Cannea

God kväll där ute!
Här håller solen på att gå ner, himlen är vackert blå. Någonstans därute i snön traskar Danne och Catchy. Här inne i värmen sitter jag med en busig kattunge i knäet och känner lättnad över att ha fått tillbaka internet! Jösses, vad vi människor är internetberoende nu för tiden.

Oj, Danne ringde mitt upp i skrivandet. Catchy har spytt två gånger under rundturen. Jag hoppas att hon bara ätit något olämpligt... jag avbryter skrivandet nu och fortsätter om en stund: de är på väg uppför trappan. men jag lovar att ge en update senare, för det finns mycket att skriva om efter en internetfri helg!

När jag träffade Annie så hade jag inte vidare stor djurerfarenhet. Visst, min pappa hade en hel del djur men han har jag inte haft kontakt med på många år. Han hade en Golden Retriver/Border Collie som hette Chicko. En underbar hund som jag dock "gled ifrån" de sista åren av hans liv på grund av min ickekontakt med pappa. Jag saknade Chicko mycket när jag inte kunde träffade honon, han var en speciell hund.

När Annie för ett och ett halvt år sedan klev in i mitt liv gjorde hon det inte ensam. Jag bekantade mig snabbt med familjen Brickman och alla deras djur. Första gången jag gick ut med Catchy så återupplivades hundmänniskan i mig. Jag fick tillbaka underbara minnen från tiden när jag och Chicko lekte och när vi gick långpromenader. När vi badade och när han låg vid mina fötter i sängen och sov. När jag gick min första promenad med Catchy så förändrades en del av mitt liv. Jag började drömma om att ha en egen hund igen.

Sedan kom mars. Vad hände i mars då? Jo, valparna kom ju förstås. Dessa fem underbara små bäbisar. Min dröm om en egen hund gjorde sig påmind hela tiden. Jag och Annie bodde nästan uppe i Bohus på helgerna under tiden som valparna var små. Det var helt underbart att bli väckt av valparnas "skönsång" varje morgon. Det var en underbar tid.

Ni som har följt bloggen sedan i våras lär kunna gissa vad nästa stycke kommer att handla om. Bonita såklart =)

Denna underbara lilla råtta som Carina bestämde sig för att behålla. Jag fick för första gången följa med från gullig valp till trotsig unghund. Det har varit otroligt roligt att få följa med på resan. Jag har ett särskilt band till Bonita, nästan samma band som Annie har till Catchy. Det här speciella kärleksbandet man bara kan ha till en hund. Och så småningom ska vi även utveckla det här bandet till vår alldeles egna valp.

Det är något speciellt med att ha en hund i lägenheten. Imorse så väckte Catchy oss vid 5. Hon verkade orolig och vi tolkade det som att hon ville gå ut. Så det var bara till att dra på sig kläder och gå ut i kylan. Antagligen hade hon klarat sig tills vi gick upp på riktigt, men varför chansa? Det är ett djur vi pratar om, ingen skulle ta en sådan risk med sitt barn, varför då göra det med sin hund?

Jag tar det här med att ha hund väldigt seriöst och jag är beredd att göra vad som krävs för att hunden ska må så bra som möjligt. För det man får i utbyte, det går inte att sätta ett pris på. Vi räknar med att Catchy går in i löp i mars. Carina kommer att ta en kull till på henne och de nya valparna beräknas komma i juni. Jag och Annie har redan bestämt oss för att vi ska ha en hund ifrån den kullen. En liten "Lady". Vi längtar något otroligt efter henne, hur man nu kan göra det innan valpen ens är född.

Avslutningsvis vill jag säga att det är underbart att ha en hund i sitt liv. En kompis som är din kompis "no matter what". En kompis som älskar dig för den du är, som aldrig slutar älska dig och som under hela dens liv kommer stå vid din sida. Bara du ger den ett märgben en gång ibland ;-)

Det här inlägget är skrivet av Daniel

Hej där hemma! Hur har ni det nu, efter jul och nyårsfiranden? Det är snart dags för oss att packa och ge oss av hemåt. Äntligen! Visst, släkten är bäst, men borta bra - hemma bättre. Jag och Danne kommer att stiga på tåget 12.12 i morgon, konkandes på en massa väskor, en kattbur och en hund. Fast har vi tur slipper vi konka på hunden, vid fyra, snart fem års ålder borde Catchy kunna gå själv, även om det blir hennes första tågresa. :-)

Något som hon dock varit med om förut inträffade igår. Det kallas nyår, närmare bestämt nyårsraketer. Jag hoppas att de andra valparna ärvt hennes totala ointresse för smällare. Ingen av våra vovvar brydde sig nämnvärt om de där oljudet och de där färgskenen på himlen. Det första Bonita gjorde, när hon följde med oss ut på baksidan för att skåla vid tolvslaget och se på raketer, var att sätta sig och kissa.

Däremot var Gloria Gråtroll mer intresserad av de där lustiga ljusskenen. Hon satt, något senare när altandörren var stängd, och stirrade på dem genom kattluckan. Gandalf stod kvar i trappan tills att jag lyfte upp honom i famnen, och då började han spinna. Han spinner som en bergsprängare. Kattungarnas mamma vågade sig in ännu senare, men om hon varit rädd kan jag inte avgöra.

Idag var min syster gullig och bakade kolakakor. Till katterna. Trodde dem, i alla fall. Men för första gången sedan vi kom till Göteborg kom Gandalf frivilligt och kröp upp i min famn. Förut har han bara ställt sig i min närhet och jamat tills jag ordnat lift upp i famnen till honom. Lata kattskrälle! Men nu tog han sig upp i soffan helt själv och lade sig i min famn. Där låg han och spann - enda tills syrran kom med en nybakad kokakaka till mig. Då började han slicka mina läppar och söka smulor på min kofta. Jag erkänner... han fick en liten bit av min andra kaka...

Så, nu har vi upptäckt ytterligare en maträtt att skriva in på No-No-listan. Först Choklad, sedan Kolakakor. kattungar har konstig smak, varför inte kaviar? Den dissar han... hm...
Det blir sorgligt att tvinga iväg Gandalf här ifrån. han stortrivs här. Han och Gråtroll är bästa polare, man kan leka med de där svarta vovvarna och man blir bortskämd vare sig man vill det eller inte! I morgon vänder vi hem till den lilla lägenheten, utan kattkompisar eller dukat matbord i hoppvänlig höjd... stackars kattunge.

Jösses, vad jag längtar!
Home, sweet home!

Här kommer ett helt onödigt inlägg fullt med dagsfärska hästbilder!



















Tja, som ni ser på bilderna är det mellan 6-9 grader kallt. Brr... Om ni trodde stall eller manege var upopvärmt, då hade ni fel! Stallet är några plus varmt, om man minns att stänga dörrarna. Glömmer man det blir det iskallt, och hästarnas vatten fryser till is i sina ledningar. :) Glöm inte att stänga dörren!











































Och äntligen hemma igen!

Jaha, jaha.
Vad har hänt ida'?
Ingenting,
vi red omkring
och Annie blev kickad
av Stumpan!

Nja, typ sådär var det. Idag har vi varit på Marieberg Gård, och ridit! Jag, mamma och min Danne var iväg och träffade min gamla medryttarhäst och hans dräktiga flickvän. Hästarna heter, om ni nu vill veta det, Mittard "Lillen" och Arras P "Stumpan". Lillen var min medryttarhäst än gång i tiden. Jösses, det var fem år sedan ungefär som jag blev hans medtryttare, något jag gärna blir igen. Kruxet är ju bara att jag numera bor 26 mil bort...

