måndag 21 april 2008

Mitt skönhetsideal när jag var tonåring


Brigitte Bardot, vem ville inte se ut som henne. Tycker fortfarande hon är väldigt vacker.
Bardotrutan, ett gammalt rutmönster, fick sin renässans och nytt namn efter BB.

Inget nytt under solen


Farah Diba-frisyr a la tidigt 60-tal nu och då. Skillnaden idag. Lite rufs tillåtet. Ser inte så sprayat ut. Bakom resultatet. Bl a andra stylingprodukter och nya tekniker. Snyggare idag än då. Fast Farah Diba var en otroligt vacker kvinna.

torsdag 17 april 2008

Maskros och tjärdoft...



Ja nu är dom här dom gula solarna i gräsmattan. Inte i min, för jag har inte nån gräsmatta.. Men dom lyser upp så fint dom små rackarna i alla fall på det här stadiet.

Tjärdoft fick jag också känna av när jag passerade en gammal träbåt nere vid hamnen för en stund sen. Förvisso också vårvindar friska för att knyta an till kända visor. Vår, fint väder men blåsigt. Det är det man kommer ihåg. Nuförtiden är man inte så rädd om frisyren, som man var på "hövolmarnas" tid. Farah Diba-frisyr var väl ett finare namn på denna modefrisryr från tidigt sextital. Farah Diba var kejsarinna och Shahen av Irans hustru. Skumgummiunderkjolar, eller bomulls- eller underkjolar stärkta i sockerdricka, för att få så vid utstående kjol som möjligt i slutet på femtitalet,var heller ingen höjdare när vårvindarna friskade på. Det var inte legitimt att visa lår eller trosor. Tänk er vara ute och fingå i högklackat, sylvasst med hövolm, vid kjol och vinden i ryggen. Hårsprayen hade ju invaderat Sverige och de gick åt massor av den varan att hålla frisyren på plats. Ett annat minne jag förundras över är. Hur kunde man gå ut på stan med rullat hår och scarf. Såg ju inte klokt ut. Men man använde tiden effektivt.. Detta var ju före hårfönarnas inträde i de svenska hemmen. Torkhuvar för hemmabruk började finnas men det tog ju en stund i alla fall. Sova på hårrullar var heller ingen höjdare men ska man vara fin får man lida pin heter det ju.

tisdag 8 april 2008

Kan inte låta bli


att visa så söta baby solglasögon från Spoonsisters en hemsida jag hittade genom en kollega i bloggbranschen. En proffsig en i motsats till mig . Gissa vem. Jo JELLON

Liten paus i bloggandet

Efter en helg i farten har jag drabbats av nackspärr. Får ta det lugnt vid tangentbordet några dar, men kommer nog snart igen. Kollar lite på andras bloggar, i lagom dos. Så då vet ni alla go`vänner därute!
Kramis Margareta med limefärgad värmande halsduk runt halsen

onsdag 2 april 2008

Lukta gott, eller......

Inspirerad av Jellons parfyminlägg idag blev jag så intresserad av att göra en historisk tillbakablick bland mina doftminnen
Min mamma använde Chanel nr 5. Tyckte nog inte det var nåt speciellt men den var OK. Värre var det när min moster kom hem från Marseilles i början på 50-talet. och hade köpt en fransk violparfym till min mamma. Den doften äcklade mig rent ut sagt.
På den tiden tyckte jag om doften av milt talkpuder t ex Apple Blossom. Och badsalt med jasmindoft. Ibland lånade jag mosters Làimant från Coty. Ca 11 år gammal fick jag i julklapp en nylanserad parfym jag önskat mig Grés Cabochard.
Den gillade inte mamma, som tyckte den luktade ryssläder. En exklusiv liten glasflakong med slipad glaspropp. Minns den doften än idag. Gillar den fortfarande.Letade på nätet efter den och hittade en fantastisk parfymblogg med lite historik kring doften. Bloggen är på engelska och heter Now smell this.
På denna blogg kan jag läsa att den är den mest kända av huset Gres dofter. Den kom 1959. Och mycket riktigt finns det toner av läder i den.
Madam Gres gjorde för övrigt mycket vackra kläder.

