När vi valde hanhund till Iris visste vi att hennes pigment blir dåligt när solen inte skiner på henne. På sommaren är hon svart i huden och på nosen men så fort det börjar bli höst tappar hon pigment på näsan och kroppen.

Hon blir inte grisrosa men lite blek.

Därför visste vi att vi ville ha en svart hanhund.

Vi ville även ha en hund som inte bara var en utställningshund utan som även fick vara "hund" och som även tränades i någon form.

Vi ville även att hunden skulle finnas i en familj så vi vissta att den fungerade med barn och gärna med andra djur (= ingen jaktidiot).

Mentaliteten och förmågan till samarbete är det viktigaste för oss.

Även om en hund är fin i utställningringen så är den ändå 99% av tiden familjehund och då måste den fungera som en sådan.

Även nedärvningsbara sjukdomar som finns registrerade kollade vi upp hos de hundar (och deras släktingar ) vi tyckte kunde passa .

Nu är ju inte alla sjuka hundar med sjukdom registrerade men man måste ju försöka göra det man kan ialla fall anser jag.

En hundägare ville inte låta para med sin hane förren han var klar i elitklass lydnad, en annan hade ett kullsyskon som fått SA. Några hade HD grad C och D i stamtavlan på flera kullsyskon.

Tillslut hittade vi en hund i Norge (ganska nära Dalarna) som vi tyckte kändes "bra" på papperet. Den kom från Jawazzas kennel och vi hade varit in och sneglat lite på deras hundar innan men tänkt att det var ju lite långt till Blekinge .

Jag (Maria) ringde ialla fall ner till Anki som har Jawazza´s för att fråga om numret till den norska hundägaren. 

Hon frågade mig lite om min hund, pratade lite om vikten av att låta hundarna vara hundar trots stora pälsbollar, sin häst, att hon haft irl. varghund (som jag), sedan talade hon om att den norska jycken fått problem med sina klor inget ärftligt men ägaren tänkte inte använda honom i avel (ska kanske tillägga att jag också var bra på att prata).

Där någonstan så började 70mil inte kännas så långt...så jag frågade om hon hade någon annan avkomma någonstans som hon trodde kunde passa.

Hon sa att hon hade en "ny" hane som kallades för Wilson som inte hade några kullar efter sig , hade två cert och hade ett fantastiskt temprament.

Hon frågade även hur långt kvar det var innan min hund skulle börja löpa eftersom hon inte gillade parningar som gjordes iall hast. Nu var det november och jag sa att jag tror hon börjar löpa i Januari.

Hon ville dock kolla min hunds stamtavla + se bilder+ utställnings kritik först. Så jag hivade iväg allt per mail och dök sedan in i avelsdata basen för att göra en provparning, glodde i lite fler stamtavlor vilka inte visade några konstigheter. 

Anki ringde sedan och sa att allt var ok och att vi var välkommna att ringa när Iris började löpa. Dock skulle hon operera sin hand så Wilson skulle bo i Hässleholm ett tag hos Ylva som äger honom tillsammans med Anki.

Så det var dit vi fick styra kosan när det var dax, inte till Blekinge.