Parallellt med Semmelmannens inventering av Stockholms semmelutbud kan man här och där läsa om olika tester som högljutt säger sig ha svaret på vilken som är den bästa semlan i stan. Som regel är ger dessa tester ingen information hur man testat, vilka som sitter i juryn, och vad dessa eventuella jurymedlemmar har för kunskap och bakgrund inom semmelttestandets ädla konst. Ett sådant test presenterades häromdagen, och det mest häpnadsväckande med sagda test var nog inte vinnaren, som vi ska komma till om en stund, utan det faktum att 7-elevens semla placerade sig högre än många av huvudstadens mest respekterade bagerier, som Söderbergs, Bageri Petrus och Tösses. Eftersom er vetgirige hetväggsfantast besökt nämnda etablissemang ett respektabelt antal gånger genom åren, och även i år, framstår denna slutsats som horribel. Kan testet varit riggat? Var panelen drogad? Mina vänner - det är alldeles för tidigt att uttala sig om den saken.

Semmelmannen bestämde sig instinktivt och blixtsnabbt att gå till botten med detta mysterium, men eftersom Semmelmannens skarpa intellekt är skarpare än de flestas, ja faktiskt skarpare än den skarpaste japanska keramikegg, innebar botten i detta fall toppen. Sagt och gjort, vips stod er riddare i fastlagsbullens tjänst i kö vid Brioche i Alvik, där man enligt den på så många plan mysteriösa omröstningen gör stans allra allra bästa temla.

Och nog kunde jag låta mig imponeras, om än ej förföras, av semlans mycket tilltalande yttre. Florsockerpudret på det breda runda locket var bland de vackraste och läckraste jag sett på både år och dar. Men, som varje sann vän av fastlagsbullen vet, är locket inte hela historien. Det är i de allra flesta fall bara början.

Med det väl tilltagna locket som skopa häver undertecknad i mig en lagom mängd grädde ihop med en första tugga av locket, som än så länge håller vad det utlovar i form av läskande florsockersmak, lagom gräddad yta och allmän saftighet. Grädden verkar dock vara aningen för hårt vispad, den är tät och bastant där den borde varit lätt och luftig.

Eggad av semlans inledande förtjänster tar jag så ett rejält bett i semmelkroppen, och döm om min förvåning när bullen knappt bjuder på något motstånd alls. Den viker sig på ett sätt som riktigt degiga vetebullar normalt gör. Det blir liksom bara i förbigående som Semmelmannen registrerar en välbalanserad kardemummasmak, i övrigt är han alldeles för upptagen med att ta in och analysera bullens textur. Ganska omgående konstateras också en lätt stickig, jästliknande smak, som påminner om smakupplevelsen häromdagen hos Lillebror. Det är med viss besvikelse tuggorna letar sig inåt på jakt efter mandelmassan och den heliga treenighet den utgör tillsammans med bullen och grädden. Kanske kan kombinationen av de tre ge bullen ett lyft?

Väl inne vid mandelmassan är hyvlad oskalad mandel det första som når smaklökarna, möjligen är den rostad - det är inte helt lätt att avgöra. Återigen lovande alltså. Men när vi når längre in avslöjas en ganska ordinär massa, sockrig och charmlös utan spår av den oskalade mandel som så många gånger brukar fungera som en kvalitetsmarkör i semmelvärlden. Det här var verkligen en mandelmassa i mängden, och då har jag ju genom åren onekligen smakat mig igenom mängder av mandelmassa.

De inledande och spontana reaktionerna kring gräddens beskaffande visade sig tyvärr vara sanna. Den har vispats lite för länge i min smak. En perfekt grädde ska väga lätt på tungan, lägga sig i munnen och omsluta resten av tuggan som en silkeslen matta. Briochegrädden är istället tjock och tät, närmast ljuddämpande i karaktären. Synd, på min ära!

Så när nu Semmelmannen ska sortera in Briochesemlan i sitt digra register, var bland de dryga hundra testade olika temlor hamnar den då? Någonstans på den övre halvan utan tvekan, men lika tveklöst hör den inte hemma i det absoluta toppskiktet. De semlor som trängs där har förutom makalöst noggranna detaljer även en helhet i proportion och smaker som är i en klass för sig.

Pris: 45 kr. Ett pris som placerar Briochesemlan i Stockholms prismässiga toppskikt. Tyvärr går produkten inte hand i hand med priset. Det hör också till ovanligheterna att en semla är så dyr utanför innerstaden. Förra årets stjärnskott Konditorn & Bagarn i Hökarängen, som presenterade en semla i absolut toppklass, tog 39 kr för sin skapelse. Värt att ha i åtanke.

Betyg, Brioche bageri och bistro, Alviks torg

Utseende: 5

Lock: 5

Bulle: 3

Mandelmassa: 3

Grädde: 3

Total: 3,75 sventon

Det är inte många bagerier som drivs av stjärnkockar. Trots intensiv forskning kan jag bara hitta en, åtminstone i 08, vilken var just dit jag styrde mina steg idag - bara ett stenkast från Drottninggatan, men ändå i en helt annan del av stan, där Tegnérgatan strax övergår från Norrmalm till Östermalm.

Där ligger alltså sedan några år Green Rabbit, bageriet som välsignats av den erkände restauratören Mathias Dahlgren. Mina ständigt vaksamma öron har inte kunnat låta bli att nås av ryktet om detta bageri, som under hela sin existens bakat exklusivt med rågmjöl. Det grövsta av alla mjöler, hur skall detta gå att förena med semlans luftighet och lättätna textur? Som vanligt finns det bara ett sätt att ta reda på det!

Green rabbits magnum opus är som ni ser ett lätt annorlunda utseende, påminner på sätt och vis om Foschs semla, dock utan dennas absoluta lekfullhet. Precis som Lillebrorssemlan har man valt att låta mandelmassan bildligt talat svämma över för att låta den ta för sig som en del av semlans visuella identitet. Det verkar ha gått en trend i detta, något som Semmelmannen inte låter passera utan en sund skepsis.

Bullen är något plattare än man är van vid, en antydan om ett grövre, mindre lättjäst mjöl månne? Jodå, ganska omgående lämnar denna temla en helt ny prägel på den så invanda vetebullesmak er guide i hetväggsträsket vant sig vid. Bullen måste vara bakad med någon form av grövre mjölsort, alternativt fullkornsvete, för det är på gränsen till en brödig karaktär som förnimms av Semmelmannens nyservade smaklökar. Man har dock inte sparat på krutet på kardemummafronten det må jag säga. Hedrande! Det är nu förstås inte en frallla med grädde och mandelmassa Green rabbit serverar, men att den har en brödig karaktär går inte att bortse ifrån. Lovvärt att våga prova något nytt, som har med smak och inte spex att göra, lex Tössewrappen. Men juryn är ännu ute när det gäller just detta mjöl. På bilden ser ni hur pass kompakt bullen är, pga det annorlunda mjölet.

Smakarbetet fortsätter hos denna semlas spader ess, mandelmassan. Den utmärker sig omgående  genom en särpräglad fräschör av citrus. Troligen citronzest. För tidigt att uttala sig om saken ännu, men som grepp tilltalar detta er svårflörtade privatpraktiserande expert på ett helt annat sätt än den likväl smaksatta massan hos Lillebror. Där vaniljkrämen där satte en kolaliknande karaktär, och helt sonika gjorde en söt sak ännu sötare, gör den lätta citrussmaken att smakupplevelsen blir så mycket större. Synnerligen smarrigt! Utöver detta är mandelmassan späckad med rostade bitar hackad oskalad mandel, precis i Semmelmannens smak. Det är en konst att inte hacka bitarna för små, men inte heller låta dem vara för stora. En konst som sagt, vilket Green rabbitbagarna bemästrar till fullo.

Den bulligt spritsade grädden är len, fet och charmig. Kort sagt, gräddig. Proportionerna är strålande, det märks att det är skickliga bagare som opererat. Synd bara det där med bullens brödighet.

Totalt sett är denna temla en trevlig, men annorlunda upplevelse. Hantverkskunnandet lyser igenom, men jag tror att hade man varit tillåten att slita sig från de konceptuella bojor rågmjölsbageriet innebär hade man kunna presentera en oförglömlig temla. Nu går man där med brödsmak i munnen och undrar varför man har kardemumma mellan tänderna. Samtidigt som nyfikenheten hos bagarna, ivern att vilja presentera en temla som vidgar vyerna hos mottagarnas smaklökar, bör premieras.

Pris: 35 kr. För att vara en produkt tillverkad med så högkvalitativa råvaror och dessutom säljas på en såpass innerstadig adress är detta en förvånansvärt snällt prissatt fastlagsbulle. Kanske gör det att fler vågar prova, för som ätupplevelse är det ju absolut inget en bör missa!

Betyg, Green Rabbit, Tegnérgatan 17, Stockholm

Utseende: 4

Lock: 3

Mandelmassa: 5

Grädde: 4

Totalt: 4 sventon

Hur ser en drömdag ut för en som vigt sitt liv åt fastlagsbullen? Ja förutom en en minnesvärd eftermiddag i februari 2012 när er trogne tjänare åt 26 semlor på tre timmar, så är det dagar som idag Semmelmannen längtar efter när ökenhettan drar in över hängmattan valfri varm kväll i juni. Snöflingor som faller drömskt från himlen likt florsocker som pudrar sig över det lock som just idag råkar vara Vasastan och närmare bestämt Rörstrandsgatan. En magnifik dag på det hela taget, vilket både plikttroget och entusiastiskt firades med en semla från Lillebrors bageri.

Här ringlade sig en liten kö ut från kassan och snuddade trottoaren, och när jag slängde ett hököga mot de framförvarande kunderna kunde jag tveklöst konstatera att fler var ute i samma ärende som undertecknad. Något som i sin tur medförde att bagarna i det lilla bageriet spritsade grädde a la minute där bakom disken. En fröjd för ögat!

Lillebrors bageri ska ha all heder av att man inte ger sig in i det smutsiga slag som utspelar sig på vissa bagerier där man överträffar varandra i självutnämnt kreativa varianter på det bakverk som sedan generationer redan uppnått perfektion. Här har vi att göra med en nätt och vid en snabb anblick vacker liten sak. Vid en närmare granskning av det yttre lider dock skapelsen tyvärr svårligen av att man låter mandelmassan bre ut sig såpass att den bildar en tydlig bilring under grädden. Vissa kanske uppskattar magfläsk som kikar fram mellan en tröja och byxor men Semmelmannen är inte en av dem. Den tjusning det innebär att semlans allra heligaste är dolt vid en första anblick men avslöjar sig endast för den som bjuds in till en full kärleksakt är i mina ögon kanske det mest raffinerade i hela anrättningen.

När vi gläntar på locket märker vi till att börja med att det likt Fosch-semlan är ett tunt skuret lock. Beredd på det värsta efter nämnda semlas torra utanpåverk var det en surpris så god som någon att man här faktiskt lyckats med konststycket att få det tunna locket att bibehålla både saftighet och spänst, och att ge den försmak av semmelkroppen som varje semmelälskare här har rätt att förvänta sig. Vad vi ser här är egentligen ingen kärnfysik, utan bara en given följd av att servera semlorna färska och inte låta dem vila i en monter eller på en plåt med ökänt resultat.

När Semmelmannens käftar så glupskt hugger in i semmelkroppen möts han av en distinkt kardemummasmak, vilket ju som vanligt drar igång endorfinnivåerna till ett behagligt utgångsläge inför fortsättningen. Bullen har också en trevlig sälta och bjuder ett angenämt tuggmotstånd utan att för den delen förlora i saftighet. Tyvärr tycker jag mig ana en viss stickighet, en slags jästantydan, något jag annars förknippar med fabriksbakade kanelsnurror. Det förtar inte sötman, men det ligger kvar under hela ätproceduren och ger om inte en besk eftersmak så åtminstone en stickande sådan.

Den till vidden påfyllda mandelmassan är som brukligt ett kapitel för sig, men i just detta fall får vi göra något så unikt som att skapa ett kapitel i kapitlet. Lillebrorbagarn har nämligen definierat sig själva genom att man separerat rostade, hackade mandelbitar från den övriga mandelmassan och strött ut dessa på toppen av mandelmassan så de bildar ytterligare ett lager under grädden. Den mandeln är i sig mycket välsmakande men aningen väl grovhackad för mitt erfarna garnityr. Sanningen att säga har nog inget bageri presenterat så pass grovhuggna mandelbitar sedan Riddarbageriet 2011.  

Men nu är vi framme vid 2018, och återgår till originalhandligen i den här historien, nämligen mandelmassan. Till att börja med döljer de rostade mandelbitarna effektivt alla mandelmassans övriga ingredienser, men mina vältrimmade smaklökar skickar blixtsnabbt tusentals intryck till semmelhjärnan för analys och det dröjer inte länge förrän de entydigt massmejlar budskap om vaniljkräm till ryggmärgen. Jodå, vaniljkräm. Det är inte alldeles vanligt i Semmelstockholm, men det förekommer. Det märkliga här är att den i förening med övriga delar gör att det smakar…gräddkola! Inte något man förväntar sig hitta innanför västen på en semla, eller vad säger ni mina unga vänner?

Grädden är oklanderligt vispad, len, fet och gräddsmakande precis som Semmelmannen vill ha den, vilket naturligtvis gör att en inre harmoni sprider sig i min redan innan gräddstinna lekamen.

Har ni läst ända hit kan ni säkert ana att semlan är uppäten redan tiotalet rader upp, hela tiden med ett glatt leende på läpparna om än avbrutet med diverse tankepauser kring kolasmakens vara och icke vara i semmeluniversumet. Lillebrorsemlan är utan tvekan god och bjuder som vi förstått på en del intressanta detaljer, som naturligtvis inte hamnat där det hamnat av en slump. Dock föredrar undertecknad en temla med mer finhackad mandel och utan vaniljkräm.

Pris: 40 kr. I dagens hårdnande semmelklimat har priserna stigit betänkligt sedan den februaridag Semmelmannen gjorde entré i semmelsverige. 2011 kostade en toppsemla likt denna på närliggande men numera nedlagda etablissemanget POCK 30 kr. Ett pris som idag skulle betraktas som ett fynd, när det är i princip omöjligt att hitta kvalitetsemlor under 40-kronorsstrecket.

Lillebrors bageri, Rörstrandsgatan 12, Stockholm

Utseende: 4 (akta er för bilringar)

Lock: 4

Bulle: 4

Mandelmassa: 4

Grädde: 5

Totalt: 4 sventon

I mörkret i hörnet av stan, det vill säga gränsen mellan Östermalm och Gärdet, gömmer sig några sömniga kvarter i cirkulära gatusystem. Hit hittar få som inte har något direkt ärende, och tro mig kära vänner, något sådant har inte funnits. Förrän just alldeles nyligen. Rapporter har nämligen strömmat in till eder vördade semmelman som tyder på att det i kvarteren frossas i bakverk på ett sällan skådat vis. Detta måste omedelbart undersökas!

Semmelmannen ligger sällan eller aldrig på latsidan och tog därför omedelbart sikte på Foschs patisserie, som det relativt nyöppnade etablissemanget heter. Med sina år i de delar av sydeuropa där temlorna var non-existent i färsk hågkomst intog eder självuppoffrande munskänk instinktivt en sunt skeptisk hållning då konditoriet till hälften visade sig utgöras av utvandrade fransmän. Man kan aldrig vara nog försiktig! Och vad möter undertecknad redan i fönstret om inte en lösmustasch i choklad som dekorerar vårt heliga bakverk. Försöker man maskera en undermålig produkt? Eller är det ett försök att liksom dalmasarnas tradition att dekorera locken med rosa marsipan försöka göra semlan vackrare? Som om inte denna vår älskade fastlagsbulle vore fulländad som det är? Ett tankesätt som onekligen förbryllar, även om få saker borde förbrylla när man som Semmelmannen avnjutit temlor från bagerier landet runt i tresiffriga tal.

