Knallen var ursprungligen en gårdfarihandlare från Västergötland. Allmogen där började vid 1500-talets mitt gå runt i bygderna för att sälja hemslöjd, trots att sådan mellanhand mellan produktion och kund enligt lag var förbehållen städernas köpmän. Denna handel upphörde omkring 1900.

Knallar verksamma i Borås med omnejd utvecklade ett eget språk som heter månsing.

I nutidens språkbruk avses med knalle en försäljare, oavsett härkomst, som säljer sina varor på årligen återkommande marknader som inte hålls vid hemorten. En torgförsäljare är alltså inte en knalle.

Skojiga och pratglada västergötar

Månsing

Månsing, ett av de kringresande västgötahandlarna, knallarna, förr nyttjat hemligt språk.

Av detta språk känner man inte mycket mer än vad som sägs i Nils H:son Dals ”Boërosia” (1719) och Sven Hofs ”Dialectus vestrogothica” (1772), men det framgår, att en stor del av ordförrådet hämtats från zigenarnas språk romani. Förbrytarvärlden i Stockholm har sedan gammalt också kallat sitt hemliga språk för månsing, och då det finns ett visst gemensamt ordförråd mellan de båda språken, har man föreslagit att kalla det förra för äldre månsing. ^[1]

Det ”hemliga” i språket innebar att man bytte ut vissa ord mot andra mer svårbegripliga ord genom att låna från andra språk (exempelvis romani och finska), eller att på olika sätt ombilda ett svenskt ord. Skälet till att språket uppkom anses vara att man sinsemellan kunde berätta saker om kunder eller leverantörer, med dem närvarande, utan att de förstod vad man pratade om.

Några ord från månsing och som fortfarande lever vidare i mer modernt slangspråk är ^[2]

• fika – kaffedrickande (ombildning, s.k. backslang)
• lattjo – roligt (från romani)
• fjälla – flicka
• paj – rock
• tjacka – köpa
• lacka – sur, trött, vresig (jfr. dagens slang ”lacka ur”)
• pava

//Källa: Wikipedia//

NE säger så här:

månsing, ursprungligen västgötaknallarnas hemliga språk. Det är känt sedan 1700-talet. Med ”hemligt” menas här att vanligt språkbruk blandas med svårbegripliga ord. Dessa kan erhållas t.ex. genom ombildningar (sex blir bäxel) och lån (lattjo från romani, kax ‘två’ från finska kaksi). Vid ombildningar används knep som backslang (kaffe blir fika) och b- och el-språk (sex blir bäxel). Många av uttrycken har levt vidare i svenskt slangspråk, t.ex. fjälla ‘flicka’, paj ‘rock’ och tjacka ‘köpa’.       (Källa: Nationalencyklopedin

————————————————————————

Knallarnas historia är lång, över 400 år, närmare bestämt. Redan på 1500-talet började kringresande hantverkare ur allmogen att besöka byar för att sälja sin hemslöjd. Men handel var något som bara var förunnat borgare. Så 1620, när knallarnas verksamhet var ordentligt utbredd, fick de ett ultimatum av staten; antingen flytta till en egen stad eller bygga sig en stad. Knallarna valde det senare alternativet och staden de byggde redan 1621 fick namnet Borås.

1624 utfärdades ett unikt tillstånd för stadens borgare, nämligen att de fick idka gårdfarihandel över hela landet med sina lokalt producerade varor. Men ändå räckte inte detta för att få knallar att flytta till Borås och Ulricehamn som nu var den andra knallestaden. Därför tilläts även folket ute i landsbygden att driva gårdfarihandel.

Dagens knallar behöver inte gå från gård till gård utan reser med moderna färdmedel mellan olika marknader. Men en knalles liv är inte rosenskimrande för det. Att fara runt är slitsamt, det blir ofta tidiga morgonar och sena kvällar. Mycket bärande fram och tillbaka och försäljningen är ingen guldgruva.

Hämtat från:

http://www.firajul.nu/julkul/texter/knalle.asp

————————————————————————

Det var året 1877 den 15 februari som jag föddes i bondgården Kärr i Dalstorp…..    (En levnadbeskrivning. Läs mer: