I klassisk retorik definieras ofta topos som platser, alltså platser där något kan hittas eller finnas. Man pratar ofta om topiker, topos, topoi när inventio-fasen i partes- modellen diskuteras. Dessa ”platser” anser man i klassisk retorik är ställen dit man kan gå för att hitta stoff till sitt tal. Om du studerar till journalist får du lära dig att använda frågorna/topikerna Var? När? Hur? Vad? Vem? Varför? Vi har i analysdelen av den här kursen använt oss av topiker för att analysera både bilder och olika tal och det är mycket intressant. Det kan vara värdefullt att använda ordet topik i betydelsen utsiktsplats, det kan dels betyda att man står utifrån och tittar på något men det kan också betyda att man tittar ut på omvärlden inifrån en speciell plats, inifrån en attityd
t ex.
Om jag slår upp betydelsen av ordet attityd hittar jag; ”Strukturerad förväntning” och det gör att min attityd är en topik. Om jag ser på världen från en strukturerad förväntning om att den är en hemsk plats så kommer jag att hitta idéer och argument som stöder det men om jag har en mer hoppfull attityd så kommer det att styra vad jag kan hitta eller se. En vetenskapsman som letar efter spår av antimateria har naturligtvis en strukturerad förväntning om att det existerar sådan materia men han/hon har samtidigt ett behov av att kunna se saken ur många håll så grundtopiken blir; ”Det finns antimateria” men sedan kan vetenskapsmannen använda sig av olika topiker som infallsvinkel för att bevisa detta t ex. ljud, ljus, fysik o s v. Det är sällan en vetenskapsman ägnar decennier åt att bevisa att någonting inte finns men även om så vore fallet så är tillvägagångssättet detsamma med grundtopik/attityd; ”det finns ingen antimateria”. Naturligtvis kan man tänka sig en tredje utgångspunkt; ”Det kanske finns antimateria” vilket skapar en annan utgångspunkt, strukturerad förvänting eller topik. Här kan vi se hur topos kan användas som kunskapslära.
Vilken betydelse har då topos för retoriken som talekonst?
Ja, det går inte att överskatta topikernas betydelse eftersom de utgör grunden för vårt synsätt på samma gång som de kan utgöra grunden för hur jag kan få andra människor att dela mitt synsätt. Genom att överväga hur jag själv ser på en sak, vilka topiker jag använder för att beskriva min egen värld så kan jag på ett effektivare sätt få andra att ställa sig i mina skor. Inom företagsvärlden pratar man idag mycket om; ”Vilka metaforer använder vi oss av i vårt företag för att beskriva oss själva och vår verksamhet?” Den frågan är lika relevant på individnivå. Hur beskriver jag mig själv inför mig själv och andra? Vad är min egen ”sanning” om mig själv? Med andra ord vilka topiker definierar jag mig med? Vi kan ta de ”nya” moderaterna som exempel.
Här har partiet tagit just ordet nya som topik för att beskriva sin politik. När Fredrik Reinfeldt åkte runt och talade inför valet 2006 så var ordet ny hans huvudtopik, det som lade grunden för hela hans talekonst. Det var ett oerhört effektivt retoriskt grepp som han använde i precis rätt tid (Kairos anpassning) eftersom många människor var trötta på det gamla som i hög grad förknippades och förkroppsligades av Socialdemokraterna i allmänhet och Göran Persson i synnerhet. Reinfeldt gick här in som en inredningsarkitekt som ska redekorera ett hus eller lägenhet; ”usch, den här gamla mattan vill du väl ändå inte ha kvar?” eller ”jag har ett fräschare förslag till köksbord!”. Vem vill inte ha det ”fräscha” eller ”nya” alternativet? Man använde sig även av topiken ny internt och bytte ut stora delar av partistyrelsen mot nya, yngre förmågor. Genom att döpa om partiet till Nya Moderaterna fick det gamla högerpartiet en air av fräschör omkring sig. Att man sedan använde sig av socialdemokratins gamla terminologi och metaforer för att vinna över väljarna gick många människor förbi eftersom de användes i ett nytt sammanhang, nämligen av motståndaren. När historieskrivarna ser tillbaka på valkampanjen 2006 är jag tämligen säker på att de kommer att tala i termer som ”retorisk kupp” och ”marknadsföringsstrategi i världsklass” eftersom vi nu med facit i hand kan konstatera att den ”nya” moderaterna har exakt samma agenda som de ”gamla” moderaterna. Att använda rätt topiker och att använda dem konsekvent har stor betydelse för talekonsten.
Vad kan topos tillföra samtalskonsten?
En bra dialog är ett samtal som ingen kan vinna. Ett samtal är ingen debatt utan ett demokratiskt flöde mellan två eller flera personer eller för den delen en inre dialog. När vi samtalar med någon så brukar vi ju inte säga; ”Jaha, vad ska vi ta för topik nu då?” utan ett bra samtal flyter på av sig själv om de inblandade personerna är engagerade i samtalet. Men om jag ska föra ett professionellt samtal eller om jag ska leda ett möte så är det ju av oerhörd vikt att kunna styra vilka topiker som används. Edward De Bono har utvecklat ett system som han kallar för Sex tänkande hattar som är ett utmärkt sätt att styra vilka topiker som används i ett samtal eller på ett möte.
De Bono menar att vi tänker effektivare om vi inte försöker tänka på allting på samma gång, d v s när vi blandar ihop känslor med logik eller möjligheter med risker o s v. I korthet ser hans system ut så här:
Sex stycken imaginära hattar som vi tar på oss allteftersom vi behöver byta sätt att tänka eller som en retoriker skulle säga; byta topik.
1. Grön hatt – står för kreativt tänkande, nya idéer runt något. Brainstorming.
2. Gul hatt – står för positivt, spekulativt tänkande. Det gäller att hitta värdet i en ny idé.
3. Röd hatt – står för känslor runt ett projekt eller idé. Intuition. Här kan man uttrycka hur det känns, magkänsla t ex, utan att behöva argumentera för det.
4. Svart hatt – står för kritiskt tänkande, riskbedömning.
5. Vit hatt – står för fakta. Vad kommer det att kosta? Hur många lastbilar behövs?
6. Blå hatt – står för översikt, konklusion. Vad har vi kommit fram till? Vad är nästa steg?
Det här är ett sätt att byta topiker på ett organiserat sätt. Om jag sedan kombinerar en hatt med en specifik topik som t ex röd hatt med soffa så ökar plötsligt den kreativa potentialen dramatiskt. Vad får jag för känsla när jag hör ordet soffa?
Att vara medveten om vilka topiker som finns i ett samtal kan ha ett stort värde för att få ett grepp om vad samtalet egentligen handlar om. Det som på ytan är ett samtal om den senaste debatten mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin kanske egentligen handlar om samtalsdeltagarnas egen människosyn?
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vi alltid använder topiker vare sig vi är medvetna om det eller ej. Att öka sin medvetenhet om topiker ökar möjligheten till att både förstå och påverka.
//Mike
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar