Operationen
Inför operationen var jag riktigt nervös och fantiserade om allt möjligt hemskt som skulle kunna hända. Att jag inte skulle vakna ur narkosen, kvävas, få en blodpropp, kvävas, att läkaren skulle "borra" fel och slinta på hjärnan, mm.
Nu var det iallafall dags att ta tjuren vid hornen, operation kl. 09.00.
Jag var som vanligt sen till sjukhuset (att passa tider är inte min grej)
Kl. 09.05
Väl där fick jag, i förberedande syfte, svälja fler smärtstillande tabletter samt en tablett som motverkar blodpropp. (Att ligga stilla så länge på ett operationsbord kan bilda proppar)
Sköterskan rakade bort en del hår runt örat.
Som tur är har jag långt hår och fick ha kvar överhåret.
Kl. 09.15
Jag var nu redo för operationen vilken beräknades ta 3-5 timmar. Sköterskorna rullade in mig på sängen till narkosavdelningen och jag hann intemer än säga "Hej" till narkospersonalen så var jag borta.
Kl. 16.30 Slår upp ögonen. Allt snurrar och jag är helt säker på att jag dött och är i någon annan värld. En suddig sköterska bryter tanken när hon står ovanför mig och frågar hur stor min smärta i huvudet är på en skala från 1-10, där 10 är obeskrivligt ont. Jag förstör då att jag är på uppvaket ,men förstår inte hur den stora klockan ovanför mig kan visa 17.15 då operationen bara skulle ta någon timme.,
7-8 svarar jag och försöker röra huvudet, vilket är helt otänkbart.
Sköterskan pumpar i mig mer smärtstillande och jag somnar igen.
Kl. 17.30 Vaknar av att en sköterska står ovanför mig igen och frågar om smärtskalan. Nu kändes det lite bättre, 6 svarar jag och smnar lika snabbt igen. Obeskrivligt skönt att sova, det kändes som att jag ville ligga där för evigt.
Kl. 18.10 Nu vaknar jag av att flera sköterskor står ovanför mig och pratar. De vill rulla iväg mig till en egen sal och så blir det.
Huvudet värker. Inte så jag vill avlida av smärtan, men visst känns det.
Kl. 20.30 försöker jag resa mig ur sängen, vilket var en väldigt dum ide, allt snurrar och jag höll nästan på att trilla ur sängen så jag ligger stilla kvar och somnar igen.
Hej!
Jag har också opererat pärlcysta....i båda öronen och dessutom 2 ggr i ett öra och det är forfarande inte bra....
Vill gärna komma i kontakt med andra som gjort detta för att höra hur ni har det idag, har ni problem fortfarnade? eller är hörsel mm helt ok nu?
Du kan väl höra av dig via mail till mig och berätta lite, eller ringa jag har mobil 0707908500
[email protected].
Mvh Jenny Löfstrandh/ Spånga/ Stockholm
Hur gick operationen?
Blir det någon uppföljning?
Hoppas på att det är bra och allt är borta!
MVH Emelie
Hur gick den? Jag opererades i mitt höger öra i mars,det tog 7 timmar så jag förstår hur det är.
Hej, så glad att ha hittat fler me samma problem som jag!
Ja va ett öronbarn när ja va liten, hade 11 öroninflammationer på ett år (både ja o min mor va rätt slut då!) allergisk mot pencilin o antibiotika oxå så va ju bara o vänta ut d varje gång.
Jag var 16 när jag fick veta att ja har pärlcysta (föredrar de ordet, låter mer begripligt).
Sen dess har jag gått och väntat på operation.
När jag va runt 18 fick ja veta att ja hade de e båda öronen (jippi! not!)
Har hela tiden växt fortare än dom trott att de skulle göra men ändå fick ja bara gå på kontroll var 3e år! Helt sjukt.
Förra sommaren satte dom in ett rör i ena örat o hoppades att de skulle underlätta o ta bort lite vätska. Men de fungerade inte. Röret satt i knappt 2 v innan de började stötas ut (mitt under min semester på gotland) dom tog bort röret o sen va ja till läkaren igen (ny läkare eftersom ja flyttat o bytt kommun) Äntligen en läkare som verkar begripa att man måste göra nåt!
Fick göra hörseltest igen (inte gjort sen ja va 16..)
Ska dit igen i mars o kolla läget men får vänta me operationen ett tag till eftersom ja e gravid.
Men bara en sån sak som att läkaren tyckte de behövdes kollas 2 ggr om året istället för var 3e år! Är inte troende men tack gode gud!
Nu e ja snart 25, sjukt att man ska behöva gå i nästan 10 år o lida med nåt sånt här innan man får hjälp!
Livrädd för operationen eftersom ja e väldigt svårsövd o inte hanterar narkos spec bra (är rödlätt) men d vore så skönt att få de gjort o slippa ha ont!
vore väldigt skönt o kuna diskutera med andra som varit i samma sits!
Mvh Angelique
Jag opererades senast i förrgår (mån 22 feb) min 3 operation för just pärlcystor. Jag har förlorat hörseln helt på det opererade örat. Kram Marie 30 år från Trollhättan
Hejsan
Jag opererades 97 för min pärlcysta och fick hörselnedsättning/tinnituss och psykiska problem efteråt. Är mycket hörselkänslig!
Ja blev opererad akut, vaknade en morgon med att jag såg dubbelt, min pärlcysta hade ätit upp allt i mitt inneröra, till och med balansbågarna. Jag kunde inte gå utan stöd de första 6 månaderna och det tog jättelång tid för mej att återhämta mej är än i dag inte frisk. Pärlcystan åt till och med på mitt skallben
Jag har inte varit på några uppföljningar, men ska själv söka akut för jag tror att det är på gång igen.
Ha en bra kväll
Hej,
Jag Har opererats 4 ggr för pärlcysta. 2 ggr på varje öra och det har blivit bra. Nu var jag på min sist kontroll har varit där i 5 år och kollat och det såg inte bra ut då trumhinnan flyttar sig bakåt. Så en ny operation måste utfärdas trots att min hörsel är bra.
Jag är så orolig, dessa operationer får mig att må psykiskt dåligt.
Hur mår ni andra idag?
/Linda
