livsform

Sitter hemma i köket glatt utmattad efter en lång, varm och händelserik dag. Dagen började med en promenad i Hagaparken i vanlig ordning. Svängde förbi "T.G.M.I" och lämnade av Elvis till Jesper för passning eftersom att jag skulle på ett arbetsrelaterat möte på Anglais. Efter detta trevliga och intressanta möte hämtade jag upp Elvis och promenerade hem i gen. Fick ett samtal om modelljobb på torsdag för en stor sportkedja och det var varmt välkomnat. Behöver lite extra klirr i kassan eftersom att jag har en hel del utgifter denna månad- som alltid.

Jag hann med att klippa en träning på SATS och det blev ett högintensivt ryggpass. Jag hade bestämt med "Louise" att vi skulle träffas redan klockan fem för att hinna med ett glas vin i solen på "Berså och Boule". Ett så himla skönt och soft ställe som jag varmt kan rekommendera vidare. Man fick en riktig kontinental känsla då man satt där, nersjunken i en soffa och symboliskt uttryckt ,dinglade med benen över kajkanten. Dit måste jag gå i gen!

Jag fattar inte varför jag envisas med att vakna innan tuppen varje gång jag har festat? Skickade några sms  till vänner för att återanknyta till en trevlig kväll och jag fick samma inledning på alla tre svaren; " Kom du hem nu, eller vaknade du precis?!" Hello! Vad tror mina vänner om mig egentligen?:-) Förmodligen har de kännt mig för länge... Och visst man blir inte "personlighetsförändrad med åren (vissa kanske?) men man lugnar faktsikt ner sig en aning med tiden. Jag har faktiskt börjat utveckla en god egenskap som kallas i folkmun för OMDÖME:-)

Jag hade ett super bra möte i dag med en ny samarbetspartner som jag verkligen tror kommer att generera jobb på sikt. Det känns verkligen super bra i maggropen och jag ska faktiskt fira det i kväll:-) Man kan alltid hitta bra (och dåliga) skäl till att fira, ha ha! Klockan 19.30 ska jag träffa "Helene" på Riche för att vi sedan ska delta på PUMAS tillställning på Rose. Oj oj oj, och i morgon är det midsommarafton. Känn på den! Tant Malin kommer att vara rätt sliten på lördag, men men- man lever bara en gång och det ska göras med stil och intensitet.

Elvis tycker att hans matte är ute och svirar för mycket nu, hmmm. Han såg lite anklagande ut då jag lämnade honom för passning i gen. Men bättre att han har det bra med folk som tycker om honom än att han är ensam hemma för länge. Det är INTE alls bra! Enligt lag får djur endast bli lämnade ensamma 6 timmar. Det är max! Bra lag:-) Önskar er alla en trevlig afton.

Volvocars hade fixat en jätte fin och generös tillställning i sitt showroom i Kungsträdgården i går kväll! Det var ett kändistätt galej och Marcus Kollberg stod för arrangemanget. Den fina maten kom från "grannen", Operakällaren och det var bjöds rikligt på ädla viner och drinkar baserat på X-ante. Per Hägg var som vanligt  oerhört sympatisk och fick alla gäster att känna sig varmt välkomna till hans "slott":-)

Titiyo och Eagle Eye Cherry  jockade och humöret på gästerna var på topp och då efter några timmar tackade för oss så fick vi super fina Goodie Bags! Och det är det som kännetecknar ett lyckat event; god mat, generöst med dricka, schysst musik och fina gåvor att ta med sig hem. Det är alltid lika roligt dagen efter (som på julafton) att plocka med Goodie Bagen och ta reda på "vad man egentligen fick"?:-) Jag vill också härmed understryka att Goddie Bagen från Volvocars med partners var MYCKET påkostad!

Äntligen bättre väder, det var på tiden! Tänk att vädret påverkar ens humör så mycket?  Jag och mamma "gjorde stan" i förmiddags... Jag shoppade brun utan sol (ja, va fan ska man göra?), lite underkläder och hoppyfärger.

Jag gjorde en väggmålning på mammas jobb; barnavårdcentralen Apgränd, plitade dit en palm och en apa som hänger i palmen. Lättförtjänade pengar för mig:-)

Jag höll på ett par timmar med mitt konstverk och därefter cyklade jag till gymmet och körde ett hårt pass. Jag har fortfarande lite ont i mitt knä? Faktiskt första gången jag har ont någonstans efter träningen. Börjar bli gammal, lättare att överanstränga sig då tydligen, huh!

Det vankades skärgårdstallrik till middag (sill, ägg, prästost och öl) och jordgubbar med glass till dessert. För att smälta maten så gav vi oss ut på en milsrunda med hundarna- jag och mammsen. Nu ska vi dricka kaffe och titta på film. Shit, vilket trist blogginlägg, ha ha:-)

Jag snubblade! fan, också:-) Slog upp hela mitt knä och skrapade upp sidan av låret. Det var bäcksvart i spåret, inga lyktstolpar var tända. Jag hade fem meter kvar av femkilometers slingan och då dök den där sabla roten upp (eller vad det nu var?) och jag föll, bokstavligt talat, handlöst!

Jag gillar att springa i skogen då det är mörkt (är lite galen). Det känns som om jag springer i en dröm då det är så dunkelt. Vissa kanske känner sig rädda men för mig är det tvärt om; jag känner mig trygg, omhuldad av alla träd , tystheten och det massiva mörkret.

Jag och min "kusin" Eric var ute och löptränade i går (det är HANS fel att jag har ont i knät i dag) och innan vi började springa (vi väntade in Erics kompis "Johan") så stod vi och småsnackade. Jag berättade att mitt ex (sedan 10 år tillbaka) syster dotter "Natalie" precis tog studenten och vuxit upp till en riktigt vacker ung kvinna. "Ja, då man ser de små "skitungarna" växa upp inser man vad det har blivit av en själv:-)", sa jag lite sarakastiskt.
"Ja, just det, ännu mera kvinna", kontrade Eric. Snällt sagt, eller hur? Jag gillade det uttrycket, ännu mer kvinna! Inte gammal och passé utan bara ännu mer kvinna;-) Ha ha! Tack Eric, you made my day!

Trot eller ej, men jag fick faktiskt med mig mitt röstkort ner och snart ska jag lägga min röst. "Lagt kort ligger"

Min blogg börjar bli Sveriges mest uppdaterade blogg:-) "Har du tråkigt?", undrade en kompis, "Nisse", från Stockholm. "Det är inte alla som tycker om att ha kul!", svarade jag näsvist tillbaka. "Hur mår du egentligen?", undrar pappa från Västerås... "Känner du dig ensam?", undrar brorsan från London. "Det verkar tungt", konstaterade "Sofia" från Örebro. Tur att inte mamma läser den:-)

Äh va fan?!, det är väl mänskligt att kuka ur i bland? Mailade med en polare nyss där han beskrev sin livssituation väldigt öppenhjärtligt. Jag försökte bemöta honom så ärligt som möjlig och jag fick ett mycket värmande och gulligt mail tillbaka som började med; "tack för att du finns!" Sånt värmer såklart. Hans inre mådde inte heller "kalas" just nu och han kunde inte riktigt sätta fingret på varför. "Han har ju allt?; ett attraktivt yrke, knäcker dessutom som modell, en fin tjej som älskar honom, en fräsch lägenhet mm ", men ändå är han inte lycklig och det är något som saknas...

Jag kanske har brist på "Lithium" (påverkar glutamatnivåerna i hjärnan)?, försökte han skämta till det i mailet. "Vill inte verka tungsinnt men jag har kännt det så här ett tag nu... "
Jag märker att folk som mår dåligt, inklusive jag själv , är rädda för att belasta omgivningen med negativism. Men som jag skrev tillbaka till honom; "Är man vänner så lyssnar man och finns där även då det regnar, inte bara då solen skiner och man dricker Rosé på bryggan. Håller man i hop i regn så smakar vinet så mycket godare sedan":-)

"Storstadsabstinens," kan det vara det jag lider av? Jag är rastlös och uttråkad samtidigt som jag ändå tycker att det är skönt att inte "göra någonting". Jag har lite svårt att ta tillvara på detta gyllende tillfälle som jag har nu att bara "landa", så typiskt mig! Att vara närvarande är viktigt för att ta vara på livet. Det är så mänskligt att hela tiden vara på väg någon annan stans än där man är just för stunden... Man tänker på vad man ska göra "sen" men tänk om "sen" aldrig infinner sig? Inte troligt, men tänk om jag blir överkörd av en bil senare i dag då jag cyklar mot gymmet?, då har jag i så fall slösat bort denna morgon genom att inte vara "här"...

