När Jesus kallar oss

Mark 1:17

Världen – en farlig plats att befinna sig på!

Något som enligt som, enligt kristen tro, är fallet eftersom världen inte längre är som den var tänkt att vara.

De fyra evangelierna kan sägas understryka detta. Dels genom att det vi i det samhälle där Jesus levde bland annat möter lidande, ojämn fördelning, förtryck, utanförskap. Dels i det som Jesus själv får erfara av att bli motarbetad, sviken, övergiven, falskt anklagad, torterad och till sist avrättad.

Världen sådan vi känner den är en farlig plats.

Jag vill även denna söndag stanna upp inför två meningar från Jesus, denna gång från Markusevangeliet:

Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare.

Ord sagda till två bröder, Simon och Andreas. Två fiskare som Jesus möter vid Gennesarets strand.

Markus, som är den av de fyra evangelisterna som är mest komprimerad i sin berättarstil, har i de föregående verserna i det första kapitlet skrivit följande om Jesus:

Han har kallat honom för Kristus (grekiska för det hebreiska Messias – Guds smorde, utvalda och i gamla testamentet utlovade redskap) och Guds son – Gud Sonen kommen till oss som människa.

Han har beskrivit Johannes Döparen som sänd av Gud som en vägröjare.

Han har berättat om hur Jesus döpts av Johannes och hur Anden kommit över Jesus som en duva.

Markus har även gett oss en kort återgivning av Jesu förkunnelse:

Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.

Jesus är, enligt Markus, Gud som kommer till den söndrade världen för att återupprätta – på oväntat sätt! Inte minst mot bakgrund av den Guds storhet som målas upp i gamla testamentet.

Vad vi ser, är alltså att världens tillstånd, dess dysfunktionalitet, är själva skälet till att Jesus kom. Den kristna tron handlar med andra ord om livet sådant vi känner det.

Det Jesus gör, är att han kallar människor, då liksom nu, till att följa honom, i den här sargade och osäkra världen, något som tydliggör innebörden i den omvändelse och det mottagande som han i sin förkunnelse utmanar till. Han ställer oss alla inför ett val – att fortsätta i det egna eller att släppa taget om det och följa honom.

Att göra det EN gång, och igen och igen och igen…

Att följa honom, för oss som inte kunde vandra med honom på Galiléens och Judéens dammiga vägar då, är bland annat: 

Att leva nära honom. Något som gör bönen central.

Att lära av honom. Något som kan ske genom en långsam läsning av evangeliernas texter, genom att vi oavlåtligt strävar efter att låta tron möta livet sådant det är, genom att vi samtalar och vägleder varandra och genom att vi övar oss i att vara lyhörda för hans ledning.

Att låta honom vara Herre. Något som inbegriper både ödmjukhet och lydnad från vår sida.

Att vara delaktiga i hans sändning. Något som driver oss till att leva för andra människor och enkelt och naturligt dela med oss av vår tro och vårt hopp.

Att så följa honom är varken ofarligt eller alltid enkelt. Det är därför en återkommande utmaning till kyrkan.

Men, efterföljelsen är inte bara något som vi gör. Jesus säger han ska göra något i oss och med oss: ”Jag skall göra er till människofiskare”. Vi är inte färdig när vi kommer till honom för att följa. Han vill göra något i oss. Vi blir del i ett, tills hans återkomst, ständigt pågående restaureringsarbete. Något som sker genom Guds närvaro i och hos oss – Gud Anden.

Jesus vill i den osäkra världen ge sina efterföljare:

Ett livsfokus på Guds rike. Det fokus som han själv levde med under sina dagar ibland oss.

En karaktär som växer mot att bli mer sanna, mer närvarande människor. Mer lika honom.

En tyngdpunktsförflyttning bort från oss själva, till Gud och medmänniskorna. En betoning som han själv gång efter annan gav prov på.

Jesus säger att när vi följer honom så vill han göra något i oss och med oss.

På en gammal gård som denna, möter vi livet sådant det är. Här har generationen levt och arbetat. Skrattat och gråtit tillsammans. Mitt i livet sådant vi känner det, ställs i dag frågorna, från Jesus, genom texten, till oss:

Vill vi följa?

Vill vi låta Gud göra sitt verk i oss?

Pär Månsson

Friluftsgudstjänst i Husby, Jäder, 2011-08-07