Varje material har sina för- och nackdelar, t ex har vissa tätlister svårt att uppfylla krav för stängningstryck, luftläckning och åldring. Från förvaltningssynpunkt kan det vara värdefullt att få ett så litet stängningstryck som möjligt. 

De flesta lister måste bytas ut vid ommålning. Ett undantag är tätlister av silikongummi, eftersom färg normalt inte fastnar på dessa. Om man råkar stryka lite färg på lister av silikon, så spricker färgen och ramlar bort när den har torkat. En annan fördel med silikonlister är att de ger ett lågt stängningstryck. En nackdel däremot är att de i allmänhet har mindre bra rivhållfasthet. 

Silikonlister måste limmas fast med en liten sträng silikonlim eller fästas i spår. 

Tätlister som är fästa i spår kan vara svåra att byta, eftersom spåret för infästning många gånger färgbemängs så att den nya listen blir svårmonterad. 

Tätlister för montering i spår har många gånger specialprofiler och det kan var svårt att få tag i lämpliga ersättningslister. 

Ett annat viktig krav på en silikonlist är att slanglister skall vara invändigt talkade. 

För att öka rivhållfastheten och eliminiera risken att listerna skall avge silkonolja  och för att öka rivhållfastheten utförs eftervulkning samt väljs en minsta densitet och hårdhet. 

Tätlister som inte är talkade invändigt klibbar lätt ihop och förlorar sin tätande funktion. Någon fabrikant har valt att förse listerna med invändiga rillor, så att listerna inte skall klibba ihop. 
  

Silikonlister skall vara eftervulkade i ca 250 °C och ha en densitet av minst 1,15 kg/dm3 (skumdensitet) och hårdhet ca 60° Shore A. 
 
 

Valet av typ av tätlist kan även vara av stor betydelse för att uppnå fullgod täthet. Således kan det var lämpligare med en P-list än en O-list vid många tillfällen. 

 
Vid användande av O- eller  (Omega) list är det större risk att man inte får tätt eftersom listen lätt kommer i vinkeln och tätning måste ske i två riktningar.