Inflammation

Inflammation

Unik kompetens och unika möjligheter

Möt våra experter på utredning och behandling av inflammatoriska sjukdomar. Mångårig forskning och utveckling på hög internationell nivå har lett fram till unik kompetens och unika möjligheter hos våra medarbetare på Akademiska sjukhuset att utreda och behandla inflammatoriska sjukdomar.

Vi har samlat denna kompetens inom ramen för ett excellenscenter för inflammation och erbjuder nu sjukvården i Sverige och utomlands att ta del av vårt kunnande. Inflammatoriska sjukdomar är som regel en konsekvens av en missriktad och oändamålsenlig aktivering av den inflammatoriska processen och kan drabba alla organ i kroppen, men kan också vara ett uttryck för en bristande aktivering med bl a ökad infektionskänslighet som konsekvens.

Det sker en ständig utveckling av nya och potenta läkemedel med vilka vi kan reglera den inflammatoriska processen. Många av dessa kräver en noggrann kartläggning av patientens sjukdom med hjälp av sofistikerade diagnostiska hjälpmedel. På Akademiska sjukhuset ligger vi i internationell framkant när det gäller utveckling av nya behandlingar och diagnostiska metoder allt till gagn för våra patienter.

Unika kompetensområden

Antikroppar och autoinflammation

Sandra Kleinau, docent och universitetslektor, institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet.

Vid den autoimmuna sjukdomen reumatoid artrit (RA) angriper immunsystemet ledbrosket och omkringliggande vävnader. Trots att sjukdomen är en av våra vanligaste folksjukdomar så vet man fortfarande inte vad som orsakar den. Det som dock är känt är att de allra flesta reumatiker producerar antikroppar som reagerar mot kroppsegna ämnen. Antikropparna kan upptäckas i blodet flera år innan sjukdomen bryter ut och ju högre halt av dessa desto svårare sjukdom ses ofta i patienten. Detta skulle tyda på att antikropparna är sjukdomsframkallande.

I min forskargrupp arbetar vi med att försöka förstå hur de självreaktiva antikropparna bildas och hur de kan bidra till ledinflammation. Speciellt undersöker vi de vita blodkroppar, B lymfocyterna, som utsöndrar antikroppar och studerar bl.a. vilka typer av antikroppar de producerar. Vi försöker också att förstå hur antikropparna kan stimulera antikroppsreceptorer, så kallade Fc receptorer, som finns på ytan på immunceller, och hur denna aktivering kan bidra till att cellerna börjar att utsöndra inflammatoriska ämnen. Vidare studerar vi även hur komplementsystemet, en grupp proteiner med stor inflammatorisk potential, aktiverar vita blodkroppar.

Studierna utförs i experimentella modeller samt i vävnadsmaterial från patienter med autoimmun ledsjukdom. Resultaten från undersökningarna kan komma att leda till nya kunskaper om självreaktiva antikroppar och deras inflammatoriska potential vid RA och andra autoimmuna sjukdomar, med möjligheten att hitta nya terapier för dessa sjukdomar.

 

Astma hos barn
Astmafenotyper samt differentialdiagnostik

Professor Lennart Nordvall

I samarbete med Kjell Alving, Christer Janson med flera bedrivs ett forskningsprojekt med inriktning på klinisk fenotypning av astmapatienter. Välkarakteriserade patientmaterial sammanställs för utvärdering av ett antal diagnostiska metoder. Således karakteriseras en kohort bestående av barn och vuxna upp till 35 års ålder med en rad metoder och olika fenotyper av astmasjukdomen karakteriseras. Mätning av utandat kväveoxid (NO), vilket avspeglar allergisk/eosinofil inflammation i luftvägarna som är karakteristiskt för astma, är centralt för studierna. NO i olika kompartments av luftvägsträdet mäts med ny metodik och relateras till fenotyp av astma. Patienter med väldigt låga NO-värden i utandad luft specialstuderas i första hand ur differentialdiagnostisk synpunkt. I de fall där astmadiagnos kan fastställas trots låga NO-värden specialstuderas dessa. Bakomliggande födoämnesallergi avses specialstuderas relativt astma samt återkommande gastointestinala besvär.

Differentialdiagnostiskt specialintresse är laryngeal stridor och varianter av "Vocal cord dysfunction" där ett specialkunnande är under utveckling och barnen utreds i amarbete med Leif Nordang på öronkliniken. Ytterligare ett specialintresse är varianter av ciliedysfunktion, och infektionstillstånd i luftvägarna som utreds i nära samarbete med CF-mottagningen. Med en förbättrad diagnostik kan många patienter få annan diagnos än astma, respektive sin astma bättre karakteriserad med effektivare behandling ges som följd. Bättre utveckling av diagnostik kan också leda till effektivare användning av läkemedel med besparingar som effekt.


Endokrina autoimmuna sjukdomar

Olle Kämpe, professor och överläkare, sektionen för endokrinologi & diabetesvård, specialmedicin, Akademiska sjukhuset

Vårt intresse är att förstå varför autoimmuna sjukdomar uppkommer och vår forskargrupp har under de senaste femton åren främst studerat sjumar där immunsystemet angriper hormonproducerande (endokrina) vävnader. Exempelvis binjurebarken vid Addisons sjukdom, de insulinproducerande ß-celler vid typ 1 diabetes och sköldkörtel vid autoimmun sköldkörtelinflammation.

Autoimmuna sjukdomar, när immunsystemet felaktigt angriper den egna vävnaden, beror på att vissa människor har ett starkt och aktivt immunsystem som ofta är bra på att bekämpa virus och bakterier. Den gör dock det till priset av att immunsystemet ibland också angriper den egna kroppen. Vår forskargrupp har lyckats identifiera målet för immunsystemets attack vid en rad olika sjukdomar. Till exempel 21-hydroxylas vid Addisons sjukdom (Winqvist, Lancet 1992), tryptofanhydroxylas vid en svår tarmsjukdom (Ekwall, Lancet 1998) och för en ovanlig patientgrupp, autoimmunt polyendokrint syndrom typ 1 (APS 1). Här angrips bisköldkörtlarna och patienterna får lågt kalkvärde (Alimohammadi, New England Journal of Medicine 2008). Vi har därigenom kunnat utveckla nya och bättre metoder för att diagnosticera dessa sjukdomar.

Vår forskning har på senare år utvecklats, så att vi nu inom europeiska samarbeten och i samarbete med forskare på Karolinska institutet, Sveriges Lantbruksuniversitet och Biomedicinska centrumet vid Uppsala universitet dels studerar hur autoimmuna sjukdomar uppkommer i andra djurarter och dels i svenska patientregister undersöker hur sjukdomarna nedärvs. Det är väl känt att olika hundraser har olika risk att få autoimmuna sjukdomar. När en hund söker veterinären och får en diagnos, exempelvis Addisons sjukdom, så tas ett extra blodprov på hunden och det jämförs på DNA-nivå med friska hundar från samma ras. Eftersom hundar inom samma ras är mycket lika innebär detta en genväg, jämfört med att studera människor, för att hitta de skillnader i arvsmassan som ger ökad risk för uppkomst av autoimmuna sjukdomar.


Tarmens immunsystem och födoämnes-reaktivitet vid kronisk inflammatorisk sjukdom

Födoämnesöverkänslighet

Roger Hällgren, professor och överläkare, reumatologkliniken, Akademiska sjukhuset.

Vi har utvecklat en ny teknik, mucosal patch technique, som gör det möjligt att studera olika inflammatoriska processer i tarmslemhinnan. Tekniken, som bygger på idén att inflammatoriska mediatorer som frisätts från slemhinnan, kan absorberas från ett högabsorberande material (patch) som med hjälp av ett instrument bringas i kontakt med slemhinnan. I nästa steg extraheras uppsuget material från patchen och analyseras på sitt innehåll, av bl.a cytokiner, neuropeptider och markörer för neutrofila och eosinofila granulocyter och mastceller. Tekniken är validerad på patienter med inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) och friska kontroller.

Tekniken lämpar sig väl för storskaliga kliniska studier och toleras väl av patienterna. Tekniken ger en mycket hög sensitivitet så att även låggradig inflammation kan karakteriseras och kvantiteras. Våra studier på patienter med tarmproblem visar på det differentialdiagnostiska värdet vid IBD och irritable bowel syndrome (IBS). Teknikens stora potential är emmellertid vid diagnostik av fördröjd överkänslighet mot födoämnen där ingen laboratoriediagnostik tidigare funnits. Detta område har studerats på målgruppen pateinter med celiaki eller glutenintolerans. Rektalslemhinnan provoceras med stolpiller innehållande gluten, mjölkprotein eller sojaprotein och avläsning med vår teknik sker sedan 15 timmar senare. Vid celiaki ses som väntat en kraftig övergående reaktion mot gluten men ca 40 % reagerar på komjölkprotein, i synnerhet kasein, men ingen reagerade mot soja. Detta fynd bekräftar en gammal misstanke att vuxna celiakipatinter kan ha en reaktion mot andra födoämnen än gluten. Fortsatta studier har varit inriktade mot pateinter med olika reumatiska sjukdomar hos vilka kostens roll för sjukdomens yttringar länge har diskuterats men där test som talar om vilket födoämne man kan vara reaktiv mot har saknats. Vi har bl.a funnit att pateinter med Sjögrens syndrom ofta reagerar på gluten och/eller komjölksprotein. Flera av patienterna med komjölkreaktivitet led samtidigt av IBS.

Orsaken till IBS, som drabbar ca 10 procent av befolkningen har varit okänd men vi misstänker att det i vissa fal kan röra sig om födoämnesöverkänslighet. Studier pågår på andra reumatiska sjukdomar. Vid spondyloartriter (Bechterews sjukdom och reaktiva artriter) vet vi att förekomst av subklinisk tarminflammation är vanligt. Vi har i pågående studier funnit en hög närvaro av kaseinreaktivitet vid denna sjukdom och i öppna studier även sett klinisk förbättring på exklusionsdiet. Ytterligare ett arbetsspår inom projektet i samarbete med lung och barnkliniken är att studera det misstänkta sambandet mellan födoämnesöverkänslighet och en viss typ av svårbehandlad astma.

 

Graviditet och inflammation

Professor Anders Larsson

Den inflammatoriska reaktionen är en del i den normala graviditeten. Sänkan som utvecklades i Uppsala för ca 100 år sedan beskrevs först som ett graviditetstest men är idag en mycket vanligt använd inflammationsmarkör. Tillsammans med kvinnokliniken studerar vi den inflammatoriska reaktionen och dess samspel med angiogena faktorer under normal graviditet och vid preeklampsi. Inte minst VEGF receptor 1 och PlGF förefaller vara överlägsna dagens tester för preeklampsi.

Oral behandling med äggantikroppar mot flagellin för att förhindra
P. aeruginosa-infektioner hos patienter med cystisk fibros (CF)

Vi har under mer än 10 år behandlat CF patienter med äggantikroppar. Patienterna dricker dagligen en ägglösning innehållande antikroppar mot flagellin som finns på ytan av pseudomonasbakterier. Flagellin är kraftigt inflammationsframkallande hos människa och bidrar till lungskadorna hos CF patienter. Genom behandlingen kan vi kraftigt minska antalet pseudomonasinfektioner hos denna patientgrupper. Studien är den längsta studien i världen med oral behandling med ägg för att förhindra infektioner. Då ägg är en normal del av vår kost så är biverkningsrisken med behandlingen mycket liten.

Uppsala Berzelii Techology Center for Neurodiagnostics
Akademiska sjukhuset, Uppsala Universitet och svensk industri har tillsammans bildat ett center för utveckling av ny diagnostik av neurodegenerativa sjukdomar och kronisk smärta. I Sverige finns det ca 100.000 Alzheimer och10-20% av alla vuxna lider av någon form av kronisk smärta. Samhällskostnaderna för dessa sjukdomar överstiger 120 miljarder SEK/år. Det är därför viktigt att utveckla ny diagnostik och nya behandlingar för dessa patientgrupper. För att kunna behandla dessa patienter effektivt behöver vi nya markörer som tidigt kan påvisa skadorna hos dessa patientgrupper.

Ju tidigare vi kan påvisa sjukdomen desto tidigare kan vi inleda behandlingen och förhindra utvecklingen av skadorna. Inflammationsmarkörer är mycket intressanta både för att påvisa själva skadan men även kroppens försök att reparera skadorna. Vi vet idag ej vilka av inflammationsmarkörerna som är mest lämpade för detta ändamål vilket innebär att vi arbetar med ett stort antal olika markörer. För att kunna studera ett stort antal olika markörer samtidigt använder vi oss av masspektrometriska metoder för att identifiera markörerna. Vi arbetar också med mikrodialysmetoder för att specifikt kunna studera förändringar lokalt i den skadade vävnaden.

 

Koagulation och hjärt-kärlsjukdomar

Agneta Siegbahn, professor och överläkare, sektionen för klinisk kemi och farmakologi, Akademiska sjukhuset

Forskningsgruppen undersöker samspelet mellan blodproppsbildning och inflammation, med fokus på hjärt-kärlsjukdom, speciellt akut kranskärlssjukdom, såsom hjärtinfarkt. Huvudintresset är att studera mekanismer som startar blodkoagulationen med påföljande blodproppsbildning. Vi kartlägger cellregleringen av det protein, vävnadsfaktorn även kallad tissue factor (TF), som startar denna process. Exponering av TF på vita blodkroppars yta sker enbart efter stimulering på gennivå och är mycket viktig vid akut hjärtsjukdom, sepsis och olika cancersjukdomar.

Vi har under senare år identifierat två nya mekanismer av betydelse för denna reglering, varav en innefattar en variation i genen till TF. När blodkoagulationen startar med att TF binder till ett annat koagulationsprotein i blodet leder detta även till en signal in i cellerna, som bla annat resulterar i produktion av inflammationsproteiner med betydelse för utveckling av hjärt-kärlsjukdom, kärlbildning, sepsis, sårläkning samt metastasering av tumörer. Forskargruppen kartlägger i detalj dessa signalvägar i cellen och de biologiska funktioner dessa leder till med syfte att finna nya mål för behandling.

Koagulationslaboratoriet är det enda högspecialiserade laboratoriet i denna del av landet med mål att utveckla nya metoder för klinisk applikation vid en rad sjukdomar. Vi har en omfattande utredningsverksamhet av patienter med olika blodproppssjukdomar samt deltar i ett stort antal globala studier avseende akut kranskärlssjukdom. Vi utför analyser av biomarkörer för koagulation och inflammation, samt analyser av genuttryck och genvariationer avseende diagnostik, prognos och behandlingseffekter för att kunna erbjuda mer individanpassad behandling.

 

Utveckling av immunregulatoriska terapier

Olle Korsgren, prof/öl, Bo Nilsson, prof/öl och Thomas Tötterman, prof/öl, sektionen för klinisk immunologi och transfusionsmedicin, Akademiska laboratoriet

Naturlig immunitet är ett samlingsnamn för olika system i kroppen som skyddar mot mikroorganismer och transporterar bort döda celler. Naturlig immunitet är grunden för hur vi kan skilja våra egna celler (själv) från främmande organismer och substanser (icke själv). Systemet känner även igen förändrade kroppsegna celler (förändrat själv) och är härigenom inblandat i ett stort antal sjukdomar speciellt då celler utsätts för syrebrist som vid stroke, hjärtinfarkt, och annan vävnadsskada eller vid infektioner, cancer och transplantation. Det naturliga immunsystemet består av ett stort antal evolutionärt gamla komponenter: komplement och kontaktsystemen, dendritceller, granulocyter, makrofager, naturliga mördarceller, trombocyter, etc. Aktiveringen av dessa system är nyckeln till initieringen av det högre immunsystemet och dess antigenspecifika T- och B-lymfocyter.

Beskrivande bild över immunaktivering

 










Vår centrala hypotes är att reparation inklusive kärlnybildning efter vävnadsskada och adaptiv immunitet regleras av naturlig immunitet. Syftet är att identifiera basala mekanismer inom det naturliga immunsystemet som går att tillämpa i nya medicinska tillämpningar. Vi fokuserar på reglering av naturlig immunitet i tillstånd där ”altered self” är basen för en patologisk process. Dessa inkluderar:

  • 1. Induktion av tolerans och anergi vid autoimmunitet som vid t ex vid systemisk lupus erytematosus och reumatoid artrit.
  • 2. Ökad förståelse av virus roll som orsak till diabetes mellitus typ 1.
  • 3. Klinisk celltransplantation (Langerhanska öar, leverceller, mesenkymala stamceller).
  • 4. T-cellsmedierad avstötning av cancer (malignt melanom, blås-, prostata- och pancreascancer).

Gruppen samlar en internationellt erkänd expertis inom preklinisk och klinisk immunologi, molekylär biologi, kärlbildning och klinisk medicin, med en väldokumenterad förmåga att översätta basala idéer till medicinskt tillämpbara behandlingar. Till vårt förfogande finns spetsutrustade laboratorier och “core facilities” t.ex. GIN-lab som tillåter tillverkning av isolerade Langerhanska öar, mesenkymala stamceller, T-celler och genterapivektorer enligt godkänd standard. Dessa biologiska behandlingar är redan testade in vitro, i smådjursmodeller, i prekliniska stordjursmodeller inklusive hund, gris och apa och ofta i människa.

Ett nätverk av svenska och nordiska universitetssjukhus är basen för genomförda och kommande akademiska kliniska prövningar. Vår utveckling av nya läkemedel och behandlingar i akademisk regi är unik. Hittills har vi utvecklat ett flertal substanser och biologiska procedurer till läkemedel och behandlingar för kliniskt bruk. Vi beräknar att vi ska kunna utföra 5-6 kliniska fas 2/3 prövningar i akademisk regi under de närmaste 10 åren. Vi förväntar oss att hälften av dessa prövningar kommer att ge klara förbättringar hos patienter med någon av de ovan beskrivna folksjukdomarna vilket kan ge oss nya läkemedel och behandlingsprinciper.

Vår cellterapiplattform:

  • Levererar humana Langerhans öar, leverceller, mesenkymala stamceller, tumör-specifika mördar T-celler mm. för klinisk och preklinisk forskning till Sverige och övriga Norden.
  • Ökar det strategiska värdet av MedFarmfakultetens och Akademiska sjukhusets forskning.
  • Har en stor efterfrågan i hela Norden och USA.
  • Levererade under år 2006 15 x 10^6 öar och expanderade 10^11 tumörriktade T-celler. Finansiering via JDRF respektive interna fo anslag (ALF). Kostnad 3-4 miljoner. Pristaxa självkostnad/direkt subventionering.
  • Är känd genom publikationer, ansökningar och populärvetenskapliga artiklar.
  • Har direkt/indirekt genererat ca 90 publikationer och ett flertal avhandlingar hittills.
  • Har synergieffekter med andra teknikplattformar: Proteomik, Matrixkemi (Ångström), Cellanalys, Genotypning (SNP, HLA), Mol.biologi/vektorutveckling.
  • Denna plattform kan ersätta djurförsök och animala celler genom att leverera humanmaterial för forskning och behandling.

 

Infektionsbiologi

Åsa Melhus, överläkare, universitetslektor, sektionen för klinisk mikrobiologi, Akademiska laboratoriet

Forskargruppen har under en längre tid ägnat sig åt diagnostik av de intracellulära bakterierna legionella, bartonella samt klamydia. En del av de diagnostiska redskap som finns på Akademiska laboratoriet för dessa bakterier är unika i Sverige och är av referenslaboratoriekaraktär. Legionellan är en vattenlevande bakterie, som upptäcktes på 1970-talet. Ute i naturen kan den förekomma i amöbor, och denna egenskap gör att den också utvecklat en förmåga att överleva i människolungans makrofager.

Bild på odling

Odling av vanligt duschvatten som visar växt av Legionella pneumophila. Med hjälp att bl.a. molekylärbiologiska metoder, kan smittkällan till legionellainfektioner spåras.

Bakterien kan ge upphov till svåra lunginflammationer, och av och till förekommer det utbrott. För att kunna kartlägga utbrotten och identifiera den orsakande bakterien, har vi har utvecklat och satt upp molekylärbiologiska och serologiska metoder som vi är ensamma om i Sverige. Bartonella är en grupp bakterier, som är vanliga hos djur. Det är framför allt via katter, som smittan överförs till människa, och man får då den s.k. kattklössjukan. Kunskapen om bartonellainfektioner i Sverige var mycket begränsad ända fram till slutet av 1990-talet, då man i Uppsala började analysera antikroppar mot denna bakterie hos ett flertal olika patientkategorier. Vi har hittills kunnat konstatera att bartonellainfektioner finns i vårt land, men inte i någon stor omfattning. Diagnostiken är av vikt vid oklar orsak till granulombildning och förstorade lymfkörtlar. Finslipning av teknikerna pågår kontinuerligt, och vi är det enda laboratorium i Sverige som kan detektera bartonella i vävnad.

Klamydian, slutligen, är den vanligaste orsaken till sexuellt överförbara bakterieinfektioner. Förekomsten av klamydia har kontinuerligt ökat under de senaste tio åren, trots att nästan en halv miljon tester görs årligen. Ökningen är delvis orsakad av ett plötsligt uppdykande av en ny variant av klamydia, som undgått vanligen förekommande rutindiagnostiska testsystem. För att bättre kunna studera smittspridning och för att analysera ursprunget av den nya klamydiavarianten, har vi utvecklat ett högupplösande typningssystem. Vi är också de enda i Sverige som kan identifiera den ovanliga biovarianten lymphogranuloma venereum. Denna ovanliga klamydiavariant orsakade ett utbrott i Holland 2003, och förekommer nu även i Sverige.

Genetisk typning av klamydia vid smittspårning

Beskrivande bild över Genetisk typning av klamydia vid smittspårning


Typning visar på olika klamydiavarianter i ett sexuellt kontaktnät.

 

Inflammations- och immunbristdiagnostik

Per Venge, professor och överläkare, sektionen för klinisk kemi och farmakologi, Akademiska laboratoriet

Akuta infektioner
Forskargruppens huvudsakliga intresse har genom åren varit att studera de två vita blodkropparna, den eosinofila och neutrofila granulocytens funktion och omsättning. Detta har bl a inneburit identifiering av nya och unika sekretoriska proteiner samt studiet av cellernas funktion in vitro och in vivo. Vi har utvecklat känsliga immunologiska mätmetoder för ett flertal av dessa sekretoriska proteiner. Exempel är ECP (eosinophil cationic protein), EPX (eosinophil protein x), HNL/NGAL (human neutrophil lipocalin), MPO (myeloperoxidase). Dessa används att studera cellernas delaktighet i olika sjukdomsprocesser såsom astma, allergi, reumatiska sjukdomar, infektionssjukdomar, inflammatoriska tarmsjukdomar mm. Sådan kartläggning har stor betydelse för förståelsen av sjukdomsprocessen hos den enskilda patienten och kan leda till en mer optimal behandling.

Vårt intresse för cellernas funktion har lett till utveckling av en omfattande och delvis unik utredningsverksamhet av patienter med immunbrist och abnorm infektionskänslighet. Fokus i utredningen av immunbristtillstånd ligger på utredning av den neutrofila granulocytens funktion med avseende på förmåga till adhesion, vandring, fagocytos, produktion och innehåll av bakterieavdödande molekyler såsom fria syreradikaler. Ett av de klassiska immunbristtillstånden i detta avseende är kronisk granulomatös sjukdom med oförmåga att bilda syreradikaler (se bild).
Ett annat klassiskt tillstånd är leukcoyte adhesion deficiency (LAD)(se bild nedan). Hos många individer med immunbristproblem ses multipla smärre defekter i flera av neutrofilens funktion, som förklaring till problemet. Vi analyserar också monocytens funktion i flera avseenden fr a uttrycket på cellytan av viktiga receptorer. I samarbete med klinisk immunologi utvidgas utredningen ibland till att även omfatta bedömning av komplementsystemets funktion samt funktionen och förekomsten av olika T-lymfocytpopulationer.

För utredning av patienter med akut infektion har vi utvecklat nya metoder som på ett bättre sätt än hittillsvarande metoder skiljer på infektioner orsakade av virus eller bakterier. En viktig distinktion i dessa tider av ökande problem med antibiotikaresistens. Utöver räkning av vita blodkroppar i blodet och mätning i plasma av CRP och procalcitonin kan vi erbjuda detektion av CD64 på neutrofilens cellyta som ett mycket specifikt uttryck för bakteriell infektion. En kommande metod är mätning av HNL/NGAL i plasma.



Inflammations- och immunbristdiagnostik

Allergi och astma
Forskargruppens huvudsakliga intresse har genom åren varit att studera de två vita blodkropparna, den eosinofila och neutrofila granulocytens funktion och omsättning. Detta har bl a inneburit identifiering av nya och unika sekretoriska proteiner samt studiet av cellernas funktion in vitro och in vivo. Vi har utvecklat känsliga immunologiska mätmetoder för ett flertal av dessa sekretoriska proteiner. Exempelvis ECP (eosinophil cationic protein), EPX (eosinophil protein x), HNL/NGAL (human neutrophil lipocalin), MPO (myeloperoxidase). Dessa kan användas för att studera cellernas delaktighet i olika sjukdomsprocesser såsom astma, allergi, reumatiska sjukdomar, infektionssjukdomar, inflammatoriska tarmsjukdomar mm. Sådan kartläggning har stor betydelse för förståelsen av sjukdomsprocessen hos den enskilda patienten och kan leda till en mer optimal behandling.

Vi utför genetiska studier av viktiga genmutationer och polymorfier av betydelse för utveckling av astma/allergi. Vi mäter också i blod, urin, sputum och andra kroppsvätskor markörer för engagemanget av olika inflammatoriska celler i den allergiska-astmatiska processen. Målsättningen är att karakterisera den inflammatoriska processen (identifiera fenotypen) hos varje individ för mer optimal behandling och uppföljning, eftersom vi vet att en del patienter fr a har eosinofila granulocyten som den huvudsakliga effektorcellen i processen och andra fr a den neutrofila granulocyten och/eller mast cellen.



Inflammations- och immunbristdiagnostik

Autoimmunitet och allergi

Docent Johan Rönnelid

Vid enheten bedriver vid diagnostik och forskning kring autoantikroppar och autoimmuna sjukdomar, fr. a. reumatiska sjukdomar. Dessa analyser hjälper behandlande läkare att ställa olika reumatologiska diagnoser, och även att bedöma sjukdomsaktivitet och att bedöma prognosen för enskilda patienter på lång eller kort sikt.

Modern antireumatisk behandling med immunologiskt aktiva substanser är högeffektiv men dyr. Därför behövs prognostiska hjälpmedel för att bättre kunna välja ut de patienter som kommer att få mest nytta av dessa moderna behandlingsmetoder. Vår forskning kring prognostisk nytta av olika autoantiikroppar är en viktig del i denna verksamhet. Det har i vi vår forskning visat sig att vid reumatoid artrit (ledgångsreumatism) är olika autoantikroppar är förenade med olika typer av klinisk bild. De mest undersökta antikropparna är associerade med aktiv sjukdom i sent skede: patienter med dessa antikroppar får mer inflammation och mer röntgenologisk brosk- och bendestruktion jämfört med patienter utan dessa antikroppar. Forskningen vid enheten har också nyligen visat hur en annan autoantikropp, riktad mot kollagen i ledbrosket, i stället är associerad med tidig inflammation och röntgenologisk leddestruktion i samband med insjuknande i reumatoid artrit. Ytterligare en autoantikropp har nyligen beskrivits som karakteriserar ytterligare en distinkt sjukdomsbild med låggradig inflammation men trots detta snabbt förlöpande leddestruktion.

Genom att sådan immunologisk karakteristik av patienterna kan ge information om prognos innebär den ett stöd i val av behandling. Arbetet bedrivs bl. a. inom EU-nätverket Autocure, och inom den European Union League Against Rheumatism, EULAR där vi bl. a. värderar olika autoantikroppsanalyser samt bedriver undervisning i immunologisk diagnostik för europeiska reumatologer.

 

Inflammations- och immunbristdiagnostik

Eosinofili - Hypereosinofili

Per Venge, professor och överläkare, sektionen för klinisk kemi och farmakologi, Akademiska laboratoriet

Forskargruppens huvudsakliga intresse har genom åren varit att studera de två vita blodkropparna, den eosinofila och neutrofila granulocytens funktion och omsättning. Detta har bl a inneburit identifiering av nya och unika sekretoriska proteiner samt studiet av cellernas funktion in vitro och in vivo. Vi har utvecklat känsliga immunologiska mätmetoder för ett flertal av dessa sekretoriska proteiner; ECP (eosinophil cationic protein), EPX (eosinophil protein x), HNL/NGAL (human neutrophil lipocalin), MPO (myeloperoxidase). De har använts för att studera cellernas delaktighet i olika sjukdomsprocesser såsom astma, allergi, reumatiska sjukdomar, infektionssjukdomar, inflammatoriska tarmsjukdomar mm. Sådan kartläggning har stor betydelse för förståelsen av sjukdomsprocessen hos den enskilda patienten och kan leda till en mer optimal behandling. Ett särskilt intresse är utredning och uppföljning av patienter med kraftig eosinofili och det hypereosinofila syndromet.

Eosinofili är mycket vanligt och kan orsakas av många olika orsaker(bild). Det är dock viktigt att inse att eosinofili alltid är en signal att något är i olag i kroppen. I vår del av välden är den vanligaste orsaken allergi, men i tropikerna är det fr a parasitinfektion som leder till eosinofili.

 
Diseases and conditions with reactive eosinophilia
Infections
Viral infection; e.g. Human immunodeficiency virus,
Respiratory syncytial virus
Bacterial infections; e.g. Mycobacterium tuberculosis and other chronic infections
Parasitic disease; almost any Rickettsial infections
Ticks
Post-acute infection (post-acute inflammation)

Pulmonary disease
Non-allergic asthma
COPD
Bronchiectasis
Acute and chronic eosinophil pneumonia
ARDS
Cystic fibrosis
Idiopathic pulmonary fibrosis
Churg-Strauss syndrome
Löffler´s syndrome

Allergy
Asthma
Rhinitis
Atopic dermatitis
Eczema
Urticaria

Skin diseases
Bullous pemphigoid
Psoriasis with arthropathy
Well´s syndrome
Episodic angioedema (Gleich´s syndrome)
Eosinophilic pustulosis
Eosinophilic folliculitis
Kimura disease

Connective tissue disease
Rheumatoid arthritis
Polyarteritis nodosa
Scleroderma local or systemic, eosinophil fasciitis
Systemic vasculitis e.g. Wegener´s granulomatosis

Drug-induced
Drug hypersensitivities
Cytokines; IL-2, GM-CSF

Cancer
Solid cancers e.g. colorectal, lung, kidney, breast,
female genital tract, Hodgkin and non-Hodgkin lymphoma

Cardiac disease
Eosinophilic myocarditis
Löffler´s endomyocarditis
Davies´ (tropical) endomyocardial fibrosis

Other
Eosinophilia-myalgia syndrome
Toxic oil syndrome
Transplant rejection

Inflammations- och immunbristdiagnostik

Hjärt-kärlsjukdomar

Per Venge, professor och överläkare, sektionen för klinisk kemi och farmakologi, Akademiska laboratoriet

Forskargruppens huvudsakliga intresse har genom åren varit att studera de två vita blodkropparna, den eosinofila och neutrofila granulocytens funktion och omsättning. Detta har bl a inneburit identifiering av nya och unika sekretoriska proteiner samt studiet av cellernas funktion in vitro och in vivo. Vi har utvecklat känsliga immunologiska mätmetoder för ett flertal av dessa sekretoriska proteiner; ECP (eosinophil cationic protein), EPX (eosinophil protein x), HNL/NGAL (human neutrophil lipocalin), MPO (myeloperoxidase). De har använts för att studera cellernas delaktighet i olika sjukdomsprocesser såsom astma, allergi, reumatiska sjukdomar, infektionssjukdomar, inflammatoriska tarmsjukdomar, hjärt-kärlsjukdom mm. Sådan kartläggning har stor betydelse för förståelsen av sjukdomsprocessen hos den enskilda patienten och kan leda till en mer optimal behandling.

En växande del av vår forskning berör diagnostik av hjärt-kärlsjukdom. Arterioskleros är den viktigaste orsaken till dessa sjukdomar och inflammatoriska processer är centrala för arteriosklerosutveckling. Vi utvecklar och prövar nya metoder för diagnostik och uppföljning av hjärtats tillstånd, vilket bl a omfattar metoder att avläsa inflammationens betydelse.

Vi utför även genetiska studier av viktiga genmutationer och polymorfier av betydelse för utveckling av hjärt-kärlsjukdom.

 

Inflammations- och immunbristdiagnostik

Imunbristutredning

Per Venge, professor och överläkare, sektionen för klinisk kemi och farmakologi, Akademiska laboratoriet

Forskargruppens huvudsakliga intresse har genom åren varit att studera de två vita blodkropparna, den eosinofila och neutrofila granulocytens funktion och omsättning. Detta har bl a inneburit identifiering av nya och unika sekretoriska proteiner samt studiet av cellernas funktion in vitro och in vivo. Vi har utvecklat känsliga immunologiska mätmetoder för ett flertal av dessa sekretoriska proteiner såsom ECP (eosinophil cationic protein), EPX (eosinophil protein x), HNL/NGAL (human neutrophil lipocalin), MPO (myeloperoxidase) för att användas att studera cellernas delaktighet i olika sjukdomsprocesser såsom astma, allergi, reumatiska sjukdomar, infektionssjukdomar, inflammatoriska tarmsjukdomar mm. Sådan kartläggning har stor betydelse för förståelsen av sjukdomsprocessen hos den enskilda patienten och kan leda till en mer optimal behandling.

Vårt intresse för cellernas funktion har lett till utveckling av en omfattande och delvis unik utredningsverksamhet av patienter med immunbrist och abnorm infektionskänslighet. Fokus i utredningen av immunbristtillstånd ligger på utredning av den neutrofila granulocytens funktion med avseende på förmåga till adhesion, vandring, fagocytos, produktion och innehåll av bakterieavdödande molekyler såsom fria syreradikaler. Ett av de klassiska immunbristtillstånden i detta avseende är kronisk granulomatös sjukdom med oförmåga att bilda syreradikaler.

Ett annat klassiskt tillstånd är leukcoyte adhesion deficiency (LAD)(se bild nedan). Hos många individer med immunbristproblem ses multipla smärre defekter i flera av neutrofilens funktion, som förklaring till problemet. Vi analyserar också monocytens funktion i flera avseenden fr a uttrycket på cellytan av viktiga receptorer. I samarbete med klinisk immunologi utvidgas utredningen ibland till att även omfatta bedömning av komplementsystemets funktion samt funktionen och förekomsten av olika T-lymfocytpopulationer.

För utredning av patienter med akut infektion har vi utvecklat nya metoder som på ett bättre sätt än hittillsvarande metoder skiljer på infektioner orsakade av virus eller bakterier. En viktig distinktion i dessa tider av ökande problem med antibiotikaresistens. Utöver räkning av vita blodkroppar i blodet och mätning i plasma av CRP och procalcitonin kan vi erbjuda detektion av CD64 på neutrofilens cellyta som ett mycket specifikt uttryck för bakteriell infektion. En kommande metod är mätning av HNL/NGAL i plasma.


Inflammations- och immunbristdiagnostik

Graviditet och inflammation

Professor Anders Larsson

Den inflammatoriska reaktionen är en del i den normala graviditeten. Sänkan som utvecklades i Uppsala för ca 100 år sedan beskrevs först som ett graviditetstest men är idag en mycket vanligt använd inflammationsmarkör. Tillsammans med kvinnokliniken studerar vi den inflammatoriska reaktionen och dess samspel med angiogena faktorer under normal graviditet och vid preeklampsi. Inte minst VEGF receptor 1 och PlGF förefaller vara överlägsna dagens tester för preeklampsi.

Oral behandling med äggantikroppar mot flagellin för att förhindra P. aeruginosa-infektioner hos patienter med cystisk fibros (CF)
Vi har under mer än 10 år behandlat CF patienter med äggantikroppar. Patienterna dricker dagligen en ägglösning innehållande antikroppar mot flagellin som finns på ytan av pseudomonasbakterier. Flagellin är kraftigt inflammationsframkallande hos människa och bidrar till lungskadorna hos CF patienter. Genom behandlingen kan vi kraftigt minska antalet pseudomonasinfektioner hos denna patientgrupper. Studien är den längsta studien i världen med oral behandling med ägg för att förhindra infektioner. Då ägg är en normal del av vår kost så är biverkningsrisken med behandlingen mycket liten.

Uppsala Berzelii Techology Center for Neurodiagnostics
Akademiska sjukhuset, Uppsala Universitet och svensk industri har tillsammans bildat ett center för utveckling av ny diagnostik av neurodegenerativa sjukdomar och kronisk smärta. I Sverige finns det ca 100.000 Alzheimer och10-20% av alla vuxna lider av någon form av kronisk smärta. Samhällskostnaderna för dessa sjukdomar överstiger 120 miljarder SEK/år. Det är därför viktigt att utveckla ny diagnostik och nya behandlingar för dessa patientgrupper. För att kunna behandla dessa patienter effektivt behöver vi nya markörer som tidigt kan påvisa skadorna hos dessa patientgrupper.

Ju tidigare vi kan påvisa sjukdomen desto tidigare kan vi inleda behandlingen och förhindra utvecklingen av skadorna. Inflammationsmarkörer är mycket intressanta både för att påvisa själva skadan men även kroppens försök att reparera skadorna. Vi vet idag ej vilka av inflammationsmarkörerna som är mest lämpade för detta ändamål vilket innebär att vi arbetar med ett stort antal olika markörer. För att kunna studera ett stort antal olika markörer samtidigt använder vi oss av masspektrometriska metoder för att identifiera markörerna. Vi arbetar också med mikrodialysmetoder för att specifikt kunna studera förändringar lokalt i den skadade vävnaden.

 

PET-diagnostik

The research groups of Professor Bengt Långström and Professor Lars Baltzer have initiated a collaboration around an innovative concept for protein recognition that allows convenient and specific labeling of protein binders for molecular imaging purposes. The combined experiences in the fields of organic radionuclide chemistry and biomolecular recognition, in addition to that in organic synthesis, have an initial strong focus on the visualization of inflammatory processes in vivo using PET technology especially using the generator produced 68Ga.

 

Inflammatoriska njursjukdomar

Research in Renal Disease and Uremia

Head of the research group is prof Bengt Fellström. The Renal Unit of the Department of Medical Sciences has a long tradition of clinical and experimental research, which focuses on pathogenesis and treatment of renal disease, development of extracorporeal treatments and medical long-term complications in chronic kidney disease (CKD), dialysis and renal transplantation. A large number of research students have passed through the unit and completed their PhD theses.

Cardiovascular complications
Cardiovascular disease (CVD) is extremely common in patients with renal insufficiency, which includes dialysis and renal transplant patients. Our efforts are targetting the importance of endothelial dysfunction, vascular calcification and stiffness, oxidative stress, inflammation and immune dysregulation as contributing factors to the high rate of CVD. The most recent studies relate to systemic inflammation in ureamia, its relationship to oxidative stress , shortening of telomere nucleoproetin and subsequent influence on patient survival in uremia. Such studies have been performed in several subgroups of renal patients throughout the years. The important part of our efforts is treatment studies, which to a large extent have been initiated from our own unit. Such studies include the ALERT trial in renal transplant patients, the AURORA trial in hemodialysis patients, the CORD in hemo-and peritoneal patients and the SHARP trial in preuremic and dialysis patients.

IgA nephropathy
We are currently looking into the importance of gastrointestinal hyperreactivity to alimentary antigens. The connection between gastrointestinal immune reactivity and subsequent development of IgA nephropathy is investigated. Furthermore, pilot studies are done in patients with early IgA nephropathy using a corticosteroid compound acting primarily in the gut (budesonide). The pilot study has been finished which confirmed the hypothesis and we are soon entering a randomized control study along the same lines.

Chronic allograft nephropathy
We have a substantial track record on both clinical and experimental studies in chronic allograft nephropathy (CAN). We have demonstrated upregulation of growth factors in CAN and also targeted metabolic abnormalities as progression factors of CAN. We are presently investigating early markers of CAN in biopsies, based upon findings from Tissue Micro Array investigations in lost grafts. Along with identification of epitopes on inflammatory cell infiltrate, we also target growth factors and receptors, viral antigens, metalloproteinases, adhesion molecules in the search for early markers of CAN. Furthermore, a large number of treatment studies have been done in experimental models of CAN and we have also finished a statin study in CAN patients. Presently we are participating in three different treatment protocols which include switching of immunosuppressive regimen from calcineurine-based treatment to mycophenolate or mTOR inhibitors.

Genomic studies
Superb biobanks have been collected with genomic materials from patients participating in the ALERT trial, the AURORA trial and the MIMICK trial. We are now in the process of analyzing genomic abnormalities and relationships to CVD and CAN in the ALERT trial. Forthcoming studies with genomic material from the AURORA trial will prospectively be analyzed and related to the excellent clinical data base which is being collected. In genomic material from the MIMICK study we have analyzed genomic aberrations in inflammation-related genes as well as telomere length in DNA material, and shown a striking relationship to the degree of inflammation, oxidative stress, fetuinlevels and patient survival in the MIMICK trial.

For additional information please contact Bengt Fellström, bengt.fellstrom@medsci.uu.se.

 

Oxidativ stress och inflammation

Samar Basu, Docent, institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Klinisk nutrition och metabolism.

Forskargruppens huvudsakliga intresse har genom åren varit att studera de oxidationsprocesser som leder till oxidativ stress och inflammation. Särskild tonvikt har lagts på studier av prostaglandiner och isoprostaner vilka är involverade i grundläggande biokemiska skeenden som reglerar både fysiologiska processer och medverkar vid inflammatoriska sjukdomar samt degeneration.

Prostaglandiner och isoprostaner är inblandade i flera stora folksjukdomar och utgör riskfaktorer för hjärt- och kärlrelaterade sjukdomar som diabetes, fetma, rökning samt inflammatoriska sjukdomar som till exempel reumatiska sjukdomar, allergi och astma. Forskningsfältet är av detta skäl angeläget för ökad förståelse och kartläggning av sjukdomsprocesser hos patienten och för folkhälsan i framtiden. Vi har utvecklat pålitliga biokemiska bestämningsmetoder för fri-radikalmedierad respektive enzymatiskt medierad lipidperoxidation in vivo (bestämning av F2-isoprostaner respektive prostglandin-F2α) och in situ bestämning av oxidativa och inflammationsrelaterade cellskador.



 












Arbetet bedrivs såväl nationellt som internationellt inom fälten åderförkalkning, astma, Alzheimer’s sjukdom, diabetes, osteoporos, reperfusion, preeklampsi- och missbildningsförekomst samt experimentella modeller av akut och kronisk inflammation. Vi studerar även olika behandlingsstategier både experimentellt och kliniskt inom detta fält.

 

Tarmens immunsystem och födoämnes-reaktivitet vid kronisk inflammatorisk sjukdom

Roger Hällgren, professor och överläkare, reumatologkliniken, Akademiska sjukhuset.

Vi har utvecklat en ny teknik, mucosal patch technique, som gör det möjligt att studera olika inflammatoriska processer i tarmslemhinnan. Tekniken, som bygger på idén att inflammatoriska mediatorer som frisätts från slemhinnan, kan absorberas från ett högabsorberande material (patch) som med hjälp av ett instrument bringas i kontakt med slemhinnan. I nästa steg extraheras uppsuget material från patchen och analyseras på sitt innehåll, av bl.a cytokiner, neuropeptider och markörer för neutrofila och eosinofila granulocyter och mastceller. Tekniken är validerad på patienter med inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) och friska kontroller.

Tekniken lämpar sig väl för storskaliga kliniska studier och toleras väl av patienterna. Tekniken ger en mycket hög sensitivitet så att även låggradig inflammation kan karakteriseras och kvantiteras. Våra studier på patienter med tarmproblem visar på det differentialdiagnostiska värdet vid IBD och irritable bowel syndrome (IBS). Teknikens stora potential är emmellertid vid diagnostik av fördröjd överkänslighet mot födoämnen där ingen laboratoriediagnostik tidigare funnits. Detta område har studerats på målgruppen pateinter med celiaki eller glutenintolerans. Rektalslemhinnan provoceras med stolpiller innehållande gluten, mjölkprotein eller sojaprotein och avläsning med vår teknik sker sedan 15 timmar senare.

Vid celiaki ses som väntat en kraftig övergående reaktion mot gluten men ca 40 % reagerar på komjölkprotein, i synnerhet kasein, men ingen reagerade mot soja. Detta fynd bekräftar en gammal misstanke att vuxna celiakipatinter kan ha en reaktion mot andra födoämnen än gluten. Fortsatta studier har varit inriktade mot pateinter med olika reumatiska sjukdomar hos vilka kostens roll för sjukdomens yttringar länge har diskuterats men där test som talar om vilket födoämne man kan vara reaktiv mot har saknats. Vi har bl.a funnit att pateinter med Sjögrens syndrom ofta reagerar på gluten och/eller komjölksprotein. Flera av patienterna med komjölkreaktivitet led samtidigt av IBS.

Orsaken till IBS, som drabbar ca 10 procent av befolkningen har varit okänd men vi misstänker att det i vissa fal kan röra sig om födoämnesöverkänslighet. Studier pågår på andra reumatiska sjukdomar. Vid spondyloartriter (Bechterews sjukdom och reaktiva artriter) vet vi att förekomst av subklinisk tarminflammation är vanligt. Vi har i pågående studier funnit en hög närvaro av kaseinreaktivitet vid denna sjukdom och i öppna studier även sett klinisk förbättring på exklusionsdiet. Ytterligare ett arbetsspår inom projektet i samarbete med lung och barnkliniken är att studera det misstänkta sambandet mellan födoämnesöverkänslighet och en viss typ av svårbehandlad astma.

 

Inflammatoriska mekanismer vid sepsis

Professor Jan Sjölin

Allvarliga infektioner kan ge upphov till svår sepsis, som kan progrediera till septisk chock med hypotension, hypoperfusion och organdysfunktion, tillstånd som trots avancerad intensivvård är associerade med hög mortalitet. Patofysiologiskt spelar initialt ett kraftfullt aktiverat systeminflammatoriskt svar en viktig roll. Kliniskt kan man identifiera olika typer av sepsis. En grupp med fulminant förlöpande förlopp. En annan med mindre aggressivt förlopp, där infektionen debuterar efter föregående operation eller infektion. Slutligen en tredje med upprepade infektioner, där en ny endast ger upphov till måttliga inflammatoriska symtom samt progress av patientens organdysfunktion. Begrepp som primär, sekundär och tertiär sepsis har föreslagits för dessa respektive typer. Ett systeminflammatoriskt svar leder till aktivering av ett antiinflammatoriskt svar. Hypotetiskt skulle man kunna tänka sig att det lindrigare förloppet vid sekundär sepsis betingas av redan aktiverade antiinflammatoriska mekanismer och vid tertiär sepsis är dessa dominerande.

Gruppen har studerat samspelet mellan avdödning av orsakande agens och det inflammatoriska svaret hos patienter med sepsis, i djurexperimentella modeller och i in vitro försök och hur detta påverkar den försämrade organfunktionen. Resultaten kan ligga till grund för en mer optimal antibiotikaanvändning och för olika immunmodulerande interventioner.

 

Systemisk autoimmunitet

Professor Lars Rönnblom

Vår forskargrupp försöker klarlägga orsaken till de inflammatoriska reumatiska systemsjukdomarna och bidra till utvecklingen av nya terapier vid dessa tillstånd. Till de inflammatoriska reumatiska systemsjukdomarna räknas bl a Systemisk lupus erythematousus (SLE), Sjögrens sjukdom och Systemisk skleros. 

Typiskt för sjukdomarna är att ett flertal organ i kroppen kan drabbas av kronisk inflammation.
Vi har visat att dessa patienter har ett överaktiverat interferonsystem och vi har även påvisat hur denna aktivering kan bidra till att sjukdomen uppkommer och vidmakthålls.



Målsättningen i vår forskning är att i detalj klarlägga mekanismerna för interferonsystemets aktivering, så att att nya terapeutiska målmolekyler kan identifieras och hämmare av interferonsystemet utvecklas. Vårt arbete utgår från verksamhetsområdet reumatologi och de patienter vi möter där.

Till den kliniska verksamheten har vi anslutet ett forskningslaboratorium som samarbetar med andra forskare både i Sverige och utomlands. Vi försöker bl a identifiera riskgener inom interferonsystemet, deras funktion och koppling till patientens kliniska sjukdomsbild. Tillsammans med professor Ann-Christine Syvänen har vi påvisat en koppling mellan SLE och flera gener som styr både produktion och effekt av interferon. Vidare studerar vi avvikelser inom immunsystem och metoder för att normalisera funktionen vid nämnda sjukdomar. Inom ramen för vår kliniska verksamhet pågår också flera prövningar av nya läkemedel.

 

Tarm- och leversjukdomar

Gastroenterologi och hepatologi

Fredrik Rorsman, docent och överläkare, och Marie Carlson, docent och läkare, sektionen för gastroenterologi och hepatologi.

Vid vår sektion utreds och behandlas patienter med sjukdomar i matstrupen, magsäcken, tarmar, lever och gallgångar. Den övergripande målsättningen är att tillhandahålla högspecialiserad vård med de senaste undersökningsmetoderna och behandlingsprinciper i frontlinjen.

Tarm
Varje år utförs vid sektionen över 2000 endoskopiska undersökningar för diagnostik och behandling av sjukdomar i matstrupe, magsäck, tunntarmar och tjocktarm. Tunntarmen har tidigare varit svårundersökt, men genom tillgång till de nya metoderna kapselkameraundersökning och dubbelballongendoskopi har våra möjligheter att diagnosticera och behandla sjukdomar i tunntarmen som polyper, blödningar, trånga tarmavsnitt vid Crohn´s sjukdom etc. påtagligt förbättrats och medfört att behovet av strålningsintensiva röntgenundersökningar och kirurgi minskat. Med hjälp av funktionsundersökningar som magsäckstömningstester och tunntarmsmanometri kan även motoriken undersökas, något som kan bli aktuellt vid svår smärtproblematik från buken.

Lever
Vid avancerad leversjukdom där annan behandling saknas eller varit otillräcklig kan levertransplantation bli aktuell. Interventionell radiologi (ingrepp med röntgenmetoder tex TIPSS) har också förbättrat möjligheterna att på icke-kirurgisk väg åtgärda komplikationer till svår lever-och blodproppssjukdom som kan ge blödningar från åderbråck i matstrupe och magsäck.

 

 

 

 

 

 


I den experimentella forskningen studeras immunologiska och inflammatoriska skeenden på cellulär nivå. Transportörproteiner utgör en familj av proteiner involverade i in- och uttransport av endogena och exogena substanser i celler. Bland annat inflammatoriska mediatorer och bakteriestrukturer. Vår hypotes är att ett stört uttryck/störd funktion av dessa kan ha en viktig roll för uppkomst av sjukdom. I ett annat projekt bedriver vi ingående studier om en speciell vit blodkropp, den eosinofila granulocyten, och dess betydelse för uppkomst av inflammatorisk tarmsjukdom. Vi har tidigare visat att den kan ha en viktig roll vid uppkomst av ulcerös colit. Denna cell har inte bara proinflammatoriska utan också profibrinogena (bindvävsalstrande) egenskaper. Vi har därför utvidgat vårt arbetet att också omfatta Crohns sjukdom, de mikroskopiska coliterna och PSC.

Våra forskare

 Forskare

Här har många upptäckter gjorts

Inflammatoriska processer ligger till grund för nästan tre fjärdedelar av alla sjukdomar som mänskligheten drabbas av. Området är enormt och omfattar bland annat hjärt-kärlsjukdomar, mag-tarmsjukdomar, hudsjukdomar, astma och allergi, infektionssjukdomar samt ledsjukdomar.

I Uppsala finns en ovanligt bred och djup kompetens om diagnostik och behandling av inflammatoriska sjukdomar. Våren 2008 bildar Akademiska sjukhuset ett Centre of Excellence Inflammation för att lyfta fram och samla kompetensen när det gäller avancerad diagnostisering och behandling av patienter med inflammatoriska sjukdomar.

Världsledande metoder
Våra forskare utvecklar ständigt nya diagnostiska metoder och behandlingar som i många avseenden är världsledande. Det nära samarbetet mellan läkare från många olika verksamhetsområden på sjukhuset ger oss unika möjligheter att erbjuda patienter med mycket svårdiagnostiserade och svårbehandlade inflammatoriska sjukdomar hjälp.

Uppsala har en lång och levande tradition av forskning om inflammation och immunmekanismer. Här har många stora upptäckter gjorts.

Ett exempel är allergi- och astmadiagnostiken som utvecklades i Uppsala och blev avgörande för framväxten av Pharmacia. Stora delar av läkemedels- och bioteknikindustrin i staden bygger på diagnostik, och det finns ett nära samarbete mellan sjukhuset, universiteten och industrin.

Ett annat exempel är upptäckter kring T-cellerna och hur de styr inflammatoriska processer. Denna kunskapen har lett fram till revolutionerande behandlingsmetoder. En av våra forskargrupper har utvecklat en behandling där man utnyttjar de inflammatoriska mekanismerna och styr dem till att angripa tumörer. Hittills har metoden provats på enstaka patienter med förbluffande resultat.

Kartläggning av autoimmuna sjukdomar
Ytterligare några pionjärarbeten i Uppsala är kartläggningar av autoimmuna sjukdomar och hur de uppstår, och av den eosinofila cellens och komplementsystemets uppbyggnad och funktion. Tack vare dessa har vi kunnat ta fram avancerade behandlingsmetoder för den allvarliga bindvävssjukdomen SLE och andra autoimmuna sjukdomar. Vi har också kunnat utveckla mer effektiva sätt att förhindra transplantatavstötning.