träffas en gång till innan flyttlasset går, men när det sen har gått vet jag att Agneta blir saknad. Mycket. Av mig.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Riskfyllt och läskigt i biltvätten, men det blir rätt snygga foton.
Sen var det då bilpiffandet. Alltså jag vet att det finns risker med att tvätta bilen i automattvätt (en gång slet biltvätten av halva kofångaren), men vad gör en när axlarna säger nej till handtvätt? Dessutom skulle jag ju dammsuga och städa bilen invändigt. Det fick räcka. För 359 spänn köpte jag en Briljanttvätt. Clark Kent blev mycket ren, men en av borstjävlarna slet loss kåpan till vänster blinker fram. Typat inför besiktningen! Lampan fungerar emellertid och jag har superlim hemma. Nu har jag försökt fästa kåpan hjälpligt, för till verkstan hinner jag inte före besiktningen. Bilen är dammad, avtorkad och dammsugen inuti. Resten av helgen får Clark stå i garaget. Det får inte komma varken regnstänk eller dammkorn på honom. Undrar bara hur jag ska klara det på måndag när jag först ska till jobbet och sen till ett möte på eftermiddagen..?
Men nu skiter jag i det, nu är det lördag och jag ska äta min lasagne, ta ett glas vin och läsa ett loppisfynd för fem spänn. Bokhandlaren i Kabul är en bok jag borde ha läst för länge sen!
Jag har stoppat in Dödligt dubbelspel i deckarhyllorna i hallen och tagit fram Bokhandlaren i Kabul från TBR-hyllan** i sovrummet.
Jag önskar dig en skön lördagskväll! Och du… du har väl inte glömt bort att det är Mors dag i morgon???
*Clark Kent = min lille bilman
**TBR-hyllan = To Be Read-hylla, alltså en hylla med böcker som ska bli lästa, olästa böcker
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Epikuréiskt, Krämpor, Personligt, Vänner | Taggad alkohol, allmän beskådan, automattvätt, axel, bädd, besiktning, bil, biltvätt, bilvård, blinker, blogg, Bokhandlaren i Kabul, bonus, borstjävlar, briljanttvätt, choklad, damma, dammkorn, dammsuga, Dödligt dubbelspel, deckarhylla, display, doft, eftermiddag, erotisk deckare, ett glas vin, extrapris, fika, flytta, flyttkartonger, flyttlass, fota, frukost, frys, goda ostar, hall, handla, ICA Supermarket Årstahallen, instabilt väder, jakt, jobb, kaffe, kaffe på sängen, kaffeburk, kapa, köpglad, kofångare, komplement, kycklinglasagne, lampa, läsa, lördag, lördagsgodis, ledig dag, litteratur, loppisfynd, matlåda, måndag, mörkrost, möte, Mors dag, mycket ren, nerstänkt, novell, ostraffat, piffa, planerad trilogi, pling-plong, presentabel, röd, röstning, regnstänk, risk, sakna, sång, showa, sjunga, skitgris, skitig, slita av, slumra, smula ner, smutsgris, smutsig, sovrum, spela in, stor litterär källa, superlim, Susanne Ahlenius, TBR-hylla, tomt, torka av, tvätta bilen, Uppsala, utmaning, vakna, verkstad, Willys, Zoegas |
Ett inlägg om en bok.
Äntligen kom boken ut! Det uppstod lite mankemang vid tryckningen, men den 23 maj hittade Susanne Ahlenius bok Dödligt dubbelspel ner i min postbox. Tack Hoi förlag! Detta är den andra delen i en planerad trilogi i genren erotisk deckare. Den första delen, Dödlig åtrå, läste jag i augusti förra året. Då kändes författaren lovande och jag lyfte henne till en ny svensk deckardrottning. Frågan är om jag tror att hon fortfarande aspirerar på den titeln efter att ha läst uppföljaren…
Svenska polisen Alice Wikander har tillsammans med Tyler Rimes vid Scotland Yard avslutat en mordutredning. Alice blev nästan seriemördarens sjunde offer, men till sist åkte han fast. Självklart blev upplevelsen ett trauma för Alice och hon undrar om ondska kan gå i arv. När hon får kontakt med mördarens tvillingbror är tanken att hon ska få svar. Ungefär samtidigt hittas ett barnskelett i brödernas barndomshem och en strypt kvinna i ett badkar…
När jag skriver ner de stora dragen i berättelsen här har jag medvetet exkluderat 50 procent av genren – jag har skrivit om deckardelen, inte om den erotiska delen. I denna den andra delen om Alice Wikander tycker jag att erotiken tar överhanden, åtminstone i början. Då är det inte helt optimalt att läsa den här boken på en lunchrestaurang på jobbet… Men liksom i den första delen kommer spänningen mot slutet. Då blir det ruskigt spännande. I morse, när jag slog ihop pärmarna, kände jag mig inte säker på att Alice Wikander är i säkerhet. Så snälla Susanne, skynda dig att skriva den tredje delen, Dödlig hämnd!
