Per Lindvall-The happy drummer
Ja, ända sedan jag var liten så bestämde jag mig för att lära mig spela trummor. Förebilden var just Per Lindvall. Och efter 10 års spelande så fick jag äntligen möta min förebild. Måndagen 14 juni 2010 på Dunkers kulturhus här i Helsingborg. Under den gångna timmen fick vi en mycket givande och bra pratstund.
Vi började pratstunden med att berätta hur andra beskriver Per: som en av Sveriges bästa tajtaste och mest anlitande trummis. Vi frågade Per: Vem är Per Lindvall?
Per funderade på frågan och svarade: ”Ja, jag skulle nog säga en glad musikant”. Jag ställde frågan till Per vem hans förebild var som gjorde att han började spela trummor för mer än 30 år sedan? Per svarade:” Steve Gadd och Jeff Porcaro som jag lyssnade på när jag var ung på 70-80 talet. Men min husgud var Jim Keltner(spelat till Bob Dylan bl,a) väldigt musikalisk” svarade Per. Benny frågade Per om vad som är den viktigaste träningsbiten som trummis? Per:” Det är bra att lyssna på mycket musik och träna till musik till plattor”.Per berättar även att han har ett litet hobbyband(triogrupp) som heter Bronk, där hans lillebror spelar bas. Vi ställde massor av frågor till Per under timmens gång, och fick bilden av Per som en mycket snäll, varm, sympatisk, glad och en väldigt jordnära person. Och han gav mig jättebra tips hur man spelar rätt, att man inte spelar för fort och så. Man måste lyssna på varandra. En trummis bör inte bara sitta och lyssna på sig själv. Per berättade även om glädjen och förvåningen över att få en grammis 1990. Per har även kompat Strevie Wonder, vilket han också tyckte var fantastiskt. Måndagen 14 juni 2010 Dunkers kulturhus i Helsingborg gav mig så mycket glädje och goda minnen för livet.
Jag känner mig som Per beskriver själv, som en glad musikant. Här på bilden till vänster ser ni: mig Fredrik Jelkefors, Benny Carlsson, Per Lindvall och Mats Almlund