Nåväl, när väl mustaschen var avtagen visade sig temlan vara precis vad den utlovar - en klassisk semla dekorerad med ett oklanderligt vackert vitt florsockertäcke. Sett genom mitt vältrimmade förstoringsglas är Fosch-semlan dock av det fysiskt aningen minsta slaget, den angränsar åt den mindre släktingen semlinin. Detta blir extra tydligt när Semmelmannen utan att tveka doppar tårna i badvattnet, det vill säga tar ett bett i semlans inbyggda aptitretare locket. Det är nämligen så pass litet, och är dessutom ganska tunt, att det otvetydigt har hunnit bli torrt. Här finns ingen som helst möjlighet för detta miniatyrlock att suga upp någon fukt från grädden. Det gäller alltså att hitta en Fosch-semla som är helt nytillverkad, à la minute som fransmännen själva skulle uttrycka det, annars sitter man där med ett torrt lock i gommen. Ett klassiskt exempel på vad som händer när man låter form gå före funktion. Att locket inte är trekantigt låter vi passera, men trogna läsare drar sig svårligen till minnes att någon temla med runt lock lyckats imponera på Semmelmannen. Nej, tänkte väl det!

Att sätta tänderna i bullen är dock en annan historia. Här finns den saftighet som saknades i det torra locket, och kombinerat med en distinkt kardemummasmak och utsökt avvägd sälta gör det detta till en välbalanserad vetebulle i huvudstadens absoluta toppskikt. Det är med ett förtjust leende över sina gräddsuktande läppar Semmelmannen äter sig vidare in i Fosch-semlans välskapta inre.

Ett tätt skikt grädde pryder munsbiten förtjänstfullt. Den är enligt min ringa mening helt utan smaksättning, fet och god. För att nå gräddhimlen hade den dock fått vara aningens mer lättvispad. Så är det ju, att söker man eldorado är kraven höga.

Ungefär samtidigt når mandelmassan eder trogne konnässörs smaklökar. Här har det sannerligen inte sparats på mandel, ety en fullkomlig mandelexplosion sätter fart på synapserna. En antydan bittermandel kan anas, men av den äkta sorten och inte den artificiella smaken av olja som tyvärr är så utbredd i semmelvärlden. Synnerligen trevligt. Många bagerier tillåter sig nuförtiden experimentera med diverse smaksättningar av mandelmassan, något som kan både hjälpa och stjälpa vägen till världstopp, men inte här. Foschbagaren har uppenbarligen full tilltro till sin mandel. Uppfriskande, på min ära!

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att detta var en semla med ambition och potential av absolut toppklass, som tyvärr lider av sitt torra lock. Kanske kan Semmelmannens enkla åsikter på något sätt nå innanför bagarstugans väggar på Löjtnantsgatan, för att i så fall bidra till en ännu bättre delikatess?

Betyg, Fosch patisserie, Löjtnantsgatan 8, Stockholm

Pris: 48 kr. När en semla är och nosar på femtiolappen skall det till något alldeles extra för att motivera prissättningen. Och ekologisk mandelmassa från Spanien får väl ändå lov att vara en sån sak. Ändå svider det rejält i Semmelmannens portmonnä, det här är trots allt en av semmelstockholms allra dyraste alster.

Utseende: 4

Lock: 2

Bulle: 4

Mandelmassa: 5

Grädde: 4

Totalbetyg: 4 sventon

Idag, på denna fastlagsmånadens allra första dag, har Semmelmannen fraktat sitt förstoringsglas längs tunnelbanenätets södra gröna gren, närmare bestämt med destination Bandhagen för att där uppsöka det enligt samstämmiga uppgifter populära kvartersbageriet Chateau. Inspirerad av det franskklingande namnet är er vördige semmeltestare för dagen iklädd både tvärrandig tröja, röd scarf och basker, men döm om min förvåning när slottet visar sig vara en koja…eller för att tala klarspråk, ett helt vanligt förortskonditori - schatå - med tillhörande brickvagnar och dylik scenografi.

Nåja, en semla av den fyllda sorten beställdes och betalades kontant, men för att inte riskera att röja sin anonymitet fattades ett raskt beslut att förtära bakverket på hemlig ort.

När så äntligen locket lyftes på Chateaukontitoriets alldagliga papperskartong var det en förhållandevis sorglig skapelse som mötte eder semmelman. Mina luttrade ögon konstaterar en gul nyans både hos grädden och mandelmassan, vars blänkande hinna varnande stack fram under grädden. Det bådade inte gott.

Det första momentet i semmelätandets ädla procedur är givetvis att okulärt besiktiga och provsmaka locket. Och redan här växer varningssignalerna i vindstyrka. Locket är oerhört tunt, saknar helt spänst, och har olyckligt nog tappat sitt florsockertäcke under leverans. Det är som att locket är skuret av bullen och enbart består av den gräddade skorpan. Lägg till detta det smälta florsockrets fuktiga hinna och kvar sitter du med en fladdrande bit tjockt kommunkuvert i handen. Vi ska dock inte lasta Chateaubagarna för detta, utan som ni ser på bilden mina vänner, så hade temlan ett betydligt mer tilltalande yttre i sin hemmiljö. Och positivt med det smälta florsockret är ju ändå att det smält vilket visar att det faktiskt var florsocker och ingen annan fuskprodukt.

Kanske var lockets storlek ändå en välsignelse, för bullen är i sig en sorglig historia. Nog är det för bedrövligt att det fortfarande finns bagare som får för sig att snåla in på semmelbullens mest särpräglande ingrediens kardemumman? Det här är en bulle som är så kardemummafattig att den snarare för tankarna till en fralla. Försök föreställ er detta, kära vänner, en fralla med mandelmassa och grädde. Vämjeligt.

Detta för oss osökt vidare in på mandelmassan. En rinnig sak som bär spår av mandel lika lite som bullen bär spår av kardemumma. Stickig, på gränsen till ammoniaksmakande, och som ni förstår - oätlig. Det utvecklar sig till en sorglig historia detta.

När er bedrövade semmelapostel med en sista kraftansträngning tar sig an grädden har hoppet inte övergivit honom, men det är bara en tidsfråga. Den hårt vispade gryniga toppingen är verkligen en avart, som dessutom breder ut sig i en nästan grotesk mängd i förhållande till bullen. Detta är så långt från den lena, luftiga och fluffiga grädde vi känner från mer respektabla etablissemang att man tar sig för pannan och sträcker sig efter luktsaltet. Den gula nyansen gav oss en föraning, och Semmelmannens värsta farhågor besannades. Mycket tråkigt.

Som ni säkert vid det här laget redan förstått var det svårt att hitta något förmildrande med Chateausemlan. Jag brukar säga att en semla ändå alltid är en semla, men i det här fallet var njutningen så avlägsen att de sista tuggorna upplevdes som en tvångshandling, ja rentav ett övergrepp.

Betyg, Chateau bageri & konditori, Skärlingebacken 2, Bandhagen

Pris: 35 kr. Med tanke på att man sparat in på både mandel och kardemumma är den här prissättningen rena rånet. Semmelmannen har informerat Scotland yard.

Utseende: 2,5

Lock: 1

Bulle: 1

Mandelmassa: 1

Grädde: 1

Totalbetyg: 1,5 sventon

Ärade ungdomar. Kära läsare. Mes etudients. 

Eder ciceron i florsockerregnet, även känd som det trekantiga lockets riddare, hetväggens försvarare och mandelmassans bemästrare, sitter åter framför sin svenska reseskrivmaskin. Vis av erfarenheter från främmande länder, men inte minst i ett ständigt kroppsligt undantagstillstånd av dessa länders sorgligt underutvecklade konditorkonst som satt undertecknad i ett ytterst ofrivilligt semmelcelibat under alltför lång tid.

Diverse omständigheter har dock gjort att Semmelmannen himself hamnat på huvudstadens nordliga breddgrader. Närmare bestämt den sömniga och aningen hemliga söderförorten Hökarängen. Där neonljusen vackert lyser opp fasaderna i det lilla centrumet, och de lika sömniga invånarnas ansikten lyser opp skymningsljuset även de. Kan det möjligen vara så att de nåtts av samma information som Semmelmannen? Ryktet om en alldeles särdeles välskapt fastlagsbulle. Som likt en ökenvind växt sig starkare ju närmare huvudstaden er gamle vän transporterat sig.

I den charmiga söderförorten landar vi mjukt utanför det lilla beskrivande etablissemanget Konditorn & Bagarn. Här visar det sig vara både trångt om sittplatser såväl som bakverk på hyllorna. En angenäm syn möter Semmelmannen redan när han tagit några svävande steg genom entrén.

Vis av tidigare erfarenheter låter han sig dock inte luras vid en första anblick. Dessa omtalade potentiella delikatesser måste granskas på nära håll, med alla en semmelman till buds stående medel. Dags att putsa opp det gamla välanvända förstoringsglaset!

Som synes är det en bastant individ vi har att göra med. En solid kropp som manssprider ut sig på självsäkert manér. Vad detta innebär för själva ätandet vet vi ännu inte, kära vänner. Men låt oss ta reda på det.

Ett trekantigt lock är som varje respektabel semmelentusiast känner till att föredra då dess koniska form skjuter ner i grädden, suger opp vätska och på så sätt minimerar risken för ett torrt lock. Därför är det ytterst oväntat, för att inte säga aningen chockerande, att Hökarängens stolthet bjuder på en påfallande torrhet i locket - trots den trekantiga formen! Vad detta kan bero på kan vi bara spekulera i. Har det slarvats då locket separerats från den övriga semmelkroppen? Har semlan stått framme för länge innan servering? Vi vet inte. Men att det är en tråkig inledning på vad som i övrigt har alla möjligheter att bli en minnesvärd ätupplevelse, det kan vi vara överens om.

Som tur var verkar det ha varit ett rent olycksfall i arbetet, för bullen i övrigt är en synnerligen välskapt varelse. Ett praktexemplar! En kardemummadoftande vetebulle som bjuder Semmelmannens gom på en mycket angenäm påminnelse om vad ett perfekt tuggmotstånd kan göra med en människa. Välbalanserad i smak, trots bullens något undergräddade yttre.

När en semmelman fått korn på en semla är det som bekant ytterst svårt, ja rentav omöjligt att få honom att sluta. Och färden mot Hökarängssemlans medelpunkt är både behaglig och lustfylld. Semmelmannens måhända ringrostiga men ack så välutvecklade smaklökar omges av en mycket behaglig blandning av mandelmassa och grädde. Om än inte perfekt, få mandelmassor är det, så bär denna en alldeles egen karaktär i form av en pikant smak av - voilà, hasselnöt! Ja, hur otroligt det än må låta så har bagarna på Konditorn & Bagarn valt denna numera ack så dyrbara nöt som karaktärsgivare på sin semlas själsliga inre. Vågat och lyckat, på min ära. Och framför allt ett bevis på att det här är ett etablissemang som sätter en stolthet i detaljerna. Semmelmannen rodnar av lycka.

Tråkigt då att grädden inte är når samma kulinariska höjder. Inte nog med att den är så hårt vispad att den uppvisar den för övervispad grädde så karaktäristiska taggiga formen, den bär också en lätt metallisk eftersmak. Semmelmannen frågar sig om detta verkligen är vispgrädde i sin allra renaste och lenaste form?

Nåväl, det är anmärkningar i en av denna februarimånads allra sista marginaler. Resan till Hökarängen var väl värd sitt pris, och den temla som bjöds likaså. Kanske är bullen precis så välgräddad som en välgräddad bulle skall vara nästa gång Semmelmannen styr sin flygande matta mot Hökarängen? Kanske är vispgrädden luftigare? Vi får hoppas det mina unga vänner.

Betyg: Konditorn & Bagarn, Hökarängen.
Pris: 39 kr. Semmelmannens empiriska erfarenhet säger att förortssemlorna traditionellt sett är något billigare än sina innerstadskonkurrenter, men här får vi anta att världsmarknadspriset på hasselnötter drivit upp totalsumman.

Utseende: 3

Lock: 3

Bulle: 4

Mandelmassa: 5

Grädde: 3

Totalbetyg: 4 sventon

Kära vänner och semmelentusiaster!

Det är med sorg i hjärtat som er Semmelman river av det blad i almanackan som signalerar Fettisdagen, den allra heligaste av högtidsdagar, och konstaterar att inte en enda temla berikat denna fylliga kropp år 2014.

Men vad har hänt? frågar ni er naturligtvis. Har Semmelmannen tappat sin mojo? Har han rövats bort av lömska representanter från mat- och konditorindustrin som tröttnat på nagelfarandet av fejkat florsocker, oätlig mandelmassa och vattnigt metallsmakande grädde i jakten på naturliga smaker och kvalitet? Eller har han rentav likt kung Adolf Fredrik gått till semmelhimlen inmundigandes en gigantisk hetvägg?

Men nej, så dramatiskt är det inte. Det är helt enkelt så att Semmelmannen tragiskt nog och på obestämd tid befinner sig i ett land på den europeiska kontinenten där varken befolkningen eller bagarna hört talas om det vi upplysta nordbor känner som semlan. Naturligtvis bedrövligt, barbariskt och bottenlöst bittert att behöva genomlida en semmelsäsong utan att kunna låta en välvispad grädde lägga sig som ett dun på lösskägget.

Än mer bedrövligt att på avstånd behöva beskåda de ömkliga och oventenskapliga tester tidningarna erbjuder. Det var ju en gång anledningen till att Semmelmannen gjorde sin mission offentlig - att finna de bästa temlorna i Stockholm genom utförligt och empiriskt testande utfört av en sann expert på området - Semmelmannen.

Men kära vänner, inget ont som inte för något gott med sig. Denna ofrivilliga exil gör att Semmelmannen styrks i sin övertygelse att Semmelmannen behövs! Semmelmannen är saknad! Semmelmannen behöver semlor! Ja, ni förstår. Jag bugar mig ödmjukt och tipsar er än en gång om Älvsjö Konditori, Magnus Johanssons konditori i Hammarby Sjöstad samt Bakery & Spice vid St Eriksplan.

På återseende, förhoppningsvis, 2015!

Kära semmelälskare!

Totalt har er trogne tjänare nu ätit semlor från över 80 konditorier i Stockholm, och nagelfarit närmare 70 av dem in i minsta detalj. Jag har svårt att tänka mig att någon annan nu levande människa besitter ett sådant rikt kunskapsregister inom åtminstone den stockholmska semmelvärlden. Ändå finns det mängder av semlor kvar att äta!

Många hör av sig till Semmelmannen via alla möjliga sociala medier och det är förstås trevligt, men allra enklast är det att kontakta honom här: semmelmannen@gmail.com

2013 års semmelsäsong har varit kusligt kort men samtidigt imponerande intensiv. Även om den nya skaran testade konditorier av naturliga skäl - helt enkelt det tidiga datum då denna högtidsdag infaller - är få, så har eder ständige semmelciceron ändå hunnit med att vid sidan av det mer djupgående dagliga värvet passa på att äta semlor från alla möjliga håll och kanter men framför allt också gamla favoriter. En gammal favorit som Tösses har jag dessutom ätit vid två tillfällen då den första pga dålig kardemummleverans inte alls levde upp till de årligen högt ställda förväntningarna. Vid andra försöket var dock allt återigen i sin ordning och bullen var fylld av kraftig kardemummasmak. Sådan är en semmelmans vardag, mina unga vänner. Allt för att kunna ge er all kunskap ni behöver så att fettisdagen skall bli den succé den så väl förtjänar. 

Som vanligt presenterar jag inte en enskild “bästa” semla. Det finns så många skickliga bagare vars kreationer förtjänar att lyftas fram att något annat vore djupt orättvist och sådant är inte Semmelmannens väsen.

Semmelmannens tips 2013 är således detta: köp dina semlor någon annanstans än du brukar. Följer du mina tips kommer du garanterat inte bli besviken, och du kommer märka att det finns flera ställen i stan som gör fantastiska bakverk.

Tio ställen vars semlor verkligen är värda en rejäl omväg: 

- Älvsjö konditori, Älvsjö

- Pock, Södermalm

- Magnus Johansson bageri & konditori, Hammarby sjöstad

- Tösses, Östermalm

- Xoko, Vasastan

- Söderbergs bageri, Telefonplan

- Bageri Passion, Sundbyberg

- Bakverket, Södermalm

- Liselottebageriet, Vasastan

- Bulleboden, Kungsholmen

Ha en underbar Fettisdag och lägg nu inte locket på förrän den allra sista hetväggen är uppäten!

När Semmelmannen skred till verket idag återstod bara timmar av den nextopiska förväntan som hållit hela huvudstaden i ett järngrepp de senaste veckorna. Snart skulle människorna få frossa i de vackraste bakverk världen skådat, och helt ohemult se sina kolestorolvärlden skjuta mot atmosfärens ytterkanter. Men ännu återstod som sagt tillräckligt mycket tid för att låta ytterligare ett konditori hamna under Semmelmannens välpolerade förstoringsglas.

