Utan att falla

- Att aldrig någonsin ge upp

Några ord till er bloggläsare

Tack snälla för att du skriver här, Helén! Det är ju precis som du säger så oerhört många tankar och frågor som snurrar i huvudet, även för mig, en person som aldrig träffat Anna i verkliga livet. Ändå känns det ju som att jag känner henne efter flera års bloggkontakt och även lite msn-kontakt med Camilla för några år sen.

Varje gång jag tittar in här så önskar jag att jag bara drömt allt, inbillat mig...Jag kan fortfarande inte ta in att en så fin människa inte finns bland oss mer! Och jag tänker på alla er som haft Anna i sin omedelbara närhet, hur svårt och tungt ni måste ha det nu. Vilken sorg och smärta!

Skickar mina varmaste tankar och kramar!!

Ja, det är så mkt man undrar över. Men man känner sig så hjälplös, men man kan inte göra något ogjort, det ända man kan göra är att fortsätta framåt. Hur tungt det än är. Massa kramar till er helen o anders, jag tror ni räddade anna genom er närvaro. Sen orka hon inte mer, men det kan inte klandra någon. Hon orkade inte mer.

Det man kan göra nu är att försöka dra något gott ur allt det fruktansvärda. Att göra annas död till något "bra". Jag tror ni fattar vad jag menar. Jag tror det skulle vara jätte uppskattat utav många oss få en klarare bild över annas sista tid i livet. det känns som ett stort tomrum efter fina anna. det går inte att föreställa sig eran sorg.



Kämpa på. Annas andra halva Millan finns kvar, hon behöver nog er nu!

Kram på er.

Fina Helen, Anders & Camilla. Hjärtan över hela sverige sörjer över vår fina Anna som inte längre finns med oss. Men vi kommer alltid att ha henne bevarat i våra minnen. Även om vi alla inte har träffat henne, så va hon speciell. Ta hand om varandra & lev vidare för Annas skull. Hon ville att alla skulle ha det bra, att allt skulle ordna sig. Hon va en kämpe våran Anna. Jag kommer minnas henne som en person som kämpade in i det sista. En tjej som gjorde världen lite bättre!! Många kramar till Er alla.

Tack för att du orkar skriva här Helén. Jag kände inte heller Anna annat än via hennes så välformulerade blogg, vilken också förde mig till Camillas och även din. Kom ihåg att även du inte ska känna skuld - ni har varit fantastiska!

Skickar styrkekramar och beklagar djupt den förlust ni alla runt Anna har drabbats av.

Alla kommentarer som skrivits innan min säger det som jag velat skriva. Tack Hélène för inlägget, det är ju så att Annas blogg berört så många och det känns tomt och jävligt och veta att hon berörde så många och hon hjälpte mig genom att vi varit med om samma sak, jag hon och Millan, en del av det i alla fall. Du och Anders är fantastiska och jag blev så glad för Anna och Camillas skull när de skulle bo hos er, ibland önskar jag att det är fler som kunde göra så, sträcka ut en hand och hjälpa en människa. Jag skickar varma tankar och kramar till er och hoppas att ni mitt i allt är rädda om er och tar hand om varandra!

Kram Mia

Jag har följt Anna och Camilla väldigt länge och känner igen mig mycket i deras situation! Vet även eftersom jag själv vart i träsket och precis försöker göra mig ett liv värt att leva att när man kännt lite på livets goda, och det sen kommer en dipp, blir det såå mycket värre än andra dippar jag haft. Man orkar inte hamna där man vart så länge. Känn inte att det är erat fel på nått sätt, om en människa inte vill längre, så vill man inte. Ni har vart fantastiska!

Saknar ord. Vad hände? Snälla, ni kan väl berätta för oss som kände Anna genom hennes blogg och sitter här o stirrar in i datorn utan att fatta något.. ni kan väl berätta vad som hände? Sista inlägget var så glatt sedan bara ..död. Älskade fina Anna.

Stort tack för att du vill berätta för oss vad som hände. Ett självmord får så vida ringar... Anhöriga och nära drabbas ju så klart hårdast, men även bloggläsare känner av skulden. Inte för att vi tror att vi kunnat påverka Anna i hennes handlingar, men vi borde kanske ha kommenterat oftare, sagt mer uppmuntrande saker... innan det blev för sent att visa att vi bryr oss.



För länge sen, i Annas första blogg eller tidigt i denna, efterlyste hon fler kommentarer. Jag skrev att många som läser nog mår dåligt själva och att det då är lätt att känna sig som en som bara förstör, och låta bli att säga nåt för att man tror att det man säger bara blir destruktivt. Annas svar var att "den som själv mår dåligt borde förstå hur viktig en kommentar är". Touché! Jag skärpte mig efter det :-)

hej jag gick i samma klass som anna på sjuksköterskeprogrammet och kände henne bara i några månader. Men under den tiden så pratade vi och skrattade. Jag hittade dennna bloggen efter det som hände och jag hade alldrig kunnat tro att Anna hade varit med om så mycket hemskheter. Jag kommer att minnas henne som den roliga och omtänksamma tjejen som jag träffade i skolan :)

Jag kom Anna närmre under sista året på omvårdnadsprogrammet och vi pratade och hade roligt, hon var så genomsnäll som en människa bara kan vara. Och jag hoppas att jag räckte till och att hon förstod att jag fanns där, trots att jag inte hade något bra att komma med. Jag trivdes av att se hon skratta och lé, och att hon fick vara den verkliga Anna under skoltiden. Jag fick tre bra år med henne, och det sista året (09-10) kommer jag alltid komma ihåg, de var då jag kom henne närmre och spenderade flertalet timmar med henne då hon var hemma i Piteå. Tack Anna för de du har gett och för minnen som jag alltid kommer bära med mig.

Är det rätt att gå tillbaks till någon för trygghet? Eller ska vi vara skeptiska mot vad som hände när någon går ut med en anklagelse i sin blogg?

BÄSTA ÅSIKT FÅR EN LÄNKNING!



tyck till : http://feliciaaulen.blogg.se/2011/april/utkast-april-3-2011.html

Skickar mina varmaste tankar till er. Jag kände inte anna, men har följt hennes blogg från och till. Tänker på er och känner med er. Vrma kramar

Ett sista farväl. Du hade en superfin begravning som dock från början till slutet var otroligt jobbig och de går fortfarande inte in att de är sant. Jag såg kistan men fortfarande så är de bara ett mörker.

Tack för att du gav mig tre fina år, ett evigt tack! Jag kommer alltid bära dig med mig.

Grattis på din 20 årsdag syster. Jag tänker på dig ständigt. Sov gott...

Grattis på 20årsdagen Anna!<3

Grattis på din 20 årsdag, hoppas du har det bra där du är <3



kram

Anna du finns i mina tankar <3 / pega

Förlåt Camilla men jag kan bli så arg över att du lämnade allt såhär, att du gav upp....

Du kunde ha gjort så mycket mera gott än du redan gorde <3

Kramar

Hej jag heter Joanna är är 23 år.

När jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppet hjärtat om mitt liv med diagnosen och allt vad det innebär för att folk ska få mer förståelse och insikt för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder.

Så besök gärna min blogg:)

kram

Trots det gått ungefär ett halvår så besöker jag fortfarande din blogg var och varannan dag. Jag saknar dig så otroligt, älskade, älskade vän. Det är så svårt att förstå. Alla åren vi fått ha tillsammans, du jag och Milla. Jag glömmer de aldrig. De är verkligen de finaste minnena jag har och jag ska hålla fast vid dem så länge jag lever. Ditt leende, dina förstående ord, din klokhet. Du var så vis. Du var en solstråle. Ingen var som du. Jag hoppas du har det bra nu, vart du än är. Jag hoppas du har funnit frid. Jag tänker alltid på dig. Fina, fina du. Jag älskar dig, för alltid.

Det har gått 8 månader nu och jag går fortfarande in här ibland och läser igenom, för att få ta del av dina fina och kloka ord. Jag har drömt om dig några gånger, drömmar där du är fysiskt närvarande och ger en trygghet, även fast man även i drömmen är medveten om att du inte längre lever och sorgen när man vaknar och inser att allt är precis som det varit de senaste 8 månaderna, det är ingen skillnad.

Jag saknar dig otroligt mycket, trots den relativt kkorta tiden vi hann få tillsammans men minnen från det kommer jag alltid bära med mig.



Du gav mig någonting som ingen annan kunnat ge, du gav mig en förmåga att tro på mig själv och du fanns alltid där. Jag har lärt mig mycket av dig och är evigt tacksam.



Jag hoppas du har funnit frid och vill att du ska veta att du alltid finns i mina tankar och att jag älskar dig.

cool blogg

kolla gärna min om du vill

http://mosansliv.blogg.se/

så fin blogg har du lust att länk byta?

om du kollar min blogg och gillar den kan du följa den på blogg ving?

http://mosansliv.blogg.se/

Allt är så jobbigt. Saknar dig, fina du. Ingenting är detsamma utan dig.

intressant blogg

Tänker på dig Anna<3!

Jag saknar dig och blir ständigt påmind om dig i mina drömmar. Att det redan gått 15 månader. Du är evinnerligt älskad.

Besöker din grav ibland, den är så fin, verkligen.



Anna <3

Jag ska försöka kämpa för dig, älskade storasyster! Saknar dig så oerhört mycket.

Tänke fortfarande på dej ofta. Tycker det är synd att jag aldrig fick läsa din bok. Du tog med dej så många osagda ord, men lämnade ändå ett stort avtryck hos många.<3

Du ska veta älskade älskade storasyster att jag saknar dig oändligt.
Ingen var som Du, Anna. Jag saknar att ha dig vid min sida. Varje morgon vaknar jag upp utan dig. Hur mycket jag än vill att du ska komma tillbaka till verkligheten, är det hopplöst. Livet har fått ett helt annat perspektiv sedan du dog. Jag försöker glädjas åt saker och ting i livet, men ibland är det svårt när sorgen bara tar över.

Jag tänker på dig <3

Kramar från din Milla.