Sankta Katarinas kyrka Trelleborg

Att fira mässa för katolikerna i Trelleborgs området, under fyrtio och femtiotalet var förenat med en hel del resor eller andra förberedelser .

Från min egen barndom minns jag hur "prästen " någon gång om året besökte familjen, och då hade övriga katoliker i trakten inbjudits att gemensamt fira mässan . Prästen kom med tåget från Malmö, och fick avhämtas med häst och vagn , och fick oftast övernatta efter förrättat värv.

När vi blev bilburna, kunde vi ta oss över grusiga och slingrande vägar till Malmö och Jesu Hjärtas kyrka vid Gustav Adolfs torg. För oss barn var detta väl detta inte det allra roligaste söndags firandet, eftersom större delen av dagen gick åt. Ofta hände det att föräldrarna träffade landsmän efter mässan vilket ytterliggare fördröjde hemfärden.

I början av 50 talet tog den lokala gruppen katoliker i Trelleborg initiativet att hyrda en lokal, där vi en eller två gånger i månaden kunde fira mässan.

I Centralskolans huvudbyggnad på tredje våningen närmade vi oss Herren.

Från församlingen i Malmö kom en präst som snabbt läste mässan, och sedan fortsatte vidare till Ystad och andra orter i Skåne i samma ärende. Jag minns fortfarande de oljade linoleum golven i skolsalen som efterlämnade fläckar på byxor och knän. Även bilden av föräldrarna och övriga vuxna som försökte samla sig till andakt i skolbänkar avsedda för mellanstadiet har etsat sig fast i minnet från denna tid.

För oss barn var det alltid en knepig situation att gå till och från skolbyggnaden på en söndag, alltid med risk att någon kompis skulle komma och undrar över detta stora intresse för skolarbetet.

Vid samma tid startade också kristendoms undervisning för oss skolpliktiga, vilket innebar att prästen från Malmö samlade upp några barn och höll undervisning hemma i någon av "lärlingarnas" hem. .Det var alltid med spänning vi spejade längs vägen om prästen skulle komma, eftersom det inte behövdes så mycket dåligt väder i form av snö eller regn, för att undervisningen skulle ställas in, säkert till båda parters lättnad.

Efter ett antal år, i andra halvan av femtiotalet, lyckades det att hyra en källarlokal vid Rådmansgatan, som provisoriskt kunde inredas till kapell. Mässa kunde nu regelbundet firas av de präster som kom från Malmö eller Lund Efter det att prästen förberett sig bakom ett skynke, kunde andakten börja.

I början av sextiotalet hade vi en betydande arbetskraftsinvandring till Trelleborg, och bland dessa fanns det åtskilliga katoliker, som också sökte sig till "kapellet" i källaren.

Folksamlingen efter mässan blev många gånger ganska stor och även högljudd,och de boende i hyresfastigheten stördes säkert i deras söndagsfrid. Ej heller gick det att finna andakt och ro i ett kapell där ljudet av fastighetens avlopps system många gånger störde andakten.

Den ökande skaran katoliker och lokalens läge i en källarlokal påskyndade beslutet att börja söka efter en mera permanent lösning för gudstjänsterna i Trelleborg 1966 kunde en lösning presenteras för kyrkorådet i Malmö, och fastigheten här på Vemmenhögs gatan kunde köpas. Planerna var att på ovanvåningen inreda ett kapell och bibehålla övriga delar av fastigheten till bostad och undervisningslokaler.

Ombyggnaden av fastigheten startade våren 1967 och i maj invigdes Sta Katarina kapell av ärkebiskop Bruno B Heim.

Då som nu var finansieringen av en kyrkolokal ett stort problem. Men även denna gång fick vi mycken hjälp utifrån, och speciellt från våra tyska trosfränder. Under renoverings arbetet hade vi bl.a. hjälp av en grupp tyska ungdomar som tagit sig an att måla kapellet.

En speciell episod minns jag från denna tid ,då kapellet skulle målas.

Väggarna i kapellet är klädda med obehandlad jute väv som målats. Till färgsponsorns stora förskräckelse, gjordes underarbetet på ett felaktigt sätt, vilket medförda att det gick åt åtskilliga gånger mer färg än som beräknats.

Vi kunde nu fira mässan varje söndag, men trots att vi nu hade ett eget kapell i Trelleborg skulle det dröja många år innan vi fick en "egen "präst, och många ansikten och nationaliteter har passerat revy under kapellets 35 åriga verksamhet. Vår förste fast bosatte "herde" är nog fader Alvero Bucco , som under många år bedrivit ett framgångsrikt församlingsarbete i Trelleborg.

Vi har idag firat mässan i denna gudstjänstlokal för sista gången och kan glädjas åt att nästa söndag inviga den första nya katolska kyrkan i Trelleborg på 400 år.

Kyrkobänkama som vi sitter på idag kommer ursprungligen från katolska kyrkan i Malmö, Jesu Hjärtas kyrka, som invigdes 1872 och vi vet att dessa bänkar också skall följa oss framöver i Sta Katarina kyrka i Trelleborg.

Tankarna en sådan här dag går också till alla dem som under åren lagt ner mycket arbete för katolikerna i Trelleborg. Många frön har satts, och många villiga händer har hjälp till för att vi nu efter 50 år äntligen kan inviga den nya och mycket vackra - Katarina kyrka - söndagen den 21 april år 2002.

Med dessa korta "stolpar" har jag försökt att ge en sammanfattning av vägen till en egen katolsk kyrka i Trelleborg, och för dem som vill veta mera om församlingen i Malmö och Skåne så finns det några skrifter bl. a.:Ett årtusende katolsk liv i Malmö och Skåne, utgiven av Vår Frälsares församling, samt Katolska kyrkan i Sverige 1783-1983, utgiven av Katolska Bokförlaget i Uppsala.

2002-04-14 Johannes Kaptein