Det kommer in många brev och förfrågningar om Semmelmannen kan testa det ena eller det andra bageriet men med det icke helt försumbara antal bagerier som er jovialiske vän har innanför bältet så är det i de flesta fall så att det redan är gjort. Och med tanke på att det ännu finns så många oprövade kort vill jag ge dessa en rejäl chans innan vi s.a.s. vrider tillbaka klockan. Med detta inte sagt att Semmelmannen inte äter temlor från redan testade bagerier! Nej, det vore en skymf mot semmelätandets ädla konst. Men att låta dem få utrymme på denna blogg igen och igen, nej för detta ska det krävas något exceptionellt. 

Och det är just vad som hänt idag. För idag återvände Semmelmannen till en adress där han åt en semla så sent som i fjol: Swedenborgsgatan 4B. Här på Bästa bageriet inmundigades en banal sak som inte på något sätt berikade semmelfloran. Så varför återvända? Jo, av den enkla men geniala anledningen att här nu ligger ett helt nytt bageri. Det är alltså inte enbart ett ägarbyte som skett, utan en total reset av hela bagarkonceptet på adressen, där vi nu hittar Bageri Petrus. Initierade semmelkonnessörer i Semmelmannens ringa bekantskapskrets har enligt uppgift siktats på Petrus inhandlandes inte en utan hela fem temlor. Dags att skrida till verket och se om det hänt nåt på adressen i fråga.

På avstånd kan det för ett otränat öga se ut som att det som Petrus kallar “stor semla” (men som ni mina kära vänner vet inte är något annat än en vanlig hederlig “semla”) inte nämnvärt skiljer sig från sin avfälling minisemlan. Enligt personalen är så dock inte fallet, utan en större bulle ligger till grund för Petrussemlans helhet. Vi kan alltså tillfälligt andas ut.

Till att börja med är det en nöjd semmelman som efter obegripligt många dagar av kardemummafattiga bullar äntligen får njuta denna ädla kryddas karaktäristika breda ut sig i näsa och gom. Redan locket besitter kardemummans distinkta charm, vilket om jag inte missminner mig alltså skiljer sig diametralt mot de förra lokalinnehavarnas smakfattiga runda lock. 

Även resten av bullen uppfyller den grundläggande kardemummanivån, föreskriven av undertecknad sedan länge. Vad som dock snart står klart är att det är en torr bulle vi har att göra med. Semmelmannen misstänker att man snålat på smör, eller proppat degen alltför full med mjöl för den här bullen är torr och rentav lite smulig. Tråkigt, när nu locket skickade så spännande signaler. Ja, kära vänner, vi får en gång bevis för hur ytterligt svårt det faktiskt är att åstadkomma ens en helt godkänd semla. Det finns så många fällor att fastna i, så många fuskingredienser att använda, så många genvägar som är snålvägar uzw uzw. 

Däremot är både grädden och mandelmassan av högre klass än exempelvis Urban delis, vilket sannerligen inte betyder mycket varpå en mer ingående analys kan vara på sin plats. Speciellt eftersom grädden på Petrussemlan rentav är riktigt god. Lättvispad och luftig på ett tilltalande vis utan att för en sekund förlora i stadga och lyster. Trevligt.

Tyvärr håller inte mandelmassan samma klass. Långt ifrån. Även om den är ett lyft jämfört med Urban delisemlan gällande konsistensen - här går det faktiskt att känna mandeln krasa mellan tänderna - så har den en ytterst irriterande bismak som inte kan vara någonting annat än överdoserad bittermandelolja. Det är inte roligt, och det ger en marsipankaraktär till mandelmassan som hör hemma på princesstårtor. Att det ska behöva vara så här 2013 - har vi inte kommit längre?

I övrigt var proportionerna inget att klaga på, men bullens torrhet i kombination med den totalt karaktärslösa mandelmassan gör att Swedenborgsgatan 4B återigen får göra Semmelmannen besviken. Det här var sannerligen en semla i mängden.

Pris: 30 kr. Södra station ligger ett stenkast bort. Där är det två hållplatser till Älvsjö, vars självbetitlade konditori bjuder en av Stockholms läns allra godaste semlor. 

Betyg: Petrus, Swedenborgsgatan 4B

Utseende: 3

Lock: 4

Bulle: 3

Grädde: 4

Mandelmassa: 2

Totalbetyg: 3 sventon

Vana läsare vet att jag tidigare kallat så kallade butikssemlor för själlösa. Givetvis är inte detta något taget ur luften, utan bygger som allt annat på empirisk forskning. Det är helt enkelt så att alla de semlor Semmelmannen testat som säljs i tvåpack runt om i livsmedelsbutiker inte har haft vare sig snille eller smak, själ eller hjärta. 

Men någonstans i Semmelmannen finns en obetvinglig lust att ständigt gräva djupare, att gå till den absoluta botten av allt. Kanske var det detta som gjorde att jag gav butikssemlan en ny chans häromdagen? Så kan det mycket väl vara, men till saken hör att detta inte var vilken snabbköpstemla som helst, utan en som säljs i självaste hjärtat av hipsterstockholms matmecka, Urban deli; bakad och skapad några fotsteg därifrån på Urban deli bakery. Engelska namn ska det vara, tydligen, men Semmelmannen drar en suck av lättnad över att åtminstone semlan får behålla sitt namn. 

Jag tänker, att butikssemlan med sitt - förvisso med all rätt - skamfilade rykte skulle kunna få någon form av revansch idag genom att inte tillverkas så storskaligt som de görs på t.ex. Bageri Baronen eller Alimenta (och sedan säljs på Hemköp eller ICA). Så trots en prislapp som fullkomligt krossade andra butikssemlors var det med frid i sinnet som Semmelmannen slog sig ner för att frossa på dagens bakelse.

Tyvärr har semlan hunnit stå kyld så länge att rena tövädret drabbat locket och låta florsockret fullständigt smälta bort. Samtidigt är detta ett bra tecken, eftersom vi i alla fall kan vara säkra på att det är äkta florsocker som använts och inte fuskersättningen dekorsocker. I övrigt har Urban-semlan fina proportioner, ett trekantigt lock och en fin färg vilket gör att Semmelmannen raskt skrider till verket.

Locket är saftigt utan att vara klibbigt och bär fortfarande smak av det smultna florsockret. Men det verkar vara ofrånkomligt att semlor som stått kylförvarade behåller sin spänst i ytskicket. Och något annat är väl knappast att vänta, då hade det luktat fejk lång väg och vi hade omgående fått tillkalla piketen. 

Även bullen har en fin saftighet som jag uppskattar mycket, men däremot råder det en fullständig renons på kardemumma? Vad är det med kardemumman i år? Detta är sannerligen inte den första temlan jag ätit där den ädlaste av alla kryddor för en sådan smakfattig tillvaro. Initierade rapporter har nått Semmelmannen att den gamla favoriten Tösses till och med fått byta leverantör då kardemumman inte motsvarar de högt ställda förväntningarna i år. Någonting är lurt, så var på er vakt mina vänner. Det hjälper dock inte denna dyrköpa sak, för en sådan total avsaknad av karaktärsstärkande krydda drar ner helhetsupplevelsen rejält. Då har jag inte ens nämnt bullens typiska drag av överjäsning. Men det tar vi en annan gång.

Ungefär samtidigt som jag drabbas av insikten om den fulla vidden av kardemummans frånvaro slås jag över hur tät grädden är vispad. Den är inte i närheten av att tippa över till smör, men väl bland de tätast vispade gräddor Semmelmannen ätit. Långt från den luftighet och lätthet en toppengrädde bör ha för att så att säga smälta i gommen. Har Urbanbagaren somnat vid vispen? Vi kommer aldrig få veta.

Jag vet inte om det har att göra med priset och en slags förtvivlad gest av skyldighet som gjort att bagaren spritsat på en sån enorm mängd mandelmassa som i denna semla. Hursomhelst gör det att semlan helt förlorar sina proportioner, för här rinner bokstavligen mandelmassan ur semlans inre vilket gör att till och med en så van munskänk som undertecknad får ätsvårigheter. Det skulle nu naturligtvis inte mandelmassan gjort om den hållt en bra konsistens, så redan här kan ni ju dra era egna slutsatser. Det är vått och pureigt, en närmast äppelmosliknande konsistens där jag har svårt att hitta minsta spår av vare sig hyvlad eller hackad mandel.  Men min fabläss för rostad mandelsmak i mandelmassan känns det ytterligt märkligt att inte kunna hitta tillstymmelse till sådan smak, då innehållsförteckningen berättar om både rostad mandel och spansk sötmandel. Urbanbagaren får bakläxa, och precis som när det gäller grädden är det  alltså konsistensen som är boven i dramat. Tråkigt.

När vi summerar ätupplevelsen är detta alltså en överprissatt butikssemla som egentligen inte gör någon annan är försäljaren glad. Jag tvivlar inte på att man använt bra råvaror, men då bör man inte paketera semlan på detta vis då kylprocessen gör att både smaker och fräschör försvinner. Kanske smakar semlora bättre på helgen då de säljs över disk, vad vet jag, men jag är bara en vanlig kund utan vip-behandling som handlar sina semlor i skymundan. Det här är vad ni kan förvänta er, kära vänner.

Pris: 30 kr. En dyrgrip hade varit värd det. Så inte nu. Det är bara råvarorna som gör denna semla bättre än sin tredjedels så dyra kusin på ICA runt hörnet.

Betyg: Urban deli bakery, Skånegatan.

Lock: 4

Bulle: 2

Grädde: 3

Mandelmassa: 2

Totalbetyg: 2,5 sventon

Ända sedan besöket hos Älvsjö konditori förra året med efterföljande semmelfyrverkeri har Semmelmannen inte kunnat glömma den lilla söderförorten. En känsla som växte sig allt starkare efter förra veckans reprisering av Älvsjösemlan, som var precis lika briljant i både smak och utförande denna säsong. Finns det en unik semmeltradition i just Älvsjö, eller är ortens självbetitlade konditori en ensam stjärna? Semmelmannen var helt enkelt tvungen att åter styra sina kolestorolstinna steg mot pendeltåget.

Strax bortom Älvsjös absoluta centrum, ja en puritan skulle säkert säga att vi befinner oss i Långbro, gömmer sig ett konditori med en omisskänligt hembakt profil: Fru Marias bak. Bagerier av denna typ är ovanligare än man kan tro i dessa hembakta tider. Semmelmannen har sorterat in exempelvis Lisas, Bakverket och Gamla Enskede bageri under den kategorin i sitt hemmakartotek. Och när vi ändå är igång finns det väl inget som hindrar att jag även nämner Delikatessingen i samma andetag?

Dessa semlor har en aldeles egen kategori hängivna entusiaster som inte går miste om minsta tillfälle att lovorda sina densitetsstinna favoriter. Man är ofta pigg på att hävda att det är just så här en semla SKALL smaka och detta i en överväldigande majoritet av fallen på grund av barndomsupplevelser och får man förmoda intensiv prägling från för glatta livet bakande familjemedlemmar som inte har haft vare sig långjäsning eller smidiga degar i fokus. Skillnaden mellan de tunga semmelbullarnas språkrör och Semmelmannen är att den sistnämnda varken utesluter eller dömer någon. Men man kan med fog hävda att med över 80 olika stockholmssemlor under bältet vilar sig åtminstone inte eder ödmjuke semmelmans åsikter på förutfattade meningar utan ett grundläggande fältarbete. Och trogna läsare minns säkert Semmelmannens hyllningar av både Bullebodens och Bakverkets läckerheter av just detta hembakta snitt.

Så, undrar ni förstås medans ni skrapar florsockret från mungiporna. Hur klarar sig Fru Marias semlor i ett allt hårdnande semmelklimat?

Allt börjar med ett första ögonkast, så även i detta forum. Marias semla gör ett mycket prydligt och trevligt intryck med dess runda om än knappast geometrisk perfekta bullkropp. Grädden är sympatiskt spritsad och vid denna inledande okulära besiktning får åtminstone lilla moi indikationer om en proportionelig fullträff. Toppat av en precis lagom mängd siktat florsocker är detta sammantaget tillräckligt för att ställa Semmelmannens smaklökar i givakt.

Bullen är inte äggpenslad, och det är därför med viss förvåning som jag upptäcker att skorpan på locket är ovanligt hård. Med tanke på bullens färg i övrigt torde detta inte bero på övergräddning, tänker jag samtidigt som locket förstrött tillåts skopa upp den snitsigt vispade grädden.

Som vi är vana vid med dessa hemvävda bullar äger de en kraftigt koncentrerad massa som inledningsvis avslöjar sig bara genom den vikt som läggs i Semmelmannens hand. Men strax också vid själva inmundigandet. Dessa bullar är helt enkelt rejält matiga och det är inte förutan som denna modell lämpar sig ypperligt att intas som hetvägg. Så är dock inte fallet nu och medan Semmelmannen hinner registrera en vag kardemummasmak och en välavvägd sälta når även återigen den välsmakande grädden insidan av gommen. En angenäm upplevelse på min ära, om än väsenskild från de luftiga väljästa saker som passerat revy de senaste dagarna. Den här bullen är snarare underjäst vilket ger den en prekär jästig smak som knappast talar dill dess fördel.

Väl framme vid mandelmassan är det en fyllning smockfull med grovkornig mandel som presenterar sig. Det är som att bagaren i något slags välmenande ställningstagande vill säga att här använder vi minsann äkta mandel. Inte lika grovkornig men väl lika tydlig är sockermängden som krasar mellan tänderna. Min preferens är när sockret så att säga verkar utan att synas, men sammantaget är det ändå en väldigt god mandelmassa som bjuds. Givetvis med det faktum i åtanke att även mandelmassan är av den hemgjorda sorten. Här är vi så långt från fusksemmelfyllning och bittermandelolja det går att komma 2013, och det är enbart av godo.

Grädden är värd att nämnas igen, vispad med motorisk konsekvens till en luftig perfektion som inte kan åstadkommas utan ett hantverksmässigt kunnande av toppklass. Vispa lugnt, inte hårt, är devisen och den kommer man långt med kära vänner. Tänk på det när ni vispar hemma, att det ni vinner genom att påskynda vispningen förlorar ni i smak och konsistens. 

För att summera var även denna Älvsjösemla (ok, Långbro) av hög klass, med det förbehållet att man ska känna till att de semlor som säljs under någon slags hemgjord flagg liksom rör sig i en egen fåra. Om jag haft möjlighet, skulle jag ätit samtliga semlor av denna typ med varm mjölk för att låta den komma till sin fulla rätt och slippa det matiga tuggmotstånd bullens vetestinna densitet medför. Semmelmannen vill ha sina semmelbullar luftiga men saftiga mycket hellre än underjästa och stabbiga.

Pris: 29 riksdaler. Ett hembakt gemyt är värt mycket för många och med tanke på de stora kedjorna (Gateau och Fabrique tänker jag nu på i första hand) prissättning är detta förstås högst överkomligt. 

Betyg: Fru Marias bak, Svartlösavägen 77, Älvsjö (Långbro)

Utseende: 4

Lock: 4

Bulle: 3

Grädde: 4

Mandelmassa: 4

Totalbetyg: 4 sventon

Vad är ett rimligt pris på en välgjord semla? Att en proffsbakad sak kostar mer än de industribakade grotesker man hittar i matbutikernas hyllor är en självklarhet, men sen då? Semmelmannens erfarenhet är att förortssemlorna är billigare, vilket kanske kan förklaras med billigare lokalhyror. Samtidigt, är det en temla med högkvalitativa råvaror går kostnaden förstås upp. Med all rätt! Att det sedan finns krämare som Gateau, som trots sina industriella tillverkningsmetoder prånglar ut hutlöst dyra semlor som inte håller måttet, det är bedrövligt. Men samtidigt själva essensen av varför Semmelmannen finns - din guide i semlornas galax, som genom upplysning och empirisk forskning hjälper semmelentusiaster världen över att hitta rätt i denna kaloristinna djungel av härlighet.

Dessa tankar dyker reflexmässigt upp när Semmelmannen handlar dagens semla av den försåtligt förtjusande damen med den ryskklingande brytningen på Bageri Kejsarkronan, alldeles runt hörnet på den byggarbetsplats vi förr om åren kände som Odenplan.

