Om Grand Danois

Allmänt

Grand Danois finns i fem färger : svart, harlekin, blå, gul och tigrerad. Tikarnas minimi mått är 72 cm i manken och hanarnas minimi mått är 80 cm i manken.

Grand danois är en  tysk ras som är en ädel, lugn och värdig hund. Det är ingen enmanshund utan snarare en familjehund som vid vuxen ålder vakar över sin familj och håller en viss distans till främmande människor. En grand danois har tålamod med barn men man måste lära barnen att ha respekt för hunden, ingen hund är en leksak.

En grand danois valp väger ungefär 500-700 g som nyfödd och på ett år växer den så mycket att den sedan är uppe i över 60 kg! Under andra levnadsåret växer den fortfarande fast långsammare och slutvikten kan bli mellan 60-80 kg beroende på kön och och grovlek.

En Gd som fått växa i lugn takt, fått lagom med motion och ej behövt släpa på extra kilo i form av övervikt ska normalt kunna bli 9-12 år.

Fostran

Fostran är inte det samma som dressyr och skall börja från första dagen i det nya hemmet. För att man ska ha glädje av en stor hund krävs att den är harmonisk med ett visst mått lydnad. En fast, konsekvent behandling med mycket beröm är viktigt. Valpen har stor förmåga till inlärning så länge den bygger på beröm! En stor hund som gd får aldrig visa aggressivitet mot människor eller djur och sådana tendenser skall genast bestraffas så snart de dyker upp. Det händer att en unghund prövar om den kan ta befälet och då gäller det att göra klart för honom att husse eller matte är hans "flockledare".

Motion

En Gd ska ej motioneras i för stor omfattning första året. De växer så fort så dom kan ta skada av för kraftigt med motion. Men promenader behöver alla hundar.Onödigt spring i trappor bör också undvikas i denna period.

Utfodring

Var noga med att följa de anvisningar med maten du får och lyssna inte på " goda " råd från människor som inte har erfarenhet av rasen! Motionera inte en gd en timme före och en timme efter maten. Det kan utlösa en magsäcksomvridning.

Värt att veta

Varje ras har sina egenheter och problem och vetskap om detta krävs för att man skall lyckas och trivas med sin hundras. Misstag under uppväxten i form av t.ex. fel utfodring eller för mycket motion kan få förödande konsekvenser!

HÄLTOR: Överutfodring eller obalanserad foderstart  i kombination med genetiska predisponerade faktorer kan ge hältor av flera olika slag. Bogledshältor förekommer ( ej lika ofta nu som förr)pga foderstaten är bättre. Såkallad Osteochondros, dvs en bit av ledbrosket lossnar från ledytan. I vissa fall läker det av sig själv, i annat fall tas den lösa broskbiten bort operativt. Fel i tillväxtzonerna längre ner i benen förekommer också och vid alla former av hältor bör veterinär uppsökas. Det får ej förekomma fraser som att " valpen har växtvärk", en hälta är en varningssignal att något är fel!

MAGSÄCKSOMVRIDNING: De flesta hundraser kan få vad man kallar magomvridning. Det är den övre delen av ( fundus) som gasfylls, utvidgas och ändrar läge så att gasen ej kan ta sig ut. Hunden blir orolig, får spända bukväggar och försöker kräkas utan resultat. Orsaken vet man inte säkert men stora matportioner, stor vattenkonsumtion, motion nära utfodringen osv kan utlösa omvridningen. Detta är ett mycket akut tillstånd! Åk genast till veterinär.

HALSINFEKTIONER: Dessa är mycket vanliga hos GD och ibland en av anledningarna till dålig aptit. Halsmandlarna blir ofta återkommande infekterade och slutligen brukar operation vara det som definitivt sätter stopp för vidare problem.

Hjärtproblem: Det förekommer även hjärtproblem i rasen, det vanligaste är  "dilaterad cardiomyopati". Finns mer info på www.sgdk.org/

I övrigt är rasen relativt frisk och bör vara rätt ras för en intresserad. Men som sagt liten blir stor på ett år och utrymme krävs både inne och utomhus åt en så stor hund.