Till saken. Jag lyckades bli sparkad. Arras skulle sparka Lillen, eftersom han stod för nära hennes rumpa. Men jag råkade stå där så sparken träffade mig istället. Rätt på vadmuskeln. Det gjorde sådär, vad ska man kalla det, vrålont? Men jag satt glatt upp och red efteråt, för det värsta försvann och blev till något som mest påminde om en jävulsk träningsvärk. Nu ligger jag på en köksstol med benet i högläge och kan med nöd opch näppe gå. Muskeln, som var varm då, har kallnat och blodet rinner trögt genom det ömma partierna, vilket gör att hela vaden är svullen och stel. Jag kan inte böja på foten ordentligt eftersom det strålar upp i vaden. Men jag kan lova en sak: DET VAR VÄRT DET! Att få sitta till häst, känna rytmen av trav, skritt & galopp, höra hingstens frustningar och det bekanta ljudet av ekon i manegen: det var som en dröm. Men alla drömmar vaknar man ur. :)

Ja, nu sitter jag här som sagt. Och eftersom jag inte kan gå ut med vovvarna har jag gott om tid att skriva en truddelutt här - och lägga upp bilderna från resan. Pappa var en ängel förut och kom hit med en sladd till mig, så att jag kan få ut dem ur mobilen. Tackar!! Jag ska bara brskära och kolla igenom bilderna sedan ridningen, sedan kommer de också upp. Men först: resebilder!! Dessa skilldrar bilresan till Oskarshamn :)

Och sedan en bild på när Gandalf anländer i Göteborg!

Några dagar senare, när kattungarna återupptäckt varandra, så ville mamma gosa med dem :-) Familjekram!!

Det är som sagt mobilbilder, så våga bara klaga på bildkvalité!

Jag upptäckte just något. Jag sitter just nu vid min lillasysters dator, som har ett sådant där sd-minnesutag. Som jag tänkte använda. Det var bara en liten detalj jag hade missat: att mitt minne inte är ett sd-minne utan något mikrominne. Så ni får glatt vänta på de gulligaste bilderna tills imorron, då jag har tänkt besöka min kära fader. Han borde ju ha någon kabel för Eriscsonsmobiler. Nu ska jag spela några tvspel med systern och sambon, så hej då!

:-)

Nu uppdaterar jag tidigare inlägg :-) Jag måste gå till pappa för att låna en kabel för att föra över bilderna från mobilerna, men här kommer de som är tagna med min RIKTIGA kamera!

Olikt tidigare inlägg går jag tillbaka och uppdaterar gamla inlägg istället för att bifoga alla nu, det känns lite rooligare om de kommer i rätt sammanhang :-) Och när jag ändå håller på kan jag lägga upp lite bilder från Bohus. Kattungarna leker glatt med varandra, det har inte varit några problem alls mellan dem. Tvärtom! Och Gandalf verkar komma ihåg hundarna, han är inte alls rädd för dem utan springer glatt mellan deras ben. De är lite läskiga när de springer, dock, eller när de skäller. Annars står hans största utmaning i att vinna mammas gunst: Kattmammas! Tenshi är inte alls förtjust i att få ytterligare en kattunge hit, särskillt inte när den hon har kvar envetet vägrar sluta dia. Vid fyra månaders ålder förstår jag att kattmamman blir en aning irriterad...

Jaja, som sagt! Bilder, var det ju. (Nu förstår jag uttrycket syskonlika: så olika att man inte tror att de är syskon men inte vill förolämpa modern eller fadern genom att antyda att någon av ungarna inte är deras... men då man ändå vill vara artig och säga något snällt!)

Här kommer ett sånt där kort, onödigt inlägg som ingen läser. Gandalf är kaxig och busar för fullt i det stora huset. Han leker jage/kurragömma med Danne och spelar fotboll med en hasselnöt. :)

Snön var inte så djup som jag trodde, men den är vacker. Det är nästan varmt ute, runt 1 plusgrad! Där hemma är det ochså snö, i alla fall så mycket att man inte ser gräset :) Och det räcker! Catchy är överlycklig och Bonita börjar så smått fundera på om det inte är så illa, ändå. Om mamma tycker om det, då måste hon också tycka om det!

Jag kastar en blick på lille Gandalf där han just nu tar en rast på vardagsrumsgolvet. han är för söt! Och så frammåt! Det ser ut som om han ler. :) Vi hade en så mysig morgon. När det började bli liv i huset kom han krypande upp på min bröstkorg, låg där och spann/sov en stund innan han försvann igen och kom tillbaka. Om jag råkade vara så dum att jag lagt mig på sidan jamade han tills jag snällt lade mig på rygg igen. Bortskämd? Hm... inte alls...

Suck, snart mat. Just nu händer det ingenting. Som vanligt, dagen före julafton! Det är nog den segaste dagen på året. Men men, nu ska jag gå och pussa på Gandalf, och Danne om jag har tur :) Det är inte alla tjejer som har turen att ha TVÅ älsklingar :D


UPPDATE:
Lite lekbilder med vår stackars reskatt :-) han verkar lida sååååå svårt av allt resande! ;-) Eller hur?

Inte direkt räddhågad, inte!

Jag och Danne går och väntar på att morföräldrarna och mormorssystern och hennes make skall komma in genom dörren. Det råder snöstorm ute, och natten till idag var det 18(!)grader kallt. Jösses, vart är jag? Småland eller Antarktis?!

Magen börjar knorra så smått, och maten står på spisen/i ugnen. Vet ni vad jag skulle skriva om? Jo, jag ville bara berätta att vi just såg Gustav II, jag, Danne och Gandalf. Eller, Gandalf sov i mitt knä halva filmen och i Dannes lite då och då. Så han såg inte så mycket. Han vaknade till ibland och kom ihåg att spinna lite innan han somnade om igen. Det finns lite bilder på det, som jag får bifoga då vi är framme i Götet. En härlig film, trots att man sett den ett par gånger :) Vår katt är hm... nästan inte lika bortskämd. Än...

Jag tänkte testa och ladda upp en bild nu, det kan hända att det inte fungerar eftersom att bilderna är så högupplösta. Dannes morföräldrar har inte det snabbaste internetet, direkt...

Oh, det funkade!!
Nu kommer dem!! Allt händer på samma gång. :)

UPPDATERAT:
Vill ni se bilder från tv-tittandet? Hm... det fixar vi! :-) Snacka om cool liten kille, ny i huset och allt!

Nu provar jag att lägga upp bilderna igen... vet inte om det fungerar bättre idag. Men men :) Det finns inte så mycket annat att tillägga just nu, kattungen sköter sig finfint och vi väntar på att bli serverade pannkakor. Jo, igår fick Gandalf lite lax. Som han slukade. Dannes morföräldrar har svårt att komma ihåg vad han heter, så han har fått smeknamn som Alf, Hubert, Fredrick... ja, listan är lång och jag minns inte alla. :) Själv håller han sig snällt på rummet mestadels, men då och då vågar han sig fram.

Jaja, det verkar inte fungera idag heller. Jag ger nog upp... bilder får vänta tills vi kommer till Göteborg. Men som kul kuriosa måste jag bara säga en sak till: Gissa vad Gandalf har som spade till sin balja under Oskarshamnsbesöket?


















... en sådan där sak som man skrapar bort tapetrester med!

Nu sitter jag och skriver ett litet inlägg igen. Jag tänkte lägga upp lite fler kattbilder.
Och så vill jag bara förtydliga att förra inlägget var ett analyserande tankesätt, inte ett råd. Jag tipsade inte om att skaffa djur när man faktiskt inte har råd eller tid bara för att må bra, utan att förverkliga sina drömmar medan man kan det istället för att tveka och tveka och tveka. Många jag känner lever sina liv dag ut och dag in och klagar över hur hemskt de har det, utan att någonsin ta de chanser de får att faktiskt förgylla sina liv. Det är ofta mycket lättare att klaga än att försöka förändra. Många väljer den vägen.
Man skaffar inte ett djur för att må bra själv, det var absolut inte så jag menade. När man skaffar djur har man ansvar för dem deras resterande liv, som förhoppningsvis blir väldigt långt. De är inga surrogat för ett misslyckat liv. Men de kan trösta någon som mår dåligt och göra den olycklige lycklig. För de blir din bästa vän. Ditt ansvar och dina skyldigheter är väldigt många och otroligt viktiga. Men sådan är väl all vänskap? För att få måste du ge. För att få gråta ut mot någons axel måste du låta denne någon gråta ut mot din.

Vissa kallar det egoism: att bry sig om andra för att själv vara lycklig. Och jag erkänner glatt att jag blir lycklig när jag får ta hand om någon. Jag längtar efter att få krama och kela och busa med min lilla kattunge. Att få trösta honom de första, jobbiga nätterna. Jag kanske är en egoist. Vi är kanske alla egoister. Men i slutendan handlar det och lycka. Och med ett djur kan du ju skapa och dela den lyckan.
Och delad glädje är ju dubbel glädje, eller hur?

Detta är en fortsättning på ett inlägg jag skrev för några dagar sedan. Genom detta vill jag bara visa fler olika synsätt än Chiahuahuans. För de flesta är denna artikel ganska ointressant, men det är en ständigt pågående debatt där vi hundägare alltid engagerar oss. 

Läs arikeln själv och avgör om den är vinklad mot rottwielerns nackdel.

Min egen åsikt angående Noskorgar.
Noskorgen är helt ofarlig att använda, men det är som att sätta på sitt barn tvångströja för att han eller hon inte ska skada sig själv eller andra i skolan. Visst fungerar det, men händer det något så är det försvarslöst. Om någon annan kommer och slår barnet kan detta inte värja sig. Blir hunden anfallen kan den inte göra motstånd i nosgrimma. Min egen hund blev en gång anfallen utan att vi provocerat hudnen i frågal. Det var en gigantisk chäfer, och den satt kopplad med extremt tjock lägersele och kedja utanför sitt hus. Den slet sig och anföll Catchy. Hade hon haft nosgrimma kunde hon aldrig ha försvarat sig.

Hur mycket vi än vill tro att vi lever i en säker värld, så gör vi inte det. det är inte när vi är ute på promenaden med våra hundar som de anfaller, utan när vi inte är där, när vi inte har koll och inte kan ingripa. De kan rymma. och andra hundar är inte det enda som kan anfalla våra älsklingar. I det vilda finns det andra djur som också kan gå på din hund. Grävlingar, varjar, björnar. Världen är inte vacker. Istället för att tvinga din hund till något, lär dig att hantera den. Det finns alltid människor som inte kan det, men det finns alltid fler som kan det. De allra flesta barn är inte mobbare. Däremot står de vid sidan och ser på.

Istället för att kräva munkorg och tro att du löst problemet, stå inte vid sidan om. Hoppar en hund mot dig, drar i kopplet, sover i sängen - säg till ägaren. Var inte rädd att denne blir aerg - du är skyldig till det, som medmänniska. Det gäller inte bara din egen säkerhet, utan hans/hennes, era barn och deras i framtiden. Om vi hjälper varandra kan vi faktiskt utrota problemet. genom att kenlar och vi privatpersoner som säljer hundar anstränger oss för att bedömma köparna till våra valpar, tipsar dem om bra valpkurser och faktiskt följer upp valpen - då kan vi göra skillnad. Vi har mejl idag, bloggar. Vi kan enkelt hjälpa varandra. Det gäller bara att VILJA.  Det gäller boxer- och rottwielerägare lika mycket som småhundsägare. 

Jag sörjer den lilla hunden som dog häromdagen. RIP Frankie.
Och alla vi där ute, vi stolta hundägare:
Tillsammans kan vi göra världen tryggare för våra hundar och våra barn.


Andras kommentarer på artikeln:

Looxoor: Man bara måste älska aftonbladets sätt att vinkla en artikel. Det står bara rottweiler i rubriken, trots att det både var en rottweiler och en boxer som bet lillhunden. Man låtar bara matten till den ihjälbitna hunden uttala sig om händelsen, inte företrädare för svenska rottweilerklubben eller svenska brukshundsklubben. Man försöker, ganska framgångsrikt, skapa en opinion mot en hundras, istället för mot oansvariga ägare. Frågan borde istället vara: Borde ALLT hundägande vara licensbelagt (läs: hundkörkort)... Det finns ingen opartisk, vettig och sann statistik att tillgå över vilka hundar som är mest bitbenägna, så det är svårt att förstå aftonbladet intensiva motvilja mot just rottweiler. Jag känner själv sju stycken rottisar, alla helt underbara, keliga och fullkomligt älskvärda. Att de är bra beror på att de har duktiga, hängivna och lämpliga hussar och mattar. Jag känner två chihuahuor, båda folkskygga, aggressiva och livrädda för allt utom deras familjer. Detta beror på att de har olämpliga och okunniga mattar/hussar. Känner man till hur man skall hantera rottweilerns behov av ledare blir den en underbar familjemedlem, annars inte. Det samma gäller för alla hundar i olika utsträckning. Kunskap åt folket, men framförallt åt skandaljournalister; att inte låta båda sidor uttala sig är inte god journalistisk sed.


Errol: Förbjud Chihuahuan !


Matlo: Jag har kommenterat mycket här men jag tycker det är synd att media hänger ut vissa hundraser pga idi*ter inte kan hantera en hund. Det spelar ingenroll om dom heter Pitbull eller Labrador, dom kan båda blir extremt aggresiva eller enormt snälla. Det är och kommer alltid förbli ägaren som fostrar hunden, då den lever på regler och rang i "flocken"


Amstaffpappa: Det som är felet är att ägare (oavsett ras) inte tar sitt ansvar och uppfostrar sin hund rätt.. Om ditt barn börjar slå andra barn så gör du något åt det, tex i förebyggande genom att säga till dom innan det händer. Samma sak gäller med "kamphundar", man ska slå ur dom det betendet innan det kommer fram (inte med nävarna dock). För en hund blir inte farligare än vad man gör den.. Själv så ligger jag och gosar med min 2½ års amstaff-tik på mattan och hon älskar det.. Konstigt ng så ger hon fan i våran 1 månads dotter, men det har kanske något med att vi har fått henne att förstå att det inte är hennes sak att ta hand om henne heller..Det som är felet är att ägare (oavsett ras) inte tar sitt ansvar och uppfostrar sin hund rätt.. Om ditt barn börjar slå andra barn så gör du något åt det, tex i förebyggande genom att säga till dom innan det händer. Samma sak gäller med "kamphundar", man ska slå ur dom det betendet innan det kommer fram (inte med nävarna dock). För en hund blir inte farligare än vad man gör den.. Själv så ligger jag och gosar med min 2½ års amstaff-tik på mattan och hon älskar det.. Konstigt ng så ger hon fan i våran 1 månads dotter, men det har kanske något med att vi har fått henne att förstå att det inte är hennes sak att ta hand om henne heller..


Tokafan: Vad hände med Boxern? Det står inte så detaljerat vad som hände, Varför måla ut Rottisen när det var två hundraser! En hund planerar inte sina bett...Utan något måste utlösa att hundarna ville bita. Jag försvarar inte Boxer och Rottis ägaren, men att säga att rottweilern är en farligras och borde ha munkorg. Och sluta dalta med era hundar som om de är små barn som man slipper byta blöja på och skriker...bekvämt va?


Jajaa: Men sluta analysera. Ser man det inte själv kan man inte säga vad som hänt. Vad vi vet är att det varit ett hundslagsmål mellan tre hundar, där en har dött. Frågan är hur sådant här kan undvikas. Lös hund= nosgrimma. Nemas problemas.


AffeD: Denna debatt grundar sig endast på att en rottweiler var inblandat. Hör inga röster som skriker på förbud för boxern som var med. Men å andra sida är väl det en "söt" ras? Det som oxå är mycket märkligt är AB bevakning av sorgliga historier likt denna. En artikel från denna tidning för en dryg vecka sedan, http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article5282444.ab Tydligen så görs det skillnad på hundraser, för ingen golden ägare vill väl att deras "lilla gubbe" är en fara för allmänheten. Det jag dock finner ganska makabert är att trots att jag haft både rottweiler och schäfer, så har jag bara blivit biten av en jack russel! På med munkorg på dom små raserna för där existerar inte begreppet uppfostran!


Jajaa: Tar det igen..Man kan inte lära folk hundpsykologi om de inte är intresserade. Folk orkar inte ta åt sig det mest enkla i världen. Fråga nästa hundägare ni möter, varför de skaffade just den rasen. Ni kommer att få de mest sjuka svaren. Ser fin ut, gosig, cool, maffig, som en familjemedlem, smart,söt..osv. Helt sjukt! De har ett helt kapitel med mentalitet i änden på snöret, som de är skyldiga att sortera ut och mästra. Inga hundar föds farliga, precis som med oss människor.


Vincen: Till en början är inte Rottweiler en kamp hund utan en brukshund som fram avlades för att valla boskap precis som Schäfern. Man ska självklart inte ha en sådan hund som en vanlig sällskapshund för dom har en tendens att hitta på saker att göra, likt som alla andra raser som inte får den psykiska och fysiska träning dom bör ha. Att säga "Vissa hundraser borde ha munkorg" är nog de dummaste jag hört, att använda koppel på sina hundar stora som små tycker jag är ett måste även om de är lydiga, de finns folk som är hund rädd och de ska respekteras, små hundar brukar oftast daltas med och de blir dominanta och uppkäftiga, lär er läsa av eran hund och slipp blodiga sammandrabbningar. RottweilerÄlskare


BlackSabbath: Förbjud korkade hundägare att ha hund.... Stor som liten.


Jajaa: Högst 10 % av de som verkligen försöker lära sig hundpsykologi klarar att "läsa" sin hund. Restan av de som bara skaffar hund, utan att intressera sig för hundens beteende är en enorm skara. Enda utvägen för att allt skall ordnas är "NOSGRIMMA"!!!! Hunden kan öppna munnen 3-4cm. Dricka, hänga ut tungan mm. men inte bita. Var e problemet?


Rottwielermamma: Håller också med amstaffpappa. Oerhört viktigt att alla hundägare tar flockledaransvaret. Och minst lika viktigt när det gäller småhundar. Men visst skulle det funka med hundförarkort. Alla hundar måste reggas hos jordbruksverkat, man ska inte få regga en hund utan förarbevis. Förarbevis får bara auktoriserade instruktörer utfärda. De, som ngn nämnt, inte klarar att läsa hundens beteende och stoppa det, eller på annat sätt brister, blir helt enkelt underkänd. Om det sen då bara är var 15:e person, så är det ju helt enkelt så! De får inte skaffa hund. Då får vi ner antalet oseriösa hundägare markant, och polisen ska självklart ha rätt att be att få se på körkortet. Att lösa saken med höga böter och annat hjälper inte. Då kan oseriösa hundägare fortsätta ha hund. Om de har pengar. Och det är inte pengar som avgör om du är ansvarsfull och duktig som hundägare/förare. Sen är förslaget om nosgrimma helt okej. På alla raser isf. Men inte bara. För hundarnas skull så behövs förarkrav. Vi ska inte bara skydda oss, utan också se till att vi har lyckliga, välmående hundar. Det är inte de hundar där ägarna inte är ledare. Och bland dessa olyckliga hundar finns större delen av de små raserna.


Matlo: En hund lever i nuet och är ett flockdjur, hunden ska ALDRIG ställa sig över människan i rang. Vilken den kan göra om man låter den sova i sin säng (ett av exemplen) (där alfa honan eller alfahanen sover) då jämnställer sig hunden med ledaren. En hund ser människan, familjen som sin flock. Sätt aldrig mänskliga aspekter på ett djur.


