torsdag 7 januari 2010

kylan

Världens rikaste u-land. Det är tjugo minus ute och jag tänker på uteliggarna. Och lite på mig själv. På jobbet kommer vi upp i ungefär 13 plusgrader, det är alltså inomhus. Det är ändå helt okej. Jag har undertøy, jag har stilongs, jag har tykksokker, jag har lue på mig inne och ute.
Värre är det här hemma. Efter ett kort strömavbrott igårkväll har värmesystemet gått bananas; vi har en stor mackapär i källaren som man kan skruva på och så kommer det varmluft ur ventiler i alla rum. Prylen är sjukt avancerad, husägarna har lämnat en mindre avhandling till oss med bilder och pilar och instruktioner. Och efter strömavbrott måste man gå ner och slå på fläkten igen manuellt. I morse vaknade vi av att vi hackade tänder i sömnen. Det visade sig att fläkten sprutade ut kalluft i alla rum. Som tur är har vi ingen termometer så vi behövde inte få reda på exakt hur illa det var. Jag gick till jobbet och värmde mig, och efteråt gick jag för att köpa några element, ifall vi inte skulle få ordning på skiten. Allt var slut, överallt, inte ett enda element kvar. På L:s jobb är all ved slut, varenda liten eldbar pinne. På mitt jobb har vi slut på sockor, vantar, långkalsonger, overaller... Nu sitter jag här med hundratjugo värmeljus och min nya bästa kompis; en liten skruttig värmefläkt för femhundra norska som surrar och brummar oss till sömns. Ja vad fan.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida