Jag trivs med saker som är äldre än vad jag är...

Jag har nu kommit fram till att jag trivs med saker som är äldre än vad jag är. Vi har dels samma erfarenheter, dels kan jag lära mig en del av att betrakta och studera dem...precis som människor.

Man är inte 20 år längre och vad har man för gemensamt med dessa "ungdomar" som leveraras till IKEA och H&M? Jag ser dessa varor när jag är ute och handlar, jag observerar att utvecklingen går vidare och allting förändras och konstaterar att vi delar inte samma erfarenheter.

Det är med en sak ungefär som med val av en partner. Man frågar sig om man vill ha den omkring sig flera år framåt, dygnet runt. Har den kvalitéer som man efterfrågar? Tröttnar man på den? Är den omständig att kasta bort om man vill göra sig av med den? Den kanske rentav uppskattas mer och mer för varje år som går? Och har den något andrahandsvärde, dvs vill någon ta över den när/om man tröttnar?

Bijouterier från 50- och 60-talet är en av mina stora passioner. Här är en brosch från mitt smyckeskrin.



Brosch med turkosa pärlor och vita stavar från 50-60-talet.