Vaknade 7.
Jag är så trött.
Frukost.
Lite utspridd, åt med mamma och E.
Dom pratade om Spekulation.
Jag satt tyst och log.
Tuggade.
Svalde.
Duschade.
Tvättade håret.
E åkte.
U ringde.
Eller så ringde jag henne.
Dom kunde komma vid 11.
Dom kom vid 11.
Kaffe.
Pappa sade att han hade status hos ML.
Han överföll henne på premiären.
Han hälsade på henne som man hälsar på en barndomskamrat.
Hon sade att hon såg att jag var hans son.
Vi pratade föräldraledighet.
Åkte iväg, mamma och pappa och U skulle äta lunch i stan.
Tunnelbana.
Sade hejdå vid Plattan.
Det började ösregna.
Åska.
Jag gick till Dramaten.
Blöt.
In, hängde av mig.
Kaffe.
Träffade J.
Sista Pygmalion.
Hon ska läsa På spaning efter den tid som flytt på onsdag.
Hon var nervös.
Hon skulle komma och titta på Spekulation i helgen.
Gick ner.
Åt choklad.
Pratade med G.
Hans flickvän tyckte om föreställningen.
Repade sång.
Det gick bra.
Repade kanon.
Bra.
Gick runt och var slö.
Föreställning.
Slutsålt.
Föreställning, föreställning.
Jag har aldrig panik på scen.
Jag kan texten så bra, det finns inga blackouts.
Jag försöker vara lugn.
Jag kan inte riktigt ta ut svängarna.
D ber om kommentarer till sin blogg.
Uppmärksamhetstörstande.
Jag är lite chockad över att det är så många som inte kan vara i verket, utan se det utifrån sig själva – hur hade jag gjort och inte fokusera på vad det är vi har gjort och vad vi behöver tillföra.
Och att det allt som oftast bara slutar med en klapp på huvudet.
Jag är orättvis.
Det jag skriver skriver jag i realtid.
Bytte om.
Ensemblechefen var rörd.
Träffade K och G och E och K och…T efteråt.
H och N.
M.
P.
Kanske man ska skriva en pjäs om rockbandet Crash Test Dummies.
M var i publiken också men hon hade nog gått till Beginning.
E undrade om vi ville ha deras vagn.
Vi skulle höras om det.
Jag och K gick till Lejonkulan.
Såg Beginning.
Tolkade det som en tyst födelse, man sätts i monotont arbete, man blir utbränd, pensionerad, man tar av sig all sin börda, man vilar, man bygger sig ett bo där man får vila och man dör.
Jag ska sluta gnälla om Ds blogg.
Men var är tolkningen i hans kritik?
Han hyllade Ts Beginning enbart för regelverket.
Publikkontakten.
Men jag saknar att läsa om vad det är han tror sig se.
Varför ska vi skriva hela tiden vad vi tycker?
Det här var bra, det här var dåligt.
Jag är så trött på smak.
Vad var det vi såg?`
Särskilt när det är en 80% tyst föreställning.
Öppet för tolkning, låt oss prata om det, vad var det vi såg.
Sen kan vi sitta i taxin hem, på tunnelbanan, och säga om vi tyckte om det, om vi inte.
Jag ska sluta tycka om och inte.
Det kommer gå bra Kristian.
Ingen fara.
Ta det lugnt.
Åkte hem med K.
Köpte pizza i Rissne.
Hem, åt den.
Köpte några kulor i en kulaffär.
Var så trött så att jag nästan dog.
K bestämde sig för att sova här.
Åkte och mötte F på Tcentralen och fick sin väska.
Jag gick och lade mig.

Vaknade vid 9.
Gick till Hemköp.
Handlade frukost.
Gick långsamt.
Åt frukost.
Utspritt.
Sol.
Skönare än igår.
Vinden.
Duschade, tvättade håret.
Pappa kom.
Åkte in till stan.
Us tåg en timme försenat.
Mötte henne vid stationen.
Gick till Kafferepet.
Åt paj.
Drack Ramlösa.
En kristen demonstration passerade.
Livet, vägen, sanningen.
Sade hejdå till mamma och pappa.
Gick med U till Dramaten.
Åt en glass utanför.
Jag åt med vit chokladsås.
U blandade 2 strössel.
En partyglass, sade hon i kassan.
Gick in till Dramaten.
J var där.
G gjorde kaffe.
