PACKA PAPPAS KAPPSÄCK, DEL 5: KLÄTTRA

Detta är ett gammalt blogginlägg från www.bergslandet.com


Sista delen och vi har kommit fram till klätterutrustning. Tidigare har vi behandlat mat och kök, sovgrejer, ryggsäckar och skor och kläder. Om du är intresserad av detaljerade packlistor från våra turer, ska du återvända till bloggen om några dagar. Vi håller på att sammanställa dem i detta nu.   

Vi som sysslar med bergsklättring, med ofta långa anmarscher måste verkligen fundera igenom vilka prylar vi ska ta med. Man skulle gärna ta med massor med grejer, för att vara säker på att man har tillräckligt med kilar, karbiner, slingor och friends. MEN, verkligheten är en helt annan och man tvingas prioritera och ta så mångsidig utrustning som möjligt.

Eftersom vi gjorde turer med få tidigare bestigningar, hade vi knapphändig information och var tvungen att gå på känsla. På de flesta turerna träffade vi ganska rätt, men stötte också på problem på både Marmolejo och Ojos del Salado. På den förstnämnda valde vi normalvägen till toppen, då vår tänkta led hade krävt mer isklättringsutrustning och på Ojos var toppkruxet svårare än väntat, men där kunde vi låna lite utrustning från andra klättrare.

Utan att gå in för detaljerat kommer här en lista på den utrustning vi bar med oss på de flesta bergen: Sele, isyxa (or), två rep, stegjärn, slingor, kilar, friends, expresskarbiner, repbroms, låsbara karbiner, abalakovkrok, kilpetare och hjälm.

Ur pappas kappsäck:

Selar från Black Diamond

Rep från Edelrid

Yxor och stegjärn från Petzl och Grivel

PACKA PAPPAS KAPPSÄCK, DEL 4: SOVA

Detta är ett gammalt blogginlägg från www.bergslandet.com


För att kroppen ska återhämta sig på bästa sätt, gäller det att sova gott. Detta gäller överallt, både bland bergen och hemma. Men som vanligt ute på tur gäller det att optimera ”vikt - komfort”-ekvationen och hitta den bästa kombinationen.Vi har kommit till den näst sista delen i serien.

När vi valde tält tog vi hänsyn till att vädret i Chile ibland kan vara väldigt tufft. Starka vindar är vanliga och vädret kan snabbt slå om. Det kändes självklart att vi skulle ha två kupoltält, för att vara så flexibla som möjligt. Valet föll på Hilleberg, då vi alla har bra erfarenheter av tälten från vår tid på Storumans Folkhögskola. Vi använder ett Saivo och ett Tarra. Ofta har vi använt bara ett tält, för att spara vikt.

Luftunderlag är toppen, så länge de inte läcker luft – då blir de såklart helt oanvändbara. Vi har upptäckt att Neo Air inte är tillräckligt starkt för Chiles hårda terräng. Självklart har vi använt ett tunt underlag av skumplast underst och varit noga med att sopa ur tältet, men trots det har vi fått punkteringar på tre av fyra underlag. Hålen är dessutom mikroskopiska och väldigt svåra att hitta. Efter flera försök limmade Nora långa strängar under hela sitt underlag, men trots det läcker det någonstans.      

Sovsäckar är liksom tält ett kärt ämne för mig och jag bytte upp mig precis innan vi åkte till Chile i november. Tre av oss använder sovsäckar från Western Mountaineering och en från Haglöfs. Jag och José har Apache, en säck för -10 och den har passat oss perfekt. För Nora vore den för kall, varför valet föll på Puma. Den är graderad till -29 och varit lagom för Nora. Någon gång behövde hon faktiskt öppna dragkedjan lite…

Ur pappas kappsäck:

Tält från Hilleberg (Tarra &  Saivo)

Sovsäckar från Western Mountaineering och Haglöfs

Liggunderlag från Thermarest

PACKA PAPPAS KAPPSÄCK, DEL 3: VANDRA

Detta är ett gammalt blogginlägg från www.bergslandet.com


Vi har kommit till den tredje delen i vår utrustningsserie och det är dags att prata om ryggsäckar, vandringskängor och stavar.

Om man ska generalisera är Anderna ett mellanting mellan Himalaya och Alperna. De flesta bergen ligger långt från körbara vägar och som bergsbestigare tvingas man ibland vandra flera dagar, innan man ens ser sitt berg. Sommaren är varm, det är inte ovanligt att termometern visar +30 grader. De flesta bergsbestigarna använder sig av åsnor fram till baslägret, men vi ville absolut klara packningen på egen hand.

Detta innebar att vi bar ryggsäckar som vägde mellan 30-35 kilo, då vi hade all klätterutrustning och mat för tio dagar. Vi hade ryggsäckar som rymmer 80-85 liter och det var precis lagom. Ibland tvingades vi packa mer än liggunderlaget och isyxorna utvändigt, men oftast rymdes prylarna. Såklart är en bekväm ryggsäck helt avgörande och vi är alla nöjda med våra val.

Skor är ett svårt ämne i Anderna. För som sagt, de långa anmarscherna är väldigt varma och går ofta i stenig terräng. Vissa väljer att gå i en lätt approachsko och bära dubbelskorna på ryggsäcken, i väntan på de kalla toppdagarna. Vi prioriterar annorlunda och tycker att det är värt att svettas om fötterna de första dagarna, och väljer alltså att vandra i dubbelskor från dag ett. En till aspekt på detta är att dyra och varma skor slits väldigt mycket längs de steniga stigarna.    

