Stratosfäriskt ozon

Forskare på Research Unit Potsdam, Alfred Wegener Institute for Polar and Marine Research, har för första gången inkorporerat en kemisk beräkningsmodul för stratosfäriskt ozon i en global kopplad klimatmodell, s.k. General Circulation Model eller GCM kort och gott.

Atmosfären i tvärsnitt

Fram tills idag har GCM:er inte räknat med samspelet mellan förändringar i stratosfäriskt ozon och atmosfäriska luftflöden. Den nya modulen visar dock att samspelet ger tydliga och signifikanta ändringar i vindmönster från marknivå och ända upp till stratosfären.

Forskarna fokuserade på att undersöka och simulera luftflödet över Arktis, den s.k. Arktiska oscillationen, och konstaterade att när samspelet statosfäriskt ozon-luftflöde tas med i beräkningarna så påverkas arktiska polarvirvelns stabilitet [film]. Detta i sin tur får följdeffekter på lufttrycksmönstrens fördelning och därmed påverkar det utvecklingen av vädermönster lägre ned i atmosfären. På lång sikt reduceras givetvis också precisionen på de långtids-klimatprojektioner som tack vare IPCC numer är ett populärt politiskt slagträ.

Sascha Brand som är huvudförfattare av denna studie säger:

Our research is an important contribution to reduce the uncertainty in the simulation of today’s climate. Today’s climate models carry, contrary to many claims, still a high level of uncertainty. Only by understanding the basic processes in the Arctic, can we quantify these deviations and eliminate them.

Bilden ovan visar skillnaderna i lufttryck vid havsnivån mellan en standardmodell och en modell där man har inkluderat den kemiska modul som beskrivs ovan. Området över nordpolen uppvisar en positiv tryckförändring samtidigt som flera områden på lägre latituder uppvisar negativa tryckförändringar. Detta mönster påminner starkt om Arktiska oscillationen då den är i en negativ fas (bild nedan).



Ett följdprojekt blir nu att göra en långtids-klimatprojektion och se hur denna skiljer sig från dagens projektioner. Vi väntar med spänning på detta!

Denna studie understryker de fortsatt stora kunskapsluckor som forskarna har om klimatprocesserna. När en smärre klimatprocess som denna kan stjälpa, eller åtminstonde förändra (sannolikt signifikant) de 50- och 100-års klimatprojektioner som har gjorts hittills måste man ställa sig frågan; Hur många ytterligare klimatprocesser av liknande storlek har man egentligen missat att ta med i beräkningarna, helt enkelt för att de fortfarande är okända? Och vilka effekter kan detta tänkas få på slutresultatet? Lite självrannsakning bland klimatmodellförespråkarna vore på sin plats.


Källa: http://www.awi.de och Pressrelease