I min text om Dödlig åtrå associerade jag till Maria Langs debutdeckare Mördaren ljuger inte ensam. Den här gången är det inte mycket som får mig att associera till Maria Lang mer än möjligen bokens titel – allitterationen i den skulle ha kunnat vara Langs. Susanne Ahlenius är emellertid en högst levande och modern författare. Hennes erotiska skildringar i boken fick mig att rodna åtskilliga gånger. Jag är inte van vid alla dessa heterosexuella parövningar… Men som en lisa för min homo-själ får jag som bonus i boken novellen Gåvan där det visserligen fortsätter att vara heterosexuellt, men där det även finns ett homo-tema. Hurra!
Nästa år, hoppas jag, kommer den tredje och avslutande delen om Alice Wikander. Då vill jag se Susanne Ahlenius knipa fem rosa tofflor. Den här gången blir det, precis som förra gången, fyra.
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Taggad allitterattion, associera, augusti, badkar, barndomshem, barnskelett, berättelse, bonus, Dödlig åtrå, Dödlig hämnd, Dödligt dubbelspel, en ny svensk deckardrottning, erotik, erotisk deckare, erotiska skildringar, författare, Gåvan, genre, heterosexuella parövningar, Hoi förlag, homo-själ, homo-tema, jobb, kan ondska gå i arv, levande, Lisa, lovande, lunchrestaurang, mankemang, Maria Lang, Mördaren ljuger inte ensam, modern, mordutredning, novell, offer, polis, postbox, rodna, rosa tofflor, ruskigt spännande, säkerhet, Scotland Yard, seriemördare, skriva, skynda, spänning, stora drag, strypt, Susanne Ahlenius, svensk, ta överhanden, tack, titel, triologi, tryckning, tvillingbror, uppföljare |
Ett inlägg om att få bekräftelse, en rosa uppenbarelse och obildade ledarskribenter.
Den är rätt… unik, J:s gran….
Nä, jag har varken varit på dop eller doktorspromotion idag. Jag har jobbat. Bland annat har jag premiärbloggat för en nyhetsblogg på jobbet. Bloggen vänder sig till avdelningens anställda och innehåller veckans tio för jobbet viktigaste nyheter. Underlag trillade in i tid och mängd, ovanligt nog. Men förutom det… återkopplingen har varit fantastisk! Min närmaste chef är väldigt bra på och snabb att återkoppla och informera om saker och ting, men idag var hon inte den enda. Nyhetsinlägget har både kommenterats och gillats av övriga medarbetare, som i antal är lika många som hela min förra arbetsplats, ungefär. Dessutom har jag fått feedback via mejl och muntligt. Vilken arbetsplats jag är på… Nån gång i framtiden hoppas jag att jag verkligen får möjlighet och tillfälle att visa upp den. Den alldeles… unika granen här intill får symbolisera mitt nya jobb. Granen hittade jag på J:s kontor under en av dagens vandringar i korridorerna. Jag blev bara… stum… Men självklart ställer jag mig bakom att granen ska med när vi flyttar om ett år till nybygget!!!
Här finns nåt för alla! Armen och handen tillhör en man som heter Ove.
Mitt hörn av huset, som sista tiden mest har varit ”bebott” av chefen och mig, har nu fått en ny permanent manlig medarbetare. Två kvinnliga är på gång in i sommar, tror jag. En man som heter Ove (han heter faktiskt det!) och jag planerar för en fikahörna där den som har lust och hinner kan fika i grupp. Vi har en liten soffa och en fåtölj och vaktis är vidtalad om ett soffbord. Längst in står ett spännande skåp med datorkomponenter. I skåpet finns nåt för alla och det är en fascinerande pjäs som inbjuder till PILL. Utöver gemensamma fikastunder planerar vi att ha ett mingel, troligen efter sommaren. Folk är så glada och trevliga på den här arbetsplatsen, jag har inte sett ett surt ansikte på de tre veckor jag har varit här!
Men nu är det ju fredag och helg, så jobbet och jag får vila ett par dar från varandra. Vad ska jag göra då, när jag inte får jobba, menar jag..? Jag har inlett med att vika tvätt och funderar på att ge mig ut till soprummet i regnet. I kväll ska jag ställa mig en stund vid strykbrädan, men jag ska också säkerhetskopiera filer och förbereda såväl en sista hälsning som en första. Snart händer det saker här… Sen ska jag naturligtvis hälla ner mig i bästefåtöljen och bara läsa min bok på gång och vara fredagstrött.
Snart händer det saker här… Den här ”gubben” hände mig i morse!
I morgon eller på söndag – eller kanske båda dagarna? – ska jag greja med bilen, det vill säga tvätta, putsa och polera den utvändigt och invändigt. Den automatiska biltvätten får göra slitgörat, för det pallar inte mina axlar, men dammsugningen och putsningen inuti gör jag själv.
På söndag ska jag förstås ringa mamma och gratulera på hennes dag, men jag ska också själv öppna en present. Dagen är faktiskt inte bara Mors utan även min (den som fattar, fattar, andra får leva i ovisshet eller gissa)!
Helgen går så fort och snart är jag på jobbet igen för att göra skäl för lönen. (Jag har för övrigt snokat lite och upptäckt att vi var sex personer som intervjuades för tjänsten och jag vann!) På måndag eftermiddag ska jag på ett lååångt möte om ett webbprojekt. Sen blir det bilbesiktningen klockan 18. På tisdag blir det flera möten, på onsdag ett lunchseminarium, möten torsdag och fredag och nyhetsbloggen på fredagen också, förstås… Och sen är det plötsligt långhelg och tre dar ledigt.
Nån som kanske hade behövt lite ledigt NU GENAST – eller en dos allmänbildning och möjligen nån rättstavningskurs – är lokalblaskans ledarskribent. Det här är riktigt pinsamt, UNT…
Hur gör Sverige när Sverige drar jämt? Drar Sverige skåning eller östgöte också? En kan inte låta bli att undra…
Nej, nu ska jag dra vidare och det går upp i ljuset. Den som är med lite får se. Den som inte är med… slipper… Jag lämnar dig med en detalj från den unika granen jag inledde det här inlägget med och så önskar jag dig
trevlig helg!
Hoppas din helg blir både trevlig och unik – precis som granen som detta hänger i!
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Ironi, Krämpor, Personligt, Trams | Taggad allmänbildning, anställda, antal, arbetsplats, automatisk biltvätt, axlar, återkoppling, östgöte, bästefåtölj, behöva ledigt, bekräftelse, bil, bilbesiktning, blogg, chef, dammsuga, datorkomponenter, Dödligt dubbelspel, detalj, doktorspromotion, dop, dra jämt, en första hälsning, en sista hälsning, fantastisk, fascinerande pjäs, fatta, fåtölj, feedback, fikahörna, flytta, framtid, fredag, fredagstrött, gemensamma fikastunder, gilla, gissa, glad, gratulera, helg, humor, informera, inte ett surt ansikte, intern, intervjuas, kommentera, kontor, korridor, kurs, långhelg, ledarskribent, leva i ovisshet, lunchseminarium, mamma, möte, medarbetare, mejl, mingel, mitt hörn, Mors dag, muntlig, nybygge, nyheter, nyhetsblogg, nytt jobb, obildad, palla, permanent, pill, pinsamt, polera, premiär, Prins Oscar, putsa, rättstavning, regn, rosa, rosa uppenbarelse, säkerhetskopiera filer, söndag, skåning, skåp, slitgöra, snoka, soffa, soffbord, sommar, soprum, spännande, strykbräda, stum, Sverige, symbolisera, telefoni, tjänst, torsdag, tre lediga dar, trevlig, trevlig helg, tvätta, unik gran, upp i ljuset, Upsala Nya Tidning, utvändigt och invändigt, vaktis, vandring, vika tvätt, vila, vinna, webbprojekt | 6 Comments »
Ett inlägg om regn, rusk och… lite snusk.
Ett bokfönster mot gården.
Idag regnade det hela dan. Jag älskar regn, tycker att det finns nåt trösterikt och lugnande i det. Men kylan som kom med regnet igår hängde sig kvar och den klarar jag mig utan. Jag håller mig inne så mycket det bara går. Efter gårdagens hektiska jobbdag var det skönt att ”administrera ikapp”. På eftermiddagen hann jag dessutom fika. Jag drog upp till lunchrummet och sjönk ner i en mjuk soffa medan jag botaniserade i mini-biblioteket. Två pocketböcker fick följa med ner till kontoret – jag har så väldigt tomt på mina hyllor där till skillnad från här hemma. Därför får böckerna vara kvar där en stund. De kan ju vara bra att ha om det skulle visa sig att mina TBR-böcker* tar slut eller nåt (sa hon som just redigerade sin inköpslista och fyllde på den…).
Min avdelning är lika stor som hela min förra arbetsplats.
Under förmiddagen hade jag två teamledarmöten inbokade. Det är intressant att träffa nya människor och lärorikt. Allt fastnar inte genast, men ju mer jag träffar avdelningskollegorna och vi samarbetar på olika sätt, desto mer sammanhang får jag. Avdelningen jag jobbar på är nämligen stor. Den är faktiskt lika stor som hela min förra arbetsplats… Dagens möten gav ytterligare ett inbokat möte i nästa vecka när vi ska gå igenom innehållet på några webbsidor före migreringen till en nyare version av webbverktyget. Jag förväntade mig ytterligare en bokning, men den kom aldrig, så då måste jag ligga på.
Dödligt dubbelspel innehåller många sexuella parövningar…
Efter typisk torsdagslunch – vegetarisk ärtsoppa och pannkakor – förberedde jag morgondagens blogginlägg. Jag höll på med det lite under förmiddagen också, mellan mötena, men eftersom intranätet uppdaterades just då kändes det för instabilt för att göra rubbet. Som vanligt satt jag och läste till lunchen. Men… boken jag läser är inte bara spännande, den är väldigt erotisk… Inte så lätt att fokusera när Rullan är full av människor från min arbetsplats. Och så sitter jag där och läser om allsköns sexuella parövningar… 😮
Innan jag åkte hem idag gjorde jag ytterligare en enkel skylt. Därefter tog jag gamla vägen och svängde av till Äldreboendet för att hämta upp Fästmön. Den stackaren hade suttit i vården hela dan och behövde få både mat i sig och skjuts hem.
När jag anlände till New Village sparkade jag igång den där maskinen tvätt jag skulle ha sparkat på igår, men glömde. För min personliga del behöver jag hoppa in i duschen och det ska jag göra så snart jag har skrivit klart det här inlägget.
I morgon är det fredag. Jag hoppas det regnar då också. (Det blir liksom extra skönt då att sitta i min varma bil och visa fingret åt ett visst hus på vägen till mitt stimulerande jobb.) Fast i helgen får det gärna vara uppehåll dagtid, för jag ska tvätta, städa och piffa Clark Kent** inför besiktningen på måndag kväll. Som vanligt är vi livrädda, han och jag…
Det har regnat hela dan och jag hoppas det regnar i morgon också.
*TBR-böcker = To Be Read-böcker, alltså böcker som ännu inte är lästa men som ska läsas.
**Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Taggad administrera, arbetsplats, äldreboende, bil, bilbesiktning, blogginlägg, bokning, dagtid, Dödligt dubbelspel, dusch, eftermiddag, enkel skylt, ett visst hus, extra skönt, fika, fredag, hemma, inköpslista, innehåll, instabilt, intressant, kontor, kyla, lärorikt, läsa, litteratur, livrädd, lugnande, lunch, mat, måndag kväll, möte, migrera, min förra arbetsplats, mini-bibliotek, nyare version av webbverktyget, piffa, pocketbok, redigera, regn, Rullan, rusk, sömnlös, sexuella parövningar, Själakistan, skjuts hem, snusk, spännande, städa, stimulerande "jobb", TBR-böcker, teamledarmöte, tomma hyllor, torsdagslunch, trösterikt, tvätta, uppehåll, varm, väldigt erotisk, värden, vegetarisk ärtsoppa och pannkakor, visa fingret |
Ett jobbigt inlägg.