När hon ber om 25 kronor vågar jag först inte tro på vad jag just hörde. Men när hon vänligt men med yttersta bestämdhet låter mig veta att en semla inte SKA kosta mer, ja då förstår Semmelmannen att han har att göra med någon vars hjärta till fullo brinner för hetväggen.

Det är alltså med vetskapen om denna synnerligen sympatiska prissättning som Semmelmannen slår sig ner för att inmundiga Kejsarkronans välpudrade skötebarn. Locket ser större ut än vad det är, mycket beroende på att det är skuret och följaktligen rätt tunt. Det påminner i formen om gårdagens semla från Munkens konditori, men lyckas inte till fullo uppnå deras fyrkantiga form. Men ett trevligt lock ändå, som lyckats behålla sin saftighet och är precis lagom pudrat med väldoftande florsocker.

Bullen är precis som sin avknoppade satellit locket saftig med en härlig konsistens och ett ytterst njutbart tuggmotstånd. Men efter några bett, och lagom till att Semmelmannens smaklökar ska möta mandelmassan, märker jag hur bullen är i total avsaknad av kardemumma. Så tråkigt! Det som var en bulle med hög potential förvandlas till en medioker mittfältare. Bullen får inte den totala brödighet som Munkens, och det beror antagligen på en lite lägre salthalt. Men när man tar kardemumman ur bullen går luften ur, så är det bara!

Innan vi går närmare in på mandelmassan skall vi naturligtvis prata lite om grädden. Den både luktar och smakar alldeles ljuvligt gräddigt och äger ett självförtroende som få av konkurrenterna kan matcha. Ett klart lyft efter den smakfattiga bullen.

Med kombinationen smaklös bulle/smakfull grädde i kroppen tuggade sig Semmelmannen rutinmässigt men inte rutinartat vidare in mot semlans inre, beredd på att låta mandelmassan förgylla en mörk februarikväll. När den tillslut når mina vältrimmade receptorer är det långt från en smaksensation. På många sätt påminner mandelmassan om den från Munkens pureaktiga, vattniga blandning, om än med vissa tillskott av inom felmarginalen större mandelbitar. Men i sanningens namn är det svårt att urskilja för den här semlan är så ohyggligt snålt berikad med mandelmassa att om Semmelmannen inte varit beredd på den hade den kunnat passera obemärkt förbi. Jag minns alla semlor och hur de har rört vid mig, men ingen av dem har haft så lite fyllning. Ett unikum, onekligen.

På det hela taget var detta en temla med stor potential där några enkla missar gör slutresultatet till en oförlöst upplevelse. 

Pris: 25 kr. Trots bristerna får jag ändå konstatera att Kejsarkronans semla är förhållandevis prisvärd. Krydda på rejält med kardemumman och sluta snåla med massan, så har ni er ett kap värt namnet.

Betyg: Bageri Kejsarkronan, Norrtullsgatan 19

Utseende: 3

Lock: 3

Bulle: 2

Grädde: 4

Mandelmassa: 3

Totalbetyg: 3 sventon

Semmelsäsongen må vara kort i år beroende på en vansinnigt tidig påsk. Fettisdagen infaller som alla vet 47 dagar innan påskdagen och ja då blir det som det blir. Nämligen den 12:e februari. Fram till dess glufsar sig eder dedikerade riddare av hetväggen igenom de delar av semmelstockholm han ännu inte besökt. 

Här är ett skissartat förslag på bagerier och konditorier som ligger i den berömda riskzonen för besök i år. Hoppas ni som kommit med förslag känner att ni blivit bönhörda, annars är det bara att ropa hej i kommentarerna, på Twitter, Facebook, Instagram eller vilket socialt media som gäller för dagen.

Café Tårtan, Hornsgatan

Bageri Passion, Sundbyberg

Blooms, S:t Paulsgatan

Munkens konditori, Renstiernas gata

Princess, Lidingö

Malmens konditori, Handen

Petrus, Swedenborgsgatan

Finntorps konditori, Nacka

Taverna Brillo, Sturegatan

Rosendals trädgårdscafé, Djurgården

Smörkringlan, Tegnérgatan

Gamla verket, Hornsgatan 102

Råsunda hembageri

Lilla Marräng, Järna

Bageriet Kejsarkronan, Odenplan

Lindqvists, Odengatan 27

Figges konditori, Edsbergs centrum

Bageri Droppen, Sundbyberg

Urban deli, Nytorget

För att ni inte ska behöva tipsa om något ställe där Semmelmannen redan varit under 2011-2012 har ni en lista på dessa ställen här:

Bakverket, Bondegatan 59

Slussenbageriet, Slussengallerian

Dalarö bageri, Drottninggatan

Jalles bageri, Dalagatan 41

Älvsjö konditori

Pipersbageriet, Pipersgatan

Källströms konditori, Fleminggatan

Citykonditoriet, Adolf Fredriks kyrkogata

Nybergs konditori, Upplandsgatan

Liselottebageriet, Norrtullsgatan

PO Choklad & Konditori (POCK), Heleneborgsgatan

Bästa bageriet, Swedenborgsgatan

Bageri balder, Sollentuna

Systrarna Voltaire-Helin (Robert’s Coffee), Hantverkargatan 47

Vetekatten, Kungsgatan 55

Sturekatten, Riddargatan 4

Riddarbageriet, Riddargatan 15

Annikas hembageri, Odengatan 43

Bageri baronen (Hemköp), Instrumentvägen 43, Örnsberg

Årsta konditori, Årstavägen 51

Lundbergs konditori, Sjöbjörnsvägen 2, Gröndal

Gunnarssons, Götgatan 92

Vetebullen, Hornsgatan 61

Konditori Bananza, Ringvägen 36

Tössebageriet, Karlavägen 77

Brunkebergs bageri, Regeringsgatan 86

Café Saturnus, Eriksbergsgatan 6

Chic konditori, Swedenborgsgatan 1

NK-bageriet, Hamngatan 18

Grillska huset/Stadsmissionen, Stortorget 3

Wienerkonditoriet, Biblioteksgatan 8

Lisas hembageri, Skånegatan

Delikatessingen, Badstrandsvägen 30

Gateau, Sturegallerian

Xoko, Rörstrandsgatan 15

Le Petit France, John Ericsons gata

Thelins, S:t Eriksgatan

Valhallabageriet, Valhallavägen

Saltå kvarnbutiken, Renstiernas gata

Ritorno, Odengatan

Sergelbageriet, Sergels torg

Stinas Bageri, Frejgatan

Eclair, Zinkensdamm

Ett bageri, Jungfrugatan

Lux dessert & choklad

Bulleboden, Parmmätargatan

Örnsbergs bageri, Junkergatan 24

Källströms konditori, Fleminggatan

Söderbergs bageri, Telefonplan

Fabrique

Ett för årstiden ovanligt februariregn lade sig likt smält florsocker på Stockholms kalla asfalt undet det att en reslig gestalt obemärkt vandrade genom skymningsljuset i jakt på dagens semla. Ingen lade märke till hur han med lätta steg klev in genom dörren på det sirliga Munkens konditori i den lilla backen på Renstiernas gata. Väl därinne möttes han av en handskriven skylt som gjorde honom varm och lätt i sinnet.

På Munkens konditori serveras alltså semlor som hetväggar. Denna simmiga anrättning som kan få den mest vanskapta semla att känna sig vacker. Som drar en oansenlig och blyg fastlagsbulle upp ur smutsen i samma takt som den sakta sjunker ner i vad vi bara kan hoppas är lent upphettad mjölk.

Men Semmelmannen sväljer helst sina testobjekt på egen kammare, där han precist kan utföra semmeltestandets svåra konster obevakat. Varför semlan varligt bars hem till högkvarteret där givetvis ingen tid spilldes innan ätandet kunde ta sin början.

Även om en hel del märkliga kreationer kommit i min väg genom åren, i form av hjärtan och stärnor, så är det som bekant de runda och trekantiga locken som är dominanterna. Men säg den lockpolitik som varar för evigt? Munkensemlans lock är nämligen fyrkantigt! Är detta början på en ny era eller bara ett tecken på att konditorerna vågar gå över lockgränserna? Om någon har svaret så är det Semmelmannen.

