Guling, guling, kom du lilla fuling. PUNCH, PUNCH, PUNCH!
 

Vårat motto är: (efter en helg med punch)

"Arselet får gärna släpa i backen, bara det ser naturligt ut!"

 

Ett tips!

Vid extremt kallvär, så ta punchen blandad med het O'boy!

  Vandringspris - "Sixenmästerskapet"  

P.D.B. är en extrem, sluten klubb på tre medlemmar som villigt insuper den ädla drycken Punch. En av de årligen återkommande sammankomsterna vid bister vinterkyla, äger alltid rum i dalarnas djupa finnmarkskogar, där medlemmarna avnjuter till fullo den ädla drycken!

SKÅL! Vackert väder Dagen efter Bryderier Micke eggar upp sig
Mästerkocken Punsch & O'boy En f.d. medlem? Komsi, komsi Lappmopen'
Hehe! "Pisspojkar", Punschen avnjutes ur urinmuggar Joan river av ett solo För mycket av det goda Baslägret
Nu jävlar! Joan tar fram överaskningen En helig stund. Åter igen, Punsch & O'boy Bra drag Min stuga i finnskogen (P.D.B.-nästet) Bastun
"Kolingen" På väg hemåt Ingen kommentar En Grymling Det ska inte va mera där
Äntligen! Jag sir så glist! Helvete va de går! Juvligt! Fan va drygt!
Iiiiiiiii! Mumma! Vajjert! På tur! Brasa vid Gammelbergstjärn
Haveri på racern! Oops! Skål!! Apelsinkanonen! Skogstur

 

The Jaffabazooka Movie!

 

Kika på egen risk:

 

 

Punschen introducerades i Sverige under Ostindiska kompaniets första oktroj (1731–1746). Den kallades också arrak. Ordet punsch kommer från ett indiskt ord som betyder "fem" och syftar på de fem ingredienserna vid tillverkningen; sprit, vatten, citronsaft, socker och krydda. Ordet arrak är av arabiskt ursprung och betyder egentligen svett, varvid åsyftades saften av dadelpalm.

Punschen blev snart mycket populär. Den dracks oftast varm. Men i mitten av 1800-talet började man dricka den kall. I våra dagar serveras varm punsch nästan enbart tillsammans med ärtsoppa.

Fjällbacka Punsch

1 liter Vatten
1,5 Kilo socker
Kokas till Lag som får svalna
till rumstemteratur


Tillsätt:
1,8 liter 40% ren sprit
2 st 35cl "Extra Fin Arrak" (att köpa via systambolaget)
1 Knivsudd Vinsyra


Före Buteljering:
Blanda för färgens skuld försiktigt i några droppar "Sockerkulör"
som finns att köpa på Apoteken.
Det färgar otroligt mycket så ta ytterst lite i taget.


Vänta:
Låt punschen ligga i minst ett par veckor så att smakerna "går i hop".

"Supseden" Svärdsjö socken på 1800-talet

Erikpers-far 89 år 1928 sa: "Tänk hur olika hä ä nu mot för! Hä va myttjy sämmer på allände vis. Tänk vä döm gör myttjy nu för att fölk skä bli nykträ å ordentlegä! Men hur varönt för i tin".

Här i Hillersboda brändes brännvin nästan i varenda gård. de måste förstås ha särskilt tillstånd därtill. Somliga hade tillstånd att bränna brännvin, så länsman kom och öppnade och föseglade pannorna, men de andra, som inget tillstånd hade, voro uppe om nätterna och brände i smyg.

På vintrarna såldes här brännvin i stora mängder åt karlarna, som foro genom byn upp till skogarna på vinterarbete. På den tiden var bygatan instängd med gärdesgård på bägge sidor. Ibland kunde det stå hästar bundna vid gärdesgården framöver hela bygatan, medan deras husbönder rastade i någon gård, där hembränt saluhölls. Att byns män då också slogo sig lösa och festade är klart, även byns skollärare var med. Skolbarnen fick klara sig själva.

Vid helger samt bröllop och begravningar skaffades alltid stora mängder brännvin. Om t.ex. ett bröllop skulle räknas att vara ett stort jässbö måste det finnas 2-3 ankare brännvin, men så bjöds brännvinet också ur stinka (skopa). För att de som blev mycket fulla, inte skulle slå sig då de föllo omkull, breddes ett tjockt lager med halm på golven. Jässböna varade från torsdag till söndag, men nog gick somliga "karan" och firade några dagar efter söndagen också.

Alla helger likaså. "Men skullö kun vär på ant vis, när döm int sitt att lärt nå ant från barndomön. Jag minns fäll när jag var barn, hur vi brukä skov åv dä söm satt på brädan på brännvinspannan. Hä tyckt vi va så gött" säger Erikpers-far.

Lönnbrännarna blevo förstås upptäckta och fingo böta. I längden blev brännvinsbränningen därför ett dyrbart nöje. Man sålde pannorna till kopparslagare Dahl i Falun "å fick barö nårä öra för döm fast hä va sö oskapli fin koppär i döm".

Försäljningen av brännvin åt skogsarbetare fortsatte dock ganska länge efter sedan hembränningen upphört.

"Ja, så varö för i tin. Så nog ärö bättör på många vis nu allt", slutar Erikpers-far.

(artikel ur Dala tidningen 12 oktober 1928)

 

 

 

 

 

 

"Sväschömålâ"

Assint - Ingenting

Blâddru - Pratsam

Bännut - Besvärligt

Ditji - Dike

Dristu - Våghalsig

Dumpi - Trillat/Fallit

Deja - Från/Därifrån

Fjållu - Fjantig

Fâlâr - Fotspår

Fäjin - Nöjd

Fässing - Halmmadrass

Fôll - Väl

Gliâ - Blänka

Glummin - Glupsk

Gâli - Mycket

Gâpu - Högljudd

Henâ - Stå och titta

Hoftâ - Uppskatta

Hugu - Huvud

Hugvill - Yr

Husku - Känner sig frusen

Hâko - Hakan

Hârmlet - Förargligt/Synd

Häja - Härifrån

Hännô - Här

Hôgstârk - Ivrig/Otålig

Iglu - Överdrivet arbetssam

Illjälu - Listig/Bakslug

Jôljut - Grummligt vatten

Jönu - Tråkig/Dryg

Klossâ - Groda

Kokksâ - Titta

Kringt - Ofta

Krånk - Mygg

Krâvlu - Dålig

Lâvru - Skvallrig

Myttjy - Mycket

Människa - Kvinnan/Hustrun

Mölummâ - Humla

Nyttu - Liten och söt

Oknu - Okänd/Främmande

Ovôlu - Oförsiktig/Slösaktig

På sytn - Havande

Rämjâ - Vråla/Matblandning

Rämmil - Skrot/Skräp

Skä - Ska

Slârvu - Trasig

Slô illve sä - Göra sig illa

Snugvär - Snöväder

Snäjut - Jäktigt/Dra kallt

Stri - Häftig/Ta i för hårt

Stäkku - Kort/Liten

Sullu - Kladdig

Sölut - Smutsigt/Långsamt

Tjävru - Klåfingrig

Truttu - Sur/Trumpen

Tvârg - Spindel

Tôlu - Tålig

Tåssu - Smågalen

Vifâlu - Vidlyftig

Vurti - Blivit

Vâlut - Bra

Vâvlu - Fumlig

Yppin - Öppet

Ågôm - Ängslig

Åmâ - En larv

Åvsesleji - Avslagen

Åslapp - Rester

Ämlet - För lite kryddat/Blekt

Öslâ - Slösa


Länkar: