det var inte jag som trodde att det var det här datumet. men antar att det ska stämma.
tiden har gått allt för fort och jag vet inte riktigt i vilken ände man ska börja i.
det kryps och bits och allt det som tillhör här hemma. en vilde. en riktig vilde. min kärlek. mitt allt. jag kan inte komma ihåg hur mina dagar innan han fanns i mina armar såg ut. men det spelar ingen roll. för det är så fint som det är nu. mitt liv.
idag nere på jobbet och det bjöds på muffins. kladdkakamuffins. skit gott. men hemligt recept. det har blivit mitt kall, att baka kladdkakamuffins. speciellt på morgonen. förra veckan var plåten inne straxt efter 7 på morgonen. det blir bäst så med sovstunder för r och allt som hör till.
dagarna går och jag kommer fortrfarande inte ut ur gården. jävla snö och jävla folk som inte plogar ordentligt så att man kommer ut som man ska. omväg runt halva kvarteret och sen bilvägen resten. jag undrar vad problemet är för att inte göra rätt från första början. det är faktiskt ett barnområde, en barngård.
annars hade jag aldrig valt det här underbara rosa radhuset med världens uteplats och balkong och allt som tillhör.
attans plogare.
det var dagen D. stan gjord och han sovit bra under dagens gång. nu är det full fart och jag sitter och funderar över världens allt.
en hel del i mitt huvud men mycket får stanna kvar där. lika bäst det.
på lördag är det jobb igen och jag undrar om jag längtar tills dess. blandade känslor men det är snart över.
torsdag.
och jag saknar fortfarande min lilla kaktus enormt mycket. varje natt kommer minnen fram och tiden läker aldrig några sår. jag har ett nytt liv och en ny att forma. men på ett annat sätt. men jag kommer aldrig att sluta minnas och jag kommer aldrig att få mina sår läkta.
jag tar det. jag lever efter det. och jag får leva efter mina val, bra som dåliga.
m kommer snart hem och snart var dagen över. r har bajsat på sig och det luktar skunk. nu är det dax att återvända till verkligheten.
jag har bubbly låten i huvudet. jag undrar varför.....