Jag somnade med många funderingar i mitt huvud i går natt. Ja, det hann bli natt i gen innan John Blund infann sig på huvudkudden. "The same old story!"  Det är frustrerande då man kommer på sig med att vara patetisk...
Då man söker någonting som inte tas emot på det sätt man hade hoppats på. Istället för att vara värdig och hålla huvudet högt, sjunker man och upprepar samma misstag i gen. Någon slags bekräftelse handlar det om, bara för att man känner sig så misserabel (motsatsen till allt man vill vara) söker man något som man inte är förmögen att ge till sig själv.

Mycket är jag men sällan slås jag av en sådan obekväm sanning att jag just är "patetisk". Hursomhelst, vaknade upp till en ny dag med nya förutsättningar och bestämde mig för att "nog är nog". Det är slut med allt frosseri i självömkan och nog med allt fäktande. Sjunker tillfälligt så ska jag låta mig själv sjunka för en stund. Jag tar mig upp i gen till ytan efter ett tag, som jag alltid gör eftersom att jag är en "överlevare".  Men jag ska inte skrika efter "uppmärksamhet" undertiden- utan bara låta det komma...

Undrar just hur många livräddare som hade räddat liv om de hade varit tvungna att jobba gratis? Förmodligen inte särskilt många- efter en stund i alla fall. " Där drunknade en till, och en till...  va fan gastar hon om?! fikarast snart? Mmmm, undra vad jag ska äta i dag? En kanelbulle med kaffe bli perfekt, gott! "" De som hade räddat liv hade gjort det för sina egna EGON skull för att få bragdmedalj och hamna på löpet; " Badvakt räddar miljdärskas liv, belönas med 1000 000 kr och ett eget slott i Transylvanien. "Äsch! jag hade gjort det för vem som helst med förbundna ögon"...

Mycket handlar om människans EGO. Att jag fäktar då jag sjunker beror på mitt kraschade ego som  behöver lappas samman. Men det måste lappas ihop varsamt, innifrån och ut och inte "the other way arround". Om man inte själv känner sig värd att älskas så kan man inte ta emot kärlek från omgivningen. "Sweettalk" rinner bara av, som att hälla vatten på en gås... Nä, som sagt, dags att tuffa till sig!:-)

Våra hormoner fördummar oss; det är min bestämda uppfattning. Punkt. Varför ska så mycket energi, både aktiv och passiv, kanaliseras i tankar kring det motsatta könet? Det är bara någonslags vilseledande ventil istället för att gå på djupet i de igentliga "problemen"...

Det är lätt, om man som jag (misstolka mig rätt) alltid haft lätt att träffa killar- vilket skapar ett livsstilsmönster att fokusera på det som är lätttillgängligt och "easy going". Det ger en bekräftelse kick för stunden, samtidigt som det skapar ett stort tomrum då självförtroende boosten slutar att verka. I stället borde jag för en tid, skjuta allt vad som har att göra med män åt sida och fokusera på annat. Som har med mig "Malin" att göra.

Jag borde bara koncentera mig på mina egna intressen och behov. Tänka lite manligt för en gångs skull; Vad är problemet? Går problemet att lösa? Är svaret "ja"? Då så, lös det! Nu menar jag inte att allt behöver vara problemorienterat... "Men ibland måste man göra det man måste göra" och bara isolera det till just det för en period.
Jag var mycket bättre på det förr. Innan de elaka förgörande hormonerna tog makten över min kropp och började hamra, banka och väsa i min skalle; " skaffa barn, skaffa barn, skaffa barn", ändå tror jag att jag är rättså förskonad jämfört med andra kvinnor i min ålder? Jag tror att jag har en "skenande klocka- light".

Jag har massor av punkter att bocka av som att; måla klart mina möbler där hemma, skriva klart min barnsaga, jobba på ett projekt till ändamål för Rosa Bandet, förkovra mig, träna och ta hand om min hälsa (vilket jag ifs gör). Det är bara det att jag plötsligt, jämfört med tidigare, tycker att det är så vansinnigt trist att "satsa på mig själv".