Tofflan i djungeln..?
Oj va jag har jobbat idag! Och så härligt det var! Det har varit fullt ös hela dan, med stort som smått. Och det trillar in saker hela tiden. Känslan av att jag befinner mig i en djungel, en skön djungel, är stor. Mitt självförtroende har inte varit på topp på länge, så det kändes så gott att jag baske mig har fixat allt jag gett mig på. Sen är naturligtvis inte allt färdigt än – det tar längre tid än en dag. På fredag är det premiär för… en blogg med nyheter från ledningen som jag ska skriva. Det uppdraget fick jag av stabsmötet igår. Lustigt nog hade jag ungefär detta som egen idé i ett dokument med anteckningar kring avdelningens interna kommunikation, ett dokument som bara är ett arbetsmaterial hittills. Det var roligt att avdelningschefen och jag hade nästan samma tanke och idé. Nu gäller det bara att försöka göra nåt bra av det, att värdera rätt när det gäller ämnen i underlaget som bara drööösar in… Och INTE använda Toffel-språk utan korrekt svenska dessutom!
Dessutom har jag fått lön idag samt besked om att ingen har överklagat beslutet att anställa mig. Nästa milstolpe vad gäller jobbet är att klara provanställningen…
Livet känns både skönt och grönt idag.
Inte ett möte hade jag idag, så jag kunde verkligen jobba. Största delen av dan har gått åt till redigering av materialet för nyanställda, ett mycket bra ursprungsmaterial, för övrigt. Sen har jag gjort uppdateringar på intranätet, haft synpunkter på en text till studenter, granskat tre översatta sidor och skrivit ner synpunkter, gjort en liten skylt, planerat för och skrivit ingressen till det första nyhetsblogginlägget… På förmiddagen fick jag fin-besök av en bekanting som jobbar i huset, fast inte på min avdelning. Vi tog en kaffe på mitt kontor och hade ett trevligt samtal… Livet känns både skööönt och grööönt! Tacksam!
Samtidigt med allt detta har Sverige fått nya ministrar. Fast om de är så särskilt nya vete tusan. Frågan är vad de kan tillföra. Och jag fattar fortfarande inte varför sossarna vägrar samarbeta med vänstern och bara gör det med miljömupparna – som det ju inte går så bra för… (<== understatement of the year..?) Förresten kan jag inte låta bli att fundera över varför Åsa Romson fick gå men Fridoletten vara kvar. Det säger ju en del om hur miljöpartisterna inte tänker… Eh ja… Nu är detta ingen politisk blogg, men så här i bloggens sista skälvande minuter kan jag ändå tillåta mig att framföra de här åsikterna.
Dagens fantastiska lunch.
Mitt på dan åt jag en fantastisk god grön lunch (ja.. ehum…) bestående av getostpaj och en sorts rödbetsrårakor. Fint upplagt som vanligt även om jag börjar bli liiite trött på den där återkommande persiljekvisten på toppen. Nu är mina första lunchkuponger slut, så i morgon ska jag inhandla nya. Det har jag råd med, trots att jag satt med mina räkningar när jag kom hem. Alla är betalda och jag har pengar över. Tacksam!
I kväll har jag också skrivit en sista text mot betalning. Efter detta uppdrag tänker jag avsluta den ”anställningen” och i stället ägna mig åt att sälja eventuella skrivna saker för egen hand. Senare. Inte just nu. Nu vill jag bara jobba som anställd av staten.
Den här dagen har också fört med sig ett samtal från mamma för att meddela att paketet till Mors dag har kommit fram! Å va skönt, då slipper jag ängslas och mamma bli ledsen. Det är ju böcker i paketet (skvallra inte!) och det blir lite kul eftersom mamma sa att hon är på väg att avsluta sin sista olästa bok.
För egen del har jag lämnat en mycket svart bok och gripit mig an en mycket… ehum… eroootisk bok. Men den är spännande också och jag ser fram emot en häftig läsupplevelse!
Den översta läste jag ut i morse och den understa har jag just börjat läsa.
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Personligt | Taggad anställd av staten, anställning, avdelningschef, avsluta, Åsa Romson, ängslas, åsikter, översättning, bekanting, besked, beslut, betala, bli ledsen, blogg, bra ursprungsmaterial, Dödligt dubbelspel, djungel, drösar in, en häftig läsupplevelse, erotisk, fantastik, för egen hand, förmiddag, fin-besök, fredag, fullt ös, getostpaj, granska, grön lunch, grönt, Gustav Fridolin, ha råd med, härligt, idé, ingen har överklagat, ingen politisk blogg, ingress, inte gå så bra för, inte på topp, intern kommunikation, intranät, jobba, jobbig, kaffe, känsla, kontor, korrekt svenska, lön, litteratur, livet, lunchkuponger, mamma. Mors dag, material, möte, miljömuppar, miljöpartist, milstolpe, mot betalning, nya, nya ministrar, nyanställda, nyheter från ledningen, nytt jobb, oläst, paket, pengar, persilja, planera, provanställning, räkningar, rödbetsrårakor, redigera, samarbeta, sälja, självförtroende, skönt, skriva, skvallra inte, skylt, sossar, spännande, Stabsmöte, Sverige, synpunkt, tacksam, tanka, tanke, telefoni, text, Toffel-språk, trevligt samtal, trilla in saker, Tunneln i slutet av ljuset, underlag, uppdrag, vänstern | 8 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Strax efter mitten av maj knölade postis in ett brunt paket i min postbox. Martin Falkman hade varit vänlig nog att sända mig sin bok Tunneln i slutet av ljuset. Några böcker låg före på tur, men sen grep jag mig an denna psykologiska thriller, enligt dess omslag. Ett omslag som för övrigt matchar delar av min köksinredning, bland annat min vardagsservis! En bok som skriven för att äta till..? Tack Martin Falkman för boken!
Bokens huvudperson hittar ett… erbjudande i ett forum på internet. En man erbjuder den som är livstrött möjligheten att tjäna pengar på sin död. För en miljon kronor i månaden är motprestationen att den livströtte skriver ett dödskontrakt. Haken är att livet sträcker sig tolv månader framåt i tiden som längst. Sen ska mannen ta livet av den livströtte.
Den ende jag inte hittar nåt namn på i boken mer än ett e-post-nick är huvudpersonen, Peter Piper. (Namnet kommer från en barnkammarramsa, nursery rhyme.) Peter Piper ansluter sig till dödskontraktet och skriver ner tre beslut. Han säger upp sig, ber chefen dra åt helvete och… blir gränslös. Huvudpersonen ger sig in i en värld full av alkohol och sex, han reser, han slåss, han… mår dåligt. Frågan är om alla miljoner får honom att må bättre..? Och vad händer med livströttheten – finns den kvar eller går den över?
Stockholm och ångest är två ord som sammanfattar mitt första intryck av boken. Jag känner ganska snart att jag inte vet om jag pallar med att läsa om just det. Men jag läser vidare. För hur det än är vill jag veta hur det går för huvudpersonen som inledningsvis bara vill dö. Frågan hur mycket livet är värt ställs på sin spets.
Det här är en debutroman. Såna brukar innehålla lite för mycket av allt. I det fallet är den här boken inte unik. Jag förstår också att den klibbiga ångesten är självupplevd – hur kan nån annars beskriva den så korrekt och realistiskt? Det blir ganska… genomskinligt.
När jag läser om författarens tankar med boken noterar jag att det här är första delen i en Tunnel-trilogi. Det är bra. I slutet av boken blir nämligen läsaren… lämnad med en cliffhanger. För inte är det väl så att livet tar slut..?
Den här boken är lite för svart för mig. Men den är välskriven och språket flyter på bra. Några små irriterande korrekturfel hittar jag, men inte så de stör min läsning alltför mycket. Bokens formgivare har gjort ett mycket gott arbete och jag gillar särskilt omslaget.
Toffelomdömet blir medel …och lite till. För jag vill läsa fortsättningen!
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Personligt | Taggad alkohol, äta, ångest, barnkammarramsa, be chefen dra åt helvete, beslut, cliffhanger, dödskontrakt, debutroman, en miljon, erbjudande, ett brunt paket, för svårt, författare, första intryck, formgivare, fortsättning, forum, genomskinligt, gott arbete, gränslös, hur mycket är livet värt, internet, irriterande, köksinredning, klibbig ångest, knöla in, korrekt, korrekturfel, läsa, läsare, litteratur, livet, livstrött, maj, Martin Falkman, matcha, må dåligt, månad, medel, motprestation, namn, nick, nursery rhyme, omdöme, omslag, palla, Peter Piper, postbox, postis, psykologisk thriller, realistiskt, resa, säga upp sig, sex, självupplevd, slåss, språk, störa, Stockholm, ta livet av, tanke, Tunnel-trilogi, Tunneln i slutet av ljuset, vardagsservis, välskriven, vilja dö, vill veta hur det går |
Ett inlägg om lön, försäkringar och fack.
Inkomstförsäkring genom facket som komplement till ersättning från a-kassan gör att du kan betala dina räkningar OCH leva.
Idag är det den 25:e. Herr Uggla är kung i baren, jag känner mig som en miljonär. Jag har nämligen turen att ha ett jobb och jag fick lön idag. Den som har följt mina öden och äventyr vet emellertid att det inte alltid har varit så – att jag har haft jobb och lön, vill säga.
Ända sen jag började jobba på bronsåldern (1986) har jag varit med i facket och i a-kassan. Många är mina synpunkter på dessa tu och jag har ofta skrivit rätt negativt om dem här. Därför behöver jag inte dra det ytterligare en gång att jag tycker att framför allt a-kassans personal har ett bemötande som borde vara mycket bättre.
Men varför är jag med i fack och a-kassa, dårå, om jag tycker att de som jobbar där är så oförskämda? Jo, för trots allt är det en trygghet. Det känns som om jag har betalat dem båda rätt mycket pengar varje månad under de här 30 åren. Jag har betalat samma avgifter när jag har jobbat som när jag har varit utan jobb. Det var naturligtvis tufft och kändes rätt ironiskt att göra som arbetssökande – det blev ju så att a-kassan både gav och tog pengar.
Under större delen av tiden som arbetssökande hade jag en ersättning från a-kassan som netto är mindre än en tredjedel av den nettolön jag får idag. Men en lär sig att leva på det också. Jag har blivit en fena på att leva billigt – och ändå kunna unna mig nånting då och då. Men en stor hjälp var det förstås att ha ytterligare en försäkring om man blir arbetslös.
Genom mitt fack kunde jag ta del av en inkomstförsäkring. Detta innebar att jag under en begränsad tid när jag fick ersättning från a-kassan också kunde ansöka om att få ersättning från inkomstförsäkringen. För min del handlade det om många tusenlappar – varje månad. Det var pengar som jag behövde väl – jag har ju varken karl eller hustru som jobbar och vars inkomst jag skulle ha kunnat leva på! Och till skillnad från a-kassan var försäkringsbolaget smidigt och obyråkratiskt att ha att göra med. Inkomstförsäkringen kompletterade min ersättning från a-kassan så att jag kunde betala mina räkningar och leva på den lilla slant som blev över.
Att mitt fack har inkomstförsäkring för sina medlemmar är viktigt för mig. Jag kan ju aldrig mer känna mig säker på att jag har ett arbete i morgon. Nu har jag bytt sektor och det är lämpligt och dags på alla sätt och vis att jag byter facktillhörighet och a-kassa. Jag kollar upp detta lite då och då när jag får en stund över. Framför allt är det ett fack och det fackets a-kassa som det lutar åt. Dessvärre har jag inte fått nåt svar på mitt mejl som jag skickade till facket för tre dar sen, vilket naturligtvis inte ger dem några pluspoäng. Men deras a-kassa svarade så gott som bums!
Är DU med i nåt fack och nån a-kassa och har DITT fack inkomstförsäkring för sina medlemmar??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
Livet är kort.
Publicerat i Diskutabelt, Personligt | Taggad a-kassa, arbete, öden och äventyr, begränsad tid, bemötande, betala räkningar, betala rätt mycket pengar, bronsåldern, bums, byta sektor, en fena på att leva billigt, ersättning, fack, försäkring, försäkringsbolag, ge och ta pengar, herr Uggla, hustru, inkomst, inkomstförsäkring, ironiskt, jag kan aldrig mer känna mig säker, jobba, kärl, kung i baren, lämpligt, lön, leva på, medlem, mejl, miljonär, negativ, netto, nettolön, obyråkratiskt, oförskämd, personal, samma avgifter, skriva, slant, smidig, svar, synpunkter, trygghet, tufft, tusenlappar, unna mig, utan jobb, varje månad, viktigt | 2 Comments »
Older Posts »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 