Gick på min sista
bodyattack-lektion idag (många sista-gångare denna veckan... som
sig bör). Det roliga var dock att ännu en gång så var det bara
jag och tränaren. Men det skulle inte hindra mig, utan vi körde på
ändå. Kändes lite roligt att bara vara jag och tränaren Rachel.
Och fast man hade hur mycket plats som helst så höll jag mig ändå
till min lilla hörna (vilket är i främre högra hörnet av salen).
Och eftersom det bara var hon och jag och man inte hade någon annan
att gömma sig bakom, så var man ju tvungen att ta i lite extra. Det
gjorde vi båda 2 och vi var helt slut när passet var över. Så
hårt har jag inte tränat på länge (och det kändes framförallt i
vaderna de kommande dagarna). Vi tränade så pass hårt att när jag
väl kom hem igen vid lunch, orkade jag inte öppna mina kursböcker.
Hade dessutom druckit lite för lite och hade därför huvudvärk. Så
det blev en lång, lugn lunch istället med lite film på datorn och
sedan började jag sortera bland mina saker. Vilka papper som jag
ville spara till exempel och vilka som det var dags att slänga.
På kvällen sedan
skulle jag på ännu en grillning, men denna gången med
bushwalking-klubben. Det är ju dagens kortaste dag idag (vilket
känns lite konstigt) och det måste ju firas. Egentligen skulle
Rachel också komma till grillningen, men hon fick problem med att
hitta skjuts och hade en så pass krävande tenta att hon kände att
hon inte orkade riktigt. Men jag gick med raska steg in mot centrum
för att få skjuts av Dianne, som var själva koordinatorn för
eventet. Först åkte vi hem till henne för att hämta hennes mat
och så att hon kunde byta om. Jag gick nervöst in i hennes hus (hon
hade heltäckningsmatta och jag är inte riktigt van vid att gå in
med skorna på) och satt sedan och pratade med hennes dotter (som
också skulle på grillningen) en liten stund. Hon hade också varit
utbytesstudent, fast i Sydamerika i ett år, så det blev mycket prat
om hur det hade varit och allt sånt där. När Dianne var klar, åkte
vi upp till Trevallyn reserve som ligger bakom Cataract gorge och
till en grillplats som heter Hoo-hoo hut. Graham, som brukar köra
bussen, var redan på plats och hade börjat göra i ordning en eld.
Allt han behövde var lite tändstickor, som Dianne försedde honom
med. Vid 18 ungefär började de allt fler att dyka upp till
grillplatsen och allt fler huvudlyktor lyste upp mörkret. Graham var
smart och hängde upp en av lyktorna i bjälke som gick över
picknick-bordet, så vi fick gott om ljus. Vi var ungefär 15 som kom
och grillade. De flesta har jag träffat förr och de var så glada
att jag kunde komma även denna gång. Särskilt en kille vid som
heter Andy var glad över att jag kom. Han var den jag pratade med på
insparken angående klubben i slutet av februari och jag tror han har
tyckt det har varit roligt att jag stannade så pass länge. Jag var
visst en av dem som hade varit mest intresserad och ställt flest
frågor till honom. Och de är så givmilda i klubben. Fick till
exempel varm soppa av Dianne, de flesta bjöd mig antingen på vin
eller portvin om jag ville ha och de flesta hade tagit med tilltugg
till alla som var och grillade. Allt ifrån chips, till kex och ost
och sedan timtams (ett mycket populärt kakmärke) och andra kakor.
Det var en jättemysig kväll. Folk grillade, åt gott och skrattade.
Jag hade tagit med mig en av alla de matlådor som jag försöker att
ta slut på (de börjar dock att försvinna så smått) och till
efterrätt hade jag grillad banan med lite choklad i. Jag minns att
jag inte var så förtjust i dem när jag var liten, men nu kan det
vara ganska så gott då och då. Det var till och med folk i gruppen
som aldrig hade prövat grillad banan, så det var kul att lära dem
något nytt.
Vi fick lite
oväntat besök också som gav oss lite action. 2 stycken ”possums”
hade blivit hitlockade av all den goda maten och försökte att sno
åt sig lite rester där de kunde. Jag blev förvånad över hur pass
tama de var. Folk kunde gå upp till dem och mata dem med bröd utan
att de blev särskilt rädda. En av dem satt ganska länge på en
bjälke över oss och vissa i gruppen tyckte den var så söt och det
var så roligt att mata den med lite bröd. Men när den fick för
sig att kissa mitt på bordet (och på en av bushwalking-medlemmarna)
så var den inte så söt längre. Som tur var träffade den inte
killen mer än att det blev lite stänk på handen. Och tur var väl
det, för enligt de andra ska det visst vara omöjligt att få ur
stanken. Han som blev träffad tyckte mest det var roligt och
fascinerande och gick runt resten av kvällen och sa saker i stil med
”hmm.. det luktar som pissmyror”, eller ”det stämmer
verkligen! Nu har jag tvättat och gnuggat och det går verkligen
inte ur”. Tur att han tog det så positivt.
Grillningen var
slut vid 21 ungefär och jag fick skjuts av Andy hem. Så slapp
Dianne att ta en så lång omväg för min skull. Vi pratade om
svensk film av någon anledning i bilen hem. Allt ifrån ”flickan
med draktatueringen” till ”det sjunde inseglet”. Jag var mest
förvånad att han kände till så pass många. Att svensk film
skulle vara så populärt i Launceston just nu, det hade man inte
kunnat tro. Av alla ställen i världen, var väl det här det sista
stället jag skulle ha letat efter svensk film på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar