| Våren kom. Sommaren försvann. När kvällssolen försynt värmer ansiktet vet man att våren är här. Då dröjer det ungefär ett par hektiska veckor innan man börjar ana sommarens försiktiga intåg. |
 |
|
| Blickar utåt.
Allt för många fiskare är för uppfyllda med sin
egen förträfflighet och sina vikt- och poängmål att
de glömmer panoramablicken. Just här. Just nu. Föränderlighet
eller beständighet. Det finns omkring dig hela tiden. |
 |
|
| Jakten är ändå närvarande. Givetvis. En kittlande strävan och tankar på en fin fisk finns där. Men för varje år som går blir totalupplevelsen ännu viktigare. En våryster id som får flötet att vippa blir på något sätt större i sällskap av vårblommor, tillbakaflyttande fåglar och naturens värmeuppvaknande. |  |
|
| Allt fler sällar sig till processen. Det stillsamma uppvaknandet. Leder sträcks ut. Förtorkad hud ser ljuset igen och tankarna mal på i något högre tempo. Ibland kan det vara nödvändigt att vrida korpgluggarna neråt. |  |
|
| Det händer viktiga saker under ytan förstås. Blåstång och vattenväxter - hårt ansatta av kyla och stormar - sträcker på stjälkar och stammar för att nå upp mot ljuset. Den nyfikne kan hitta tecken bland stenarna som ger taktiska fördelar inför nästa fisketur. Den eftertänksamme kan njuta av naturens bekymmerslösa strävan mot sommar. |  |
|
| Älskog i dyn. Det är med vördnad och uppskruvad spänning vi plötsligt iakttar sutare i färd med att ystert bjuda upp till parningsdans i det ljumma vattnet. Sommartecken radar upp sig. |
|
|
| Ett annat tecken på kärlek. Mer behöver man nog inte tillägga. Ibland överträffar naturen det vi försöker skapa. Eller ibland... Snarare alltid. |
|
|
| Och så ett och annat bakslag. Kyla, fukt, dimma, frostnätter, vindkantringar. Det är en farofylld färd mot sommar som den längtanssjuke spöbäraren åtar sig att genomföra. |
|
|
| Men så står man där med böjt spö och adrenalinsprutande storsmajl igen. Tänk att det är så lätt att glömma de svåra dagarna när det plötsligt verkar så lätt igen. Abborrarna som du nyss trodde var utotade från jordens yta är med ens alerta, ilskna och rappa. |
|
|
| Ett kilo glädje. Fenorna som likt indianskruden bärs med stolthet signalerar tillhörighet. Den varnar, skyddar och visualiserar. En studsande jigg jagas och överrumplas med all attackkraft den lille krigaren kan förmå. Imponerande. |
|
|
| Spanaren i skyn är också sugen på ett skrovmål. Det finns många ytor att spana av. Fisketoken fastnar en stund med avund i blick mot graciösa vingars enkla navigation. |
|
|
| Vattnet strömmar och porlar. Några veckor senare har det stannat av. Så både vi och åns verkliga invånare passar på att utnyttja strömilen för våra syften. |
|
|
| Vacker. Se noga. Betrakta inte bara flyktigt och fall in i ett slentrianmässigt "fin fisk". Utan ta tillfället i akt. Titta, syna, granska och beundra. Se fjällens fulländning, färgernas skiftning och strömlinjeformens livsanpassning. |
|
|
| Innan sommaren kommer får man bråttom. Så många fiskar. Så många ställen och så många upplevelser. Kuster, sjöar, åar. Antagligen är det därför vi ibland rusar på, förblindade av framåtanda. Nuet upphör. Nästa mål. |
|
|
| Fru storgap. Gäddor är mestadels tacksamma motståndare. Inte alltid enkla (för då vore de ju inga motståndare att tala om), men alltid kampbenägna på endera sättet. Och rovgirigheten lyser i varenda spetstand. Gäddor är grymma. Och grymt roliga. |
|
|
| Så är sommaren över oss. Torr, regnig. Mild, kylig. Blåsig, stilla. Bedräglig, trofast. Vissa år blir det inte som vi förväntar oss, andra år överträffar den allt. Men vissa tecken går inte att ta miste på. Som ett sidledsvandrande flöte i gryningsljuset. Sutarnas rödögda uppsyn abonnerar på plats i min svenska sommar. |
|
|
| Finurliga firrar, oförutsägbara resultat. Med fisket förhåller det sig som så, att det egentligen aldrig blir som man trott. Inte ens med år av erfarenhet, med precisa förberedelser, eller minutiösa planeringstimmar kan du vara säker på att landa det som skulle landas. Mickes fina ruda tillhör dock den lyckosamma summan av kardemumman. |
|
|
| Vissa vaknar till rejält i sommarvärmen. De gapar glupskt och ger valuta för nedlagd tid och slant. Ibland får man färdas över land och vatten för att hitta dem. Men - som gamla poeter och förståsigpåare hävdat i urminnes tider - det är inte bara målet, utan vägen dit som är det viktiga. Att färdas är att bli en liten gnutta klokare. |
|
|
