rehabkedjan

Har ägnat dagen åt köttbullstillverkning inför julen och fick lite hjälp av de yngsta döttrarna. Gjorde dessutom lammköttbullar eftersom en svärson inte äter griskött. Lammköttbullarna blev faktist nästan godare än de vanliga köttbullarna. När jag var klar fick jag maken till att fixa lite glögg och då kände jag att livsandarna återvände. Under glöggdrickandet pratade vi lite om Saab hur det påverkar västsverige. Har själv haft två saabar och känner mig riktigt tagen av nedläggningen. Saab står ju för svensk ingenjörskonst som innebär annorlunda tänkande även om tiden uppenbarligen runnit ut för fordonsmärket. Vad händer nu? Vad innebär detta för alla Saabanställda och alla underleverantörer?
Sedan kom jag att tänka på allt skriveri kring sjukskrivningsreglerna. Har inte på något sätt förstått medias bild av att svårt sjuka nekas fortsatt sjukskrivning efter 180 dagar. Det har ju hela tiden tydligt sedan lagen om rehabkedjan markerats att om man behöver behandlig av något slag så får man fortsatt sjukskrivning. Dessutom har Försäkringskassan redovisat att cancersjuka inte har tvingats till friskskrivning i större utsträckning än tidigare. Varför framkommer inte detta i media? Hur kan debatten handla om att folk tvingas till arbete när det istället ges möjlighet att slippa utanförskapet? Jag fattar faktiskt ingenting. De som absolut inte kan klara ett arbete skall naturligtvis ha ersättning från sjukförsäkringen. Men de som kan få aktiv hjälp vidare har ju faktiskt den möjligheten i och med rehabkedjan. Är passivitet bättre än aktivietet? Dessa förundrad tankar präglade mig under glöggdrickandet. Nu måste jag dock återgå till mer julförberedelser.
God Jul och Gott Nytt År!