Vi är däggdjur, primitiva sådana dessutom. Säg till en rävhona som löper att "lägga sina begär åt sidan" och tänka mer objektivt och långsiktigt. Och det är väl precis det hon gör också? Det är reproduktionen som för arten vidare. Inte "söndags bilagorna"  med individuella budskap; "satsa på dig själv, ta makten över dina pengar, tappa 5 kg till midsommar, de senaste shoppingfynden, har du pli på din man?, kräv mer egen tid" osv osv.  Så gör man allt detta och upptäcker detta vid de fyrtio, att det var allt man hade- egen tid. Vad är tid att ha om man inte har någon att dela den med?

Nu har jag averkat mitt första styrkepass på Breeze Fitness. Det gick otroligt bra att träna och jag kände mig stark som en oxe. Jag cyklade in till Ystad ( ca 1 mil) , sprang 20 min på bandet, tränade en ordentlig omgång ben, mage och lite axlar. Avslutade med 10 min löpning i gen innan jag cyklade hem till Nybrostrand.

Det var ett bra första pass och jag har som sagt löst ett två veckors kort och kommer att träna varje dag. Jag kommer att komma hem som ett kraftpaket! Middagen i kväll blev våfflor (med grahamsmjöl blandat med vete) och sylt, keso.
Mamma undrade om jag ägde ett våffeljärn, vilket jag inte gör och jag vill inte heller ha något. Jag vill att våfflor ska vara något lite "lyxigt" som man äter ibland- som hemma hos mamma. Det är ju inte så bra att proppa i sig för mycket våfflor. Det är så långt ifrån GI man kan komma:-)

Jag är expert på att bara låta tiden att gå. Nu har jag suttit framför datorn i säkert två timmar och i stort sett inte gjort någonting mer än att bloggat, surfat runt bland musikvideos på Youtube, trots att jag borde ta mig i kragen. Mitt hår är skitigt, jag luktar motsatsen till nyponros och mina naglar behöver fixas. Jag är så jäkla dålig på att göra saker för mig själv. För i helvete Malin, vart tog självrespekten vägen? Kanske aldrig har haft någon, vad vet jag?

Hunden springer ute och leker för sig själv på tomten. Just nu "dödar " han en tyganka. Men han behöver komma ut på en ordentlig promenad. Särskilt om jag ska sticka i väg och träna senare. Då behöver han vara trött om han ska lämnas ensam en stund.

I dag regnar det! Från den ena dagen till den andra sjönk temperaturen med sådär 15 grader?! I går kändes det som att "this is it!", nu är det sommar- tjohoo! Men den övertygelsen förändrades snabbt.

Jag låg och drog mig länge. Vaknade och somnade om, vaknade och somnade om igen. "Uno" - min mammas man, väckte mig gång nummer tre då han var hemma på lunchen i ett ärende. Jag kan sova lika mycket och länge precis som en tonåring. Å andra sidan behöver jag nog sova i kapp eftersom att jag sov så himla lite och dåligt under hela förra veckan...

Nu sitter jag vid köksbordet, bloggar och äter naturell yoghurt med mussli som min mamma har gjort själv. För att förgylla det hela en aning så har jag lite hemmalagad hallonsylt i. Jag växte upp i ett väldigt kostmedvetet hem och mamma (och pappa) lagade alltid mat utan en massa tillsatser samt fettsnålt. Som ett exempel så använde de aldrig grädde i såser och vi hade alltid keso på pannkakorna istället för grädde eller glass. De bakade också sitt eget grova bröd med en massa russin, nötter och olika komponerade fiberrika sädesslag.

Jag ska faktiskt ge mig på att baka det där brödet då jag kommer hem till stokholm i gen. Det är både nyttigt och billigt att baka själv:-)

Mat är gott! Vi ha precis ätit grillade kycklinglår och sallad. Det var super fräscht och snart ska jag och min kära mor ta hundarna i öronen, visuellt sett, och rasta dem sista vändan inför kvällen. Jag orar mig för att jag inte kommer att kunna somna i kväll eftersom att jag somnade ett par timmar på eftermiddagen. Jag vaknade upp klockan halv åtta och då var det för sent att cykla till gymmet eftersom de stänger åtta om kvällarna...

I morgon ska jag ta mig i kragen och börja kika på projekt för sommaren. Pengar måste in på något sätt. Just nu vet jag inte konkret exakt hur. Men det löser sig, precis som det alltid har gjort tidigare.