Läs recension om Walters Julshow

WALTERS JULSHOW

Artikel från Eskilstuna-Kuriren
3/12 2005
En helt skamlös julshow

När Walter Kurtsson bjuder in till julshow i sitt beiga vardagsrum sitter många av hans Fy-fans samlade i salongen för att än en gång få njuta av hans småskurna personlighet.

Tyvärr känner vi ju igen oss lite till mans i denna vedervärdiga man från Torshälla även om vi aldrig ens vågar drömma om att få till de obetalbara mycket små, men effektiva, höftrörelser Kurtsson åstadkommer när han går loss i dans till Grabbarnas komp.

Ett stort vandrande äckel
Walter lider av ungefär samma pinsamma ego-tripp som Karlsson på taket fast utan några som helst förmildrande omständigheter. Eller anständigheter.
Han är helt enkelt ett stort vandrande äckel som vi ändå, obegripligt nog, trycker till våra hjärtan.
Det måste vara något freudianskt, något med identifikation. Eller så är väl karln bara rolig. Som till exempel när han tillsammans med kuplettsångarna i Grabbarna testar publikens nedre gräns: hur uselt kan man skämta utan att publiken slutar skratta? Väldigt, väldigt uselt visar det sig.
I denna uppsättning har Kurtsson sällskap på scenen inte bara av Carl Braunerhielms spar-gran utan även av en del känt E-tunafolk. Kommunalrådet Hans Ekström gör till exempel bra ifrån sig som sparring-partner till boxaren Kurtsson.

Överraskning
Kvällens största överraskning är ändå 1968 års vinnare i den svenska uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen.
Claes-Göran Hederström rycker själv ut, och det med riktig bravur, när Kurtsson just gjort en ful-variant av hans gamla hit Det börjar likna kärlek banne mig.

En hel del av inslagen i julshowen är bekanta för vana Walter-användare, filmklippen från Sundbyholms badstränder tycks dock färska för året. Här slår Walters strykarhunds-sidor ut i full blom, hälften kunde vara nog.
En sak bara: en konsekevent genomförd slusk släpper inte ut håret och blir tjusig på slutet straxt innan det är dags att gå hem, nej, han kämpar till det bittra slutet precis som hjälten i en av de vidrigaste dansbandssånger som någonsin trallats på ett podium.

Eva Axelsson
eva.axelsson @ ekuriren.se

LYSSNA PÅ WALTERS
DOLDA MIKROFÅNAR eller
TELEFONLURINGAR HÄR!

SE WALTER PÅ FILM!

WALTERS JULSHOW

Artikel från Eskilstuna-Kuriren 3/12 2005 En helt skamlös julshow När Walter Kurtsson bjuder in till julshow i sitt beiga vardagsrum sitter många av hans Fy-fans samlade i salongen för att än en gång få njuta av hans småskurna personlighet. Tyvärr känner vi ju igen oss lite till mans i denna vedervärdiga man från Torshälla även om vi aldrig ens vågar drömma om att få till de obetalbara mycket små, men effektiva, höftrörelser Kurtsson åstadkommer när han går loss i dans till Grabbarnas komp. Ett stort vandrande äckel Walter lider av ungefär samma pinsamma ego-tripp som Karlsson på taket fast utan några som helst förmildrande omständigheter. Eller anständigheter. Han är helt enkelt ett stort vandrande äckel som vi ändå, obegripligt nog, trycker till våra hjärtan. Det måste vara något freudianskt, något med identifikation. Eller så är väl karln bara rolig. Som till exempel när han tillsammans med kuplettsångarna i Grabbarna testar publikens nedre gräns: hur uselt kan man skämta utan att publiken slutar skratta? Väldigt, väldigt uselt visar det sig. I denna uppsättning har Kurtsson sällskap på scenen inte bara av Carl Braunerhielms spar-gran utan även av en del känt E-tunafolk. Kommunalrådet Hans Ekström gör till exempel bra ifrån sig som sparring-partner till boxaren Kurtsson. Överraskning Kvällens största överraskning är ändå 1968 års vinnare i den svenska uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen. Claes-Göran Hederström rycker själv ut, och det med riktig bravur, när Kurtsson just gjort en ful-variant av hans gamla hit Det börjar likna kärlek banne mig. En hel del av inslagen i julshowen är bekanta för vana Walter-användare, filmklippen från Sundbyholms badstränder tycks dock färska för året. Här slår Walters strykarhunds-sidor ut i full blom, hälften kunde vara nog. En sak bara: en konsekevent genomförd slusk släpper inte ut håret och blir tjusig på slutet straxt innan det är dags att gå hem, nej, han kämpar till det bittra slutet precis som hjälten i en av de vidrigaste dansbandssånger som någonsin trallats på ett podium. Eva Axelsson eva.axelsson @ ekuriren.se LYSSNA PÅ WALTERS DOLDA MIKROFÅNAR eller TELEFONLURINGAR HÄR! SE WALTER PÅ FILM!