Det fyrkantiga locket bjuder på det runda lockets skopmässiga fördelar blandat med en hel del av det trekantiga lockets medfödda charm. Just det här locket var dock tyvärr torrt i överkant, mycket beroende på att det skurits så tunt. Det är inte första och tyvärr säkerligen inte heller sista gången Semmelmannen råkar ut för tunna och torra lock. Det behövs en hel del grädde för att kunna äta locket på ett förtjänstfullt sätt. Och som ni ser fanns inte mycket grädde att tas av, för i bjärt kontrast till gårdagens Bloomsemla så är Munkenbagaren väldigt sparsam med grädden. Nästan i underkant, även om det ur ett rent estetiskt perspektiv passar den här exemplariskt runda bullen väldigt bra.

Bullen är ett intressant exempel på just det som gör utforskandet av semmelstockholm så intressant. Några saker särskiljer den nämligen från sina konkurrenter. För det första är den penslad med ägg, och det är något den tillsammans med Brunkebergs bageris semla är ensam om i detta län. I andra delar av landet, vi kan av en händelse nämna Göteborg, är det betydligt vanligare med äggpensling. Det gör att bullen behåller sin form (rundare bulle har inte setts på om inte år så åtminstone dar) men framför allt att den kapslar in smaker och saftighet i bullen på ett förtänstfullt sätt. Det andra är något som till en början gör att ett leende sprider sig i Semmelmannens gräddfyllda ansikte, en sälta som sätter en distinkt prägel på vetebullen. Många inser inte saltets betydelse även i en söt bulle. Så långt allt väl, men efter några tuggor börjar Semmelmannen misströsta - var är kardemumman? Inte ett spår kardemumma går att återfinna, trots att Semmelmannens välkalibrerade smaklökar är på helspänn. Mycket tråkigt när de första tecknen pekade på en mycket smakfull bulle. Nu tar saltet över fullständigt vilket ger semmelbullen ett pikant smak av brödighet som inte alls är på sin plats i de här sammanhangen. Synd på en sån rar sak.

Grädden är som sagt liten på jorden och jag kan inte med bästa vilja säga att den är speciellt stor i orden heller. Den passerar på det hela taget förbi på ett anmärkningsvärt anonymt vis. Kanske just på grund av hur lite det faktiskt finns att smaka av.

Så mandelmassan. Som härbärgeras av bullen, dold för yttervärlden men erbjuds alla de som vill lära känna semlans inre och skapa sig en bild av dess helhet och gärna komplexa jag. Tyvärr delar Munkens mandelmassa några av de problem som gårdagens från Bloom. Framför allt är det den puréaktiga konsistensen som inte kan göra någon glad. Det här smakar billig urvattnad marsipan men den saknar åtminstone den artificiella avart vi känner som bittermandelolja. Så som helhet är den definitivt mer ätbar än Blooms, men ingenting som någonsin berättigar ett köp på egna ben - i motsats till exempelvis Älvsjö konditoris mandelmassa som är värd en omväg bara den.

På det hela taget en ganska medioker upplevelse med en oväntad höjdpunkt i form av det ytterst sällsynta och sällan siktade fyrkantiga locket.

Pris: 28 kr. Ett steg i positiv riktning jämfört med gårdagen, och antagligen det pris man får förvänta sig i dagens läge med tanke på hyror och annat.

Men det finns betydligt godare semlor fem minuters gångväg härifrån på Bakverket.

Betyg: Munkens konditori, Renstiernas gata

Utseende: 4

Lock: 3 (så torrt!)

Bulle: 2 (synd på en så rar bulle, men var tog kardemumman vägen?)

Grädde: 3

Mandelmassa: 2

Totalt: 3 sventon. 

Efter gårdagens kraftprov med sammanlagt 20 testade semlor på en dag är det väl ingen i sin vildaste fantasi skulle få för sig att Semmelmannen skulle känna ett minskat begär inför bakelsernas Bardot? Tänkte väl det. Vad som däremot är en smula vanskligt är att hitta söndagsöppna konditorier som serverar dagsfärska temlor. Dessutom med det förbehållet att det är för Semmelmannen tidigare obeträdd mark. Men Semmelmannen har lyckats med mer avancerade uppdrag än så, och med hjälp av några raska förflyttningar var söndagssemlan inhandlad. 

Ni kanske börjar ana att semmelman är inget man blir, det är något Semmelmannen är. 

Dagens trekantiga hittebarn inhandlades på det lilla oansenliga fiket Blooms på S:t Paulsgatan, alldeles runt knuten från Chic på Mariatorget där för övrigt Semmelmannen till sin stora förtjusning såg sig själv på väggen i form av en urriven tidningssida från den allra första bloggsäsongen 2011.

Oansenligt tänker ni, och ja det är så oansenligt att det inte förespeglat Semmelmannen att det överhuvudtaget skulle vara ett fik där det gömmer sig ett litet bageri i kulisserna. Men så är alltså ändock fallet och ingen är ju gladare för det än jag givetvis. 

Den ursprungliga glädjen mattas dock än aning när jag sätter mig ner för att beskåda munsbiten. Är det inte ledsamt att behöva se ett lock där så lite kärlek lagts vid pudringen. Här har man hällt på florsocker så till den grad att man funderar på om bagaren har en bakgrund inom måleribranschen. Nåväl, kanske är detta ett olycksfall i arbetet eller bara en förtäckt södermalmsk hyllning till Yngwie Malmsteens devis att more is more?

Semmelmannen låter sig inte fastna i sådana funderingar alltför länge utan kastar sig glupskt över både lock och grädde som om det inte fanns någon morgondag. Locket antyder en ganska degig bulle, något som bekräftas när käftarna omsluter semlans moderskepp. Visst är det skönt att slippa torra bullar som skulle mått mycket bättre i en hetväggsatmosfär, men samtidigt är det inte så charmigt att det bildas stora fördjupningar i bullen där fingrarna hållt i den. Efter gårdagens deluxxesemla från Passion är det klart att förväntningarna är höga, men är de inte alltid det så säg? Har man inte rätt att kräva att all upptänklig möda är lagd vid semlans skapelse och presentation? Uppenbarligen resonerar Bloombagaren annorlunda. 

Och det är sannerligen inte det enda hen resonerar märkligt kring, för när Semmelmannen når mandelmassan blir han konfunderad på riktigt. Ja, aningen missmodig skall erkännas. För det här var sannerligen en sorglig historia. En slätstruket skämt till mandelmassa där inga enskilda mandelbitar går att urskilja utan hela spektaklet känns som en vattnigare variant av marsipan. Ni kanske för en sekund kan nedlåta er att föreställa er Ikeas femkronorskorvar och deras totala avsaknad av både smak och spänst, men till utseendet ändå så förvillande lika en äkta kokt korv. Samma sak med denna så kallade mandelmassa, som dessutom försöker dölja sitt aprikoskärneinnehåll med den stickande bittermandeloljan som våldför sig på Semmelmannens smaklökar på ett mardrömslikt vis. Återigen, mina vänner, förstår ni att yrket som semmelman inte bara är ett liv i sus och dus i semmelhimlen utan tyvärr alltför ofta en ren prövning. Även om förstås även en sämre semla är bättre än vilket annat bakverk som helst, om detta råder inget tvivel.

Semlans gulvita gräddtäcke är heller ingen förmildrande omständighet. Den är för hårt vispad och aningen grynig, som bilden obönhörligen avslöjar. Liksom florsockret har dessutom Bloombagaren spritsat på grädde enligt samma more is more-princip, vilket om grädden hade varit en annan hade kunnat vara en parentes men nu bara ytterligare förstärker ett redan sorgligt helhetsintryck. Vi har att göra med ett riktigt magplask, och någon med svagare karaktär än Semmelmannen hade med största sannolikhet slutat äta vid det här laget.

Pris: 32 kr. Med tanke på att gårdagens intill perfektion skapta semla från Passion kostade precis lika mycket, samt den mycket precisa jämförelsen med Ikeas korvar, kan detta pris inte ses som annat än ett hån mot lättlurade stockholmare som inget annat vill än att berika sin söndag med en god temla.

Betyg: Blooms, S:t Paulsgatan 24

Utseende: 2

Lock: 2 

Bulle: 3

Grädde: 2

Mandelmassa: 1

Totalbetyg: 2 sventon