Metylfenidat

Från Wikipedia
Metylfenidat
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namnMetyl-2-fenyl-2-(2-piperidyl)etanoat
Övriga namnRitalin, Concerta
Kemisk formelC14H19NO2
Molmassa233,306 g/mol
CAS-nummer113-45-1
SMILESCOC(=O)C(C1CCCCN1)c1ccccc1
Egenskaper
Löslighet (vatten)Löslig
Smältpunkt74 °C [1] °C
Kokpunkt136 °C [2] °C
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
(Xn)
LD50367 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits
Ritalin sålt i Tyskland
Ritalin Uno depot sålt i Danmark, producerad av Novartis.

Metylfenidat (metylfenidathydroklorid) är ett centralstimulerande medel. Metylfenidat används för att behandla personer som diagnostiserats med ADHD. Läkemedlet används även för att behandla patienter med kraftiga hjärnskador, narkolepsi, vid kraftig depression som har visat sig resistent mot antidepressiva läkemedel. I studier har man även visat att metylfenidat kan användas för att väcka patienter snabbare efter generell anestesi.[3]

Metylfenidat beskrivs ibland som ett amfetaminliknande ämne, en beskrivning som inte är helt tillfredsställande. En bättre beskrivning är att det är ett centralstimulerande preparat. Metylfenidat och amfetamin påverkar samma signalsubstanser i hjärnan och har en likartad verkan, men det finns skillnader mellan doserna som användare tar, respektive den kemiska strukturen.

Förskrivningen av preparat innehållande metylfenidat har ökat på senare år. Enligt ett pressmeddelande från Socialstyrelsen den 29 oktober 2012 ökar förskrivningen av preparaten framförallt till vuxna, och de skrivs ofta ut tillsammans med andra narkotikaklassade läkemedel vilket enligt Socialstyrelsens utredare Peter Salmi tycker är anmärkningsvärt. Läkemedlet var tidigare bara godkänt för barn från 6 år, men kunde skrivas ut till vuxna genom så kallad off label-förskrivning.[4] Sedan i juni 2014 är dock medicinen även godkänd för förskrivning till vuxna.[5]

Metylfenidat är narkotikaklassat och ingår i förteckning P II i 1971 års psykotropkonvention och i förteckning II i Sverige.[6]

Historia[redigera | redigera wikitext]

1954 tog läkemedelsföretaget Ciba patent på metylfenidathydroklorid som ett preparat med vars hjälp man kan behandla depressioner, kronisk trötthet, narkolepsi och andra åkommor. I början av 60-talet uppmärksammades det att metylfenidathydroklorid hade önskad effekt på barn som diagnosticerats med ADHD, som då kallades "minimal brain dysfunction", MBD. Ciba gick 1996 samman med Sandoz och bildade företaget Novartis som i dag marknadsför medicinen metylfenidat under namnet Ritalin.

Verkan[redigera | redigera wikitext]

Metylfenidathydroklorid är ett centralstimulerande preparat vars verkan är framförallt dopaminerg. Det minskar impulsivt beteende och har en psykiskt lugnande effekt på personer diagnosticerade med ADHD. Enligt forskning gör metylfenidat det lättare att koncentrera sig, och det är en av anledningarna till att det används för behandling av ADHD och i vissa fall autism.

Metylfenidat är beroendeframkallande och läkare ombeds att iakttaga största försiktighet vid förskrivning av substansen.[7] Precis som hos antidepressiva substanser och bensodiazepiner finns risk för utsättningssymptom och det kan därför behövs nedtrappning innan man slutar med medicinen, men det är inte medicinskt farligt att sluta direkt.[8]

Biverkningar[redigera | redigera wikitext]

Biverkningarna är liksom hos alla mediciner individuella och patienter kan reagera olika på de olika metylfenidatpreparaten. Skillnaderna förklaras av frisättningskurvorna för respektive preparat men även av det sätt biverkningarna registrerats och hur länge och omfattande preparaten använts.

Vanliga biverkningar är huvudvärk, nervositet, insomningssvårigheter, muntorrhet, hjärtklappning, humörförändringar och ångest.[9]

Några vanliga biverkningar (1 av 10 användare) [7]

  • onormalt håravfall eller håruttunning
  • onormal trötthet eller dåsighet
  • aptitlöshet
  • panikattack
  • minskad sexuell lust
  • hosta, halsont eller irritation i näsa och hals, andfåddhet eller bröstsmärta
  • högt blodtryck, snabb puls (takykardi), kalla händer och fötter
  • skakningar eller darrningar, yrsel, okontrollerbara rörelser, nervositetskänsla, hyperaktivitet
  • känna sig aggressiv, upphetsad, rastlös, orolig, deprimerad, stressad, irriterad och uppvisa ett onormalt beteende, sömnsvårigheter, trötthet
  • ont i magen, diarré, obehagskänsla i magen, matsmältningsbesvär, törst och kräkningar
  • kraftig tandgnissling (bruxism)

Några sällsynta biverkningar (1 av 10 000 användare) [7]

Biverkningarna är ofta övergående. Om en patient biter ihop och gnisslar tänderna (i dagligt tal så kallad tjackkäke) är det ett tecken på att dosen är för hög. Att somliga drabbas av biverkningar i högre grad än andra tros bero på att vissa patienter inte dricker tillräckligt med vatten och blir uttorkade när de medicineras.[källa behövs] I och med att metylfenidat är ett vätskedrivande medel, behöver man dricka tillräckligt med vatten för att undvika uttorkning och få i sig tillräckligt med natrium, kalium och kalcium genom maten.[källa behövs]

Varunamn[redigera | redigera wikitext]

Följande läkemedel som används i Sverige innehåller metylfenidathydroklorid: Concerta, Ritalin, Equasym Depot, Medanef, Medikinet, Metylfenidat och Metylphenidate.[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/summary/summary.cgi?cid=4158#x27
  2. ^ https://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/compound/4158#x27
  3. ^ Solt, Ken; Cotten, Joseph F.; Cimenser, Aylin; Wong, Kin F.K.; Chemali, Jessica J.; Brown, Emery N. (2011-10). ”Methylphenidate Actively Induces Emergence from General Anesthesia”. Anesthesiology 115 (4): sid. 791–803. doi:10.1097/ALN.0b013e31822e92e5. ISSN 0003-3022. PMID 21934407. PMC: PMC3178041. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3178041/. Läst 4 augusti 2018. 
  4. ^ ”Kraftig ökning av adhd-läkemedel till vuxna”. Socialstyrelsen. 29 oktober 2012. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180805052339/http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2012oktober/kraftigokningavadhd-lakemedeltillvuxna. Läst 4 augusti 2018. 
  5. ^ ”Ritalin (metylfenidathydroklorid) – ny indikation”. Läkemedelsverket. 27 juni 2014. Arkiverad från originalet den 13 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160313013155/https://lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso---sjukvard/Monografier-varderingar/Monografier-Humanlakemedel/Humanlakemedel-/Ritalin-metylfenidathydroklorid--ny-indikation/. Läst 8 januari 2015. 
  6. ^ ”Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version t.o.m. LVFS 2010:1”. Arkiverad från originalet den 29 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120629234352/http://www.lakemedelsverket.se/upload/lvfs/konsoliderade/LVFS_1997_12_konsoliderad_tom_2010_1.pdf. Läst 13 augusti 2010. 
  7. ^ [a b c] https://www.fass.se/LIF/product?nplId=20150702000083&userType=0#side-effects
  8. ^ ”Är det farligt att avbryta Ritalin-behandling utan nedtrappning?”. Arkiverad från originalet den 24 juni 2013. https://archive.is/20130624005636/http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Fragor-och-svar/Hitta-fragor-svar/Beroende/Lakemedel/Ar-det-farligt-att-avbryta-Ritalin-behandling-utan-nedtrappning-/. Läst 15 juni 2013. 
  9. ^ ”Ritalin”. FASS. http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20081010000048&DocTypeID=7&UserTypeID=2. Läst 16 juni 2013. 
  10. ^ ”Metylfenidat”. FASS. http://www.fass.se/LIF/substance?userType=2&substanceId=IDE4POC3U98BGVERT1. Läst 4 augusti 2018.