Riseberga kyrka

I dag planerade vi en liten kyrkrunda med hjälp av vår senaste investering, en GPS till motorcykeln. Ofta är jag lite tveksam till alla dessa tekniska prylar som man inte verkar kunna klara sig utan. Men nu när vi har den, är jag spänd på vad den kan hjälpa oss med.

Vi tog fram kartan och blev sugna på en tur mot Ljungbyhed och Höör. De kyrkor vi bestämde oss för att titta på var Riseberga, Färingtofta, Billinge, Bosarp och Munkarp. På kartan letade vi upp de vägar vi ville köra på och så knappade vi in de här kyrkorna som delmål på vår tur.

Först ut var alltså Riseberga kyrka strax utanför Ljungbyhed. Som bakgrund till den här kyrkans historia kan det vara bra att känna till att cistercienserorden, i mitten av 1100-talet, byggde Herrevadskloster, som ligger inom Riseberga socken. Under medeltiden var det religiösa livet knutet till detta kloster. Riseberga kyrka anses vara en medeltida kyrka. Man tror att långhuset och det låga tornet är från medeltiden. Eventuellt kan det ha varit så att klosterkyrkan har varit församlingskyrka och Riseberga kyrka ett kapell. Kyrkan har byggts om vid flera tillfällen och fick sin nuvarande form 1820.

År 1707 höjdes kyrktornet till nuvarande höjd för att ge plats åt kyrkklockorna. De båda korsarmarna byggdes 1733 respektive 1788. 1819 förlängdes långhuset och då flyttades altaret från östra till västra delen av långhuset. När kyrkan invigdes 1820 tillägnades den Kronprins Oscar, sedemera Oscar I, och kallas Oscars kyrka.

Porten var öppen och den ledde oss in en kyrka som vi hittills inte sett maken till...

.

.

.

.

.

.

Kyrkan, som restaurerades inuti 1987, kändes ljus och rymlig. Men vi möttes av en kraftigt blå färg när vi lyfte blicken fram emot altaret.

.

.

Och där såg vi något som vi inte har sett förut. Ovanför altaret hängde prediksstolen. Detta altare med predikstol är ritat 1822, av en arkitekt vid namn Fredrik Blom.

Bakom predikstolen fanns en målning som föreställde ett draperi som var draget åt sidan. Nästan som framför en scen. Allt såg faktiskt mycket märkligt ut och gav oss accociationer till teater. Vi uppfattade också det hela som lite väl grällt.

Dopfunten

.

.

.

.
.

Vid en restaurering 1937 dekorerades tunnvalvet med dessa målningar av professor Einar Forseth.

Kyrkogården var otroligt vacker, men det syns inte så bra på den här bilden. Den kändes lite som en park med mycket träd och buskar. Den var både luftig och lummig och kändes väldigt stillsam och rofylld.

I ena änden av kyrkogården ligger ett kolumbarium (en gravurnekammare). Där finns en målning av Per Siegård. Hans målningar har vi ju träffat på några gånger redan.



Allt jag har berättat om den här kyrkan har jag läst i "Våra kyrkor" (1990) samt på Wikipedia.

Efter Riseberga kyrka körde vi vidare till Färingtofta.