Alan Greenspan, förre chefen för den amerikanska centralbanken, anses vara den som genom att lätta på kreditrestriktionerna orsakade bolånekrisen i USA, som i sin tur försatte hela världens finansiella system i fritt fall. Under många år dessförinnan var han hyllad, beundrad och respekterad men när finansbubblan sprack blev han hårt kritiserad. 

I sin ungdom var Greenspan en begåvad tenorsaxofonist, som allvarligt övervägde en karriär som jazzmusiker. Olyckligtvis (skulle man kanske kunna säga) valde han bort musiken för att i stället studera ekonomi. Enligt väl underrättad källa avbröt Greenspan sin bana som musiker därför att han i unga år hörde ett musikaliskt underbarn vid namn Stan Getz spela tenorsaxofon i Woody Hermans orkester (Four Brothers-epoken). Han insåg omedelbart att han aldrig skulle kunna matcha Getz skicklighet på instrumentet och satsade på ekonomi istället för jazz. 

Stan Getz var en av världens främsta tenorister ur den ”coola” skolan med en melodisk begåvning och en mjukt sammetslen ton som var helt unik. Han fick på 60-talet stora kommersiella framgångar med sina bossa nova-skivor (The girl from Ipanema osv) och blev något av en legend i jazzkretsar.  Han gifte sig på 50-talet med Monica Silverskiöld från Lund där han bodde av och till under många år. Han hade ju en internationell karriär men gav ofta konserter i Stockholm och Köpenhamn. Han kom att spela en stor roll för den svenska och danska 50- och 60-talsjazzen. Han spelade oupphörligt och överallt- ofta med lokala förmågor– inte minst med unga Lundamusiker, t ex svågern Peter Silversköld, som spelade bas. Varhelst Getz befann sig letade han upp spelsugna musikanter och jammade med dem nätterna igenom. Vid ett tillfälle vid mitten av 70-talet lät man bandspelaren stå på under en jam session med studenter hemma i villan i Lund. Nyligen gavs den inspelningen ut på en CD under titeln Affinity. Den är riktigt bra – dessutom rolig inte minst därför att man hör familjens barn prata och familjens hund som skäller i bakgrunden. Stan Getz dog 1991, lyckligt ovetande om sin roll i den finansiella katastrof som hans beundrare Alan Greenspan orsakade många år senare. 

PS Stan Getz (styv-) svärfar var professor i Lund. Han var mån om sin nattsömn och uppskattade inte Stan Getz vana att spela saxofon nätterna igenom. DS.

Lars Rask, som är vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning skrev häromdagen i Dagens Industri (7/9) att svensk forskning har tappat i internationell konkurrenskraft och att det beror på att svenska universitet har för många och för små forskargrupper.

Det är ett faktum att svensk forskning tappat i konkurrenskraft under de senaste decennierna. Baserat på citeringsfrekvens låg Sverige tidigare i topp, nu har vi halkat efter. Citeringsfrekvensen är ett mått på hur mycket internationell uppmärksamhet en forskare lyckas nå. När en vetenskaplig uppsats citeras av andra forskare registreras det som ett mått på uppsatsens genomslagskraft. Historiskt har svensk naturvetenskaplig och medicinsk forskning varit mycket framgångsrik i detta avseende.

I går redovisade Lars Rask, vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning, sitt recept för att råda bot på den bristande konkurrensförmågan. Han vill att universiteten ska bygga nya forskningsorganisationer baserade på färre forskargrupper med bättre basfinansiering. Det låter bestickande - men vad händer då med alla små forskargrupper som kanske har potential att prestera lysande forskning om de får chansen att växa och utvecklas. Jag kan alltså se vissa problem med en hierarkiskt uppbyggd spetsforskningsorganisation av den typ som Lars Rask tycks förespråka. Dagens spetsforskning är inte morgondagens. Kreativitet främjas inte i administrativa tvångströjor

Jag tror att det är klokt att begrunda hur svensk forskning var organiserad under guldåren. Under efterkrigsåren fram till början av 80-talet kunde vi skryta med 6 nobelpristagare i medicin/naturvetenskap. Till detta kom minst två forskare som man på goda grunder kunde anta skulle ha fått Nobel-pris om de inte dött i unga år. Ett antal högt förtjänta svenska forskare hade citeringssiffror som vi inte kommer i närheten av idag. T o m en medelmåttig forskare som jag själv lyckades (med stor möda) samla ihop nästan 40 000 citeringar, vilket efter dagens förhållanden får anses vara en hög siffra.

