söndag 3 oktober 2010

COLLIEN SOM INTE FANNS

Ni har kunnat läsa mycket om honom från den 29 september och framåt. Min utskrift från Lisbeth Högmans blogg är 7 A4-sidor lång. Jag tycker synd om Disciplinnämnden, som skall läsa så mycket trams om en hund som aldrig har funnits, men på den vägen är det. Ett blogginlägg och 28 st accepterade kommentarer, varav de flesta som vanligt är anonyma och en enligt min gissning är fejkad. ”Jan och Lena” skriver välformulerat och hjärteknipande om hur de minsann tävlar bruks men inte känner sig hemma längre i otäcka rasklubben för collie och inte vågar skriva under med egna namn då de är rädda för trakasserier från SCK-medlemmar som har tappat kontrollen!
Visst, säkert. Knogjärn, någon?

Sammantaget får insändarna till det så här. En människa äger en collie som på utställning i Smålandsstenar i maj 2008 bet en domare.
Vad gjorde hunden? Ovan vid tandvisning och tilltagande irriterad över kaxiga hanhundar i närheten morrade han under tandgranskning åt domaren. Domaren fortsatte tandgranska. Hunden ryade till och nafsade. Personskada: noll. Domaren fortsatte till nästa hund. Hunden visades en stund senare i ringen och fick sin bedömning, men helt korrekt rapporterades kod A-beteende. SKK avstod från att gå vidare med ärendet. Händelsen ansågs inte så allvarlig. Gick vidare gjorde däremot hunden, som tävlade lydnad upp i klass 2 och utan problem gick igenom ett antal tandvisningar i samband med tävlandet.
Vem är ägaren? Ja, det blir inte svårt att ta reda på. Efter att man noga pekat ut tid och plats för utställningen går man in på personens utbildning och yrke och pratar på om vilken usel yrkesutövare han är. Rasistisk, rentav! Ska man kanske informera hans arbetsgivare?
Vem är hunden? Inte heller svårt att ta reda på, om man vill. Mamman har 2 korningsdiplom – inte så vanligt. Ytterligare en av hennes 24 avkommor har fått rapporteringskod A, vilket man gör stor affär av. Den hunden testades på föreskrivet sätt och gick igenom hanteringen utan anmärkning. Det säger man ingenting om.
Allt detta vet flera av de kommenterande personerna,eftersom ämnet har varit uppe till leda på bl a Collieforum. Men de väljer att inte låtsas om det. De drar på som vanligt: usla aggressiva collies, olämpliga avelsdjur, mentala vrak, den makalösa aveln på tikar som nedärver så dålig mentalitet, den bitande storstjärnan som försvann ut i tomma intet, var blev den av, fick den kanske avlivas p g a aggressivitet?
Sorry, anonyma giftblåsor. Hunden fick somna in p g a en tumörsjukdom i början av 2010. Då var han sex år gammal och hade aldrig skadat människa eller hund under sitt liv. Hans ägare sörjer honom fortfarande.


Som många av oss alltså minns har den här hunden varit uppe många gånger vid det här laget på collieforum och bloggar. En och samma hund, en och samma icke-händelse. Ett och samma gäng som använder en lögnversion av episoden i maj 2008 för att komma åt hans uppfödare och rasklubben. Att de sårat hundägaren djupt – många gånger – med sina påhopp och att det är därför han far ut mot dem i sin privata blogg skiter de totalt i. Beklagar svenskan, men så är det. De här personerna ljuger. Men de ljuger inte utan anledning och de ljuger ofta vältajmat.
Just nu ljuger de för att dra uppmärksamheten från en helt annan, mycket färskare händelse.

Den 21 september blev hundcoachen Fredrik Steen biten i benet av en collie. (Se not.) Det var inte ett nafsande efter varning – det var ett riktigt bett, utan provokation från människan och utan varning från hunden. Personskada: ja. Den hunden var mycket rädd. Ägarens beskrivning är att det är den för det mesta.
Vem var hunden? Mamman har stort utslag på skotträdsla, men har åtminstone gått igenom MH. Pappan har ett tidigt brutet MH och en kullbroder med rapporteringskod A. Vem äger och lånar ut pappan? En av våra absolut mest kända utställningsuppfödare.


Tystnaden om händelsen en vecka efteråt är så kompakt av man lätt kan tro att hunden aldrig fanns.


Bodil Carlsson




Not: Om collien som bet Fredrik Steen se bl a: Se http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.2358086--om-jag-var-hund-skulle-jag-vilja-bo-i-sverige-?m=print
Kursiverad text =indirekta citat från bloggen.

2 kommentarer:

  1. Thomas Wallenberg3 oktober 2010 kl. 11:04

    Kära Bodil! Att det är undertecknad som var ägare till ovan omtalade hund, är knappast någon hemlighet längre. Det vet alla som inte lyckats undgå att ta del av tramset under de senaste åren. Mitt intresse för frågan är egentligen inte speciellt stor längre, knäppskallarna inom Collievärlden har trakasserat mig och mina kennelkompisar i flera år nu, och lär väl tyvärr fortsätta att vara både uppfödare och medlemmar i rasklubben. . Tyckte att jag tidigare i veckan illustrerade min ståndpunkt väl när jag skrev:
    "Jag vill än en gång propsa på att man enkelt löser sitt irritationsproblem över köpta, förvirrrade journalister som rör ihop både historik, kynologisk kunskap och verkligheten genom att helt enkelt inte ta del av dyngan de sprider. Har erhållit några mail som föreslår att jag surfar in och tar del av smått dement trams, nedklottrat av förvirrade fingrar, bara för att det tydligen för stunden är min person som smutskastas. Det bästa är att helt enkelt inte utdela den tillfredsställelsen, utan istället ta del av bloggar med friskare verklighetsuppfattning. Som den här, till exempel. Det finns så oerhört mycken skit på nätet, Johan. Lär dig sålla bättre!"

    Vilket jag också har lärt mig sedan länge. Att drevet av dreglande, smått vansinniga vänstervarvare återigen går efter oss, har naturligtvis väldigt mycket att göra med incidenten som beskrivs i den senare delen inlägget här ovan. Att en vänstervarvare föder upp dåliga hundar är väl i sig inget att förundras över, det blir ofta så när exteriöra detaljer står som främsta fokus i avelsarbetet, men självklart är det lite extra uppseendeväckande när det går så långt som i händelsen med Fredrik Steen. Passande då, att dra upp en incident som är flera år gammal, och som inte ens ansågs tillräckligt allvarlig för prövning av självaste SKK. Vad som inte heller är speciellt långsökt att gissa sig till, är att min kritik gentemot de personer som medvetet avlar sig bort ifrån rasklubbens rekommendationer har varit en annan starkt bidragande orsak till den patetiska hetsjakten. En jakt som jag alltså lyckligtvis dock kan välja att inte ta del av. Mina föräldrar lärde mig tidigt att hålla avstånd från notoriska lögnare, samt ohederliga journalister. Extra stor anledning då, när allt samlas i samma personer.

    SvaraRadera
  2. De som handskas med sanningen som journalisten med sitt anhang får inte stå oemotsagda. Då finns snart ingen sanning kvar, bara en mängd anpassade lögner för att gynna ett fåtal människor inom collievärlden.
    Jag skulle vilja ge blanka f-n i dessa människor och vad de skriver, men de utgör genom sitt synsätt och sina handlingar en fara för rasen.
    Det har sagts förut men tål att upprepas - Collien tillhör oss alla!

    Johan

    SvaraRadera