Vandringsstav är praktiskt och vi vandrade alla med en stav – det räcker och det är skönt att ha en hand fri. I komplicerad terräng, vid vad eller som fotostativ fungerar den perfekt.   

Ur pappas kappsäck:

Ryggsäckar från Osprey och Arcteryx

Dubbelskor från La Sportiva och Koflach

Stavar från Black Diamond, Silva och Gipron

PACKA PAPPAS KAPPSÄCK, DEL 2: KLÄ SIG

Detta är ett gammalt blogginlägg från www.bergslandet.com


Andra delen innehåller lika subjektiva åsikter som den första. Jag försöker inte ge några absoluta svar, utan bara redogöra vad som funkade och vad som inte funkade för oss. Det finns lika många åsikter som det finns utrustningsdetaljer, här kommer min syn på det hela.

Vi börjar närmast kroppen och ser direkt att vi fyra väljer lite olika här. Jag föredrar syntet på båda kalsonger och vandringströja, medan de andra gillar ull bättre. Det är galet dyrt med ull, men det verkar vara värt pengarna, de andra är alla galet nöjda med sina underkläder och tycker att de är precis lagom varma. Jag och José valde en tunn vandringströja i syntet, medan de andra fortsatte sin ullinje.

När det var kallt tog vi på ett värmande mellanlager och ibland behövdes det två. Här dominerade ullen helt och vi gillar alla Woolpowers Crewneck 200 gram. Den är precis lagom tjock och väldigt mångsidig. Jag är själv inget stort fan av fleece, men Nora och Isabella hade ibland med en tjock tröja, istället för 400 grams ulltröja.

Utanpå de värmande lagren använde vi trelagers skaljackor. Den behövdes när vinden härjade, men oftast vandrade vi utan den. Jag ser de tjocka skalkläderma som en slags försäkring. I de flesta fall skulle man klara sig utmärkt med en tunnare (lättare) jacka, men med de snabba väderomslagen finns ett riskmoment. På kortare turer (1-3 dagar) skulle jag kunna tänka mig tunnare kläder.

Strumpor i ull är bekväma och torkar snabbt. Jag använde två par tunna som jag alternerade mellan – det ena paret på tork på ryggsäcken. Vissa behövde tjocka strumpor i sovsäcken.

Dun är perfekt och förhållandet mellan vikt och värme är överlägset. Chiles sommar är generellt torr och risken att jackan ska bli blöt är minimal. Jackan åkte ofta på under raster och på kvällen var den ett bra komplement till sovsäcken. Om det var kallt sov vi med den på, men oftast fick den tjäna som kudde!

        

Ur pappas kappsäck:

Underkläder från Icebreaker, Aclima och Man

Vandringströja från Icebreaker, Adidas och Nike

Mellanlager från Woolpower, The North Face, Lundhags

Strumpor från Woolpower

Skalkläder från The North Face, Arcteryx, Bergans och Haglöfs

Dunjackor från Mountain Works

PACKA PAPPAS KAPPSÄCK, DEL 1: ÄTA

Detta är ett gammalt blogginlägg från www.bergslandet.com


Vi börjar nu en miniserie om den packning vi burit med oss på bergen. För vissa är detta helt ointressant, medan andra säkert kan få en del tips. Vi har delat in vår packning i fyra delar: Äta, Vandra, Sova och Klättra. I denna stund inser jag att de fyra orden också är den enkla vardagen bland bergen, det varierar inte mycket mer än så…

För många människor är mat och hög höjd en dålig kombination. Man tappar aptit och många snöar in på en viss sorts mat, en smak eller en konstistens. De flesta föredrar sött framför salt och för mig är det godis som smakar allra bäst. Hurvida detta hör samman med kroppens oförmåga att hantera protein på hög höjd, eller om det har med den fysiska påfrestningen att göra, vet jag inte. 

Jag börjar dagarna med en stor portion fruktsoppa med müsli eller flingor. Cheerios är min favorit, då de inte mjuknar så snabbt i den varma soppan. Ofta delar jag både kastrull och sked med Nora, då vi har samma matvanor. Det är viktigt att fylla på med mycket vätska inför dagen och när vi smält ytterligare en liter på köket fyller vi på våra vattenflaskor.  

Under dagen varierar matvanorna, beroende på terräng (finns det vatten? är det säkert att stanna här?), tid (har vi tid att sitta en stund), temperatur (fryser vi för mycket om vi stannar?), men oftast tar vi en frystorkad lunch med en ordentlig paus. Mellan målen äter vi olika typer av snacks och energidryck (Chilensk pulversaft) och det händer att vi tvingas strunta i lunchen och äta godis istället. Ibland finns det helt enkelt inget vatten och vi behöver fortsätta framåt. 

Middag intas i tältet och oftast har jag en energikaka, eller godis kvar till efterrätt. Dagens andra frystorkade smakar lika gott som den första! Det ska sägas att frystorkat inte passar allas smaklökar, men för mig var (nästan) varje mål en fröjd! Vi har haft pulsklockor som loggat vår kaloriförbrukning och ofta ligger vi rejält på minus. Det är helt enkelt för tungt att bära så mycket mat och dessutom gör höjden det svårt att äta stora mängder.        

Ur pappas kappsäck:

MSR Reactor

MER vattenflaskor 0,5l, Nalgene

Skedar från Rosti, Optimus, Sea to Summit, Light my Fire   

Mat från Blå Band, REAL och Travel Lunch