Går det att återskapa den mentala miljön som gjorde denna guldålder möjlig? Kanske det kan löna sig att begrunda hur man organiserade grundforskningen på den tiden? Spontant skulle jag vilja säga att den medicinska forskningen (som jag känner bäst) inte var organiserad över huvud taget (åtminstone upplevde jag det så). Resurserna var små (ofattbart små med dagens mått mätt) - men de var omedelbart tillgängliga för alla i verksamheten. Livet på laboratoriet kännetecknades av lekfullhet och improvisationer, fullständig frihet, närmast anarki, kopplat med hög personlig ambitionsnivå och hängivet dygnetruntarbete, men också med frihet från restriktioner och administrativa tvångströjor. Ingen hierarki, inga anslagsansökningar, inga månadsrapporter att skriva. Men vi skrev och publicerade artiklar i den vetenskapliga pressen på löpande band. Och de artiklar vi skrev lästes och citerades. Några av oss fick Nobel-pris, andra kickstartade slumrande svenska medicinalföretag, som från 60-talets början växte till multinationella läkemedelsjättar. Några produktexempel: Heparin, Xylocain, Bricanyl, DOPA, Zelmid, Losec/Nexium. Under 90-talet vände det neråt för svensk läkemedelsindustri. Nu återstår bara det yttre skalet, de pampiga byggnaderna - monument över en svunnen storhetstid.

Alltså, från 60-talets början och 40 år framåt gick svensk läkemedelsindustri (baserad på svensk medicinsk grundforskning) in i en period av oavbruten framgång och hisnande tillväxt. Var det en ren tillfällighet? Jag tror inte det - jag tror att en analys av vad som hände under dessa 40 år kan ge värdefull kunskap om hur man frigör kreativitet och skaparkraft. Och hur man därefter (på mindre än 10 år) lyckas tömma organisationerna på styrka och kraft.

Äntligen är programmet klart.

Och redan 150 anmälda innan det gått ut, känns som intresset för ESS och MAX IV är lika stort bland Skånes företagare som vi hoppades.

10.00         Registrering och kaffe

10.30       Välkommen, Bengt L Andersson, Hjärntrusten

 Moderator Lars Mogensen

10.35         ESS och MAX IV- motorer för tillväxt

               Perspektiv och förväntningar, Allan Larsson, Lunds Universitet

               MAX IV - vår nya ljuskälla, Åke Kvick, MAX IV

               Erfarenheter av upphandling till MAX-lab, Göran T. Andersson, MAX-Lab

               ESS - vilka möjligheter kommer anläggningen att skapa?, Mats Lindroos, ESS

 11.30       Vilka investeringar tänker Region Skåne och kommunerna göra?

               ESS och MAX IV: Regionens tillväxtmotorer, Jan Sturesson, PWC

               Hur förbereder sig Lund? Kunskapsstråket och Lund NE, Mats Helmfrid, Lunds kommun

               Klarar Öresundsregionen kraven på internationalisering?, Pia Kinhult, Region Skåne

 12.30       Lunch och mingel

               Moderator Bengt L. Andersson

 13.30       Affärsmöjligheter för regionens företagare

               Mark för nya företag, Nils Gyllenkrok, Björnstorp, Bengt Holgersson, Lundamark

               Byggnationen av MAX IV, samordning och samverkan, Mats Paulsson, Peab, Ulrika Hallengren, ML4

               Tech Network: exempel på industriell företagsamverkan, Mats Svensson, Tech Network

               Nya kunskapsföretag i spåren av ESS och MAX IV, Sven-Thore Holm, Lundavision

15.00         Kaffe

15.30        Frågestund

Rolf Elmér från Svenskt Näringsliv och Eva Ohlstenius från Företagarna inleder och diskuterar planerade kommunala satsningar med representanter för Malmö (Pehr Andersson) Eslöv (Cecilia Lind) och Sjöbo (Lena Ytterberg).

Därefter frågor från auditoriet till representanter för beslutsfattare och beställare:

Pia Kinhult, Jan-Inge Ahlfrid, Mats Lindroos, Ulrika Hallengren, Göran T Andersson och Mats Paulsson, Åke Kvick.

16.30         Avslutning, Inger Mansfeld, Hjärntrusten

  

Plats: Scandic Star Hotell, Glimmervägen 5. Lund

Datum: Onsdagen 6 oktober, klockan 10.00-16.30

Anmälan www.hjarntrusten.se. Konferensen kostas 675 kronor (exkl moms)