Det byggdes många jugendhus vid den här tiden. En del var mycket påkostade och prålade i slingerverk. Oavsett vad men tycker om jugend är den måttfullhet vi har i detaljerna tilltalande. De flesta av kakelungnarna med sina skira blommor, smidesräcket i 18b och originalarmaturerna i uppgångarna, samt gjutjärnskaminen på b.v. i 18a, ska vi vara glada för.

Att stuckornamentiken på fasaderna strök med vid rappningen 1973 kan vi djupt beklaga eftersom de mjuka girlangerna skänkte fasaderna en lagom elegans.

Dykärret 14 var den mest påkostade av Juhlins fastigheter i kvarteret. I de fyra Hallmanska husen på Bengt Ekenhjelmsgatan (17, 18, 19 och 20) finns kakelugnarna kvar men alla är helt vita. Vidare hade våningarna i de andra huset mycket färre rum.

Vid Stadsmuséets inventering av huset 1974 fanns i några kök pärlsponten kvar. Grattis till dem det gäller! Att ha en snål värd (som hyresgästerna i huset hade innan den blev bostadsrättsforening på 1980-talet) kan vara positivt när det gäller bevarandesidan.

 

 

 

Ordet fatabur är ett gammalt ord för förråd, skattkammare.
Att sjön där huset nu står fått detta namn
beror troligen på att den var rik på fisk.

 

 

Rena idyllen, kan tyckas. Men pingsten 1675 sågs de första häxorna över Stockholm och de omtyckta skällsorden 'häxa' och 'trollpacka' blev plötsligt mycket farliga. Nu kunde man minnas allt och ge igen. Södermalm var ökänt för sina svåra trätors skull. Kring den nybyggda och inte helt färdiga Katarina kyrka fick de stockholmska häxprocesserna sitt centrum. Den som är intresserad av häxprocesser kan nog få sitt lystmäte. I litteraturen finns detaljerade beskrivningar från Södermalm. (Visste ni förresten att under denna rysliga tid flera miljoner, företrädesvis kvinnor, avrättades i Europa.) Efter processer och trätor fick en familj Beijer sin tträdgård intill Fatburssjön skandaliserad: den nämns oftast som platsen för Blåkulla. År 1676 blev ett blodigt åt för vår stadsdel.

 

 

Den runda objektet några cm söder om gamla stan på denna kartan från 1700-talet är Fatburssjön.

I december 1860 öppnades Södra station. Staionshuset, som då låg mycket närmare den nuvarande Medborgarplatsen (då kallad Södra Bantorget), var Stockholms första station.

Staden hade skänkt marken och även ställt i itsikt att Katarina församlings fattighus, det s.k. Lilienhoffska huset skulle få användas till stationshus. Men järnvägen föredrog att bygga ett hus för ändamålet.

Den första stationen var enkel och lantligt belägen. Den var ett provisorium i avvaktan på Centralstationen 'men hade dock smakfulla anordningar, synnerligen i 1:sta och 2:dra klassernas väntsal och stora förstugan'. Det första lokaltåget ångade iväg till Södertälje. Enkel resa i III:e klass kostage 85 öre. Stationshuset låg kvar till 1929.

När Södra station byggdes, byggde man samtidigt ett hotell intill, hotell Göteborg, som hade sin blomstring fram till 1871 då Centralen kunde invigas. Hotellet revs i slutet av 1970/början av 1980-talet.

Den oroliga utrikespolitiska atmosfären och vår egen försvarsförmågas otillräcklighet väckte 1860 till liv en företeelse som snabbt drog över hela landet, den s.k. skarpskytterörelsen. Samma år bildades Stockholms skarpskytteförening för att bl.a. träna målskjutning. I all hast behövde man lämpliga skjutplatser, helst tre varav på Södermalm. På sommaren 1866 kunde en skjutbana på kaptenen Gartz' egendom vid Timmermansgatans dåvarande ändee tas i bruk. Skjutpaviljongen låt söder om järnvägen med skottriktning längs nuvaranda Timmermansgatans förlängning mot Åsögatan. Målanordningarna var belägna på berget där Rosenlundssjukhus nu ligger.

 

 

 

 

Gatunamnet är gammalt men på 1700-talet var det den nuvarande Björngårdsgatan som hette Fatbursgatan och Fatbursbrunnsgatan.

Dagens Björngårdsgatan har helt säkert fått sitt namn efter den björngård som på 1600-talet låg i hörnet av S:t Paulsgatan. Där förevisades björnar. I närheten låg gästgiveriet Björngårdskällaren som fanns kvar ändå till 1877. För sin hälsa kunde man besöka hälsobrunnen Björngårdsbrunnen. Den låg också i området och lär ha varit livligt besökt.

En motsats till hälsobrunnen var förvisso Fatburstträsket som sträckte dig från Fatburssjön utmed nuvarande Fatbursgatan. Gatan är alltså inte så gammal som den tidigare med samma namn men den har ändå sin historia.

I mitten av 1960-talet kunde en hyresgäst från toalettfönstret skåda ett envånings trähus från 1700-talets mitt, med terraserad trädgård bakom ett högt plank: Fatbursgatan 28. Huset låg ungefär där daghemmet vid Bergsgruvan ligger. På den nuvarande parkeringsplatsen nedanför låg ett par låga rödmålade trähus. I det ena fanns en antikaffär, i det andra kontoret till den vedhandel som hade sitt lager på tomten. Fatbursgatan 28 brann ned 1967. Samma år inträffade i februari en av de sista spårvagnsolyckorna i Stockholm. Det var i korsningen Fatbursgatan och Rosenlundsgatan där 4:ans spårvagn krockade med en långtradare.

Ännu mera dramatiskt var det den 1 juni 1971. Då inträffade tre eldsvådor på Södermalm, ett godsmagasin och en verkstad vid Södra station och ett träskjul vid Mosebacke brann ned. Lågorna från den brinnande verkstaden slickade brandgaveln på vårt hus. Ett par av lyktstolparna hade så till den grad kroknat i hettan att armaturen vilade på asfalten. Bränderna, som troligen var anlagda, hörde till en lång rad eldsvådor under juni månad på Södermalm.

Tillbaks till startsidan