Citat från NST"Cabochard, probably the house's best known perfume, was created by Bernhard Chant and launched in 1959. The notes are bergamot, mandarin, aldehydes, galbanum, ylang ylang, jasmine, rose, clove buds, oakmoss, tobacco, musk, iris, sandalwood, vetiver, leather, castoreum, patchouli and labdanum."

Parfymminne nr 3 är när min resglada moster kom hem med en presentkartong från Carven innehållande 3 olika dofter, Ma griffe ( min favorit ) en blommig chypre-doft, grön och frisk. Och Robe d`un Soir. Den tredje minns jag inte namnet. Karakteristiskt för Carven var de grön-vitrandiga kartongerna
Kommentarer på bloggen talar om att den ursprungliga doften vida öveträffar nyare varianter. ma griffe är nog ändå ett passerat stadium. Ingen doft jag längtar tillbaka till.
När jag fortfarande bodde hemma hände att mamma hyrde ut rum för turister. Vid ett tillfälle bodde en fransyska som hade den ljuvligaste parfym. Och tänk mamma fick en en liten väskspray av den ljuvliga Arpege från Lanvin. En doft som tyvärr inte luktade så gott på mig. Mamma fick ha den i fred.
En annan parfym från min ungdom är Rochas Femme. Den hade jag för övrigt när vi träffades Lasse och jag. 1967. Kartongen hade ett svart spetsmönster. Köpte min första flaska när jag var i London på språkresa. Gissa om jag blev glad när jag såg
Femme på NK härom sistens. Testade men en kände inte igen doften. Svaret fick jag nyss när jag var inne på Now Smell This. Doften har fått
en touch av kummin och det är det första man känner. Synd tycker jag förstås. .
Ungefär när vi gifte oss 1970 fick jag en liten provflaska Lagerfelds Chloe på NK. En underbar doft , som blev en favorit några år men som sen nästan äcklade mig. Plus att den blev supervanlig .Andra dofter som betytt mycket är YSL Paris när den kom. Fick ju byta namn sen. Underbar rosdoft. Ungaros Diva, var en annan favorit. Vinterparfym. Älskade den men lite påträngande. Tröttnade på den också. Andra dofter jag haft; Coco Chanel, Coco Mademoiselle, en lättare variant av Coco Chanel , Estee Lauder Beautiful, Sonya Rykyel, röd, rosa och blå. Dolce Gabbana, den första doften. Röd flaska. Även den mer extrema men helt underbara Angel från Thierry Mugler har varit en favorit. En mycket speciell doft som man älskar eller hatar. Inte så användbar med andra ord. Gucci II en annan favorit. Den skulle jag kunna tänka mig igen. Very Valentino en annan. Skulle kunna rabbla upp den ena doften efter den andra men stannar nog här.

tisdag 1 april 2008

En dag i bloggens underbara värld

Att bloggvärlden är en fantastisk värld blir man snart varse när man börjar blogga. Började blogga bara för att jag tyckte det var roligt, göra nåt nytt. Skriva av sig lite. Och så möter man dom mest fantastiska generösa människor, vänner som frikostigt delar med sig av tankar och idéer , bjuder på sitt och sig själva och dessutom uppmuntrar en med kommentarer och mail. Det betyder så mycket för mig.
Så gissa om jag blev glad över utmärkelsen, du kan se den till höger på sidan, jag fick av Bodil på Morse Farm. "Blogging with a purpose"verkligen nåt jag försöker göra när jag gör mina inlägg. Vara personlig och äkta. Dela med mig. Inte kopiera er alla fantastiska bloggare utan hitta mitt sätt att göra det på, vara den jag är och inte leva upp till andras förväntningar. Så vill jag ju växa i det. Ta lärdom, men som sagt inte kopiera. Vidga gränserna. Lära sig nya saker.
Tack än en gång Bodil för denna utmärkelse och tack alla ni som tittar in hos mig. En del av er lämnar en kommentarer vilket uppskattas mycket. Men med eller utan kommentar så är ni ALLTID välkomna in!
Bilden ovan visar en tavla av min gode vän Peder Malm med titeln Guds obeskrivliga kärlek