Det har liksom aldrig blivit av...

...det där med tatuering. Skulle jag göra en så skulle jag tatuera in texten "min seger" i något snirkligt typsnitt på ena skuldran, "min" för att det i någon viss form heter Mio på italienska och seger för engelskans victory (Viktor). Barnen är helt enkelt mina största bedrifter och att det också går att formulera något lite småkryptiskt av deras namn gör motivet givet, men det har som sagt aldrig blivit av. Än.

Mina skoldagar i Östersund är snart till ända för denna gång och snart även hela utbildningen, igår var 100 dagars! Var har dagarna gått och framför allt, vad har jag lärt mig?! Just idag när jag har statistiklabbar i SPSS undrar jag extra mycket över var kunskaperna jag en gång hade har tagit vägen...

Nu är lunchen snart till ända, jag tänkte bara publicera en bild på vad jag gav Marianne, min ständiga kaffesupport under skoldagarna i både Sundsvall och Östersund. I gengäld fick jag en hel drös med tomma kaffepaket som hon också sparat ihop så kanske att det blir något kreativt av dem med.

Kommentarer :

#1: Sandra

Spännande att se om det blir någon tatuering.

Jag vill ju skriva pojkarnas namn (som så många andra) men vet inte riktigt var.

skriven
#2: Anonym

Är det kaffekassar du gjort? JÄTTEFINA!



Jag gjorde en av Arvid Nordqvistpaket en gång och har någon beskrivning kvar.



/mamma

skriven
#3: Stina

Coolt att kunna sätta ihop sådär till dina barns namn. Här skulle det vara lite svårare... Arvid betyder "örnträd" (typ...) och Johanna betyder "Gud har förbarmat sig".... Eh...?

Mamma brukar också göra kaffeväskor, tror hon mest gjort av Gevalias. :)

Kram o trevlig helg!

skriven

Kommentera inlägget här :