Jajaa: Oki, hundförarkort..? Hur skulle det se ut? Att köra toypudelkort är samma som pitbull? Eller att en individ är samma stuk som nästa? Det kommer aldrig att funka. Hur väl man än tänker. En lätt munsele till alla okopplade hundar som är lydiga. Enkelt.

En arg och ledsen Annie.
Läs arikeln själv och avgör om den är vinklad mot rottwielerns nackdel:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5333783.ab

Mamma och jag har självklart blandat ihop våra kameraladdare, så hennes är i Växjö och min är i Bohus. Underbart? Not.
Så det blir till att posta dem så att ni kan få nya, fina bilder på världens sötaste valpar!

Förhopppningsvis kan hon ta nya bilder idag på dem, om kameran hunnit fram är... vi får hålla våra tummar!

Förresten, i väntan på valparna!
Här är Bohus version av Datamus. Här har vi en datakatt. Speciallicerad på att jaga ostyriga datamöss.
Tenshi råkar vara väldigt duktig på just datorer. Hon älskar i alla fall att vara just på dem. Tro mig, ingen är lika duktig på att få datorerna att muppa lika mycket som vår lilla Tenshi. Hon lyckades döda musplattan på min laptop, men som tur var återupplivade vi den genom att starta om datorn...

Jaja, hon är i alla fall söt. När hon sover.

Hej hälsar Catchy och hennes kattunge Tenshi!
Det råkar ju vara så att valparna inte är det enda tillskottet i familjen. Den 24 januari dök det nämnligen upp en dammtuss i huset. Det skulle föreställa en kattunge, men i Catchys ögon var det bara en fräsande, grå leksak. Hur mycket hon en gjorde sig till för att få leka med den där leksaken så fräste den bara åt henne, och rev henne med en liten tass så fort hon kom för nära. Och Catchy som bara ville pussas lite...
Dock började dammtussen tycka om det där stora, svarta monstret som bodde i hennes nya hem. Så helt plötsligt följde hon efter Catchy överallt. Vår stackars dräktiga tik fick helt plötsligt finna sig i att bli anfallen från alla möjliga håll. Från köksstolar, soffan, köksbordet, räcket, hyllorna, mattarnas axlar.. dammtussen hade lärt sig att vara överallt på en och samma gång.
Stackars Catchy...
Men den där leksaken är allt bra söt. Och nu har de två väldigt roligt ihop.

Och här kommer då en introduktion av den största (åldersmässigt, annars minsta!) kvinnan i Brickmans Zoo! Den allra underbaraste mamman och människan i världen (enligt Annie).

Namn: Carina Brickman-Sühl
Smeknamn: Skulle i så fall vara "mamma"
Ålder: Man talar inte om en dams ålder (43)
Bor: Bohus
Sysselsättning: 75 % vårdbiträde/ 100 % lärarstudent
Intressen: I princip allt, hantverk,böcker,djur mm mm 
Hobby: Hantverk i alla dess former ovset material
3 drömmar: Att dygnet hade fler timmar, vinna massa pengar, en egen häst (igen)
Gamla drömyrken: Veterinär och brandman.
Nya planer: Att bli färdig slöjdlärare
Favoritdjur: Nu blev det svårt! Allt som inte har mer än 4 ben. Tigern!
Favoritfärg: Blå
Drömresemål: Fotosafari i Afrika och se "the big five"
Favoritlek med Catchy: Kasta snöbollar trots att jag inte gillar snö!
Gör helst inte på fritiden: Städar! fast man måste ju :-(
Det här skulle jag ta med mig på en öde ö: En verktygslåda (usch vad jag är praktisk)
Jag älskar: Positiva och ärliga människor och choklad
Jag hatar: Falskhet och missundsamhet.
Favoritårstid: våren när allt börjar grönska
Det här är jag med 5 ord: Glad, slarvig, tidsoptimist, humor, envis.