Vi bor i en villa med stor tomt i Sandnäset, mitt emellan Luleå och Boden. Skogen ligger alldeles utanför dörren. Våra jaktmarker har vi i Pajala kommun. Där jagar vi huvudsakligen älg och skogsfågel.
Sedan 1991 har hundar varit en mycket stor del i mitt liv. Började min bana i Östersunds brukshundklubb, sedan blev det Umeå brukshundklubb för att nu återfinnas i Luleå brukshundklubb. Där är jag även verksam som instruktör/tjänstehundsinstruktör. Våren 2007-våren 2010 hade jag även förtroendet att vara ordförande i Luleå brukshundklubb. Mellan 2008-2013 var jag även hälso- och sjukdomsansvarig i Svenska Laikaklubben. Har även genomgått Svenska Kennelklubbens uppfödarutbildning.
Det som fascinerar mig mest med hunderiet är att (sam)arbeta med hund. Ingenting slår den känsla av samarbete som det innebär att gå ett skarpt spår (efter skadeskjuten älg); att genomföra ett bra lydnadspass; att ge hunden uppgiften att söka efter en människa i en ruin; att be hunden leta upp en älg och hålla den kvar med ståndskall medans man själv sakta närmar sig för att få ett perfekt skott etc. I dessa lägen kommer hunden verkligen till sin rätt!
Inom brukshunderiet är det därför tjänstehundsutbildningen (räddningshundar) som intresserar mig mest. Jag har haft 2 certifierade räddningshundar genom åren; Vänerbo Kaxa och Vänerbo Onni. Vid 5 tillfällen har jag fått bistå polisen vid skarpa insatser efter försvunna personer. Räddningshundverksamheten ställer mycket höga krav på bl.a. hundens mentala kapacitet, vilket gjort att jag har fördjupat mig lite extra inom just det ämnet.
Jag tycker även att bruksgrenarna, främst sök, spår och rapport, är mycket roliga. På vintern kör jag gärna drag. Lydnadstävlingarna kommer kanske lite längre ner på rangordningen. Agility ligger mig varmt om hjärtat. Det tycker jag alla bör träna med sina hundar för att få en god kontakt, träna störningar med andra hundar samt för balans- och koordinationsträning. Och framför allt för att det är otroligt kul!
Ett annat intresse som jag har är jakt. Många är de som lyfter på ögonbrynen när jag kommer till älg- och fågeljakten med en schäfer, men jag får snabbt tyst på dem när de ser mina hundar i arbete. Det har även blivit ett par skarpa eftersök på älg vid skadeskjutningar. Mina schäfrar har då alltid gjort ett bra jobb. Nu har jag alltså även börjat med en ”riktig” storviltjägare, nämligen östsibirisk laika. Detta är en ras som har klivit rakt in i mitt hjärta.
Civilt arbetar jag som universitetslektor vid Luleå tekniska universitet. Där utbildar jag blivande sjukgymnaster. Fotboll är ett område som jag varit mycket aktiv ledare inom under 20 år, både på klubbnivå men även som sjukgymnast för Sveriges U21-landslag (dam) under åren 1994-2001. På ämnet damfotboll skrev jag även min doktorsavhandling. Jag har nu lagt bollen på hyllan till förmån för hunderiet.
Mellan åren 2005-2014 arbetade jag även en dag i veckan som djursjukgymnast vid Djursjukhuset Gammelstad. Där rehabiliterade jag främst hundar, både sällskaps-, jakt-, bruks- och tjänstehundar. Det var otroligt roligt och utvecklande! Nu har jag däremot övergått till viss forskning på rehabiliteringsmetoder för hund. En spännande professionsutveckling. Viss klinisk verksamhet på hund (och häst) har jag dock kvar i mitt privata företag, Fys & Rehab.
Maj-Britt Swartz
Född 15 januari 1961, Pajala.
Redan som en liten flicka fick jag följa med pappa ut i skogen. Mest troligt så tjatade jag på honom så länge att det var enklare att låta mig få följa med. Även om det ibland var jobbigt så höll jag god min och försökte hålla jämna steg med pappa för att få följa med även nästa gång. Eftersom jag sedan ägnade en stor del av min fritid åt idrott så blev mina jaktdagar sporadiska. Trots detta så skaffade jag mig en hund, Bella, en Norrbottensspets. Enligt pappa så var hon mycket bra på skogsfågel. Vad visste jag då! Visst, vi fick en hel del skogfågel under hennes tid. Att Bella faktiskt var duktig på skogsfågel fick jag erfara senare när hon var borta. Genast blev det mycket svårare att komma åt dem. Under 80- och 90-talet var det dessutom mer ont om skogsfågel jämfört med senare år.
När min idrottskarriär var över fick jag mer tid för jakt och kunde nu vara
med på t.ex. älgjakten. Det var förut omöjligt att kombinera älgjakt och idrott.
Idrotten hade sin högsäsong under tiden för älgjakten. Mycket av älgjakten
påminner om lagidrotten. Du måste göra din del för att laget ska ha en möjlighet
att lyckas! En mycket stor fördel för ett jaktlag är bra hundar. Både
eftersökshundar och jakthundar. Nu är det inte så lätt att få till en bra
eftersöks- eller jakthund. Jakthundar finns det gott om, men bra jakthundar har
inte många förtjänat.
Att laikor har jakt i sig, det har jag fått erfara. De jagar allt!
Sorkar, trastar, lavskrikor, harar, ekorrar, hermeliner, räv, skogsfåglar,
rådjur och älgar. Framför allt Raija är så het på skogsfågel så hon är på väg upp i det trädet
som fågeln sitter i, vilket betyder att fågeln lättar!
En nyfunnen jaktform för mig är vinterns fjällripjakt! Skitkul men jobbigt!
Fåglarna lockar en hela tiden, än uppför fjället än nedför.
Förutom jakt så har jag varit kassör i Luleå brukshundklubb (2005-2006) samt
revisor i densamma (2007-2011). Har även genomgått Svenska Kennelklubbens
uppfödarutbildning. Vid sidan om min fritid så är jag jägmästare och jobbar som byråkrat åt
Länsstyrelsen i Norrbotten.