LARS GÖRAN NILSSON
Lars Göran Nilsson född 1954 uppvuxen i Uppsala, konstnär med fokus på måleri, installation och text. Studier på Valands konsthögskola i Göteborg 1981 - 84 och Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn 1984 - 86.
Osynligt tillbaka
Senast visad på Konstnärshuset Stockholm 2021
Textverk med objekt i form av kartonger och byggen av askträ som arrangeras i rummet tillsammans med måleri. Texterna är handskrivna på ovansidan av emballagen. När paketen staplas i rummet för det tankarna till arkivering och samlande. Texterna är ett sorts kartotek över händelser som är sakligt återgivna. Det kan också beskrivas som självbiografisk forskning där enskilda fragment från det förflutna lyfts fram. Det handlar om återblickar, påminnelser och tilldragelser som har karaktären av redovisning snarare än litterär text. Jag
härbärgerar minnen och blir någon sorts arkeolog i händelser. Jag återger saker som in-
träffat i de tidiga åren och är mån att vara trogen mitt minne. Det krävs en viss närläsning för
att ta till sig texterna, man får böja sig ovanför kartong locken.
Exempel på texter som ingår:
Tomas Eriksson bodde på Skomakarberget, men var ofta på besök hos Sporrongs. Han var som barn i huset. Dom bodde i ett radhus med ett stort gavelfönster mot en gångstig där folk i grannskapet passerade förbi. Fru Sporrong var förbindlig mot honom, rent av fjäskig och inställsam. Så länge han fanns i rummet. Bakom ryggen kallade hon honom för ”Grisen”
Två poliser ringde på dörren en dag. Dom berättade att de tidigare under dagen hittat en man i en parkdamm. Dom satt i soffan och pratade med en viss fördröjning. Det var som om de väntade på att orden skulle lägga sig till rätta. Efteråt sa mamma att det var tur att de var civilklädda. Vad skulle grannarna annars ha sagt
Bosse Åkerlund kallades av någon anledning för ”Mulle”. Han sålde en hockeyklubba till mig för två kronor. Men jag betalade aldrig. Klubban gick av ganska omedelbart och jag slängde den. Jag har svårt att förklara varför han aldrig fick några pengar. ”Mulle” påminde mig ofta. Han kunde skrika så det hördes över hela gården att jag var skyldig honom två spänn.
På skolgården stod bussarna uppradade som skulle ta oss ut till barnkolonin som låg vid kusten. Efter någon timme började jag må illa. Bussen stannade vid en parkeringsficka.
En ledare höll i mig när jag lutade mig framåt. Jag kräktes i kaskader. Alla barn satt kvar i bussen och iakttog mig. Dom registrerade noga vad som hände.
Ute på gärdet gick rälsbussen mot Rimbo och Norrtälje. Det gick rykte om att någon hade lagt sig mellan skenorna och låtit tåget köra över. Vi gick dit och kollade. Vi såg tåget skena förbi.
Vi tar nästa sa Gudrun. Hon provade att lägga sig. Vi väntade. Jag gör det inte sa jag. Jag vågar inte. Vi satt i spänd väntan. Det kom inget tåg. Vi gick hem igen.
En söndagsmorgon hade pappa slut på cigaretter. Han gav mig en femma och bad mig cykla
till kiosken. När jag kom fram och skulle betala ett paket John Silver var sedeln borta.
Jag hade tappat den på vägen. Jag vände hemåt och berättade för pappa vad som hänt. Han sa
inget speciellt, han grävde fram en ny femma ur fickan och så åkte jag iväg igen.
Hasse Lundin som bodde i 3B kom en dag fram och bjöd på godis. Det var små runda pastiller. Han sa att de var goda om man bet på dem. Det visade sig vara vitpepparkorn.
Det brände till i munnen och en chockvåg for genom kroppen. Hasse gick iväg med ett återhållet leende.
Reservoarer
Jag har under senare år arbetat med ett projekt som jag kallar Reservoarer. Det består av en svit målningar under gemensamt tema. Reservoarer kan översättas med inhägnader, skiktningar, enklaver. Det kan också tolkas i metaforisk betydelse. Politiker hävdar ofta allas lika värde. Men ta spårvagnen mellan Örgryte och Biskopsgården och se skillnaden. Tio år längre livslängd i Örgryte. Eller åk till Stockholms norra förorter. Där lever man tillsammans över generationsgränserna. Åtta personer i en trea, inga fasta jobb, låga löner. Skolor som är vinstdrivande. Segregering. Mitt projekt berör dessa sammanhang, kan inte sluta tänka på det. Reservoarerna.