Drack kaffe.
Öppnade chokladask.
Åt.
Kollade Ds blogg.
Han hade skrivit om Spekulation.
Jag undrar när han satte sig själv på piedestal.
Jag undrar när han fick den där raljerande tonen.
Jag undrar när han började klappa folk på huvudet.
Jag undrar när han fick för sig att han var Lars Norén.
Jag undrar om han ska berätta det i nästa inlägg.
Jag undrar hur han ska kunna börja arbeta på Teaterhögskolan när han har sågat slutproduktioner och låtsat att han bara är en helt vanlig teaterbesökare.
Sen bryr jag mig inte direkt vad han TYCKER om Spekulation, smak är direkt ointressant att diskutera i teaterkritik.
Det är intressantare att prata om hur han ser på sin person.
Hur han kan påstå sig stå utanför etablissemanget och samtidigt vara en stor del i det, samtidigt vara lite av ett nav.
Han kanske bara försöker vara gullig.
Sångrep.
Kanonrep.
Föreställning.
42 sålda.
Det var en lugnare föreställning idag.
Men vi hade den.
Föreställningen, föreställningen, föreställningen, föreställningen, föreställningen.
E messade efteråt, han kunde inte stanna kvar, han hade blivit så berörd.
U och E var inte kvar, dom hade gått till Frippes.
Bytte om.
Gick dit.
I var där också.
Pratade om föreställningen.
Upptäcker det här – att vara på scen handlar också om att hålla texten i handen, att överlämna texten till publiken och låta den fortsätta efteråt, i samtalet.
Det går inte att värja sig emot, det finns inget raljerande i det.
Att stanna kvar efteråt och plötsligt vara en del av den gemensamma upplevelsen, att ha varit den som fört fram den gemensamma upplevelsen.
Jag pratar som om jag aldrig stått på scen.
Jag låtsas som jag aldrig gjort det.
F och K kom.
Vi gick till Barcelona.
Åt.
F och K skulle på fest på Teaterhögskolan.
Åkte hem.
Somnade.

Vaknade klockan 7.
Frukost.
Dagis.
Hem.
69 lovesongs.
Den växer till ett sorgearbete.
Ringde T.
Pratade om att försöka ses.
Åkte in.
In på Dramaten, lämnade in, hängde in kostymen.
Han i receptionen sade Idag är det premiär då ja.
Gick till Urban Outfitters.
Jag ville köpa en tshirt.
Det fanns ingen där.
Jag snubblade i trappan.
Gick till Gallerian.
Gick till Åhléns.
Gick till stationen.
Mötte mamma och pappa.
Gick till Coffeehouse by George.
Åt sallad.
Drack Ramlösa.
Pappa sade att fotbollsVM är ju årets stora händelse.
Vi gick till Sergels torg tillsammans, sade hejdå.
Vi ses ikväll, ja vi ses ikväll.
Gick igenom Gamla Stan, Slussen, Medis, Skanstull.
T var på väg hem, vi hörs sen.
Träffade D på Skanstull.
Han skulle ordna en grej.
Han var väldigt snygg.
Vi ses ikväll, ja vi ses ikväll.
Gick på Skrapan, hittade inget.
Det finns så mycket fula kläder.
Det finns så mycket dyra kläder.
Åkte till Åhléns.
Köpte till slut en tröja.
T ringde, nu var han på väg till Dramaten.
Vi ses där, ja vi ses där.
Kvavt.
Ont i huvudet.
Hungrig.
S gick igenom en ljusmoment.
Gick till Terrassen, det fanns bara räkmackor, jag var inte social, jag gick på Nybrogatan.
Köpte något äckligt på seveneleven.
Åt det.
Kräktes lite.
Nej, det gjorde jag inte.
Gick upp igen.
Skrotade.
Pratade med G.
Han pratade om sin tid då han var med i en herrförening i Gävle.
Han reciterade en dikt av Bruno K Öijer.
Träffade I.
Och J.
Dom sparkade inför ikväll.
Jag kände inte igen J först.
Jag var lite spridd.
I skulle komma sista föreställningen, sade hon.
Sångrepade.
Gick bra.
Kanonpartiet.
Började skratta.
Hela tiden.
Well.
Klädde om.
Det är nu det händer.
Satte oss.
Publik.
Föreställning.
Efteråt.
Tackar, tackar, folket, människor, skålen.
ML kom fram och tackade.
Pappa hälsade på henne som om han var kompis med henne.
Skålen.
Producent och prefekt höll tal.
Prefekten var påtagligt berörd.
Producenten  lyckades både nämna och glömma.
AS hade gråtit.
Jag var spridd.
Hälsade på S.
D var extremt charmerande mot mina föräldrar.
Det är så många varv.
Vi är vuxna och kommenterar det samtidigt.
Mot de äldre.
Vi gör som dom vill att vi ska göra och vi gör det samtidigt med sådan distans att vi är helt själva i det.
Jag älskar honom.
Gick till Flickan på Gaffeln.
Drack lite vin.
S höll tal.
D sade att han aldrig gråtit till en text så mycket som denna.
S sade att hon grät varje gång på nya ställen.
Pratade med T efteråt.
Vi försökte på ett blödigt sätt summera dom här projekten.
Åkte iväg.
Åkte tunnelbana.
Åt en macka.
Sov.

Vaknade halv 7.
Frukost.
Dagis.
Glömde pokemonkortet, gick tillbaka.
Inom Apoteket men det tog för lång tid.
Tunnelbana.
T-centralen.
Kaffe på seveneleven.
Kassörskan frågade om jag ville ha ett stämpelkort.
Jag finns.
Dramaten.
Skrev lite på 69, en slags ordning.
D har tappat sin iphone i marken.
Den var helt krossad, det gjorde ont att se.
Rep.
Gick igenom sången.
Det gick bra men det är lite darrigt, det börjar komma skrikande närmre nu.
Foto.
Lunch, krämig soppa och tomatpaj.
Helt fel.
Kaffe.
Tittade på programmet, AL visade, det såg bra ut.
Eller, det såg ut.
Samlade ihop oss.
Genrep.
Tekniskt strul i början, projektionen ville inte flyga iväg.
Den stod still.
Avbröt, började om, tändes upp, avbröt, började om.
Höll koncentration men det kändes ändå lite halvt.
Jag hatar att kännas halv.
Första raden i sången gick åt helvete.
Helvete helvete helvete.
Hittade tillbaks redan i slutet på raden men det kändes ändå, det där halva.
Ville dö, ville gå av scen, både och, ville gå av scen och dö.
Applåder efteråt.
LH och E var där.
Dom tackade.
Dom sade att dom var lite paj.
Sönder alltså.
Jag trodde dom.
Till slut.
Eller till en början.
Vi får prata mer när vi ses.
A var där igen, tredje dagen i rad.
Det är fint, han är ett fint stöd.
Han pratade om alla 3 texter, Prestation, Konspiration, Spekulation.
Han sade att det här måste kännas som en revansch för dig iom Johan Palm.
Det gör det.
Repade applådtack.
Jag missuppfattade allting.
Tackade när jag inte skulle tacka, bockade när jag inte skulle bocka.
Jag är riktkarl, sade N.
Helvete.
Åkte hem.
D ringde, han var lite sjuk.
Just det, vi skulle ju egentligen fika idag, vi hade messat tidigare.
Han var bara lite krasslig.
Han undrade om föreställningen började prick halv 9.
Nej, det tror jag inte, sikta på det.
Hemköp.
Samma kassörska.
Jag gillar henne.
Hon säger Var det bra så? på ett så trevligt sätt, lite högljutt.
Tågparken.
Hem.
Sov i en halvtimme, lite längre.
Gick till A.
Hem.
Åt yoghurt och mackor.
Städade.
Spelade memory.
Lyssnade på Benni Hemm Hemm.
Släpade upp gamla datorn och letade fram gamla texter.
Den är äckligt långsam men det var det värt.
Jag undrar var jag gjort av Drottning Kristinamanuset.
Hitta det.

Vaknade halv 8.
Frukost.
Spelade fotboll i rummet.
Dagis.
Hem om.
69 lovesongs.
Åkte jag hem om?
Jo, det gjorde jag.
Åkte, gick.
Tunnelbana.
Hälsade på G.
Pratade lite om Kalla hjärtat.
J och N satt utanför.
Vi repade kanon.
K kom.
Repade kanon på scen.
Repade sång.
Tidig lunch.
Äggnudlar.
Oljigt.
Bytte om.
Satt i omklädningsrummet.
Satt i fikarummet.
Vankade runt.
Spattade runt.
Publik.
A var där igen.
A också.
AL var där.
Någon mobiltelefon som ringde, någon halstablett som prasslade.
Det är som det är helt tomt i huvudet.
Att hjärnan är inställt på att memorera och därför inte är i nuet.
Att inte riktigt veta vad det är man gör, inte märka det förrän man avviker, fastnar på ett ord, glömmer ett sceneri för stunden.
Det är som det är helt tomt efteråt.
A tackade efteråt.
Han sade att vi hade ett stort knowhow.
A dröjde kvar, han sade att han blit starkt berörd av Kristians text.
Men undrade hur vi skulle lösa den gestaltningsmässigt.
Och att vi hade löst det fantastiskt fint.
Det gick inte nog att understryka.
Gick.
Gick till biljettkassan.
Träffade M på trappen, hon hade köpt biljett till söndag.
Och till Ts, då ska jag också gå.
Vi pratade om att åka bort på utvärderingsresa.
10 juni.
Till 11 juni.
Hon pratade om Bärande väggen.
Hämtade biljetter, hörde mig för om möjliga återbud, hon sade att dom kommer nog bara någon timme innan.
Ringde D, vi ska träffas imorgon.
Tunnelbana.
Hoppade av i Sundbyberg.
J messade, hade läst krönikan i akt.
Den blir alltså läst.
Folk läser alltså akt.
Jag ska maila redaktören igen.
Jag förstår inte varför hon inte hör av sig.
Kom till Försäkringskassan.
Hon som pratade hade titeln generalist.
Det lät så sorgligt.
Att ha som uppgift att generalisera.
Hon pratade om jämställdhetsbonusen.
Hon sade att – om vi ville höra hennes personliga åsikt – så ska alla familjer få göra som dom vill.
Tvång är inte bra.
Vi är inte intresserade av din personliga åsikt.
Vi är här för att höra dig generalisera kärring.
Och dom blivande mammorna och papporna höhöade.
Hon fick feeling, generalisten.
Det här uppnår man om man delar på föräldraledigheten.
Ökad jämställdhet och…vad stod det, förståelse i relationen.
Hur dom nu kan garantera det, sade generalisten.
Mer höhö.
Jag hatar mig själv för att jag sitter tyst.
Gick mitt i istället.
Meningslöst.
Åt en glass på seveneleven.
Tunnelbana hem.
Tågparken.
Träffade J.
a fick plats på Ellenkeyskolan om ett år men skolan var tveksam om det fanns resurser för honom eftersom han hade koncetrationssvårigheter i grupp.
Ellenkeyskolan som inte ska ha några begränsningar?
Och se till varje barns förmåga?
Det är lätt att inte ha några begränsningar när man bestämmer var gränserna går själv.
Kan alla sitta där och rulla bivax och lukta på ull.
Koncentrerat.
Gick till Hemköp.
Makaroner, vegobollar.
Hade ett moment med kassörskan, hon tyckte jag hade fin tröja.
Gick hem.
Lagade makaroner, åt.
Åt rabarberpaj.
Vann schackpartiet över F.
69 lovesongs.
Mailade en massa, mailade R, mailade ML.
T ringde, vi pratade, nu är vi där igen, för tredje gången, premiären, gigantiska huvuden.
I Berlin kallade T mig en gång för Jesus.
Nu är vi där igen.
Messade K, om hon kunde ta med sig Flirt, jag har en idé.
Dessa idéer.
Letade kärlekstexter.
Tittade på Extras med Ben Stiller.
Somnade inte förrän halv 2.

Vaknade kvart i 7.
Upp kvart över 7.
Frukost.
Bakogan.
En var rädd och en var arg.
Dagis.
Hem om.
Tunnelbana.
Dramaten.
Annalina, gick igenom programkorr.
Hon sade att när hon var 13 bestämde hon sig för att sluta gråta.
När jag var 14 bestämde hon sig för att sluta fnissa.
Vi kommer bra överens.
Rep.
Gick igenom lite lösa scener, övergångar.
Akutscenen.
Tappade helt bort mig i familjeporträttet.
Repade sången, falskt första gången men sen gick det bra.
Nu är det cymbalslutet som ska funka.
Kanonpartiet.
Det är svårt men det handlar ju bara om att rabbla i den ungefärliga ordningen.
Att inte tveka.
Lunch.
Äckliga selleribiffar.
Tårta, Dramaten fyller 100.
J sade att han läst Aktkrönikan.
Jag berättade att dom inte vill fakturera mig.
Chefsredaktören i Akt vägrar svara på mina mail.
Jag förstår inte vad det är för beteende.
Först anklagade hon mig för att vara ytlig och oprofessionell.
Hur stavas det.
Och nu svarar hon inte, nu betalar hon inte dom hon beställer text från.
Det är ju lite märkligt.
G kom fram till J och sade att han skulle passa i en fransk film.
Jag var starstrucked och bara satt och log.
ML kom också fram.
Jag fortsatte le.
Herregud.
Ner ner ner.
Genomdrag.
K och M från skolan var där, A också.
Tekniskt strul men annars var det extremt  tårdrypande.
Hörde en flämtning vid Didionrepliken.
Den passerar obemärkt förbi för mig eftersom det inte är jag som säger den men jag tror att den är den mest kända i det gråtpartiet, eller populärkulturella referenspartiet som det heter.
Vi måste repa det imorgon, jag vet inte var jag ska titta.
Alla var glada över genomdraget.
Messade CP, undrade om han kunde komma imorgon men nej, han ska på premiären istället.
Messade M och undrade, fick inget svar.
Messade G, fick inget svar.
Vafan.
Gick en runda runt kvarteret.
Fint väder.
Hem.
Dagis.
Ängarna.
k och k kom.
Jag cyklade till Sundbyberg och köpte indiskt.
Hade hjälm.
En man stannade mig och frågade om jag visste vägen till Bergshamra.
Bra fråga, sade jag, varför tyckte jag det.
as mamma är gravid.
När a föddes så fastnade han halvvägs, han vägde 5 kilo.
Åt.
Hem.
Drack vatten.
Laddade ner en massa Extras.

Vaknade halv 8.
Frukost.
Deklerationen.
Skrev till det sista.
Känns som på låtsas, skrev några siffror.
Lade i ett kuvert.
Skrev ut dramatenfaktura.
Lade den i ett kuvert, samma där, några siffror.
Dagis.
Tunnelbana.
Hoppade av vid T-centralen.
Gick till Dramaten, inom på seveneleven.
Köpte halstabletter och frimärken.
Postade dekleration och faktura.
K messade, hon var lite sen, hon satt fast i en kö.
G var på scen, han hängde grejer i taket.
Vi satt och pratade, han pratade lite om Kalla Hjärtat.
Dom hade tydligen ställt in igår.
För lite folk.
Synd.
K kom.
Vi övade på sången, K spelade piano.
Plötsligt satte jag tonerna helt rätt.
Utan att öva.
Det hela var mycket besynnerligt.
Det som tidigare var så falskt att jag lät som en ledsen katt lät nu plötsligt, var nu plötsligt…rätt.
Mycket märkligt.
J och N kom.
Vi gick igenom inledningen, ändrade den lite igen.
Fast inga scenerier, direkt, snarare i intensitet och riktning.
Jag jobbade neråt, fick som vanligt inga impulser att ställa mig upp.
Jag är extremt inåtvänd.
Nu arbetade jag med mina fingrar på samma sätt som jag gjorde när jag var barn, alla fingrar skulle mötas men ingen fick möta sin respektive, pek fick inte möta pek, lång fick inte möta lång och så vidare.
Jag kunde sitta flera timmar och leka det.
Det är extremt avkopplande, märker jag nu.
Jag glömde nästan bort mina repliker.
Det var lite svårt med riktningar.
Lunch.
Hasselnötsbiffar.
K tyckte dom smakade skåp.
Jag tyckte det var ganska gott.
Jag berättade om min idé för K.
Hon tyckte den lät bra men undrade vad jag ville berätta om det.
Det vet jag inte än.
Det ger sig.
Lunchade med AL, hon var tillbaks från Vilnius.
Hon sade att 2 politiker kastat sig i sjön för att stoppa prideparaden.
Titta in på mitt kontor vid klockan 3.
Okej.
T kom, han åt med oss.
Han hade haft möte på Galeasen.
Kaffe.
Fortsatte repa.
Människan klarar av saker, jag påtalade att jag lände mig lite mysig när jag stod lutad mot väggen.
Vi löste det genom att stelna till, låtsas som man är avslappnad men i själva verket är det jättejobbigt att luta sig.
Det blev bra.
Slutade, jag gick upp till AL, väntade utanför lite.
Jag släpptes in.
Lilla Stormen låg på hennes bokhylla.
Hon undrade om jag kände det som jag var överallt.
Nej, sade jag.
Just nu är jag bara på 3 ställen.
Dramaten, tunnelbanan och hemma.
Jag sade inte det.
Det känns inte riktigt så heller.
Men jag är inte överallt.
Just nu är jag bara en trött låtsasskådis.
Typ så sade jag.
Nej, så sade jag inte.
Jag minns inte vad jag sade.
Är jag överallt?
Vi gick igenom programmet.
Jag ska maila henne text ikväll.
Gick.
In på Gallerian, Clas Ohlson.
Iphonehörlurar är för dyra.
Jag har inga pengar.
Köpte skrivarfärg.
Åkte hem.
Hemköp.
Skitlångsam kö.
Killenheladan satt i kassan.
Träffade en som hette M på gården.
Följde med henne hem.
Hon bjöd på kaffe och bullar.
Henne son hette a.
Jag gick hem och skrev programtext.
Den blev sådär, skickade den till K och T.
Började laga mat.
Äckliga eldoradotomater.
Allt blev skitäckligt.
Jag kräktes nästan.
Bakugan.
Duschade.
Tvättade håret, äntligen.
Läste Cs gamla brev han skrev till mig för snart ett år sen.
Läste mitt svar.
Jag vet inte varför han inte hör av sig.
Jag antar att han är arg och ledsen.
Jag antar att han har gått vidare.
Jag undrar om han är långsint.
Det slår mig att jag inte vet det.
Magnetic Fields.

Vaknade klockan 6.
TV.
Somnade om.
Vaknade vid 7.
A ringde, sade att han var sjuk.
Han kunde vara barnvakt men inte göra så mycket.
Jag sade att det var lugnt.
Frukost.
Duschade.
Skickade min essä.
Hur hann jag skriva den.
A kom vid halv 10.
Jag gick.
Provade mina hörlurar.
Högra luren funkade inte.
Släng dom.
Pissväder.
Kom till Dramaten.
Repade igenom det vi gjort igår.
Jag kan nästan hela texten nu.
Det är ett parti som jag inte får in i skallen.
Och kanonpartiet, det första.
Det är omöjligt.
Men jag har bestämt mig för att det ska vara omöjligt.
Fortfarande svårt med sången.
Jag och K ska repa på den själva.
Lunch.
Piroger.
J tittade ner på sin tallrik och undrade vad dom tänkt när dom bestämde sig för den här maten.
N undrade om jag gjort egen smördeg någon gång.
Nej, det har jag inte.
Han spelade upp lite ljud.
Fint.
Genomdrag.
Känns sjukt att vara i föreställningen, inte utanför den.
Att vara föreställningen och inte kunna titta på den.
Det kändes nästan lite sorgligt, jag tror jag är berövad på en upplevelse, i och med det är jag berövad på en upplevelse.
Bestämde att ses på måndag, jag och K, på Dramaten.
Dels sjunga Thåström och prata scenskola.
Gick till Apoteket, köpte halsbrännetabletter av en extremt trevlig expedit.
Hon hette Lehtonen i efternamn.
Tunnelbana.
Ringde mamma.
Jag var så extremt trött och släpig.
Hon hade varit på St Gertrud igår med L och ätit gratis buffé.
Kom hem.
Sov i trekvart, sjukare, hostig.
Helvete.
Upp, gjorde västerbottensostpaj.
Fick lite svårt med degen men det löste sig.
In i ugnen, duschade.
T ringde, tackade för idag.
Han sade att jag höll på att hitta något fint i Han är död-partiet.
Han skulle på libanesiskt bröllop.
Han var så trött hela tiden.
Folk kom.
Gratulerade K, han ska bli utgiven på Norstedts.
Han oroade sig över att allt skulle vara en bluff.
Drack Fre.
H trodde att jag var från Polen.
Han blev helt förstörd att jag inte var det.
Jag var inte helt på topp.
Host.
Skit.
H tyckte det var märkligt att homosexuella män gärna träffas på smutsiga pissoarer när de är så intresserade av heminredning och ha det rent och fint runt om sig.
Det blev så märkligt tyst.
Dom gick vid 1.
How I met your mother.
Mackor.
D messade och undrade om fika imorgon, jag sade nej, jag var för sjuk.